Några svartvita bilder och lite text.

Jag tänker inte så mycket när jag lyfter upp kameran, ibland är det en reflex. Kameran åker upp och jag trycker av en bild helt enkelt. Sedan tar jag ner kameran och går vidare. Men ögonen, öronen och mitt inre letar motiv i allt. Det kan vara så att jag sitter på bussen, går på stan, sitter hos tandläkaren som jag nu gjorde sist och såg en dödskalle med en tand borta i smilet han hade. Där fanns en bra bild direkt, om jag bara hade haft en cowboyhatt eller en basker. Men bilden togs bara i min tanke. Kanske skulle jag be att få låna huvudet lite och ta några bilder. Det hade kunnat bli något. 

Är lite på jakt efter gamla trasiga dockor, modell gamla och slitna. Det hade varit kul att se om man skulle kunna göra några stilleben av det. Men det är svårt att hitta såna gamla delar. De är oftast mycket dyra och jag har svårt att komma över något sånt. Samtidigt som jag funderar hur jag ska göra börjar en liten låga smått tändas i bakhuvudet på mig, en tanke kan ta form. Känner igen denna känslan. Ska nosa lite på den så får vi se vad som händer och sker.

Men att fotografera stilleben och att göra det bra är en mycket svår utmaning. Det finns många som är extremt duktiga på detta, däribland Hans Gedda som är en fotograf som jag gärna ser upp till då han är så duktig. Både på stilleben men även på porträtt. 

Jag flyttar inte runt saker jag ser utan ställer mig på det stället där jag tycker att jag kan stå för att fotografera dem. Som skylten här. Många  hade nog vänt på den. Men det är så här jag ser den och det är så här den är när jag tycker att jag vill ta bilder på den. Om jag vänder på den eller beskär bilden så är det ju inte alls den bilden som jag ser. 

Här har jag kört min fru till Alvesta, eller om jag skulle hämta henne. Det är ett tag sedan och det är inte lätt att komma ihåg allt man gör. Men självklart tog jag med mig kameran för att ta lite bilder när jag ändå är där. Alvesta järnvägsstation är knutpunkten som skulle varit i Växjö men de ville inte ha alla spåren så då blev det Alvesta som fick detta. Det har man säkert ångrat i Växjö. Förbindelser är ju viktiga åt alla håll och kanter.

Jag gillar att befinna mig på stationer, när jag arbetade i stan gick jag ofta bort och satte mig på bänken och käkade min mat och tittade på människor som kom eller lämnade Växjö. Det var kramar, tårar, det var barnvagnar, stora, väskor och små väskor och ännu mer folk och väskor. Folk som sprang, som gick som skrattade. Det händer alltid något vid en station från något till något. Är resenärerna på väg hem eller är de på väg till något? På Stationer handlar det mycket om möten folk emellan, möten över åldersgränserna. 

När en fågel suttit still tillräckligt länge bege den sig hem, den slänger sig rakt ut och vingarna styr kosan på väg hem. Ska den skaffa en mask på vägen eller har fru fågel redan varit och "handlat" allt. 

Fy fan, tänk förr när de klättrade upp och satte sig i den lilla hytten och satt där och körde kranen, visst de  hade bra utsikt över sitt arbete men tänk om det skulle hända något. Jag skulle aldrig gå upp där med min höjdrädsla. Samtidigt är det ganska imponerande att de kan styra dessa stora kranar från marken likt en radiostyrd bil. Med en liten låda på magen. Jag har inte kollat så noga men jag tror inte att det sitter någon i den lilla hytten. 

Att fånga människor i farten är något jag gillar att göra, att ta bilder av en situation som uppstår helt enkelt. Tågen ser ganska tuffa ut nu mot vad de tidigare har gjort. 

Motljus hade vi som månadstävling i Växjö Fotoklubb där jag är med. Men jag har aldrig lyckats vinna något på de tävlingarna så jag har slutat att lämna in. Är för kass för att vinna, tänker nog för svårt tror jag. Skruvar och vänder på de olika tema som dyker upp så att de blir svårtolkade, då vinner man ju inte. 

Jag gillar denna bilden, hade inte kvinnan kommit där med kärran och tunnan så skulle det inte bli så bra. Bara en grävskopa rakt fram. Men nu dras bilden till kvinnan. De ni inte ser är att till vänster ligger Teatern, en parkeringsplats, huset till höger är rivet och ett nytt hotell är uppbyggt där. Synd tycker en sån som jag då jag gillar det gamla, men samtidigt är det nya hotellet också mycket snyggt. Något nytt att ta med sig in i den nya tiden. Man kanske inte bara ska bevara utan också skapa något nytt att bära med sig in i framtidens Växjö.