Sprotfoto

Att välja rätt bild...

Under en månad så tar jag flera tusen exponeringar (11 944 under maj 2009), publicerar hundratals bilder och säljer ett antal. Under en månad så dyker mina bilder upp på min hemsida, facebook, Fotosidans kritikpooler, min blogg, månadens sportbild på Fotosidan, tryckt dagspress, dagspress på webben, någon annan webbsajt, kanske i någon tidskrift och någon enstaka gång på canvas eller fotopapper. Alla dessa media har sina egna krav på format, storlek, innehåll och teknisk kvalitet.

Oavsett vad alla andra påstår så har storleken betydelse. Om jag ska ha en bild till första sidan på en tidskrift så bör min bild inte vara mindre än 2000 px på den kortaste sidan innan interpolering. Det innebär kort och gott att bilden måste vara välfylld med motivet och inga döda ytor redan från start. Om jag å andra sidan ska publicera en bild i forumet här på Fotosidan så får den största sidan på bilden vara max 400 px och genast kan jag beskära bilden väldigt hårt. I princip skulle jag kunna få ut 81 bilder för Fotosidans forum ur en exponering. Med andra ord så är har jag större "verkningsgrad" för webbilder än nyhetsbilder som i sin tur har större "verkningsgrad" än bilder till tidskrifter.

Beroende på vilket format bilden ska ha vid publiceringen så kan vissa bilder falla bort. Moderna nyhetswebbilder har lite halvskumma format som 3:1 eller 2:1 och då går stående bild helt bort och jag måste se till att bilden behåller sitt innehåll i det panoramaliknande formatet. Bilder som ska ligga i mitt galleri på hemsidan kan i princip ha vilket format som helst, medan en webbild som ska finns i en ingress till någon form av text inte bör vara för hög så att texten inte syns när sidan laddats på en normal skärm. En bild i Fotosidans forum kan bli lite för liten om man envisas med 2:3-formatet då den kortare sidan endast blir 267 px och således kan det vara bra att välja ett mer kvadratiskt format för att förbättra synligheten i bilden.

Innehållet i bilden kan vara viktigt för vissa ändamål, medan för andra är det av underordnad betydelse. Om jag ska leverera nyhetsbilder till Glesbygdsnytt från matchen Fjollträsk FF-Glesbygdens BK så är det inte så lämpligt att ha en bild på en jublande Fjollträskspelare. Vilket innehåll som passar vet jag kanske inte förrän matchen är slut. Glesbygden kanske leder med ett mål när det är fem minuter kvar och tappar in två bollar, så vips är alla jubelbilder ointressanta och deppbilder är det som gäller. Om jag bara ska lägga upp bilder i galleriet på hemsidan så spelar det ingen roll om de visar en rättvis bild av matchen, utan det räcker att det är en kul bild bara.

Slutligen så har vi den tekniska kvaliteten. Det är lätt hänt att man tror att en bild måste vara av yppersta tekniska kvalitet för att vara bra, men inget kan vara mer fel. Det räcker med att den tekniska kvaliteten är tillräckligt bra för att få fram budskapet i det aktuella mediumet som bilden ska publiceras. Nedanstående bild är den suddigaste bilden som jag fått publicerad. Den slogs upp rätt så stor med rubrik "Bildextra från skandalmatchen i Tyresö". Det som händer är att bortalagets tränare inte är överens med domaren om dennes insats. När jag är framme och ska plåta matchens lirare så utbryter tumult och tränaren knuffar en tyresöspelare rakt mot mig. Jag trycker av reflexmässigt, men kameran hinner inte sätta skärpan och jag hinner inte komponera bilden. Den är tagen i stående format och beskuren ovanför och nedanför.

Med andra ord. För att en bild ska vara bra så ska den ha rätt storlek i ett format och innehåll som passar ändamålet och ha tillräckligt god teknisk kvalitet för mediumet som den ska visas i. I tävlingen Månadens sportbild här på Fotosidan så händer det att jag inte tävlar med någon bild och det beror helt och hållet på att jag inte har någon bild som uppfyller "mina" krav för tävlingen. Andra gånger så slänger jag upp en bild och tänker inte på att anpassa den efter mediumet. Den här hade mått mycket bättre av att vara kvadratisk och utan målbur i tävlingen, men så gick det som det gick också.

Alla bilder i det här blogginlägget, förutom den galne tränaren, är mitt urval till Månadens sportbild i maj. Samtliga ratades till förmån för den som jag tävlar med.

Dela:

Här snackar vi actionsport...

Idag så var det dags för en riktig utmaning. Bangolf. Först så ska jag pallra mig runt två rundor (66 och 64 slag för de som undrar) och sedan ska jag försöka mig på att få lite actionladdade bilder från denna sport som har lika mycket fart som sirap i kylskåp. Eftersom jag spelade två rundor på banan så kunde jag klura lite på var det skulle vara bra att fota och var som jag skulle kunna rigga en kamera med fjärrstyrning. Det fanns i princip bara ett hinder som var lämpligt att ställa stativkameran på. Som vanligt när man riggar en fjärrkamera så måste den finjusteras innan det är dags för match och då blir det till att krypa på alla fyra till alla närvarandes förtjusning.

Efter tio minuters micklande, inklusive batteribyten i både sändare och mottagare, så var det bara att hoppas på att det skulle fungera. Det funkade men skärpan satt inte riktigt där den borde, så det blev inte så många bilder att ha från den kameran.

Tagen med fjärrkamera.

 Tyvärr så var hindret lite för långt bort från spelarna så det blev egentligen inget annorlunda än om jag stått med tele en bit bort.

Så här såg det ut från spelarens håll...

...och från det andra hållet.

Jag vandrade runt bland banorna och försökte fånga actionmoment, men det var svårt att hitta dem. Dessutom så var ingen av spelarna någon som visade känslor hela tiden, utan när någon jublade eller svor så var jag någon annanstans hela tiden.

En bild från den mest fotogeniqua banan.

Jag hittade dock en bana som lämpade sig rätt så bra för fotografering. Spikrak bana med uppförsbacke och några hinder på vägen.

Här gick det inte lika bra.

Jag insåg ganska snabbt att det var svårt att få någon som helst fart i bilderna, så det blev till att roa sig med att jaga bollen på diverse ledder och skita i att ha med en massa folk på bilderna.

Panorering, även om det nästan inte syns.

Plopp!

Bollen rullar faktiskt, även om det inte syns.

Fötter, boll och klubba tillhörande en allsvensk fotbollsspelares faster. (Passande musik: Jag mötte Lassie)

Höjdboll

Efter att ha tittat på massor av liknande bilder som de ovan, så har jag konstaterat att bangolfbollen är uppe i luften ungefär hälften av dess reslängd. Men vad hjälpte det. Det blev ingen action ändå. Jag har dock lite idéer på hur man kanske skulle kunna få lite fart i en del bilder, men det får bli ett annat projekt någon annan gång.

Dela:

Världens farligaste djur...

Efter många om och men så fick jag tummen ur och putsade fönster. Att byta upp sig från en 3:a till en 5:a innebär inte bara 26 kvm mer att dammsuga, utan även ytterligare 5 fönster att putsa. När jag precis är klar med inutisidorna på det största fönstret, som är 1,5 kvm och felhängt för en högerhänt, så passar en geting på och flyga in i lägenheten för att snabbt vända och börja kämpa för att ta sig genom det yttersta glaset. Nu inträder det stora problemet. Ska jag försöka att lyckas vifta ut getingen samtidigt som jag ska se till att vinden inte ger för mycket tryck på rutan och den inre halvan slår emot TV:n eller ska jag vara den grymme och helt sonika låsa in getingen mellan glasen? Efter några tafatta försök att få getingen till att förstå att det inte går att flyga genom en nyputsad glasruta så ger jag upp och skaffar mig ett husdjur i ett eget litet herbarium, dvs jag smackar ihop fönstret och stänger in den lille gynnaren.

När jag har putsat insidan av fönstret insera jag att med ett schysst skärpedjup så borde det gå att få rätt så bra bakgrund med hjälp av fönster och väggar på grannhuset, så jag packar upp kameran och börjar leka naturfotograf.

Herr geting flaxar runt och vandrar omkring så snällt och ger mig alla möjliga varianter på bakgrunder, även om han är lite väl aktiv och jag tenderar till att gå närmare än närgränsen på objektivet.

Tydligen så har även ett nyputsat fönster fläckar.

Jag provade dock aldrig fisheye, då jag inte tror att det är något som gör sig bra i naturfotogenren.

Nåja, nu har jag varit lite huslig och förhoppningsvis ska jag få lite tid över i veckan till att avsluta några påbörjade blogginlägg om bl.a. Föredragshållande (Danderyds Fotoklubb) och damrugby. Men som vanligt så lovar Orsa kompani inget bestämt.

Just det. Getingen är det djur som orsakar flest dödsfall i världen. Så björnar, krokodiler, isbjörnar, ormar och andra livsfarliga djur är inte fullt så livsfarliga.

Dela:

Imponerande inkast...

Ni har säkert sett det på TV någon gång. En fotbollsspelare som gör en handvolt och kastar inkast. Idag har jag sett det live och inte bara en gång utan tre gånger. Jag satt som vanligt i höjd med straffområdeslinjen då Tyresö FF:s vänsterback (hon som är positionerad så långt bort från mig som det bara går, förutom målvakten då) kommer springande och ska lägga inkast. Som vanligt så försöker jag hitta någonting inne i gröten att fota, för ett inkast ser inte allt för bra ut på bild. Helt plötsligt ser jag i ögonvrån hur hon gör en handvolt och slänger in bollen en bra bit in på plan. Några minuter senare är det dags igen Asta Arnadottir kommer rusande från sin vänsterbacksposition för att lägga ett inkast igen. Denna gång är jag beredd och byter till kameran med 70-200:t, men tyvärr så spretar hon utanför bilderna.

I regel brukar jag inte byta planhalva i halvtid för att få båda lagen anfallande mot mig, men idag så gjorde jag det bara i förhoppning om att få Astas handvolt på bild och det dröjde länge innan det var dags igen, men till slut så. Jag var lite mer beredd denna gång så jag rusade en bit bort så att jag skulle få med alla extremiteter på bild och det lyckades jag med. Tyvärr så var inte bakgrunden den vackraste och dessutom så missade jag lite i skärpan, men här kommer bildserien:

Om man tittar riktigt noga på de två sista bilderna så är det kanske så att det är ett felaktigt inkast då högerfoten knappast rör linjen, så eventuellt har vi en ytterligare domarmiss. ;-)

Resultatet i matchen? Tyresö FF - Umeå Södra FF 2-0

Dela:

Sicken domarmiss...

I stället för att sitta hemma vid TV:n och kolla efter fotografer runt rinken så häckade jag nere på Bollmoravallen och fotade amerikansk fotboll. En inte allt för upphetsande match, men med en total domartavla när en minut återstår. Tyresö har sitt fjärde och sista försök och är tvungna att ta sig tio yard för att få fyra nya försök. Tyresös quarterback, Terry Kleinsmith, kastar en lång boll som tas emot enligt konstens alla regler. För att en passning ska godkännas så måste mottagaren ha kontroll på bollen innan han tar mark. Det har Tyresöspelaren, men domaren dömer passningen som incomplete. Vilket medför att Tyresö tappar spelet och förlorar chansen att komma ikapp i protokollet. Jag står helt perfekt placerad för att få det hela på bild.

Döm själva. Nog har tyresöspelaren kontroll på bollen.

Dela: