Intryck, uttryck, avtryck

Reflektioner över bilder, skapande och livet...

Naturens gång....

 

Några korta veckor
blev din utmätta tid
din alltför korta stund
som du vandrade på jorden

Vad hann du lära
innan den där dagen
när den mörka skuggan
kom från höga skyn

Som en blixt dök den upp
siktade rakt på dig
mamma hann ej varna
innan det var över

Värmer dig i mina händer
smeker ömt ditt dun
men inget finns att göra
tiden den är slut

Gräver en grop i sanden
för dig att vila i
mamma kommer nära
hoppas du gick i frid

 

 Jag var ute och fotade, och fick höra en Ejderhona som skrek i högan sky, och simmade runt, runt, ca 5 meter från stranden. Närmade mig försiktigt, men såg inget konstigt, undrade om hon hade blivit skadad eller något?

Men så fick jag se, en liten unge låg på sidan i vattenbrynet, och kunde inte räta på sig, förstod att den var skadad och höll på att drunka. Antagligen hade den blivit anfallen av en trut, och fått en skada på nacken, för den orkade inte lyfta huvudet. Släppte kameran på backen, sprang fram och lyfte upp på stranden, så den skulle få luft. Men i samma stund jag satte ner den, så slutade den andas....

Visste inte vad jag skulle göra riktigt, så jag tog upp den igen, och värmde den i händerna, och försökte ge en slags hjärt/bröst-massage, och den började röra på sig igen! Gjorde en liten grop i sanden, där jag la den, och drog mig därifrån, för att mamma skulle våga sig nära...

Efter ca 10 min, så smög jag tillbaka för att se, men då var den tyvärr död :-( Så den var för svårt skadad, men jag gav den iaf en chans, och den slapp att drunka. Och inte minst, den fick vara nära mamma på slutet...

Etiketter: Dikter
Inlagt 2010-06-01 22:15 | Läst 1553 ggr. | Permalink
(Logga in för att skriva en kommentar)
Usch va sorgligt! Men tror nog att mamma Ejder var tacksam för din hjälp och de fick iaf vara tillsammans de sista minuterna =(
Svar från eos30   2010-06-02 21:07
Mmm, naturen är grym, men här var det ju iaf naturens egen gång....
Ja jag blev så glad när mamman vågade sig nära igen, det värmde i hjärtat.
o gud vad sorgligt , jag fick tårar i ögonen, Jag blir alltid så blödig när djur drabbas och försöker alltid rädda dom på någotvis. Oftast slutar det som din berättelse, men man har iallfalll försökt. Du gjorde vad du kunde mer kan man inte göra och jag tror att mamman uppskattade vad du gjorde för hennens lilla. Och din vackra dikt gick rakt in i mitt hjärta och där kommer den att stanna för evigt, Den var så oerhört vacker !
kram Pia
Svar från eos30   2010-06-02 21:15
Jo man reagerar ju så, och försöker göra det lilla man kan. För även om man inte kan rädda dom, så kan man ju iaf försöka göra deras sista minuter lite lättare...

Tack Pia, för att du läser och förstår.
Kram Jörgen
Jörgen... jag hittar inte orden, så jag vet inte vad jag skall skriva... men jag tror du vet vad jag tycker....

Kram Jessica
Svar från eos30   2010-06-02 21:17
Mer behöver inte skrivas, jag förstår...

Tack Jessica
Kram Jörgen