Nokturner

Higgsbosonen

Så mycket vi vet numera. Vi vet att vi egentligen aldrig trodde att jorden var platt, att det redan under antiken fanns tänkare som kände till sådant om universum vi i dag tar för givet att det är först i modern tid människan förstått.

I dag kom en första officiell bekräftelse på att det finns indikationer för existensen av higgsbosonen i de försök som genomförs vid partikelacceleratorn i Cern. En partikel som om den finns bekräftar standardteorin om Big Bang och materiens struktur.

Ändå vet vi så lite. Vad satte igång Big Bang? Vad är tid? Är standardteorin ännu en teori i mängden, vilken förvisso är fullständig inom det område den täcker, men som likt Newtons klassiska mekanik kan komma att ersättas av en utvidgad teori som relativitetsteorin? Och är relativitetsteorin fullständig? Hur förenar man relativitetsteori och kvantmekanik? Och vad med strängteorin? Och hela den uppsjö konkurrerande teorier om alltets uppkomst, existens och öde?

Vi luras kanske att ta för givet att vi vet något om de stora tingen, varats yttersta natur. Det var Big Bang, fysikerna vet. Vetenskapen vet. Jo visst, vi vet en hel del. Vi vet också att vår kunskap utvidgas och förfinas. Det är spännande. Men vi vet också att det bara är en liten procent av universums samlade energi vi överhuvudtaget har någon kunskap alls om. Vi vet så mycket som att 96 % av universums samlade energi har vi ingen som helst kunskap om. Det har vi kunnat räkna ut från observationer av det vi trotts allt ser. Det är ju lite spännande!

Jag är ofta ute i natten och nattfotograferar stjärnhimlen och nattlandskapet. Tycker det är så oerhört fascinerande. Har alltid varit intresserad av natten, den sätter fart på fantasin, skärper sinnena och jag tycker man blir medvetandegjord om sin upplevelse av det kosmos vi befinner oss i. Kosmiska resenärer genom världsrymden, ombord på rymdskeppet jorden, vilket är vårt hem och vårt öde. Lite som Harry Martinsons rymdepos Aniara. Ja, liknelserna är otaliga. Vi är fångade i tiden, våra universella medvetanden, som egentligen känner tid på ett annat vis än kroppen, men vi åldras och dör. Tycker om liknelsen om livet som en resa på ett skepp på världshaven.

Vi omger oss med en mängd föreställningar som växlat genom tiderna. Sociala strukturer och normer, vilka egentligen inte är annat än ett socialt patos, en för stunden rådande konsensus. Men jag är nog beredd att försvara mänskliga rättigheter och demokratin med mitt liv, lite styrsel måste man ha i tillvaron. Vissa tar religionen som rättesnöre, andra vetenskapen. Ytterligare andra bryr sig inte utan flyter med. De flesta tillämpar nog en mix, då inget är skrivet i sten. Levnadskonsten är den enda konst man måste fortsätta utveckla genom hela livet. Varje situation är på sitt sätt ny i sin kontext och tid.

Tycker man blir påmind om detta när man fotograferar gamla kyrkor under stjärnorna i natten. Kyrkans bild av kosmos, hur kyrkan strävade att förena de antika källornas vetenskap och kunskap med kyrkans bild av livet och kosmos som framvuxit ur ett konglomerat av förkristen mytologi och förenats med historiska händelser i Bibeln. Ett märkligt och fascinerande kulturellt arvegods om våra föreställningar om universum och vår plats i detta genom tiderna. Ett säreget historiskt arv som vi skall vårda.

Ja, det väcker klart andliga känslor att stå där ensam under stjärnorna i natten med sin kamera och betrakta vår kända, men ändå fascinerande okända och helt enormt grandiosa verklighet. På samma gång en slags gemenskap med den mest avlägsna elementarpartikeln i universum, och ändå en alienation inför så vardagliga företeelser som marken under ens fötter. Vad är denna mark?

Subatomära partiklar från solvinden som fångats i jordens magnetfält och skapar norrsken under stjärnorna, världsrymden, får illustrera texten. Vi kan inte se solvinden och dess partikelström direkt med våra ögon, men väl dess effekter i form av norrskenet. På samma vis är det med higgsbosonen, vi kan inte detektera den direkt, men dess effekter på omgivningen. Higgspartikeln är vår tids heliga graal, den har kallats gudspartikeln, nu i dag har alltså anslagits att vi kan ha fått en glimt av denna för vetenskapen så viktiga pusselbit.  Lite ironiskt att det just är på Lucia, Lusifer anses vara extra aktiv denna natt. Å andra sidan har namnen Lucia och Lucifer nära koppling till ordet lux, ljus. Kanske har vi fått nytt ljus över vår plats i universum i dag.

Ha en bra natt!

Dela: