MOMENTS

Morgondimma

Så kom den till slut - dimman. Jag fascineras av avsaknaden av färg som naturen har den här årstiden, dova färgskalor i grått och brunt, och det ihop med dimma gör det extra intressant, och därtill svårt tycker jag. Jag har länge spanat in pilarna utanför Älvsjömässan och dit begav jag mig tidigt på söndagsmorgonen. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig i huvudet, det blev så här:

H

Efter det korta besöket fortsatte jag mot Orlången, jag ville möte den uppstigande solen där.

H

För dig som inte varit där kan jag varmt rekommendera ett besök. Många fåglar gillar platsen, och jag gillar det här mjuka som en sådan här morgon bjuder på...

H

...och när solens strålar lyckades ta sig igenom den täta dimman blev ljuset helt fantastiskt...

H

...precis så som jag ville ha det.

H

Sedan bar det av mot nästa mål, men det tar jag imorgon.

Ha en underbar vecka! Tack för besöket/ Elisabeth

Dela:

Orlången...som en saga

Jag var ju och traskade runt vid sjön Orlången i lördags morse men kom lite fel så jag satte väckarklockan på 05.14 och gav mig av även på söndagsmorgonen. Det är så skönt att nästan som i ett trollslag förflyttas från disk, tvätt, skola, läxläsning, jobb, betala räkningar och planera matinköp till att stå alldeles ensam ute i naturen. Jag hade bestämt mig för att fota fåglar så jag lämnade vidvinkeln hemma och hoppades att mitt 70-200 skulle göra jobbet. Det valet visade sig vara oklokt, mitt tele hade inte chans. Fåglarna var alltför långt borta. I sinom tid blir det ett längre objektiv...

Det är nästa som att träda in i en saga. Alldeles stilla är morgonen. Två par kanadagäss glider omkring i det grunda vattnet..

H

Så ser jag två långbenta varelser och tror först att det är hägrar, tills de börjar skrika - det är tranor! Jag som älskar tranor. Och att ligga där vid vattenbrynet medan tranorna trampar på i vasskanten och skriker ut sin närvao är en helt magisk upplevelse! Tyvärr är de för långt borta, och i det dåliga ljuset kan jag inte göra annat än att bara njuta av ljudet, av att bara vara där.

H

Sida vid sida simmar de tillsammans kanadagässen. De är ett par nu, och jag lämnar dem åt deras bestyr...

H

...och styr färden vidare i jakt på fler vårtecken. Ruggande kaveldun korsar min väg...

H

...och vide. Våren ÄR på väg!

H

Och tranorna flög så långt bort att det blev trista bilder, så jag lekte i http://pixlr.com/o-matic/ med en av tranbilderna som jag tog. :o)

H

Önskar dig en bra vecka! Hälsningar Elisabeth

Dela:

Naturens egen sepia

Sepia är en mörk brun-grå färg, som fått sitt namn efter det mörka pigment som utvinns ur bläckfisken Sepias bläckkörteln. Idag framställs själva färgen syntetiskt. Det finns mycket att säga om de syntetiska färgerna kontra de naturliga, men det tar vi en annan dag.

Har inte kunnat undgå denna naturens alldeles egen sepiafärgskala nu när vinter sakta övergår till vår. Den skänker en mild och behaglig njutning, ett slags lugn för alla sinnen alldeles innan vårgrönskan börjar spira.

Höstanemon, än står den stadigt. Snart ska den klippas ner för att börja om på nytt...

Snöbär, envist hänger de kvar.

Kanadagässen, så vackra mot den gula vassen.

Kanadagås, Branta canadensis

Lite vingspann..min stora passion avslutningsvis. Förstora gärna bilderna.

Ha en härlig söndag! Hälsningar Elisabeth

Dela:

Mjukare former, mjukare toner

Balans..det är mitt mål, med livet med kroppen med själen. Försöker att låta bli att döma mig själv när jag misslyckas med att stanna upp och bara vara i nuet. Ibland går det bättre än andra gånger. För mig som jobbat mycket med skapande behövs icke-aktivitet för att föda aktivitet och kreativitet, och det är just den där icke-aktiviteten som ofta får stryka på foten när livets hjul rullar. Ekorrhjulet..hur hoppar man av det? På den här platsen gör jag det ibland..lite försiktigt.

Nåja, var ute och fotade lite kanadagäss idag som motpol till några av de hårda råa bilderna på hägrarna igår. Blandar och ger lite ;o)

De är ju så runda och goa, och den här såg så nöjd ut.

Man skulle ju kunna tro att jag snöat in fullständigt på fåglar, och ja! det har jag för tillfället.

Kunde inte bestämma mig om jag skulle ha den i svartvitt eller färg, men mjukare är hursomhelst dagens tema.

Förstora dem gärna.

Tack för att du tittade förbi! Ha det gott/ Elisabeth

Dela:

Närvaro...

Det råder ett slags lugn runt sjön, det är som om att alla väntar. Först tar de emot mig lite avvaktande, men redan efter en kort stund är jag mitt ibland dem. Och jag är där, i stunden, i nuet och det är alldeles magiskt...

Trevlig kväll!

Dela: