Sprotfoto

Att åka buss...

Häromdagen var jag förvisad för andra gången på en vecka till de kommunala transportmedlen. Hugoh skulle nämligen in på reparation, som visade sig vara en mjukvaruuppdatering bara. Hur som helst, det var inte Hugohs besök hos bildoktorn vi skulle avhandla utan hur det är att åka buss. Hemifrån mig och in till stan så går det så kallade motorvägsbussar, dvs inte stadsbussar och inte landsvägsbussar utan ett mellanting medeldistansbussar skulle man kunna kalla dem. (Jag skäms lite, som den busschaufförsson jag är, att jag inte kommer på den korrekta benämningen på bussarna) Det är ledbussar med många sittplatser och inte fullt så rymliga gångar som i stadsbussar. Eftersom alla i bussen ska åka minst 15 km så står man inte i onödan i dessa bussar, utan finns det en ledig sittplats så sätter man sig där. I en stadsbuss kan man alltid stå i ett par hållplatser bara för att slippa sätta sig bredvid någon okänd.

När man nu ska hitta sin lediga sittplats så har man i regel att antal kriterier som styr ens val. Tonåringar brukar ha huvudkriteriet så långt bak som möjligt. Själv brukar jag vilja sitta så långt fram som möjligt på höger sida och Anna sitter helst i leden på bussen. Om vi nu bortser från det geografiska kriteriet och övergår till det sociala kriteriet, dvs vem kan du tänka dig att sätta dig bredvid. Vad är det som får dig sätta dig på just den plats som du sätter dig på i bussen? Är det inte lite som i filmen Vuxna människor där Frank (Felix Herngren) tänker att han måste ha sex med en i den mötande rulltrappan. Han måste välja en och har han väl valt får han inte ändra sig. Ju närmare slutet av rulltrappan som han kommer desto mer panik får han. Tänk om den sista kvinnan i rulltrappan är en skröpplig 80-årig tant och han tvingas välja henne för att han hela tiden trott att någon bättre kommer att dyka upp. Om du kliver in i en buss och det sitter en person på alla fönsterplatser och du känner ingen av dem, vilken plats sätter du dig på då? Vad är det som gör att du sätter dig på just den platsen? Att det sitter en yppig blondin eller en Måns Zelmerlöw-kopia bredvid? Att det inte sitter en uteliggarliknande person bredvid? Att personen inte ser ut som en som vill stöta på dig eller tvärtom att personen ser ut att vilja stöta på dig? Ska personen ha ett visst kön eller ålder? Eller vad?

Om vi nu vänder bussen, eller tankeexperimentet. Du sitter på en av dessa fönsterplatser. Vad är det som gör att de som kommer in sätter sig bredvid dig eller varför sätter de sig inte bredvid dig? Du som är så trevlig, snäll och stilig, varför sätter de sig inte bredvid dig? Eller varför sätter de sig bredvid dig när du luktar svett, ser ut som Frankenstein och är allmänt otrevlig? Ska du titta på personerna som kommer in så att du lockar dem till att sätta sig bredvid dig eller försöker du se otrevlig ut så att de inte sätter sig bredvid dig? Om de gör tvärtemot vad du hoppats på, vad gjorde du då för fel?

Om vi hoppar tillbaka till mina bussresor häromdagen så på hemvägen så stod jag på hållplatsen och väntade i den där typiska stockholmskön, dvs man ställer sig i den ordning man anländer till hållplatsen och följer med kön framåt även om det inte är min buss som lastar och skapar således en ny kö med samma inbördes ordning inför nästa buss ankomst. När vår kö komprimerats efter två lastande bussar så står jag som trea i kön, bara ett äldre par framför mig, och samma kvinna/tjej i 30-års åldern som stått bakom mig hela tiden står fortfarande bakom mig i den c:a 20 personer långa kön. När min buss kommer så visar det sig att det äldre paret ska med en annan buss, så jag är först (i sann stockholmsköaranda) att kliva ombord och den 30-åriga tjejen kommer som god tvåa. Nu faller det sig så bra att det finns ett bakåtvänt dubbelsäte i främre delen av bussen som är tomt, så jag kniper fönsterplatsen där. Jag slapp välja någon att sitta bredvid och dessutom var det i min del av bussen. Jag hinner knappt sätta mig innan den 30-åriga tjejen svänger in och sätter sig bredvid mig. Varför? Vad var hennes kriterier för att välja plats i bussen? Kände hon sig trygg bredvid mig i kön och ville inte riskera att bli lite otryggare på bussen? Det kunde ju finnas en Måns Zelmerlöw-kopia längre bak i bussen, så varför sätta sig bredvid den 40-årige luvbeprydde sportfotografen med den fåniga reklamtexten bak på jackan och dessutom vara tvungen att åka baklänges? Hade hon glömt att stoppa i linserna och tyckte att jag såg ut som Måns Zelmerlöw? I sådana fall så måste hon ha väldigt starka linser och hur hittade hon till busshållplatsen i så fall?

Ett annat bussfenonmen här i Stockholm, förutom det strikta kösystemet, är att man springer efter bussarna. Står en buss på en hållplats så måste man bara börja springa. Om bussarna bara går en gång i kvarten eller halvtimman kan jag förstå det, men det spelar ingen roll om det kommer en buss till inom en minut så måste man ändå springa för att hinna med bussen. Varför? Är stockholmarna utpräglade tävlingsmänniskor? Jag kommer fram en minut tidigare till jobbet/dagis/hemmet, men är betydligt svettigare. Dessutom så får jag trängas på ståplats i bussen med alla andra som sprungit efter denna buss på tidigare hållplatser. Bussen som kommer minuten efter brukar dessutom vara rätt så tom, så där får man sitta och slipper stå och sniffa någon nysprungen svettig människa i armhålan. Varför springer man? Jag har en teori om att stockholmarna har någon gång i historien fått in hundgener i blodet. Fråga mig inte hur, men hundar brukar springa efter fordon och det gör stockholmare. Det kan väl inte vara slumpen, utan det måste finnas ett samband.

Trängselskatt - Epilog

Ni som hängt med i min blogg kommer säkert ihåg min frustration över hur bökigt det är att fixa autogiro för trängselskatten till en nyinköpt bil. (Om du missat det så hittar du historien här.) Jag tänkte bara meddela att från och med idag så har jag ett fungerande autogiro, dvs åtta dagar snabbare än vad det kunde ta som längst. Nu kanske man tycker att Vägverket ska ha beröm för att de gör det snabbare än "budgeterat", men det tycker inte jag. Som bilägare har jag en skyldighet att betala skatten inom 14 dagar efter passage, men för att få ett autogiro registrerat är ledtiden 26 dagar. Borde det inte finnas en samband mellan dessa två? Till att börja med så borde jag kunna anmäla autogiro direkt, utan att data om fordonet ska ha flyttats mellan olika databaser i Vägverkets datorhall. Det borde finnas en blankett som jag kan fylla i, skriva ut och skicka in direkt. Den blanketten kan finnas på webben och hos välsorterade bilhandlare. Bara den åtgärden skulle kapa 11 dagar i kedjan. Nu fattas det bara en dag för att hela kedjan ska hänga ihop. Jag är övertygad om att det finns lite mer luft någon annanstanns i kedjan, så det är ingen omöjlighet att lyckas. Tyvärr så är varken Vägverkets generaldirektör, Ingemar Skogö, eller den som är anvarig för trängselskatten, Birger Höök, medlemmar på Fotosidan, så de kommer nog inte att läsa detta. Har jag tur så kanske det finns någon medlem som är anställd på Vägverket som kan tipsa dessa herrar om mina frustrerade blogginlägg så att de hittar effektiviseringspotentialen.

Hoppat på fel tåg...

I morse var det väckning 04:25, dvs två timmar tidigare än en normal vardag. Bara för att jag måste vara i Alingsås till klockan 10. Bussen från Tyresö åkte kl 5:05 och tåget från Centralen åkte kl 6:05. Jag hade kunnat ta en buss 15 minuter senare, men risken att jag först sett en bakdel på ett tunnelbanetåg och sedan bakdelen på ett X2000 gjorde att jag tog den tidigare bussen. Ombord på bussen så fanns det c:a 80 trötta individer. Alla satt och halvsov och av någon anledning så började jag tänka på Men at work och deras hit från 1982, Down under. Textraden "On a hippie trail head full of zombies" kändes väldigt passande på något sätt. Zombierna hade invaderat Centralen också. Alla såg ungefär lika pigga ut som jag kände mig, dvs inte alls. Eftersom jag tog den tidigare bussen så hade jag god tid på mig att lokalisera vilket spår som mitt tåg gick från och även upptäcka att det gick två tåg till Göteborg, ett direkttåg kl 06:00 från spår 11 och mitt tåg kl 06:05 från spår 10. Skillnaden mellan tågen är att mitt stannade i Katrineholm, Skövde och Herrljunga (där jag bytte för att ta mig till Alingsås). Tåget gick på utsatt tid och precis när vi börjar rulla så överhör jag en konversation bakom mig. Troligtvis har konversationen börjat beroende på att de ska sitta på samma plats.

Man 1: "Är inte det här direkttåget som ska gå 6:00?"

Kvinna: "Nej, det här går 6:20 och stannar bland annat i Hässleholm"

Man 2: "Hässleholm? Det här är Göteborgståget, men inte direkttåget. Det gick från spår 11 för fem minuter sedan."

Kvinna: "Då är jag på fel tåg. Jag ska till Hässleholm"

Man 1: "Då är jag också på fel tåg"

Nu dyker konduktören, eller tågvärd som jag tror det heter numera, upp.

Konduktören till man 1: "Det här var väntat. Det brukar alltid vara någon som tar fel på dessa tåg. Du kommer ju till Göteborg, men lite senare."

Konduktören till kvinna: "Det här var oväntat, men jag ska kolla om Malmö-tåget stannar i Södertälje. Det går inte via Katrineholm idag eftersom det spårat ur ett godståg mellan Katrineholm och Norrköping."

Efter en stund så ropas det ut i högtalarna: "Resande mot Malmö och Hässleholm kan stiga av vid Södertälje syd för byte till rätt tåg."

Ibland har sömngångarna tur. Det kunde ha varit så att Malmö-tåget stannade i Flemingsberg och inte i Södertälje och då hade det varit lite svårare att hinna byta till rätt tåg. Jag satt i alla fall på rätt tåg och bytet i Herrljunga gick bra, även om en halvtimma i Herrljunga kändes som 29 minuter för länge. Det enda spännande som hände där var att mannen som samlade tomglas inne i stationsbyggnaden lät som Darth Vader när han gick lite fort och blev ansträngd.

Utöver ovanstående så var det en fullt normal tågresa till Alingsås. Jag trodde i min enfald att hemresan skulle bli en lugn resa utan kaos eller andra fadäser, men man kan ju inte ha rätt jämt. 14:07-tåget från Alingsås avgick någon minut sen, men det spelar ingen större roll. Resan gick utmärkt ända tills vi lämnade Skövde. Precis när tåget börjat rulla så kommer en kvinna i 70-årsåldern rusade genom gången i riktning mot tågvärden och lokföraren. Hon möter tågvärden längst bort i min vagn och jag sitter för långt ifrån för att kunna överhöra konversationen. Men paniken i kvinnans blick och tågvärdens beteende tydde på att kvinnan antingen hjälpt någon ombord eller inte hunnit av i Skövde, trots att vi stod där i flera minuter. Nåväl, hon skulle inte vara med på tåget och vi hade lämnat perrongen och X2000 är inte lika lätta att backa som en personbil så vi tuffade vidare. Efter ett tag så kommer kvinnan och tågvärden åt mitt håll och då hör jag tågvärden säga "Vi gör ett extra stopp i Töreboda, så får du kliva av där. Vi är framme där om fem minuter. Jag ska bara kontakta stationsvakten så att han vet om att du kommer.". Det kallar jag service. I normala fall så ska vi svischa förbi Töreboda i en hastighen runt 150 knyck och inte stanna förrän i Katrineholm eller Södertälje (jag sov förbi Katrineholm så jag vet inte om vi stannade där), men de gör ett extra stopp. Ett extra stopp som tar flera minuter av den pressade tidtabellen bara för att hjälpa den stackars kvinnan. Risken är ju att det blir kaos i Stockholm om vi missar vår slot i getingmidjan mitt i rusningstrafiken, men det bryr man sig inte om utan hjälper kvinnan. Tydligen så går det att köra in lite tid för vi var inne på Centralen enligt tidtabell.

Vi är från Norrland...

Idag så hade vi en sportfri söndag. Så vi satte oss ett gäng (jag, Anna, Will och Per) i Hugoh och tog en tur till Uppsala där vi strålade samman med några andra glada fotografer (Bengus , Kjell , Maria , Malin och Ture). Vi möttes på Ofvandahls konditori inte långt från domkyrkan. Som vanligt när gänget möts så vet man aldrig vad som finns på minneskortet när man kommer hem. Malin gjorde tavlan att gå på muggen och lämna kameran kvar, så Kjell testade bufferten på hennes kamera. Enligt uppgift så hade hon 58 suddiga bilder på en kaffekopp. Vid bordet intill satt två herrar och en kvinna, den äldre mannen ringde en sväng i mobilen och han hade inte behövt någon mobil om vi öppnat fönstret. Han blev rätt så högljudd. Kvinnan i sällskapet vände sig till oss och sa "Vi är från Norrland så vi är inte så vana att vara bland folk". När vi skrämt bort de flesta i vårt hörn med våra kameror, så var det dags för en liten stadsrundvandring i Uppsala, dvs vi gick till domkyrkan. Tyvärr så skulle det vara någon konsert där så vi hann inte dokumentera allt, men några bilder blev det i alla fall.

Stockholmare brukar skratta åt att man i Norrland åker ett par mil för att köpa en korv, men vad gjorde vi stockholmare i dag då? Vi åkte 10 mil för att sitta på ett café. Fast det är ju en helt annan grej eller?

I morgon är det tidig väckning och tågresa tur och retur Alingsås. Kameran åker inte med då jag ska vara där i fyra timmar och hålla låda i tre. 

Biltvätten...

Hugo har varit lite skitigt ett tag och jag har missat att boka tvättid på jobbet. Vi har nämligen en bilverkstad som även tvättar bilar, främst lastbilar men även anställdas bilar. Handtvätt för 200 kronor. Jag fick några timmar över då det visade sig att en handbollsmatch hade flyttat på sig, så jag tog Hugo och åkte till Gör-Det-Själv-hallen på macken. GDS-hallen här i Tyresö är lite trång och bökig då alla platser har billyft. Det finns platser på båda sidor och det hänger ned avgasrörsslangar med metallgrunkor på mellan platserna. Jag tror att man måste ha en Fiat 600 för att kunna köra upp på lyften utan att behöva backa ett par gånger. Nu har jag kört rätt så mycket bil i mina dar så jag brukar inte ha några problem att hitta upp på lyften, inte ens med en ny bil. Jag kunde inte låta bli att studera folket i hallen. Det är fjorton platser så det fanns alla sorter där.

Nykära paret, som tvättar bilen tillsammans. Hon vill inte egentligen, men följer med ändå. Hade hon haft T-shirt på sig så hade han garanterat "råkat" spruta ned henne med vattenslangen. Hur tuttenuligt som helst.

Grabbarna med keps och vinge, som poppar stereo så det räcker till hela hallen. De är gärna 3-4 stycken och det är lätt hänt att  det blir något form av skumkrig.

Barnlösa paret med ny bil, som kommer tillsammans och tvättar, städar och dammsuger bilen tillsammans. Man måste ju se till att den nya bilen håller sig fräsch länge.

Ensamma kvinnan, som har en liten bil men stora problem att ta sig upp på lyften. Hon tvättar bilen för att hennes kollegor gnällt på att hon har skitig bil. Hon skulle helst vilja köra den genom maskintvätten, men vågar inte för alla skräckhistorier hon hört om maskintvättar. Hon är även allmänt vilsen och vet inte riktigt hur allt fungerar, men klarar sig oftast. Om ensamma kvinnan är i 25-30-års åldern så kan det även hända att ensamma kvinnans ensamma mamma följer med och då kan det uppstå diverse små konflikter.

Familjen, som har en skruttig kombi och pappa med 2-3 barn tvättar bilen. Pappa gnuggar taket och barnen repar sidorna med grusfyllda svampar. Roligast för barnen är att använda högtrycksslangen och givetvis skvätter det runt hela hallen. Minst en gång så ryker barnen ihop och gråt uppstår.

Äldre paret med utflugna barn, som har problem att ta sig upp på lyften. Äktenskapet knakar i fogarna när hon ska dirigera mannen som ska köra upp på lyften.

Gubben, som har flytt sin gummas gnäll och har en stund för sig själv när han tvättar bilen. Han njuter av att tvätta bilen oavsett hur fin eller rostig den är. Han häller schampoot direkt på svampen och nästan torrgnuggar bilen, men vad spelar det för roll bara han får vila öronen.

Dagens variant av gubben gjorde något som fick mig att lyfta ögonbrynen. Till att börja med försökte han att köra upp bilen på lyften utan att ta om och jag var säker på att vi skulle få hjälpas åt att få lös bilen. Man kör nämligen fast rätt så rejält om man missar lyften. Ja, jag har hjälpt en annan tvättare (ensamma kvinnan med ensamma mamman) att få lös bilen från lyften. Han insåg att det inte skulle gå när han kom in mot lyften i 45 graders vinkel och sedan fick han ta om minst 14 gånger, trots att han hade en liten VW Polo (som jämförelse så tog jag om två gånger med S80:n). Nu var det inte det som fick mig att höja på ögonbrynen, utan det var när han skulle tvätta trösklarna som jag höjde rejält på ögonbrynen. Som alla som tvättar bilar vet så kommer det in skit i springan mellan dörren och tröskellådan på bilen. Jag brukar öppna dörren när jag svampar och dra ett par gånger fram och tillbaka längs tröskeln för att få bort skiten. Det gjorde inte gubben. Han öppnade dörren och högtrycksspolade trösklarna. Ja, du läste rätt; han högtrycksspolade trösklarna med öppen dörr. Det måste ha sprutat in massor med vatten i bilen och lagt sig i heltäckningsmattorna för att sedan sprida härliga odörer i bilen varma sommardagar.