"Nej, jag måste börja fotografera lite mer regelbundet!"

Stendörrens naturreservat, 15 mars

Trots akut sömnbrist är jag glad att jag gick upp tidigt imorse för att åka till Stendörrens naturreservat utanför Nyköping. Det är bara ca 50min från Södertälje men jag fick ändå gå upp strax efter fyra för att hinna vara på plats lite innan soluppgången som är strax efter sex.

Jag var till och med på plats innan knölsvanarna vaknade, och jag hörde dem börja skräna på andra sidan av halvön när solen började gå upp. Mina morgonrutiner är betydligt lugnare och tystare än deras, kanske för att jag är i koma?

Varje gång jag åker ut på sådana här turer tänker jag: varför gör man inte det här oftare???

Visa på FS Google Eniro Hitta

Dela:

NASA-utställningen

Var och besökte NASA-utställningen på Tekniska Museet i Söndags och det var en stor händelse för Lukas som har blivit helt fixerad vid rymdskepp och raketer efter att ha sett LEGO Star Wars filmer på YouTube. Han var dock lite förbryllad över att raketerna på utställningen inte hade laserkanoner.

Total utmattning...

Dela:

Spårvägsmuséet

Häromdagen var det dags för ett besök på spårvägsmuséet på Södermalm i Stockholm. Med strulande pendelförbindelse från Södertälje innebar det i slutändan en heldag med Stockholms Lokaltrafik; knappast ett drömscenario för mig, men för en viss liten kille i min närhet är måååånga tåg och bussar något mycket positivt. Hade inte ens med mig kameran, men Shakeit appen finns ju alltid till hands (fast i den halvdunkla miljön i muséet var det omöjligt att få skarpa bilden på Lukas när han rusade runt mellan tågen).

I, for one, welcome our new robot overlords.

Dela:

Istället för den tråkiga julmaten

Jag tycker julmat är så otroligt fantasilös och tråkig, så varför inte ta lite inspiration från Kina? Så här i efterhand är jag besviken på att jag inte provade "Korea form dog meat" eller "The temple explodes the chicken cube".

Dela:

Från Ascension Island till Rio de Janeiro

Under Oktober månad fick jag chansen att vara med som fotograf på skonaren Tara som seglade mellan Ascension Island och Rio de Janeiro. Båten är ute på en treårig vetenskaplig expedition (oceans.taraexpeditions.org) för att dokumentera marin biodiversitet och studera miljöpåverkan på våra hav. Jag jobbar ideellt med organisationen Kahi Kai (www.kahikai.org) och vi jobbar tillsammans med Tara Oceans där vi har utvecklat en macrofotografiplattform på båten och medverkat i utbildning av forskare för fotografisk dokumentation av marint djurliv. Under resan skrev jag en liten dagbok och så här när snön ligger tung ute på taken tänkte jag att man kanske skulle dela med sig lite av lite solsken!

2 Oktober, 2010 (23.30UTC)
Ascension Island

Efter en en lång flygresa från RAF-basen Brize Norton utanför Oxford anlände vi sent igår kväll till Wideawake airfield strax utanför Georgetown på Ascension Island. Flyget som går en gång i veckan gör bara ett kort stopp här för att sedan fortsätta med merparten av passagerarna till RAF Mount Pleasant på Falklandsöarna, men jag var glad över att få sträcka på benen och andas in den varma kvällsluften istället för att sitta ihopklämd på ett flygplan ytterligare 9 timmar och vara tvungen att äta Brittisk flygplansmat.

Efter en natt på öns enda hotell startade jag min första dag här med en kort promenad på stranden bredvid hamnen. Vädret är mycket behagligt med ett tunt molntäcke och ca 25 grader i både luften och i vattnet. Det är ju början på sommaren här nere på södra halvklotet och enligt lokalbefolkningen är det ovanligt kallt för årstiden, men jämfört med ett regnruskigt Stockholm känns detta helt perfekt! I det grunda vattnet nära stranden simmar massor av rätt stora svarta fiskar som tycks samlas kring stenar som sticker upp ur sanden och bland de svarta lavaklipporna ovanför vattnet kilar det runt mängder av krabbor. Förutom dessa djur är jag helt själv, såg inte en endaste människa ens på vägen ned till hamnen.

Nere vid öns låglänta regioner är det väldigt torrt med omväxlande låga buskage, lavafält och vita sandstränder. Längre in på ön reser sig landskapet och täcks av ett flertal vulkankratrar och den högsta punkten kallad “Green Mountain”, vilket verkligen gör skäl för namnet eftersom det mer eller mindre är det enda gröna området på ön.

Efter frukost blev vi hämtade med jollen som körde ut oss till Tara som låg förtöjd i viken precis utanför Georgetown. Det var ungefär ett år sedan jag sist såg henne och det kändes bra att återigen se hennes karakteristiska kompakta, men ändå graciösa form och den starkt orange fören. Jag hade en trevlig konversation med Patrick Chang från forskningsstationen i Villefranche utanför Nice i södra Frankrike. Han hade varit “optisk ingenjör” på Tara från Kapstaden och nu ska jag ersätta honom på nästa etapp mot Rio de Janeiro.

Efter att ha blivit debriefade av besättningen som vi ersätter åkte jag tillbaks till ön tillsammans med chefsmekanikern Julien och journalisten Vincent för att träffa David “Skipper” Lawrence och hans brorsdotter. David jobbar som metallarbetare för Ascension Island Government och är ursprungligen från Saint Helena. Han jobbar 12 månader på Ascension och har sedan 5 veckors semester på sin hemö, kanske inte helt ideala förhållanden, men han säger att det är mycket bättre betalt här än med ett motsvarande jobb på Saint Helena. Han tog namnet “Skipper” för att särskilja sig från de två andra David Lawrence på ön, en nödvändighet när man bor i ett litet samhälle där alla känner varandra.

Skipper visade runt oss på ön vilket var mycket uppskattat eftersom vi tyvärr hade väldigt lite tid här. Första besöket var upp till Green Mountain vilket var en stor kontrast mot det vi tidigare sett av ön. Uppe på berget var det betydligt svalare och tunga, fuktiga moln drog emellanåt in över oss. Här växer stora täta bestånd av bambu, men även bananplantor och papaya samt många andra arter av träd. Bland annat finns här stora bestånd av Norfolk pine som användes av Brittiska sjöfarare för att göra master till sina skepp. Längre ner mot havet är de vassa lavastenarna täckta med kaktusar och torra buskage, vilket knappast inbjuder till långa vandringar! De få vägar som finns används därför flitigt av de getter och får som vandrar fritt på ön men även av stora landkrabbor som stöddigt viftar med klorna åt bilen när vi passerar.

Innan vi återvände till båten stannade jag på stranden för att fotografera solnedgången medan Julien och Pascal försökte fånga fisk. Det blev kycklinggryta till middag...

3 Oktober, 2010 (16.05UTC)
Sydatlanten, 08˚01'463S, 015˚07'123W

Vi lämnade Ascension Island vid åtta imorse och vinden ökade lite så vi kunde sätta segel. När vi seglade ut hade vi lagt i en fiskelina efter båten och det dröjde inte länge innan en stor tonfisk flera gånger hoppade efter betet! Tyvärr högg den aldrig och våra önskningar om grillad tonfisk och sashimi uppfylldes inte. Under flera sjömil hade vi sällskap av fregattfåglar och sulor men ju längre från land vi kom desto färre fåglar dök upp.

Morgonkaffe innan avresan från den lilla vulkanön Ascension.

Stormsvalan (Halobates pelagicus) har ett väldigt karakteristiskt flygsätt mycket nära vattenytan där den fångar bl a kräftdjur som förs upp i sk uppvällningszoner – som t ex här i den ekvatoriala regionen av Atlanten.

Vår första station, nummer 72, kommer vara i den ekvatoriella havsströmmen ca 200 sjömil väster om Ascension Island och vi beräknar anlända vid koordinaterna sent imorgon eftermiddag.

Journalisten Vincent Hilaire och Ascension i bakgrunden.

5 Oktober, 2010 (14.19UTC)
Sydatlanten, 08˚45'230S, 017˚55'666W

Vi startade sent igår eftermiddag med station 72 och kommer antagligen fortsätta till imorgon kväll. Just nu har vi en klarblå himmel och ett mycket lugnt hav vilket är perfekt både för jobbet ute på däck och för mikroskopi och fotografering, om det gungar för mycket blir jobbet betydligt svårare och farligare. De centrala delarna av Atlanten är vanligtvis ganska lugna den här årstiden. Passadvindarna kommer upp längs Afrikas kust och vänder vid ekvatorn så vågorna här uppe har inte möjlighet att bygga upp storlek och kraft. Vid min förra tur med Tara var det mer sjögång och det är mycket svårt att få skarpa fotografier av små djur när både båten, kameran, vattnet i akvariet, djuret och en själv rör sig – oftast i vad som verkar som olika hastigheter och riktningar! Så vid de nuvarande förhållandena måste man passa på att ta så mycket bilder som möjligt.

Sarah och Linda arbetar med den sk "Rosetten" som är riggad med Niskin-flaskor som är programmerade att stängas på specifika djup för att få vattenprover. Med detta instrument kan man ta prover ned till 2000m.

Under provtagningen igår kväll fick Sarah syn på några bläckfiskar som simmade i ljuset från en av strålkastarna på akterdäcket. Hon slängde i en fiskelina och drog snabbt upp fyra stycken halvmeterlånga tioarmade bläckfiskar. De ligger nu och marinerar i vitlök och sitt eget bläck och kommer bli en delikat middag imorgon!

7 Oktober, 2010 (03.10UTC)
Sydatlanten, 09˚05'568S, 019˚06'355W

Detta är min andra nattvakt hittills och ibland är det så svårt att bestämma om man ska lägga sig sent eller gå upp tidigt, men oftast slutar det med att man lägger sig sent! Nattvakterna brukar vara rätt lugna och det är en bra tid att koppla av och småprata med den andra som har vakten, och i natt är det Julien. Varje timme ska båtens status loggas i logboken, allt från vågor, vindstyrka och vindriktning till motorns oljetemperatur. Vågorna tilltog lite under kvällen, men det är ganska skönt och jag känner på mig att jag kommer sova gott i natt. Vinden är fortfarande svag dock, ca 15-20 knop, och det är precis tillräckligt för att kunna segla, så vid 9 imorgon bitti kommer vi sätta segel och stänga av motorn.

7 Oktober, 2010 (08.20UTC)
Sydatlanten, 09˚21'503S, 019˚41'422W

Pratet under frukosten imorse var om en flygfisk som nästan landade i ventilationsfönstret i Juliens och Vincents hytt igår kväll när de låg och sov. Det hade kunnat bli ett intressant uppvaknande! Det är ganska otroligt, men dessa flygfiskar ser man nästan hela tiden när man tittar ut över havet, och varje morgon hittar man dem på däck.

Kring 9 är alla segel uppe och för en landkrabba som mig är det många tampar att hålla reda på! Jag jobbade med “preventer line” för storseglet genom att släppa efter och spänna så att seglet kommer i rätt position. Och även fast vi var fyra personer vid vinchen till det främre seglet är jag ganska säker på att jag hittade flera nya muskelgrupper efter det frenetiska vevandet! Det är dock en skön känsla när motorn är avstängd och man känner hur vinden skjuter fart i seglen. Vinden varierar mellan 15 och 20 knop och vi snittar på 7-8 knop – ingen racing direkt, men inte illa för en båt på 150 ton.

Några exempel på de djur som jag har fotograferat.

Igår avslutade vi den första stationen för denna delsträcka och jag tycker det gick rätt bra. Vi höll schemat och jag fick många gigabyte av Flowcam-data och många foton av plankton, och dessutom ett foto på en djuphavsfisk som bonus!

Instrumentet "Flowcam" fungerar som en flödescytometer som istället för att räkna celler räknar plankton med storlek från ca 10 till 300µm.

10 Oktober, 2010 (18.07UTC)
Sydatlanten, 13˚59'930S, 026˚09'728W

Idag har jag varit på Tara i en vecka, och börjar anpassa mig till livet ombord. Även om havet är fullt av liv är detta en väldigt ogästvänlig plats för en människa. Men här på vår lilla artificiella värld har vi allt som behövs för att ha ett bra liv här ute på havet – speciellt denna söndag; en klarblå himmel, vind i seglen och den fantastiska maten som Marion serverar oss.

Satellitlänken är i stort sett den enda kontakt vi har med omvärlden, men idag fick jag en tragisk påminnelse om att vi faktist är kvar på planeten jorden – imorse flöt det förbi en stor plastbit, antagligen locket till en tunna. Tyvärr så är detta ingen ovanlig syn ute på våra hav.

18 Oktober, 2010 (16.31UTC)
Sydatlanten, 23˚00'497S, 035˚11'191W

Vi har nu avslutat alla fem stationer för denna etapp, vilket faktist är en mer än vad som ursprungligen var bestämt. Den sista stationen fick tidigareläggas ungefär ett dygn eftersom vi är på väg in i ett lågtryck med vindtyrkor på ca 20 sekundmeter.

Under en av stationerna dök det upp flera valar som simmade kring båten under ca en timme. Det var en ko och kalv av falsk späckhuggare (Pseudorca crassidens) som simmade närmast båten och en större oidentifierad bardval som hoppade längre ut. Det var en spektakulär show, och jag växlade mellan att fotografera små plankton i labbet och fotografera valar uppe på däck. Så detta var en dag med dokumentation av djur i bågge ändar av storleks-spektrumet!

En falsk späckhuggare som nyfiket simmar runt och undersöker vår båt och sjöankaret. Storlek ca 5-6m.

En Tonaria-larv till en Hemichordat. Storlek ca 3-4mm.

Vi har till och med gjort två stopp för att bada, varav det sista var precis efter vår sista station. Bägge gånger var det perfekt väder, ca 30 grader i luften och 25 i vattnet. Nu när den sista stationen är klar ägnar vi tiden åt att städa upp, sortera och skriva rapporter, och alla ser fram emot att komma fram till Rio!

Ett härligt dopp med ca 5km vatten under oss!

21 Oktober, 2010 (02.20UTC)
Sydatlanten, 23˚04'024S, 040˚27'453W 

Nattskift igen. Denna natt är det stjärnklart och havet är mycket lugnt – bara stora, långa dyningar som kommer mot oss ända nerifrån Antarktis. Månen är nästan full och dess starka ljus reflekteras i de lätta krusningarna på vattenytan. När vi närmar oss den Brasilianska kusten börjar vi se tecken på civilisation, till att börja med ett par fraktfartyg igår eftermiddag, men vad som är väldigt spektakulärt nattetid är det stora fält med oljeborrplattformar strax norr om oss. Jag kan räkna till åtminstone sex riggar som lyses upp av mängder av strålkastare och en stor öppen flamma av brinnande gas som lyser upp natthimlen. Imorgon förmiddag är vår långa resa över Atlanten över och vi kommer fram till Rio de Janeiro och Marina da Gloria.

Copacabana, en av de mest tätbefolkade områdena på jorden. En stor kontrast efter att ha spenderat nästan 3 veckor på Tara.

Visa på FS Google Eniro Hitta

Dela: