Nokturner

Åter på Fotosidan

Jag har ju varit mer eller mindre borta härifrån Fotosidan ett tag nu. Detta kommer sig av att jag äntligen upptäckt min fotografiska bestämmelse. Man brukar ju tala om fotografers personliga stil och uttryck. Jag har väl egentligen inte haft någon utpräglad stil, då jag är allround. Men nu, nu har jag funnit mitt uttryck, vilket känns roligt.

Det hela har mynnat ut i att jag skaffat ett utrymme där jag får utlopp för detta och kan utveckla det vidare och spinna på den tråd det gett. Detta av en inre drivkraft jag inte kan motstå, jag måste lätta på trycket och låta det som finns där inne få komma ut. Jag mår inte bra annars.

Jag har nu också förnyat mitt silvermedlemsskap här på Fotosidan så jag kommer väl att utbreda mig lite här också. Men Fotosidan som form passar inte riktigt för detta nya uttryck, så det som jag presenterar här blir kanske lite lösryckt och fragmentariskt, då det gör sig bäst i sin helhet.

Ja, men vad är då detta nya uttryck? Jo, jag berättar en saga, eller snarare, vandrar på sagans stigar. Jag kan faktiskt rekommendera ett besök på sidan, för det är en webbsida. Speciellt rekommenderar jag en genomläsning av "bloggen" från dess start. Nu har det ju redan blivit en del inlägg, men ögnar man igenom det hela får man en bra bild av uttrycket, om man nu vill det och är intresserad. 

Det intressanta är egentligen inte bilderna i sig, eller de löpande anteckningar jag gör, utan helheten, inbegreppet. Detta är centralt. 

Några inledande bilder från denna sagans värld, lite medeltida mystik:

Ja, det är vad som upptagit mig den sista tiden. Men nu är jag alltså åter här, i alla fall då och då. Här hittar man hela uttrycket och den som vill får gärna följa med på vandringen :-)

Dela:

Skådespel i natten

I natt utspelade sig ett verkligt skådespel på natthimlen. Meteorer från meteorsvärmen geminiderna ristade sina spår över himlavalvet. Gula, gröna, stora och små, några lämnade rökspår. Dessutom föll ibland alldeles vanliga vita meteorer. Geminiderna rörde sig jämförelsevis majestätiskt över himlen, då de har lite lägre hastighet än meteorer i allmänhet. 

Kvällen började lite trevande, förloppet följdes av några entusiaster i en tråd här i Fotosidans forum. På många håll var det mulet, även här hos mig. Men allteftersom kvällen gick lättade molntäcket och snart kunde jag se de första stjärnorna titta fram. Vid midnatt bestämde jag mig för att åka ut, det fick bli till en ganska urban plats i närheten där jag bor. Inte desto mindre är detta en av mina favoritplatser att fotografera natthimlens fenomen från. Lättåtkomlig och fin miljö. Ibland söker jag dock omväxling och tar mig ut till mörkare platser längre från stadens närhet.

Ivrig som jag var att snabbt komma ut på plats för att inte missa några fina meteorer startade jag bilen och styrde kosan mot motivet. Men, efter en dryg kilometer märker jag att det är punktering... Jämrans! Typiskt att detta skall inträffa just nu, årets meteorsvärm, någorlunda klar himmel, allt packat i bilen. Dessutom är lastutrymmet fullt med saker så det är krångligt att komma åt reservdäcket. 

Väl ute på plats hinner jag bara stiga ur bilen så flammar en fin grön meteor förbi ovanför huvudet. Oj! Någon sådan har jag aldrig sett förut. Strax susar en till grön meteor över himlen. Jösses! Fort, upp med kamerorna! Pulsar i snön och letar upp en lämplig plats för den första kameran, riktar upp den, tar provbilder, justerar uppriktningen, söker en bra komposition under det att jag försöker få in det område på himlen där jag tror flest meteorer kommer att susa förbi i bakgrunden. Jag tror att min uppskattning fungerade, flest meteorer föll i detta område. Jag hade ju varit ute några dagar tidigare och studerat natthimlen under ett par timmar en natt och sett hur meteorerna från denna svärm fördelade sig över himlen. Men nu var alltså svärmen vid sitt maxima, den kvällen föll meteorerna glesare, och bara gula. Men gula tycker jag är speciellt nog, vanligen är ju stjärnfall bara helt vita.

Så där, första kameran igång. Bild efter bild matas med en timer. Låt meteorerna komma :-)  Men, kvickt, upp med nästa kamera. Väljer ett annat utsnitt för denna, en annan komposition och delvis en annan del av himlen. Har dock på generös vidvinkel så den täcker även in en del av det högintressanta området. Det skulle visa sig att det var där de finaste meteorerna föll.

Nu är båda kamerorna igång, klick-klick-klick... Slutarna jobbar och jag skänker en stilla tanke åt deras livslängd. Tiden går. Skådespelet är helt fantastiskt. Meteorer strålar från en punkt mellan Orion och Karlavagnen. Det är inte här meteorerna visar sig, men drar man ut förlängningar av deras ljusspår så sammanstrålar dessa i en punkt i detta område. Meteorer rör sig mer eller mindre över hela himlen, men kanske minst i söder. De gröna är de största. 

En riktig bjässe till meteor susar så fram mitt i det högintressanta området. Den är större och ljusstarkare än alla andra meteorer.  Tycker jag hinner uppfatta med blotta ögat hur den bryts isär i flera små sammanhållna gröna ljuspunkter just i slutet av sin bana. I sitt spår lämnar den för ett kort ögonblick rökvirvlar, vilket även några av de övriga större meteorerna gjorde. Mycket effektfullt och betagande. Frågan är om den fastnade i någon av kamerorna? Den borde ha gjort det med tanke på dess bana. Jag får vänta och se. Det dummaste man kan göra är att stänga av någon av kamerorna för att titta efter om det fastnat något. Man kan ge sig sjutton på att just i det ögonblicket exploderar en fireballmeteor, en meteor som exploderar med en ljusblixt i slutet av sin bana, i skyn. Kamerorna får därför gå.

Hur länge de får gå? Sens moral är att aldrig stänga av dem, just med tanke på ovanstående... Klockan går, jag fascineras av skådespelet. Men så, det tycks över. Himlen lugnar sig, det kommer inga fler gröna meteorer. Timern till den ena kameran får slut på batteri. Vis av erfarenhet ställer jag mig vid kameran och matar på manuellt med pekfingret med jämna mellanrum. Men inget mer händer på en lång stund, dessutom mulnar himlen igen. Bestämmer mig för att packa ihop. Och, kors i taket, ingen fireball dimper ner i någon lucka som bildats i molntäcket på grund av detta :-)  

Nu måste jag kolla, finns den stora meteoren med på bilderna? Jag bläddrar fram bilderna till det klockslag den föll, jag noterade detta. Och, fullträff!! Den är med! Jätteskoj. En helt lyckad kväll. Ett fantastiskt skådespel och fina bilder. En upplevelse utöver det vanliga. Belåten rullar jag hemåt i den sena timmen i den makliga takt det lilla reservdäcket tillåter.

Allt eftersom tiden går klarnar himlen upp mer och mer. Den första stora gröna meteoren fastnar på bild.

Den största meteoren, vilken lämnade ett rökspår efter sig. Aktiviteten under maximat var 120 meteorer per timme. Som ett kosmiskt fyrverkeri med olika färger. Ja, jag överdriver lite, men jämfört med en vanlig natt var det som fyrverkeri.

Dela: