Natur till tusen och lite blandat
På pass..
Igår gick jag och ställde mig vid en utfodringsplats för vilt. Det var inte helt ideal tid men jag chansade. I väntan på rådjur eller annat fyrbent fick jag en bild av en hackspett som trummade på i jakt på mat. Det sägs ju att rörelseoskärpa stärker bilden av aktion så det får väl den här bilden vara ett bevis på. Så småningom kom ett rådjur fram till matplatsen. Hon är ganska orädd av sig. Man känner igen henne på att hon har en utväxt som hänger ner på ena sidan huvudet. Jag tycker den blir längre för varje år. Jag såg också vita hjortar på avstånd men de hade uppenbarligen sett mig och kom inte fram.
Det var gårdagens naturupplevelser.
Margaretha
Dela:
En januaridag i Skånes "vildmark"
Ja vildmark är väl kanske att ta i när det gäller de områden jag oftast vistas i. Men med tanke på alla de djur jag stöter på vid mina promenader så är det kanske inte så främmande. Det är fantastiskt att se så mycket i marker som ligger så nära bebyggelse. Härom dagen var jag ute och spanade. På morgonpromenaden såg jag en rovfågel på avstånd och trodde först att det var en ormvråk men när jag tittade i kameran hade den väldigt mycket vitt i fjäderskruden. Väl hemma mailade jag Skåneornitologerna (Skof) som sade att det var en blandning av börringevråk och ormvråk. Bilden inte bra men kul att visa ändå tycker jag. Senare, på samma runda, fick jag ytterligare en bild av gladan som är stamgäst i trädet jag passerar dagligen.
På dan tog jag mig en sväng till Vombsjön som är på gång att lägga sig. Än så håller inte isen ...
Som synes går det att fotografera en grå dag - även den har sin tjusning.
När jag vände hemåt såg jag bakom ett buskage (jag satt i bilen) ett antal hägrar som naturligtvis lättade när jag stannade. Jag körde fram en bit och in på en väg. Längst bort på ängen stod de hopkurade och såg sura ut. Tog bilden från bilen med nervevad ruta.. Inte heller den bästa bilden men med tanke på avståndet, dåligt ljus och 120 ggr förstoring så får den gå an bara för att visa hägrarna.
Utmed Harlösavägen som går förbi Övedskloster hem till mig fann jag det här rådjuret betande på sluttningen.
Slutligen väl hemma gick jag ner till dammen och där fann jag detta djur visserligen i isform men visst liknar den väl en sälkut med väl ustvecklad fot? Så visst kan man finna motiv om man har läget och turen och ibland lite fantasi.
Margaretha
Dela:
Grönsiskor, grönsiskor...
Vackert vinterväder idag. Några minusgrader men blåsten gjorde att det kändes kallare än vad termometern visade. Var på egen promenad ner till dammarna i Omma och fotade ett litet vattendrag med ett ännu mindre fall. Då ser jag liv och rörelse i alarna ovanför mitt huvud. En otrolig mängd med grönsiskor som klänger i grenarna och hugger in på alkottarna. Autofokusen är snabb likaså avtryckaden men ändå hade jag problem att hänga med i svängarna för att få dem på bild. En sekund här - en sekund där o.s.v. Men det var bara att klicka så fort något kom i bild. De var tydligen så hungriga att de helt negligerade min närvaro trots att jag stod bara 1.5 m ifrån dem.
Margaretha
Dela:
Glador fotade med kompaktkamera.
Jag var ute idag för att riktigt testa min Sony visavi fågelfotografering. Jag körde några bilder med x3o förstoring och sedan variabelt upp till 120 ggrs. Jag hade ett bröststativ som man spänner fast kring midjan och som ger en viss stabilitet.
Den här bilden är tagen med 30x ggr .
Den här bilden är tagen med ung 45 ggrs förstoring.
Den här bilden är tagen med maxförstoring d.v.s. 120 ggr.
Jag är medveten om att kompaktkameran inte kan mäta sig med systemkameran vad gäller fågelfotografering men jag tycker ändå att resultatet blir efter möjligheterna lyckat. Som jag skrev om gladanbilden jag lade in i mitt album nyss att skärpan är mycket bättre i "original" än här på Fs. Samtliga bilder är beskurna.
Margaretha
Dela:
Fjällvråk i sikte..
Idag var jag ute igen med min kamera för att öva upp förmågan att fota fåglar i luften. Jag hade i sedvanlig ordning glada i sikte när det plötsligt dök upp en annan rovfågel. Jag lyckades knäppa en bild med vingarna uppåt. Jag blev tveksam till om det var en ormvråk vilket jag först tog för givet att det var. Kontakt med birds@skof.se visade att det med största sannolikhet är en fjällvråk. De långa vingarna, det breda mörka märket vid knogen och den breda mörka randen på stjärten skall tyda på det enligt dom. Kul var det i alla fall att jag lyckades få den på bild.
Margaretha
Dela:
