Sprotfoto

Björklöven...

Ja, vad ska man säga. Hur konstigt det än kan låta så är jag inte så värst sportintresserad, men det finns, eller ska jag skriva fanns, ett lag som jag verkligen håller på. På 80-talet så gick jag nog på nästan varenda hemmamatch som Björklöven spelade. Jag var en av de 7287 på Ladan (Umeå Arena kallades för Isladan eller bara Ladan på den tiden) den 21 november 1982 när Björklöven slog MoDo med 12-3. Jag var där tillsammans med 4799 andra den 15 mars 1987 när Björklöven tog sitt enda SM-guld och Hans Virus Lindberg tappat bucklan. Jag har sett Tore Öqvist snurra upp motståndarna så de knappt visste åt vilket håll de spelade. Jag såg när Matti Pauna åkte full fart in i anfallszon och tvärnitade och motståndarna fortsatte rakt fram likt Gråben när Hjulben riggat en fälla. Jag har kort och gott upplevt en massa till de grön-gula grabbarna från Umeå. På senare år så har jag haft förmånen att fota dem både i Umeå och på Hovet och varje gång så har jag pratat minnen med materialförvaltaren.

På bilden finns två lag som båda gott i konkurs, Hammarby (22 april 2008) och Björklöven (21 april 2010).

Ja, som sagt var, vad ska man säga. Jag kommer att sakna Björklöven. Jag hoppas att ishockeyn kan blomma upp igen i Umeå och att det kommer ett nytt lag som tar sig upp till Elitserien, gärna med gröna och gula dräkter och med björklövet som Olle Rydfjäll designade till den nybildade föreningen 1970. Jag kommer att sakna Björklöven och jag tror att det är många fler än jag som kommer att göra det. När man läser bloggar, kommentarer och artiklar om Björklöven så verkar laget ha krupit sig in till hjärtat hos många. Jag vet inte vad det är som gör att folk tar Björklöven till sig, men jag snubblade på en kille som sa att han började hålla på Löven när han var liten för de hade så härligt namn. Det finns inte många lag som har ett namn som Björklöven, men vad annat kan man kalla ett lag från Björkarnas stad. Timrå IK, Skellefteå AIK, Djurgårdens IF, Rögle BK och Linköping HC har inte riktigt samma klang även om Djurgården är ett starkt varumärke. Jonas Dandanell skriver i sin blogg att Löven har Sveriges snyggaste dräkter och visst är de lite speciella med grönt och gult. Även om de hade vita dräkter när de tog SM-guld mot Färjestad 1987.

Tack för allt Björklöven.

Dela:

Katastrofplanering...

Det är väl ingen som undgått att det ligger ett lager av aska över i princip hela Europa och vem kunde tro att det skulle röra till det totalt här i Stockholmsområdet? Anna åkte på konferens med sitt jobb i torsdags morse och skulle komma hem i morgon eftermiddag. Hur kunde de välja denna helg av alla helger som finns att välja på och varför skulle de åka så långt som till Aten? Som det ser ut just nu så kommer det inte att gå att ta sig från Grekland till Sverige med flyg de närmaste dagarna och om vulkanen inte tappar farten så lär det dröja innan det går att flyga normalt igen. I förmiddags ringde Anna och meddelade att de åker buss (!) hem i morgon. En nätt resa om 368 mil enligt Googlemaps. Om allt går som det ska så är hon hemma på tisdagkväll.

Wiktor och jag tar lite bilder när mamma är borta.

Just nu så känns det som om Tage Danielssons monolog om sannolikhet passar väl in på mitt liv. Jag har ett antal SM-finaler som går av stapeln i dagarna och alla utom en är av karaktären det-blir-match-om-X-förlorar-men-hur-sannolikt-är-det. Givetvis så har alla osannolika resultat slagit in och i kombination med askmolnets konsekvenser så har det hela skapat en liten katastrof i min kalender. Att hitta någon som kan sitta barnvakt från det att Wiktor hämtas hos dagmamman fram till midnatt eller senare är inte det enklaste, så jag har fått jaga vikarie till mig i stället. Efter mycket pusslande så verkar det som om alla bitar fallit på plats och jag och Wiktor får några gräsänklingskvällar fler än planerat och alla kunder får bilder som planerat. Det enda är väl att jag inte får plåta de SM-guld som jag hoppats på, men med lite tur så blir det guldjubel vid SM-final 6 i ishockey och då borde jag kunna vara på plats, men man vet aldrig...

Dela:

Årets första SM-guld...

Jahapp, då var årets första SM-guld fotat. Vi får se hur många det blir innan vintersäsongen är över. Om jag kommer helt rätt med alla matcher och dagar så kan det bli minst tre stycken till. Idag så var det ishockey J20 som hade sin SM-final och den gick mellan två historiska kombattanter Brynäs och Leksand. Jag blev lite förvånad över hur få fotografer som var på plats. Det var jag och Joel Marklund som befann oss kring sargen och när det blev prisutdelning så fördubblades antalet så vi var fyra som halkade omkring likt bambi på hal is.

Så här glada blev Leksand för sitt guld.

Det är lite lustigt med bilder från SM-finaler. Spelbilder är totalt ointressant, så där står man i 3x20 minuter och tar en massa ointressanta bilder och när det återstår tre sekunder så bryter glädjen ut. Men säg den glädje som varar för evigt. Jublet tenderar till att fesa av rätt så fort och har man lite otur så gläds det åt fel håll och man får en massa ryggtavlor. Det går fort att kasta handskar och hjälmar och lägga sig i en TV-puck-hög, men rätt vad det är så ska det prisutdelas och då står man förväntans full som vinnare.

Oskarp mask?

Det förlorande laget tappar ganska fort mungiporna och de håller sig där nere hela tidet. Som fotograf så funkar det rätt så bra. Man tar jubelbilderna först och när jublet är så där lagomt avfesat så kan man ta lite deppbilder. Man klarar sig undan med oskarpa ansikten, ryggtavlor och andra tekniskt misslyckade bilder när man ska ta deppbilder. Depp lyser verkligen genom.

Brynäs nådde inte ända fram.

Jag vet inte vilket SM-guld i ordningen det är som jag fotade idag, men jag känner att rutinen börjar infinna sig. Men hur hittar jag nya vinklar? Hur tar jag nytänkande bilder? Visst är det käckt med tjejer som biter i medaljen, grabbar som ligger i TV-puckshögar, lag som skriker rakt in i kameran, men jag vill komma med något nytt. Fisheyet funkar emellanåt, men det blir också rätt enformigt. Nåväl, jag får vär träna på några fler SM-guld framöver.

Dela: