I hjärnan hos en upptäcksresande

Att hålla skenet uppe eller analogt svv kontra digitalt

Den här fåniga debatten mellan analogt och digitalt har börjat ta väl stora proportioner här på bloggen. För mig betyder bilden allt. För vissa andra verkar det som tekniken är viktigast. Roligast vore om vi kunde bedöma varandras bildseende i första hand. Därmed inte sagt att vare sig mitt bildseende eller mitt huvudsakliga motivval, människor, står högre i kurs än någon annans. Skulle jag vilja ha fler kommentarer på mina bilder och bloggar så finns det mer lukrativa motivområden.

Jag fotar helst i färg. Hela debatten med analogt verkar gå ut på att alla egentligen borde plåta svv. För om det ska soppas, fixas i mörkrum och annat så förutsätter det väl nästan svv fotografering? Åtminstone om man vill kunna styra hela processen själv? Jo visst, det går att fixa analogt i färg själv. Men oftare blir man väl då i allmänhet beroende av andras kunskap? Kommer någon ihåg alla tester om fotolabbens kvalitét och de minst sagt skiftande resultaten från samma negativ? Idag är PS en nödvändighet för de digitala svv fotografierna. Och kunskapen i att sköta reglagen på rätt sätt. I ännu större utsträckning för de som fotar i färg eller håller på med konstfoto. Då styr man åtminstone resultatet själv. Och fotas det analogt och ska visa resultatet här på FS så krävs det väl både dator, scanner och skärm? Dessutom kommer resultatet att vara beroende av skärmens kalibrering och scannerns kvalitét. För annars krävs en traditionell fotoutställning som svårligen når lika många betraktare.

Nej, jag rankar mig som en amatör utan kunskaper och plats för mörkrum. Är inte specifikt intresserad av konstruktionstekniken för att kunna producera en kamera. Tycker inte ens att jag behärskar PS särskilt bra. För mig har den digitala tekniken ändå inneburit en befrielse. Jag kan utan problem bortse från om det behövs många bilder i en situation för att nå önskat resultat. Ibland är det en bild, vid ett annat tillfälle många. För kostnadsbiten är naturligtvis en del av det hela, en annan att jag även kan bortse från platsbristen på en vanlig film.

Eftersom jag älskar att fotografera människor betyder ögonblicket allt. Det kan vara en blinkning, en min eller något annat svårförutsägbart som förstör en bild. Och med den typen av bilder jag tar går det inte att planera och tänka efter i förväg. Det går an vid landskapsfotografering.

Den här bilden togs inte i fler exemplar. Tvärtom togs den i all hast från ett bussfönster i ca 90 km/h. Hade jag tagit bilden med en analog kamera och riskerat en tia för att se om det fungerade? Troligen inte. 

Däremot var den här bilden något lättare att planera. Om jag nu i förväg hade kunnat lista ut hur ljuset skulle falla och var kanoten skulle befinna sig just i detta ögonblick.

Och till en sådan här bild kan man till och med hinna plocka fram stativet.

Men här hade jag ingen möjlighet alls att veta hur han tänkte grimasera i nästa ögonblick. Här fanns ingen möjlighet till planering, Dessutom hade jag en person i vägen. Här gick det plötsligt kanske fem bilder som jag valde en utav.

Visst sätter tekniken stopp ibland om man valt en för enkel utrustning. Men faktiskt ytterst sällan. Det är oftare fotografen som sätter gränserna. Och fantasin. Och bildseendet. Allt det går att lära sig. För att lära sig krävs övning. Ändå blir långt ifrån alla proffs. Det gäller även de som fotar analogt. Och en av de mest uppskattade fotograferna här på FS, Peter Engman, har långt ifrån den häftigaste utrustningen. Men ett häftigt bildseende. Och det finns fler. Sällsynt att de framhåller sin utrustning. En bra kock talar också sällan om vilken spis som använts eller vad det är för häftigt fabrikat på grytan.

Så helt fel att ta många bilder kanske det ändå inte är eftersom övning ger färdighet.

Alla de här bilderna har legat ute ett tag på FS. Vill du ge någon kommentar så är det väldigt uppskattat. Då kanske jag kan lära mig något nytt. Ta bättre bilder som tilltalar fler. Eller tyck till om bloggen. Jag välkomnar alla reaktioner.

För jag är en kommentarsnörd. Uppfattar en bild utan kommentarer som en meningslös bild. Den har i vart fall inte föranlett den reaktion jag hoppats på. Även om den uppfattas som dålig skulle jag vilja veta varför. Gärna på ett hövligt sätt. Jag har ju ändå lagt ut den därför att jag tror den är bra. Dessutom tror jag många resonerar så i ett sådant forum som FS ändå är.

Och jag uppskattar definitivt många gatufotografers bilder på människor. Men är dessa särskilt planerade? För det är väl oftast i den gruppen vi hittar de analoga förespråkarna.

Jo, de här bilderna är tagna digitalt. Och jag struntar fullständigt i om den bild jag uppfattar som bra är tagen analogt. Den får dessutom gärna vara i svv. Det är bilden jag tilltalas av. Inte kameran som producerat den.

Ha det gott! / Pelle

Dela: