Sprotfoto

Nya skatteregler, en inventarie kostar minst 21 400 kronor...

Det är inte ofta som man jublar över nya skatteregler, men jag är benägen att jubla lite över en som trädde i kraft från halvårsskiftet. Genom åren så har reglerna kring när man måste bokföra grunkor som inventarier och därmed avskriva dem förändrats lite hit och dit. Jag som har ett litet företag med liten omsättning har alltid haft så att om en grunka kostar mer än 5 000 kr exkl. moms så har jag varit tvungen att bokföra den som inventarie. Nu har man gjort en liten förändring i Inkomstskattelagen som innebär att oavsett storlek på företaget eller omsättning så får man direktavskriva inventarier som kostar mindre än ett halvt prisbasbelopp. Dock kvarstår passusen om att grunkor med ett naturligt samband kan betraktas som en inventarie om deras gemensamma inköpspris överstiger det halva prisbasbeloppet.

Nu finns det lite övergångsregler runt detta, bland annat så gäller det bara för räkenskapsår som inletts efter 31 december 2008. Vilket medför att nystartade företag med förlängt räkenskapsår inte kan använda direktavskrivning förrän nästa år.

Jag har inte gjort några större djupdykningar i frågan, så jag vet inte om detta påverkar de som bedriver hobbyverksamhet. Jag har ingen koll på vad som händer med redan bokförda inventarier som enligt gamla regler var inventarier, men med de nya reglerna inte är inventarier. De borde sannolikt fortsätta att vara inventarier fram till dess att de är avskrivna eller utrangerade, men jag är inte säker.

För dig som vill läsa mer så rekommenderar jag denna sida hos Skatteverket.

Dela:

Att ta fel pris och hamna i TV...

Som alltid så florerar det en massa diskussioner i forumet om hur mycket en bild får kosta och att det är minsann dyrt om man debiterar x/timme. Det är otroligt lätt att vara proffstyckare om man inte vet vad man snackar om. Om man är fotograf och tar betalt för sina bilder så är det lämpligt att man också får betalt, dvs man tjänar pengar på sitt fotande. Förra veckan så handlade TV3:s Lyxfällan om en fotomodell som skolat om sig till fotograf och utifrån de man fick veta om hennes priser så kunde man nästan tro att hon varit här på FS och lyssnat på proffstyckarna som hävdar att 100 kr exkl moms är ett rimligt pris. För alla er som tror att det går fort att bli rik i ett företag och att man kan sköta bokföringen med vänstra handens lillfinger kan jag rekommendera att ta en tur till TV3 Play och titta på Lyxfällan Säsong 7, avsnitt 1 . Även ni andra kan jag rekommendera att titta på programmet.

Det som hänt henne i Lyxfällan är att hon inte har haft en blekaste aning om vad som kostar när man har ett företag, utan börjat med hur mycket som hon ska ta betalt av kunden. Det fungerar bara om man befinner sig i Ebberöd och har affärer med Ebberöds bank. För er som vill snabbspola genom avsnittet så rekommenderar jag att ni tittar på de första 16 minuterna, från 23:00 till 25:35, 31:50-35:10 (34:00-35:10 är väldigt nyttig att se) och 44:20-44:40.
För er som inte orkar titta alls på den så kommer här några citat:

"Om du hade gått ut och panta burkar en av månaderna hade du tjänat mer än vad du gjort på ditt heltidjobb."

"Det är en sak tycker jag att driva företag med låg lön, men däremot kan jag inte tjäna så lite att jag inte kan betala det man köper"

"Det preliminära resultatet är 80 000 back för första året."

 "Jag har höjt priserna. Jag har varit lite nervös för dom här när folk ringer, som dom alltid gör 'Vad kostar det' å så där, å men dom har inte ens reagerat på skillnaden, utan 'ja, ja då bokar vi in...'"

En kostnadsbudget som man använder som grund för sin prissättning är A och O oavsett om man är hobbyfotograf eller om man fotograferar för sitt levebröd. Jag hoppas innerligt att Mariah var den enda och sista fotografen som vi fick se i Lyxfällan. Du som funderar på att starta eget - en starta eget-kurs är värd varenda krona. Mariah hade nog inte behövt hamna i lyxfällan om hon gått en sådan kurs.

Dela:

Timpris för hobbyfotografer...

Titt som oftast så dyker det upp en fråga i formuet formulerad ungefär så här "Jag ska fota ... för ... Vad ska jag ta för timpris?" och det slutar oftast med att frågeställaren är mer förvirrad än vad den var innan frågan ställdes. Jag ska nu försöka mig på konststycket att presentera en enkel prismodell för en hobbyfotograf. Grundbulten i det hela är Skatteverkets broschyr Hobbyverksamhet och jag blandar in lite egna priskalkylkunskaper. En liten brasklapp i sammanhanget: Jag bedriver inte hobbyverksamhet själv och har aldrig gjort det och jag pysslar i normalfallet med ekonomi i ett företag som har en elvasiffrig omsättning så att det kan förekomma fel i mitt tankesätt nedan.

Lite förutsättningar
Vi har inte F-skatt och vi redovisar inte moms, utan det är ren och skär hobbyverksamhet som bara råkar dra in en krona lite nu och då. Med F-skatt och momsredovisning så blir förutsättningarna helt annorlunda och kan även skifta beroende på vilken typ av fotograf som man är.

Hur många timmar lägger du ned på hobbyn?
För att kunna beräkna ett timpris är det viktigt att veta hur många timmar som man lägger ned på verksamheten för annars blir det svårt att räkna ut ett timpris. En normal heltidare jobbar c:a 1 700 timmar per år om man räknar bort lite semester, sjukdom och annan frånvaro. Som hobbynisse så kanske det är lämpligt att lägga ribban någonstans mellan 100 och 500 timmar. Börjar man passera en halvtid så kan man fundera om det verkligen är en hobby eller om det är näringsverksamhet. För att göra det enkelt för mig i detta exempel så förutsätter vi att vi lägger ned 250 timmar per år på vår hobby.

Kamera, objektiv, dator och andra dyrare grunkor
Allt som kostar över 5000 kr inklusive moms i inköp och beräknas hålla i mer än tre år får vi göra ett förslitningsavdrag för. Förslitningsavdraget är beroende på hur länge grunkan beräknas hålla och hur mycket grunkan används i hobbyverksamheten respektive annan användning. Att man är prylbög och byter kamera en gång per år innebär inte att kameran har en livslängd på ett år, utan den håller nog 3-5 år för alla hobbyfotografer. Prylbögar får gå en extrakurs i anskaffande och avyttrande av inventarier för att förstå varför även de ska köra efter samma förslitningsavdragsregler. Ett "hobbyrum" i huset/lägenheten är inte heller avdragsgillt så det kan vi inte göra något förslitningsavdrag för.

I vårt lilla exempel så kan vi säga att vi har kamerautrustning för 30 000 och datorutrustning för 15 000. Kamerautrustningen håller i fem år och används till 80 % i hobbyverksamheten (de övriga 20 % är foton på de egna barnen, julgranen och semestern). Med de förutsättningarna så kan vi göra ett förslitningsavdrag på 16 % per år (5 år = 20 % och sedan ska vi minska ned med den övriga användningen), dvs 4 800 kr. Datorn degenererar lite fortare så den har förslitningsavdrag i tre år, men samtidigt så används den till rätt så mycket annat som nyhetsläsning, fejsbokande och allmän kontakthållande med diverse internetkompisar. Så datorn används till 25 % i hobbyverksamheten och 75 % till annat. Datorn kommer således att skapa ett förslitningsavdrag på 1 250 kr (5 000 är hela förslitningsavdraget och 75 % av det används till porrsurfning).
Totalt sett så har vi alltså 6 050 kr i förslitningsavdrag på ett år.

Minneskort och andra billigare grunkor
Billigare saker får man göra avdrag det år som man köpt grunkan. Hur mycket sådana grunkor som man har beror lite på hur slarvig man är och tappar bort minneskort, objektivlock och andra lösa saker och hur mycket rekvisita och annat bjäfs som man kan tänkas behöva till sin verksamhet. Om vi fortsätter att göra det enkelt för oss så köpervi minneskort, reflexskärmar, softboxar och lite annat smått och gott för 3 950 kr per år.

Summering av våra sakkostnader och omräkning till timkostnad
Vi har alltså 6 050 kr i årliga kostnader för dyrare grunkor och 3 950 kr för billigare grunkor vilket blir (av en slump) 10 000 kr i sakkostnader på ett år. Vi pysslade medvår hobby i 250 timmar på ett år och då blir sakkostnaden 40 kr/timme.

Lön för mödan
Till sakkostnaderna ska vi lägga till vår egen lilla timlön. Här är det helt och hållet upp till var och en att värdera sig själv och sitt värde på marknaden. Ett enkelt sätt är att ta en titt på det egna lönebeskedet från det ordinarie jobbet och dela månadslönen med 160 (ett ungefärligt antal arbetstimmar på en månad om man jobbar heltid). Vi kan väl för enkelhetens skull säga att vi jobbar som toalettskurare på en stor camping och tjänar 16 000 kr/månad. Vilket gör en timlön på 100 kr (om man jobbar helg så kan man ta lite extra, kanske 150 kr i vårt exempel). Nu kan man lätt tro att timkostnaden är 100 kr, men icke sa Nicke. Eftersom det här är potentiell vinst så kommer du att betala s.k. egenavgifter på dessa kronor. Egenavgifter är hobbynissens och egenföretagarens variant på arbetsgivaravgiften. Egenavgiften är i år (2009) 29,71 % av timlönen. Alltså kan vi lägga på 30 kr till på vår timlön och vår timkostnad är uppe i 130 kronor.
Värt att notera i detta sammanhang är att om man inte kan presentera kvitton för sina sakkostnader så måste man betala egenavgifter på alla intäkter.

Resekostnader, utskrifter och andra uppdragsrelaterade kostnader
Om vi har en bit att resa till vårt uppdrag eller om det innefattar utskrifter eller kanske vi behöver hyra en studio så rekommenderar jag att man inte bakar in det i det ordinarie timpriset, utan lägger det som helt egna poster på fakturan till kunden. Med andra ordså påverkar dessa kostnader inte vårat timpris.

Vad blev timpriset?
Om vi nu summerar våra sakkostnader och personalkostnader (dvs vår egen lön) så blir det 170 kronor i timmen. Nu kan vi ju har chansat lite fel på sakkostnaderna och vi kan även ha gissat fel på antalet timmar som vi håller på med vår hobby så jag lägger på 30 kr i marginal för att inte bli helt luspank av att ta ett timpris som bygger på felräkningar. Så i detta exempel så hamnar vi på ett timpris på 200 kr.

Moralkakor och deklarationer
I forumet så brukar det alltid dyka upp svar som "skit i deklarationen", "kör svart", "bry dig inte om att spara kvitton" och liknande svar. Om du kör en enkel bokföring, dvs spar alla kvitton och fakturor i en pärm, så har du torrt på fötterna om det råkar vara någon nitisk skatteverksanställd på bröllopet som du råkar fota. En annan fördel är att förluster följer med till nästa år medans vinster beskattas samma år och om man har fört bok på föregående år så kan man kvitta fjolårets förlust mot årets vinst och i lugn och ro fota Skatteverkets generaldirektörs dotters bröllop.

Lite andra funderingar kring timpriset
Tänk på att det är marknadspriser vi pratar om här och om du är helt ensam i din byhåla så kan du ta betydligt mer i timmen än om det går 13 fotografer på dussinet. Tänk också på att om du tar ett högt timpris så sätter det också en hög förväntan hos kunden. Visserligen är inte kvalitet direkt kopplat till pris, men kunder som betalar ett högt pris tenderar till att tro det. Det finns i och för sig även kunder som tror att det går att få högsta kvaliteten för en spottstyver (noteras bör att jag lämnar ut denna timprisberäkning helt gratis och jag kan garantera att den inte är helt vattentät så skyll inte på mig när du bråkar med Skatteverket eller kunder). Båda kundkategorierna blir jobbiga att hantera när de får bilderna och/eller fakturan. Så man kanske inte ska mjölka ur den sista kronan ur kunden.

Dela:

Företagsekonomi för fotografer...

Förr eller senare råkar man som fotograf ut för att någon är villig att betala för en bild. Det är väldigt sällan som detta tillfälle är planerat. Jag har inte träffat på någon som sagt "Den 10 april 2008 ska jag sälja min första bild", utan det är betydligt vanligare "Jag har sålt en bild. Vad ska jag ta betalt?". Jag började själv i den senare frasen.  Nu jobbar jag med affärskalkyler och liknande till vardags så jag hade lite förkunskaper i kalkylerandet ädla konst. Det hjälpte lite, men vad jag saknade var tillräcklig kännedom om mina kostnader för att snabbt kunna sätta ett rimligt pris. BLF:s prislista var då till stor hjälp och trots kraftiga rabatter i förhållande till den så hamnade vi i en rätt så hopplös förhandling, en kund som använt bilden och inte ville betala och jag som ville ha betalt. Om jag velat så hade jag kunnat bråka än i denna dag med den här kunden, men timpengen hade blivit ännu lägre. Jag accepterade slutligen ett skambud bara för att bli av med kunden och efter betald faktura så har jag ingen affärsrelation med denna kund och kommer nog aldrig att ha det. Min andra kund har jag fortfarande kvar, trots att vi inledde vår affärsrelation några dagar senare.

När man som privatperson tar steget över till den kommersiella världen så måste man tänka efter ett par gånger vad gäller prissättning. Det är så otroligt lätt att bygga sin prismodell på felaktiga grunder.

Fel 1 - "Jag har ju redan betalt kameran, så den kostar inget"
Med det resonemanget så kommer prislistan att ändras för varje investering/inköp som görs och vilken kund vill ha en sådan leverantör? Skulle du köpa en bild av en som ändrar sin prislista med motiveringen "Jag tappade bort ett minneskort så jag måste höja priset"? Att kostnaden inte finns idag innebär inte att man ska ta bort den ur kalkylen. Om prislistan är räknad på att jag jobbar från skrivbordet hemma i sovrummet och har därför inga lokalkostnader så kommer jag att tappa kunder den dag som jag vuxit ur sovrummet, t.ex. om jag anställer en fotograf/assistent, och måste justera min prislista för att jag fått lokalkostnader som jag måste betala. Kunder kan vara väldigt känsliga för prisökningar och ju billigare man är ju priskänsligare kunder har man. Jag har hellre en kund som betalar 10 000 kr/bild än 10 000 kunder som betalar 1 kr/bild (OBS! Det är inte samma bild som jag säljer till 10 000 kunder, utan 10 000 bilder till 10 000 kunder. Det optimala är att sälja samma bild till 10 000 kunder för 10 000 kr).

Fel 2 - "Mina bilder är bättre än de som finns på marknaden så jag kommer att sälja massor"
Bilden är inte allt. Den är bara en del av leveransen. De som gått projektledarutbildningar har lärt sig att ett beställaren måste prioritera mellan tid, kostnad och kvalitet. Det gör man genom att ge beställaren 10 stenkulor som ska läggas i tre burkar märkta med tid, kostnad respektive kvalitet. Beställaren måste lägga minst en kula i varje burk och alla kulor måste läggas i någon burk. Den burk som har mest kulor är det som är viktigast och den som har minst kulor är minst viktig. Vad har projekt och stenkulor med mig som bildleverantör att göra? Jo, det är kunden som avgör vad som är viktigt med bilden. Jag kan inte sitta och pillra med en och samma sportbild i tre dagar och sedan försöka sälja den som nyhetsbild till en dagstidning. Nyheten är ingen nyhet längre, så då har bilden inget värde. I det här fallet är det bättre att leverera en fototekniskt dålig bild i rätt tid, än en fototekniskt korrektbild efter pressläggning. Läsarbilderna är ett bra exempel på när tid och kostnad är prioriterat före kvalitet. Varje kund har sin egen prioritering, vissa kunder har samma prioritering och din prioritering är i regel av underordnad betydelse. Lär känna din marknad, helt enkelt.

Fel 3 - "Mina bilder säljer sig själv"
Jasså, hur då? Bilderna måste visas upp på något sätt och en hemsida är ett bra sätt, men den är inte gratis (se fel 1). Oavsett hur bra bilder som du har så har du alltid marknadsföringskostnader som hemsida, visitkort, tid för kundkontakter osv. "När jag sålt min första bild så kommer alla att vilja köpa mina bilder" - Hur hittar du igen din första kund? Om kunden inte vet att du finns hur ska den då kunna köpa din bild? Du måste alltså marknadsföra dig och det kostar. Marknadsföring är svårt. Det sägs att 10 % av marknadsföringsbudgeten läggs på bra marknadsföring. Problemet är bara att man inte vet vad som är bra marknadsföring. Ibland har man bra marknadsföring och rätt produkt, men inte för den målgrupp som man trodde. Markoolio är ett typexempel på detta. Hans texter var anpassade för folk i hans ålder, men hans framtoning och trallvänliga låtar passade bättre åt en något yngre skara. 10-åriga tjejer som trallade med i "Fäller säten, la Greta på rygg, hon morrar som en tiger och hon kände sig stygg. Lyfte på kjolen och gissa vad jag såg, Fy fan jag åker hellre pendeltåg!" till föräldrarnas förtret. Så han anpassade produkten efter kunderna, dvs barnvänligare texter i sångerna, och riktade in sig på sin nya målgrupp genom att vara med i barnprogram på TV och vips så var ett vinnande koncept ännu mer vinnande.

Fel 4 - "Jag sköter all bokföring själv så det kostar inget"
Den dag ditt lilla företag vuxit och blivit lite större, så kanske du måste anställa en som sköter redovisningen eller hyra in en redovisningsbyrå. Har du inte räknat in det i priset så blir det ju en prishöjning igen och det gillar ju dina kunder, eller? Som enmansföretagare ska man ibland jämföra sig med ett stort företag med en massa avdelningar. Du behöver en produktionsavdelning (när du fotar och bildbehandlar), en säljavdelning (som raggar kunder och ser till att gamla kunder stannar), en ekonomiavdelning (som bokför, fakturerar och jagar kunder som inte betalar) och en juridisk avdelning (som ser till att avtalen som säljavdelningen skriver duger). Som enmansföretagare är jag alla avdelningar på en gång. I det stora företaget skulle det inte gå att säga att bara ni som jobbar i produktionen får lön för ni är de enda som debiterar kund, så varför kan det lilla företaget göra så? Jo, för de har en dålig chef alternativt att personalen inte står upp för sina rättigheter (fundera på vem i enmansföretaget som är vem och sedan kan man ta en diskussion med denne om problemet). Det är lätt att glömma att även ekonomiavdelningen ska täckas av de intäkter som produktionsavdelningen drar in och missar man det så sitter man och äter nudlar när det är dags för deklaration (som kan ta tid om ekonomiavdelningen inte kompetensutvecklats). Alla avdelningar i enmansföretaget måste täckas av intäkterna från produktionsavdelningen!

Fel 5 - "Jag har en kompis som fixar utskrifterna gratis"
En schysst kompis är aldrig fel, men vad händer om din kompis byter jobb eller kanske inte är din kompis längre? Då är det dags för en ny prishöjning och dina kunder gillade väl det, eller? När jag lärde mig detta med priskalkyler var jag i taxibranschen och min lärare sa "En biltvätt kostar 100 kr och du får 50 kr i rabatt hos din lokala mack. Räkna med 100 kr i din kalkyl och åk till Mallorca för för 50-lappen". Om man räknar med vad saker egentligen kostar och sedan lyckas förhandla till sig en rabatt så är det rabatten som byter ut Kalles Kaviar mot rysk kaviar på matbordet. Vill du bjuda dina gäster på löjromstoast med Kalles Kaviar, så räkna med det rabatterade priset och var beredd på att bjuda på nudlar när du förlorat rabatten. Bra priser från kompisar och andra ska ge dig bättre villkor, inte dina kunder.

För att sammanfatta det hela: Det finns massor av fallgropar när man räknar ut sitt pris, så ha inte för bråttom och räkna fel. Det kan stå dig dyrt i slutänden. Om du räknar rätt så kan du bli så här glad när du går till banken:
 

Dela: