Natur till tusen och lite blandat

Natur och miljö kopplat till fotografering givetvis. Men det kan bli litet annat smått och gott också beroende på vad som händer i min omvärld.

Den gamla fäbodvallen....

Från mitten av 50-talet fram till mitten av 80-talet vistades jag mycket i Dalarna och var då ofta uppe vid fäbodvallarna i trakten. Därav följande text och bilder (bilderna skannade från kort i mina album).

Jag vandrar på den gamla fästigen, formad av seklers trampande. Ett dämpat sus hörs från sommarvinden. En ljusstrimma letar sig ner mellan träden. Snuddar så lätt vid linnean här invid stigen. Lukten av kåda för mig tillbaka till en förgången tid.

Skogen öppnar sig -dagern och hettan möter mig här vid fäbodvallen. Den gamla grinden lutar sig trött, öppnad för sista gången. Grå och sliten liksom husen här på vallen. Från ett glaslöst fönster fladdrar en trasig gardin.

Sätter mig till ro här på den gamla  farstubron. Ser ut över vallen. I eftermiddagssolen lyser rallarosen så grant mot de grå husen. Lyssnar till humlans flykt bland blommorna intill väggen. Ser trollsländan, brunskimrande, slå sig ner för en sekund.

Känner fläkten från gångna tiders andetag. Med ens ser jag vallen som den en gång var. Fylld av liv - människor och boskap. Hör skratten mellan husen, ljusa barnaröster. Förnimmer sommarnattens leende. Hör, där jag sitter på farstubron, hur kvinnorna i kvällningen lockar på korna - "koosilor koom i nu då". Hör på avstånd koskällans rogivande klang.

Med ens känns inte värmen så varm längre. Något kallt sveper fram över de grå husen, den trasiga grinden. Förintelsens vind far hungrigt fram över vallen. Snart finns här inga stugor, inga glaslösa fönster. Inte heller någon farstubro att sitta och filosofera på.

Texten och bilderna är från 1986.

Och jag blev sannspådd. Av ovanstående byggnader kvarstår idag 2012 en liten rest av huset längst bort.

Margaretha

 

Inlagt 2012-02-21 12:36 | Läst 361 ggr. | Permalink
(Logga in för att skriva en kommentar)
Trist slut på en fin berättelse,men så är det.Ett tag hade jag pippi på att åka runt och fota övergivna gamla hus.Oftast på dia.En del av platserna har jag passerat långt senare,och i likhet med din berättelse så finns på många av dessa ställen-nästan ingenting kvar.
Svar från Jaffa   2012-02-21 21:06
Ja min svåger sa alltid att om ägarna bara såg till att taken var täta så skulle husen och ladorna stå kvar länge. Men visst är det sorgesamt. Tack för din kommentar Walter - kul att du gav dig tid att läsa. Mvh Margaretha
Det finns många fäbodar runt Orsatrakten som ser lite tråkiga ut med sina blänkande plåttak nuförtiden, men om det får byggnaderna att stå kvar så får det väl duga. Hellre plåt än ruttnande byggnader.
Svar från Jaffa   2012-02-21 22:19
Ja det känns ju lite främmande med den takbeklädnaden men som sagt - gör det så att byggnaderna bevaras är det väl OK. Tack för ditt inlägg. Mvh Margaretha
Har i många år varit på en fäbodvall i Rättvik, levande så klart och jag har många härliga minnen från där./Lotta
Svar från Jaffa   2012-02-23 15:09
Kul! Jag kan tänka mig att det är Karl Tövåsen. Kolla om du har intresse i poolen "Landet som en gång var" där finns en bild av denna vall. Tack för att du tog dig tid att läsa./Margaretha
Thuflan   2012-02-23 17:25
Härliga tövåsen, se gärna länk till min blogg där jag har två inlägg därifrån,
http://kolarlotta.wordpress.com/2010/07/16/karl-tovasens-fabod/
http://kolarlotta.wordpress.com/2011/08/05/tovasen/
Lotta
Svar från Jaffa   2012-02-23 21:30
Mina fäbodbilder kommer från Hommanbodarna och för att ta sig dit passerar man ju Karl Tövåsen. Jag har en syster boende i Vikarbyn sedan 60 år tillbaka så jag har farit förbi många gånger. Dessutom fanns i min ungdom fler fäbodar i drift i trakterna. Jag tror de hette Marinosgårdar, Kersgårdar och där jag själv var Tövåsmyra hos min svågers faster. Visst är det nåt visst med dessa gamla budar. Allt gott/Margaretha