Natur till tusen och lite blandat
Den gamla fäbodvallen....
Från mitten av 50-talet fram till mitten av 80-talet vistades jag mycket i Dalarna och var då ofta uppe vid fäbodvallarna i trakten. Därav följande text och bilder (bilderna skannade från kort i mina album).
Jag vandrar på den gamla fästigen, formad av seklers trampande. Ett dämpat sus hörs från sommarvinden. En ljusstrimma letar sig ner mellan träden. Snuddar så lätt vid linnean här invid stigen. Lukten av kåda för mig tillbaka till en förgången tid.
Skogen öppnar sig -dagern och hettan möter mig här vid fäbodvallen. Den gamla grinden lutar sig trött, öppnad för sista gången. Grå och sliten liksom husen här på vallen. Från ett glaslöst fönster fladdrar en trasig gardin.
Sätter mig till ro här på den gamla farstubron. Ser ut över vallen. I eftermiddagssolen lyser rallarosen så grant mot de grå husen. Lyssnar till humlans flykt bland blommorna intill väggen. Ser trollsländan, brunskimrande, slå sig ner för en sekund.
Känner fläkten från gångna tiders andetag. Med ens ser jag vallen som den en gång var. Fylld av liv - människor och boskap. Hör skratten mellan husen, ljusa barnaröster. Förnimmer sommarnattens leende. Hör, där jag sitter på farstubron, hur kvinnorna i kvällningen lockar på korna - "koosilor koom i nu då". Hör på avstånd koskällans rogivande klang.
Med ens känns inte värmen så varm längre. Något kallt sveper fram över de grå husen, den trasiga grinden. Förintelsens vind far hungrigt fram över vallen. Snart finns här inga stugor, inga glaslösa fönster. Inte heller någon farstubro att sitta och filosofera på.
Texten och bilderna är från 1986.
Och jag blev sannspådd. Av ovanstående byggnader kvarstår idag 2012 en liten rest av huset längst bort.
Margaretha







http://kolarlotta.wordpress.com/2010/07/16/karl-tovasens-fabod/
http://kolarlotta.wordpress.com/2011/08/05/tovasen/
Lotta