MOMENTS

Gatufotografering...with a twist...

Tisdag eftermiddag och jag promenerar på Stockholms gator. Jag har kameran och 50-mm-objektivet i sällskap. Staden är full av hemåtskyndande människor, och jag tänker att jag ska fånga några på bild. Helst vill jag inte ha så många med i bilden, och det är svårt att hitta en plats utan alltför mycket folk. Jag svänger in på en bakgata.

H

Jag är på väg hem så mitt mål är T-Centralen. I korsningen Kungsgatan, Vasagatan stannar jag och väntar på grön gubbe.

H

Det är gråmulet till tusen och alla är klädda i mörka kläder. Så plötsligt när jag går där längs Vasagatan kommer en kvinna ut ur en affär alldeles framför mig. Hon har en blå -och grönrutig kappa på sig och ett par knallblåa stövlar. En sannerligen uppfriskande färgklick! Hon går fram till sin cykel som står parkerad vid en busshållplats. Henne vill jag fota! tänker jag och positionerar mig en bit ifrån henne. Men så ångrar jag mig. Jag vill VERKLIGEN fotografera henne. För första gången i mitt liv går jag fram till en främmande människa för att fråga om jag får ta en bild. Jag knackar henne försiktigt på axeln där hon står böjd över sin cykel. Hon vänder sig om.

- Men det är ju Du!!! utbrister jag förvånat.

Det är skådespelerskan Pia Johanssons axel som jag har knackat på.

- Ja det är ju jag, svarar hon.

- Alltså det här blev ju väldigt tokigt, fortsätter jag, och försöker förklara mitt förstagångspåhopp för henne, och att det faktiskt var hennes färgglada kläder som fångade min uppmärksamhet.

Under tiden står hon och tittar på mig, och det ser ut som hon tänker;

-Vad vill den här människan med uppspärrade ögon och en kamera i högsta hugg tro?

-... så är det ok att jag tar ett kort, avslutar jag.

- Ja, det är ok! Hur vill du att jag ska stå?

- Stå och håll på med din cykel som du gjorde nyss, instruerar jag.

Skarpt läge. Och då blinkar kameran EE!!! Innan jag kommer på att jag har vridit på bländarringen har det gått en stund, och när jag slutligen får ordning på kameran stressar jag fram ett par bilder.

H

Och eftersom hon hade så färgglada kläder kommer ett bevis på det här.

H

Inga mästerliga bilder på något sätt, men ett väldigt roligt minne från mitt första försök att medvetet fota någon på gatan som jag inte känner. Tack Pia!

Ha en fin onsdag alla därute. Mvh Elisabeth

föregående blogginlägg om gatufoto

Dela:

Den andre fotografen...

Djurgården håller på att kväva mig! Det verkar som om alla samlats på Djurgården just  idag. Och jag som satt ensam på en klippa på Gålö tidigare i morse och njöt i solen. Allt var stilla, fridfullt med isen som brakade mäktigt framför mig. Och nu går jag omkring i ett gytter av människor. Hur kunde jag vara så dum att åka därifrån? Vad skulle jag in till stan och göra?

Jag söker ro på udden ute hos Jenny, Jenny Lind. Hennes volangkjol gör sig så fint i solljuset.

H

Jag måste hem! Men jag vill ju åtminstone ha med EN bild. Jag har ju tänkt mig lite gatufotografering, i kontrast till all natur jag så ofta fotograferar. En bild! Jag slår mig ner på en parkbänk. En strid ström av människor passerar. Det här är ett relativt obeprövat område, och jag tvekar, hopplöst obekväm i min roll, men tar till sist upp kameran.

H

Jag har svårt att fokusera på det jag gör, känner mig alltför exponerad. Jag måste hitta en ny plats tänker jag.

H

Lite längre fram finns ytterligare två lediga parkbänkar. Jag slår mig ner på en. Om jag skjuter lite från höften, så märks det inte så väl att jag sitter och fotar, tänker jag. Det går sådär! Nej, det går inte alls! Jag vänder mig om för att se hur ljuset faller från motsatt riktning. Där, på den andra parkbänken har en annan fotograf slagit sig ner, och han fotograferar MIG! Ha! Jag är avslöjad! Tagen på bar gärning!

Någonstans ifrån fylls jag med mod, och utan att tveka tar jag upp kameran och fotar rakt in i den andre fotografen. Jag blir själv alldeles överrumplad över min manöver.

H

Och tack vare det trevliga mötet sitter jag nu och lyssnar på Isabella Lundgren.

På T-centralen på väg hem får jag en idé.

H

Tänk vilket fiffigt arbetsredskap ett cafébord kan vara.

Sammanfattningsvis är jag riktigt nöjd med min fotodag!  Och tack Lorentzo för tipset om Isabella Lundgren, riktigt bra! Det var allt för den här gången, ha en trevlig kväll. Mvh Elisabeth

Dela:

Provar gatufotografering i Lund

Det finns alltid en första gång, och detta var min! Upprymd av trevliga skånska fotoäventyr fick jag för mig att jag skulle tänja mina gränser en smula...och nu vill jag verkligen understryka en smula ;o). Har inte riktigt svaret på varför jag tycker att gatufotografering är skrämmande, men jag tror att det för min del handlar om att det känns obekvämt att fotografera personer som jag inte tillfrågat. Och jag kunde ju ha frågat! men jag tordes inte, så det landar i min egen feghet. Ja, det finns en hel del att jobba på...och le åt också för den delen som ni hör :o)

Jag ville hitta ett foto med koppling, och så här blev det:

Kopplingen hittar jag mellan kvinnan och statyn, de hängande kläderna, armarna, och någonting över axlarna. Statyn håller en bok i handen och kvinnan har en tidning i sin väska.

Och det var det enda motivet med koppling som jag hittade, så mitt intåg i gatufotograferingens värld gör jag med ETT foto :-D

Ha en härlig dag! Mvh Elisabeth

Dela: