MOMENTS

Våren är här!

Idag tittade de fram, blåsipporna. Äntligen! På tomten växer de i en nordvästsluttning och först på eftermiddagen når solens strålar dem. Som jag väntat! Trädgårdsarbetet fick stå åt sidan en stund medan jag kröp omkring på marken.

H

Jag fick plötsligt oväntat sällskap. En MYCKET nyfiken och helt okänd fotoassistent dök upp. Hon ville helst vara INNE i själva linsen.

H

Och hon fick mig helt och hållet att tappa koncentrationen så det blev inte så många bilder.

H

Jag återgick istället till trädgårdsarbetet. Min nyfikna fotoassistent däremot hittade våran trappa. Den ligger i söderläge och där är det varmt och mysigt. Blåsippor och solvarm katt - nu är våren här!

Önskar dig en fortsatt trevlig helg! Mvh Elisabeth

Här kan du läsa om förra lördagen då jag satt i ett gömsle vid Hornborgasjön.

Dela:

Hornborgasjön - att sitta i gömlse

Tranor! När jag var barn utgjorde de något slags bevis på att allt var som det brukade vara. Tidigt introducerades jag för de stora fåglarna. Men min lilla hand i morfars stora promenerade vi ner till myren om sommarkvällarna på landet. Där stod de och trumpetade i skymningsljuset, ståtliga, med mjuka graciösa rörelser. Dessa promenader till myren kom att fortsätta hela mitt liv och idag är tranan den fågel som ligger mig allra varmast om hjärtat.

Hornborgasjön

Den 13 april hade jag och en väninna bokat varsitt gömsle vid Hornborgasjön. Jag hade packat ner:

Kamerautrustning (två hus för säkerhets skull), mitt Sigma 120-300 f2,8 och mitt 70-200, tomma minneskort och 3 batterier och en 2X-konverter

Stativ

En back att sitta på (en back gör att du kommer i bra höjd i förhållande till gluggarna)

Sovsäck och liggunderlag

Fårskinnsfäll

Matsäck

Hörselskydd

Pannlampa

Toapapper

Dessutom var jag väldigt varmt klädd

Kvällen innan samlades alla som bokat gömsle till ett informationsmöte nere vid Trandansen där vi fick en genomgång i Hornborgasjöns förhållningsregler. Därefter åkte vi gemensamt ut till gömslena. Redan då kunde vi lägga in en del av vår packning i dem. Vi fick också varsin hink med korn att strö ut till fåglarna runt våra gömslen. Jag skulle bo i nummer 4, och jag strödde ut det mesta kornet vid vattnet.

Morgonen därpå ringde väckarklockan 03.40. Vi hade blivit tillsagda att vara i gömslet senast 04.30. Ett gömsle vid Hornborgasjön har följande mått: Höjd 140 cm, längd 200 cm, bredd 100 cm. Med all packning därinne blir det väldigt trångt! Gömslena har gluggar åt alla håll, större och mindre. Väderappen hade sagt molnigt, vilket lät lovande. Med sol-upp-och-nedgångs-appens hjälp kunde jag fastställa exakt vart solen skulle gå upp, så jag valde att börja med gluggen mot vattnet. Nu kom aldrig solens stålar igenom de täta molnen, men dimman var ljuvlig och de första som kom var svanarna.

Hornborgasjön

De landade i vattnet framför mig...

Hornborgasjön

Sedan började tranorna att anlända.

Hornborgasjön

En stor miss enligt min mening är att gluggarna sitter ganska högt upp på gömslena vilket gör att fotovinkeln blir kass. Jag gillar ju lågt läge, och som gluggarna sitter hamnar man nu i ett ovanifrånperspektiv från alla gluggar sett utom de mot kullen.

 Hornborgasjön

Efter att de första tranorna kommit gick det väldigt fort, plötsligt fanns där tusentals. Jag hade blivit rekommenderad att använda hörselkåpor men jag satte aldrig på mig dem. Det var väldigt mäktigt med tranlåten i öronen tyckte jag, och svanarna lät minst lika mycket.

Hornborgasjön

Den vackra dimman skapade en sagostämning över hela platsen.

Hornborgasjön

Så började det att snöa. Det var oerhört svårt att få till en bra bild, eftersom det var fåglar överallt. Jag provade olika strategier. Mycket tid ängade jag åt att vänta och försöka hitta ett tillfälle då inte massa huvuden skymde gluggen. Eftersom det var dåliga ljusförhållanden använde jag uteslutande mitt Sigma 120-300 mm f2,8 enbart och brydde mig inte om att sätta på konvertern. 300 mm räckte gott tyckte jag. Jag jobbade med ISO-tal från 640 - 6400 under dagen.

 Hornborgasjön

Och när det snöar är det mysigt att kura ihop sig i sin egen fjäderdräkt ;o)

Hornborgasjön

Jag hade inte så mycket yta att röra mig på därinne i mitt gömsle, men fåglarna förflyttade sig en hel del under dagen...

Hornborgasjön

...och det dansades...

Hornborgasjön

...men den största delen av dagen ägnades nog ändå åt putsning...

Hornborgasjön

...det gäller att göra sig attraktiv när man ska finna en partner.

Hornborgasjön

Här är en bild på gömsle nummer 3.

Hornborgasjön

Framåt sjutiden på kvällen var jag rätt sliten.

Hornborgasjön

Tranorna lyfte en efter en och styrde längre ut mot övernattningsplatserna i sjön. Det hade börjar regna. Jag la kinden mot väggen vid gluggen och lät regnet droppa in på mitt ansikte. En lång stund satt jag och bara njöt. Det hade varit en fantastisk dag, 16, 5 timmar hade gått oväntat fort men nu var jag trött. Jag kan rekommendera att spara lite på krutet just till "utflygningen" på kvällen för där finns det chans till många fina bilder. Men de bilderna får jag ta en annan gång, jag hade redan stoppat ner kameran och satt bara och log.

Hornborgasjön

Och jag kommer att återvända ;o) det är ett som är säkert!

Förstora gärna bilderna.

Hälsningar

Elisabeth Landberger

Dela:

Vintern släpper sitt grepp om Stockholm

Vintern har varit lång, den längsta jag kan minnas. Men vintern är en vacker tid, och Stockholm klär i alla årstider. Snart kommer hon att slå ut i full vårprakt, med prunusträdens rosa blomning som kronan på verket i flera av våra parker. Men än får vi vänta...

H

......vänta på öppet vatten...

H

...på att snön ska smälta...

H

....och på lövsprickningen...

...men snart så ;o)

Ha en fin dag! Mvh Elisabeth

Dela:

Glädjande besök

Där satt jag på verandan i solen och drack kaffe, men jag hängde lite med huvudet faktiskt. Hemsidan hade blivit hackad  - IGEN!

På kameran satt mitt 100mm makroobjektiv. Jag hade legat på mage på stenhällarna på tomten tidigare på morgonen och fotat sporhus, men vad skulle jag nu fota? En kaffekopp?

H

En sked?

H

Plötsligt hörde jag ett prasslande  ljud bakom mig. Jag vände mig försiktigt om, och där stod en gammal bekant.  Det var en av ekorrarna som jag försett med mat hela vintern. Han såg så glad ut! Genast blev jag på bättre humör.

H

Senare, på väg till affären såg jag den här lilla vännen sticka fram. Jag tror att våren kommer snart trots allt :o)

Och med det här spretiga blogginlägget önskar jag dig en härlig vecka. Hemsidan är på för övrigt på banan igen. Mvh Elisabeth

Förstora gärna bilderna.

Dela:

Bekantar mig med talltitor

Min intention med påskbesöket till Dalarna var egentligen att fota tranor, men med tanke på den sena våren fanns inte ett spår av dem på myren. Endast 4 stycken hade vid den tidpunkten kommit till Hornborgasjön. Vanligtvis brukar det vara betydligt fler. Jag fick ta till plan B, fågelmatning på tomten. Gästerna var många, men de som vann mitt hjärta var talltitorna.

H

Jag har aldrig sett talltitor vid fågelbordet i Huddinge där jag bor, men här fick jag bekanta med flera stycken.

H

Jag älskar det sparsmakade, minimalistiska som dessa svart-vit-gråa fåglar bjuder på.

Nu väntar jag på tranorna, på blåsipporna...på våren!

Ha en fin söndag. Mvh Elisabeth

Dela: