MOMENTS

Borrby strand på Österlen i gryningen

Morgnar är min grej. Jag älskar gryningsljus! Nu är inte alla lika morgonpigga som jag så när mina vänner i Skåne som jag hälsade på tyckte att det var ett alldeles utmärkt idé att åka ner till stranden innan soluppgången trodde jag först inte att det var sant. Vi ställde klockan på 02.48 och efter att ha ryktat och borstat en mycket förvånad fyrfota Fritz satt vi en stund senare i bilen på väg mot Borrby Strand på Österlen. Det var en alldeles stilla morgon. Sakta kom ljuset i öster...

H

...i väster var det dovt disigt.

H

Det var helt MAGISKT att vara där själva på stranden på morgonen!

H

Och Fritz och Jeanette var så vackra! Fram och tillbaka galopperade de.

H

Fritz var inte så sugen på att gå ut i det okända vattnet.

H

Men han stampade omkring i strandkanten och såg till att både han och Jeanette blev dyngsura. Tyvärr fick jag ingen riktigt bra bild på ekipaget vid just den här tidpunkten men ljuset var helt fantastiskt!

H

Väl tillbaka i stallet väntade katterna på oss.

H

Och de andra hästarna var glada över att vi var tillbaka ;o)

Vilken underbar morgon vi fick! :o)

Önskar dig en riktigt bra dag. Tack för besöket! Mvh Elisabeth

Förstora gärna bilderna.

Dela:

Våren är här!

Idag tittade de fram, blåsipporna. Äntligen! På tomten växer de i en nordvästsluttning och först på eftermiddagen når solens strålar dem. Som jag väntat! Trädgårdsarbetet fick stå åt sidan en stund medan jag kröp omkring på marken.

H

Jag fick plötsligt oväntat sällskap. En MYCKET nyfiken och helt okänd fotoassistent dök upp. Hon ville helst vara INNE i själva linsen.

H

Och hon fick mig helt och hållet att tappa koncentrationen så det blev inte så många bilder.

H

Jag återgick istället till trädgårdsarbetet. Min nyfikna fotoassistent däremot hittade våran trappa. Den ligger i söderläge och där är det varmt och mysigt. Blåsippor och solvarm katt - nu är våren här!

Önskar dig en fortsatt trevlig helg! Mvh Elisabeth

Här kan du läsa om förra lördagen då jag satt i ett gömsle vid Hornborgasjön.

Dela:

Tamdjur

Jag älskar att fota djur. Att uppsöka djur i naturen tar tid...som jag inte har så gott om just nu.  Men, jag har ju grannar som har egna djur. Det borde ju vara ganska enkelt tänkte jag i min enfald , de vet man ju var man har...

Min granne Maj  har en Briard, Jack, jag kallar honom Lurv! Vi åkte ut till  Sundby Gård. Där  finns stora vidder för hundar att springa på och jag hade flera klara bilder i huvudet på foton som jag skulle ta. Jag kan villigt erkänna att det inte visade sig vara det lättaste. Men vad många erfarenheter rikare jag blev ;o). Enkelt? Näe. Kul? Jajamen!!! Möt Jack:

H

Ståtlig herre på alla sätt och fullständigt ovillig att springa där jag ville att han skulle springa ;o)

H

Men nu hade jag ju fått lite blodad tand på området så på eftermiddagen ringde jag till en kompis som bor en kort promenad från där jag bor. Hon har hästar. Även dem ville jag fota springande.

H

Min väninna var den som kom att göra det mesta av springandet. Tyvärr var det lite mörkt i hagen och jag var tvungen att använda riktigt höga ISO:n så jag valde att sedan redigera hästbilderna i Color Efex Pro för att få den känsla jag eftersökte.

H

Väldigt fint att de har varsin färg tycker jag.

H

Det här var verkligen roligt, och något jag kommer att jobba vidare med. Idag är det fredag, så jag passar på att önska dig en riktigt Trevlig Helg! Mvh Elisabeth

föregående blogginlägg

Dela:

Tema Strutsar

Mitt första möte med en struts, Struthio camelus, var när jag som barn läste Nicke Nyfiken. Det tog många år innan jag såg strutsar i verkligheten, och då var det på initiativ av barnen som ville att vi skulle besöka en strutsfarm. Påpassligt nog ligger Sahlins Strutsfarm på vägen till landet. I år var jag där för andra gången.

Strutsar är ena riktigt nyfikna fåglar vill jag lova!

H

De kommer emot en så fort man närmar sig.

H

Strutsfjädrar i närbild.

H

En hanne kan bli 2, 5 meter och väga 175 kg. Deras dinosaurielika ben vill man INTE hamna i onåd med. Men på nära håll ser de mest ut som seriefigurer :o)

H

Tack vara deras längd är de inte helt lätta att porträttera. Ska nog ta med en stege nästa gång!

H

Kycklingarna däremot var runt 60 cm bara, så de var mer lättillgängliga. De hade just ätit och var alldeles grisiga runt munnen.

H

Jag blev erbjuden att ta med mig två stycken hem...jag valde att avstå.

H

Barnen hade visserligen blivit jätteglada! Tveksamt om maken blivit lika glad ;o)

Och det var allt för den här gången. Tack för att du tittade förbi. Mvh Elisabeth

Dela:

Barnens Ö

I Väddö socken i Norrtälje kommun ligger Barnens Ö. Här har man i över hundra år bedrivit kolloverksamhet. Redan 1905 byggdes det första huset på ön ämnat för kollo.  Idag finns över 400 hus och gårdar på ön, och i ett av dem var jag nyligen på konferens. Jag passade naturligtvis på att se mig om.

Tidigt på morgonen gav jag mig av i riktning mot öster.

H

Solen var just på väg att gå upp.

H

...och så en svartvit variant ;o)

H

På vägen tillbaka träffade jag på en skock med får. Jag stannade i hagen en lång stund och kämpade med att få till en bra bild. Varje gång jag var nöjd med min komposition flyttade djuren på sig. Hur jag än bar mig åt stack grässtrån ut från fåren på olika sätt, så till slut gav jag upp :o)

Men vi hade en trevlig morgonstund där i hagen tillsammans, och de var väldigt nyfikna och keliga.

Ha en fin dag! Hälsningar Elisabeth

Dela: