Skogsliv...

Slagugglans kväll...

Det blåser upp och mörka moln tonar upp sig i väster. Regnskurar drar förbi och vi söker skydd under en gran för regnet, bakom en stor sten för vinden. Snart brinner en värmande brasa vars lågor smeker kaffepannan.

Regnet drar senare bort och solen tittar åter fram. Vi söker upp slagugglehonan i det flyende solens ljus och finner henne i skogskanten, stilla sittandes i  en tall. Kvällsljuset målar himmel och moln i olika nyanser av rosa, gult och orange. Vi står länge och betraktar henne där hon stolt sitter och bevakar markerna kring sin enda unge.

I brytningen mellan kväll och natt hörs hanen ropa, berätta att han finns i närheten. Hans ljusa gestalt avtecknar sig mot skogen i det sista av ljus som dygnet erbjuder. Kväll i slagugglans skog. Slagugglans kväll...

Dela:

Ett möte...

De båda tupparna möts på den lilla åsen samtidigt som morgonsolens första strålar når genom skogen med sitt varma ljus. En kommer från västra sidan åsen och verkar riktigt irriterad. Den andra passerade gömslet för en liten stund sedan. En osynlig gräns är korsad och de spänner upp sina bröst mot varann.

Näbbarna biter sig fast, vingar slår. Enerig frigörs! Stundtals ser de ut att valsa med varann för att snabbt gå upp i spelställning, spänna upp bröst och stjärt. Visa att ingen kommer att ge sig.  

Det trycks närmare mitt gömsle helt ovetande om min närvaro, alltför upptagna för att bry sig. De fäktar och slår med sina vingar och allt avslutas 3 meter utanför gömslet under en gran där en tupp till slut får ge sig, ur vinkel och omöjligt att fotografera.

Vem som segrade? Den som kom från västra sidan åsen. Senare under morgonen, när ljuset nått längre spatserar den stolt tillbaka från det håll den kom. Trygg i sig själv med att ha avvisat en riva. Detta trots att inga hönor fanns på plats.  

Denna morgon blir också min avslutning på tjäderspelplatsen denna vår. Nöjd med skådespelet och uppvisningen. Men självklart ser man redan fram emot nästa vår...

Dela: