MOMENTS

Borrby strand på Österlen i gryningen

Morgnar är min grej. Jag älskar gryningsljus! Nu är inte alla lika morgonpigga som jag så när mina vänner i Skåne som jag hälsade på tyckte att det var ett alldeles utmärkt idé att åka ner till stranden innan soluppgången trodde jag först inte att det var sant. Vi ställde klockan på 02.48 och efter att ha ryktat och borstat en mycket förvånad fyrfota Fritz satt vi en stund senare i bilen på väg mot Borrby Strand på Österlen. Det var en alldeles stilla morgon. Sakta kom ljuset i öster...

H

...i väster var det dovt disigt.

H

Det var helt MAGISKT att vara där själva på stranden på morgonen!

H

Och Fritz och Jeanette var så vackra! Fram och tillbaka galopperade de.

H

Fritz var inte så sugen på att gå ut i det okända vattnet.

H

Men han stampade omkring i strandkanten och såg till att både han och Jeanette blev dyngsura. Tyvärr fick jag ingen riktigt bra bild på ekipaget vid just den här tidpunkten men ljuset var helt fantastiskt!

H

Väl tillbaka i stallet väntade katterna på oss.

H

Och de andra hästarna var glada över att vi var tillbaka ;o)

Vilken underbar morgon vi fick! :o)

Önskar dig en riktigt bra dag. Tack för besöket! Mvh Elisabeth

Förstora gärna bilderna.

Dela:

Grooming!

Under mina 16, 5 timmar i gömslet vid Hornborgasjön kunde jag konstatera att en stor del av tiden för tranorna gick åt till putsning. Fåglar måste hålla sina fjädrar i topptrim. Med hjälp av putsningen avlägsnas smuts, damm och parasiter. Men genom putsningen arrangeras också fjädrarna på bästa sätt tillsammans för att bland annat uppnå optimal isolering och aerodynamisk perfektion.

Det putsas enskilt...

H

...och i grupp...

H

...det är noga med varje skrymsle.

H

Ibland måste man skaka lite på dem...

H

...för att sedan börja om igen.

H

En fågel kan ha upp till 25.000 fjädrar, oklart hur många just en trana har, men det är några att hålla ordning på ;o)

Förstora gärna bilderna. Vill du läsa mer om min tid i gömslet kan du göra det här och ytterligare ett här.

Tack för besöket! Önskar dig en riktigt trevlig Valborg! Hälsningar Elisabeth

Dela:

Vingslag vid Hornborgasjön

Som jag beskrev i mitt tidigare blogginlägg om Hornborgasjön var det inte helt lätt att hitta bra utsnitt från gömslet där jag satt. Det var fåglar precis överallt! Bilden nedan beskriver en del av problematiken...eller utmaningen om man så vill ;o)

H

Då var istället bättre att rikta objektivet mot skyn. Visserligen var det urdålig sikt in i den tjocka dimman, men med lite tur lyckades jag fånga någon inflygning ibland.

H

Ibland gick det inte lika bra ;o) Men den här bilden har ändå någon slags mjuk lite sagolik känsla över sig enligt mig.

H

Tranorna kom också flygande...

H

...från olika vinklar...

H

...i olika antal...

H

...för att slutligen delta i sången och dansen...

Jag önskar Dig en riktigt trevlig helg. Hälsningar/ Elisabeth

Förstora gärna bilderna.

Dela:

Hornborgasjön - att sitta i gömlse

Tranor! När jag var barn utgjorde de något slags bevis på att allt var som det brukade vara. Tidigt introducerades jag för de stora fåglarna. Men min lilla hand i morfars stora promenerade vi ner till myren om sommarkvällarna på landet. Där stod de och trumpetade i skymningsljuset, ståtliga, med mjuka graciösa rörelser. Dessa promenader till myren kom att fortsätta hela mitt liv och idag är tranan den fågel som ligger mig allra varmast om hjärtat.

Hornborgasjön

Den 13 april hade jag och en väninna bokat varsitt gömsle vid Hornborgasjön. Jag hade packat ner:

Kamerautrustning (två hus för säkerhets skull), mitt Sigma 120-300 f2,8 och mitt 70-200, tomma minneskort och 3 batterier och en 2X-konverter

Stativ

En back att sitta på (en back gör att du kommer i bra höjd i förhållande till gluggarna)

Sovsäck och liggunderlag

Fårskinnsfäll

Matsäck

Hörselskydd

Pannlampa

Toapapper

Dessutom var jag väldigt varmt klädd

Kvällen innan samlades alla som bokat gömsle till ett informationsmöte nere vid Trandansen där vi fick en genomgång i Hornborgasjöns förhållningsregler. Därefter åkte vi gemensamt ut till gömslena. Redan då kunde vi lägga in en del av vår packning i dem. Vi fick också varsin hink med korn att strö ut till fåglarna runt våra gömslen. Jag skulle bo i nummer 4, och jag strödde ut det mesta kornet vid vattnet.

Morgonen därpå ringde väckarklockan 03.40. Vi hade blivit tillsagda att vara i gömslet senast 04.30. Ett gömsle vid Hornborgasjön har följande mått: Höjd 140 cm, längd 200 cm, bredd 100 cm. Med all packning därinne blir det väldigt trångt! Gömslena har gluggar åt alla håll, större och mindre. Väderappen hade sagt molnigt, vilket lät lovande. Med sol-upp-och-nedgångs-appens hjälp kunde jag fastställa exakt vart solen skulle gå upp, så jag valde att börja med gluggen mot vattnet. Nu kom aldrig solens stålar igenom de täta molnen, men dimman var ljuvlig och de första som kom var svanarna.

Hornborgasjön

De landade i vattnet framför mig...

Hornborgasjön

Sedan började tranorna att anlända.

Hornborgasjön

En stor miss enligt min mening är att gluggarna sitter ganska högt upp på gömslena vilket gör att fotovinkeln blir kass. Jag gillar ju lågt läge, och som gluggarna sitter hamnar man nu i ett ovanifrånperspektiv från alla gluggar sett utom de mot kullen.

 Hornborgasjön

Efter att de första tranorna kommit gick det väldigt fort, plötsligt fanns där tusentals. Jag hade blivit rekommenderad att använda hörselkåpor men jag satte aldrig på mig dem. Det var väldigt mäktigt med tranlåten i öronen tyckte jag, och svanarna lät minst lika mycket.

Hornborgasjön

Den vackra dimman skapade en sagostämning över hela platsen.

Hornborgasjön

Så började det att snöa. Det var oerhört svårt att få till en bra bild, eftersom det var fåglar överallt. Jag provade olika strategier. Mycket tid ängade jag åt att vänta och försöka hitta ett tillfälle då inte massa huvuden skymde gluggen. Eftersom det var dåliga ljusförhållanden använde jag uteslutande mitt Sigma 120-300 mm f2,8 enbart och brydde mig inte om att sätta på konvertern. 300 mm räckte gott tyckte jag. Jag jobbade med ISO-tal från 640 - 6400 under dagen.

 Hornborgasjön

Och när det snöar är det mysigt att kura ihop sig i sin egen fjäderdräkt ;o)

Hornborgasjön

Jag hade inte så mycket yta att röra mig på därinne i mitt gömsle, men fåglarna förflyttade sig en hel del under dagen...

Hornborgasjön

...och det dansades...

Hornborgasjön

...men den största delen av dagen ägnades nog ändå åt putsning...

Hornborgasjön

...det gäller att göra sig attraktiv när man ska finna en partner.

Hornborgasjön

Här är en bild på gömsle nummer 3.

Hornborgasjön

Framåt sjutiden på kvällen var jag rätt sliten.

Hornborgasjön

Tranorna lyfte en efter en och styrde längre ut mot övernattningsplatserna i sjön. Det hade börjar regna. Jag la kinden mot väggen vid gluggen och lät regnet droppa in på mitt ansikte. En lång stund satt jag och bara njöt. Det hade varit en fantastisk dag, 16, 5 timmar hade gått oväntat fort men nu var jag trött. Jag kan rekommendera att spara lite på krutet just till "utflygningen" på kvällen för där finns det chans till många fina bilder. Men de bilderna får jag ta en annan gång, jag hade redan stoppat ner kameran och satt bara och log.

Hornborgasjön

Och jag kommer att återvända ;o) det är ett som är säkert!

Förstora gärna bilderna.

Hälsningar

Elisabeth Landberger

Dela:

Gatufotografering...with a twist...

Tisdag eftermiddag och jag promenerar på Stockholms gator. Jag har kameran och 50-mm-objektivet i sällskap. Staden är full av hemåtskyndande människor, och jag tänker att jag ska fånga några på bild. Helst vill jag inte ha så många med i bilden, och det är svårt att hitta en plats utan alltför mycket folk. Jag svänger in på en bakgata.

H

Jag är på väg hem så mitt mål är T-Centralen. I korsningen Kungsgatan, Vasagatan stannar jag och väntar på grön gubbe.

H

Det är gråmulet till tusen och alla är klädda i mörka kläder. Så plötsligt när jag går där längs Vasagatan kommer en kvinna ut ur en affär alldeles framför mig. Hon har en blå -och grönrutig kappa på sig och ett par knallblåa stövlar. En sannerligen uppfriskande färgklick! Hon går fram till sin cykel som står parkerad vid en busshållplats. Henne vill jag fota! tänker jag och positionerar mig en bit ifrån henne. Men så ångrar jag mig. Jag vill VERKLIGEN fotografera henne. För första gången i mitt liv går jag fram till en främmande människa för att fråga om jag får ta en bild. Jag knackar henne försiktigt på axeln där hon står böjd över sin cykel. Hon vänder sig om.

- Men det är ju Du!!! utbrister jag förvånat.

Det är skådespelerskan Pia Johanssons axel som jag har knackat på.

- Ja det är ju jag, svarar hon.

- Alltså det här blev ju väldigt tokigt, fortsätter jag, och försöker förklara mitt förstagångspåhopp för henne, och att det faktiskt var hennes färgglada kläder som fångade min uppmärksamhet.

Under tiden står hon och tittar på mig, och det ser ut som hon tänker;

-Vad vill den här människan med uppspärrade ögon och en kamera i högsta hugg tro?

-... så är det ok att jag tar ett kort, avslutar jag.

- Ja, det är ok! Hur vill du att jag ska stå?

- Stå och håll på med din cykel som du gjorde nyss, instruerar jag.

Skarpt läge. Och då blinkar kameran EE!!! Innan jag kommer på att jag har vridit på bländarringen har det gått en stund, och när jag slutligen får ordning på kameran stressar jag fram ett par bilder.

H

Och eftersom hon hade så färgglada kläder kommer ett bevis på det här.

H

Inga mästerliga bilder på något sätt, men ett väldigt roligt minne från mitt första försök att medvetet fota någon på gatan som jag inte känner. Tack Pia!

Ha en fin onsdag alla därute. Mvh Elisabeth

föregående blogginlägg om gatufoto

Dela: