I hjärnan hos en upptäcksresande

Tar gärna bilder på människor i sin vanliga miljö, ibland bara miljön och ett och annat djur.

Körsbärsblomningen kom snabbt på

Snö och elände. Alldeles för länge i år. Vintern verkade aldrig ta slut men när den väl gjorde det så slog körsbärsträden i Kungsträdgården ut snabbare än jag kunde föreställa mig var möjligt. Så "redan" på Kristi himmelsfärdsdagen var det dags för den årliga folkvandringen som få fotografer kan motstå. Förvånansvärt precist skedde det hela på en för de flesta ledig dag som dessutom bjöd på strålande sol och sommarvärme. Och om en vecka är det över. Tyvärr får jag nog säga.

I år möttes jag vid ingången i allén av en dam klädd i kimono. Själv hade jag lämnat motorcykeln på parkeringen men inte kläderna. Kontrasten kunde nog inte varit större. Där stod jag i min svarta tjocka motorcykelmundering och såg nog lika främmande ut i miljön bland T-shirtsklädda sommarsvenskar som hon. Fast på lite olika sätt förvisso.

Jag är helt övertygad om att fler muntra miner väcktes av hennes utstyrsel jämfört med min.

De underbara körsbärsblommorna kontrasterade fint mot den klarblå himlen

och de små som inte nådde själva fick lyftas upp till det underbara.

Alla ville inte så högt upp men tycktes ändå njuta av stämningen

men en del lät sig inte nöjas med det utan plockade av härligheten. Det är trist när förldrar inte kan säga ifrån men vad man ska säga om de vuxna som inte förstår bättre vet jag inte. Men alla plockar ju inte var en kommentar jag hörde. Nej, då skulle det bara dröja en kort stund innan allt var borta. Det är skönt att veta att just denna dam tyckte att blommorna i varje fall räckte till henne.

Fotograferandet var som vanligt en stor sak

och mobilerna användes flitigt.

Den här ställningen har jag dock inte sett tidigare och är faktiskt tveksam om jag ska prova på.

Resultaten kan ju beskådas direkt men Nikon-damen verkar inte helt nöjd. Sådant är ju lätt att förstå med hänsyn till fabrikatsvalet.

Men eftersom jag bloggade om det här förra året också så avslutar jag här och vill du kan du ju slå en blick även på den.

För körsbärsblomningen är något man inte får missa. Och jag tar mig friheten att återanvända en av förra årets bilder som avslutning.

Ha det gott! // Pelle

Postat 2013-05-10 14:03 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Den saknade våren finns i Grekland

Long time no seen skulle man kunna säga, men idag har jag tid för lite bloggande. För jag har varit ute och rest i stort sett hela vintern för att söka nya upplevelser. Den här gången blev det en rundtur i Grekland på helt fantastiska vägar. Hur jag åkte? På motorcykel förstås!

Den mer än 20-gradiga värmen slog omedelbart emot mig och jag skulle kalla det högsommar. Sista dagen i Aten hade värmen nått 30 grader. Men först handlade det om att till fots utforska Plaka, den gamla stadsdelen i Aten runt Parthenontemplet. Magnifikt beläget och dessutom i blickfånget från den lika magnifikt belägna hotellrumsterassen. Plaka är som vanligt fullt av turister och tingel tangel men även av grekisk musik och den speciella grekiska kulturen.

Att jag befinner mig i en annan kultur är inte svårt att upptäcka. För hur ofta ser du ortodoxa präster i traditionella kläder och sådant här skägg hemmavid?

Men visst finns det mer än så. Tragiskt nog med barn inblandade eftersom dumma turister ger barn mer pengar än de ger till vuxna tiggare. Sedan klagar samma dumma turister på att barnen inte "får" någon skolgång.

En del skulle säkert kalla det här för en turistfälla.

Jag körde söderut till Peleponesos och passerade först den mäktiga Korinterkanalen. Den började byggas redan på Kejsar Neros tid men stod inte färdig förrän 1893. Imponerande byggtid kan man tillägga.

Det fantastiska landskapet vid Saroniska bukten är svårslaget. Vägarna likaså. Här är det kurvigt så det förslår och jag antar att grekerna satsat mer än de hade råd till på varningsskyltar för nästa kurva. Jag följde kusten runt och hamnade då i underbara Messenien som får anses ännu vackrare.

Just nu är det obeskrivligt vackert. Körsbärsträden blommar och i bakgrunden syns de snöklädda bergen. Runt Sparta är det rent förföriskt.

Dessutom blommar syréner och schersmin men inte minst apelsinträden som bara doftar så underbart. Är det någon som känt doften av blommande apelsinträd? Om inte har du missat något!

Vägarna jag valde var inte alltid de största. Att trixa mellan stenvallar och vägnära hus var fascinerande. Inte sällan såg jag dessutom fårhjordar, kor och annat spännande.

Att bara sitta ner och ta det lugnt i det perfekta klimatet ingår i konceptet.

Och att få nyfikna blickar när jag far fram där inga andra turister syns till hör också till. Jo, den här husknutssvängen är förresten min valda huvudväg och direkt olämplig för turistbussar. Men vägen är extra rik på upplevelser i stället.

Man får inte bli överraskad av udda ekipage mitt på vägen, här råder lugnet.

Fantastiska gamla broar spänner över vattendragen.

Mitt i alltihop stannar jag till vid en taverna och pratar med en grek som bott i Sverige.

De berömda klostren vid Meteora fick också ett besök. Det är helt enkelt otroligt hur dessa kan ha byggts.

Inte blev det sämre när jag satt på balkongen och tittade mot de belysta klipporna på kvällen heller.

Jag får avsluta med en vägbild, för så här såg vägarna oftast ut i fyra hundra mil... Ett eldorado för en motorcyklist!

Men kanske även för en man på väg från Frankrike till Betlehem. Till fots. Med sin åsna.

Så nu är jag som sagt var hemma ett par veckor igen. Men jag längtar redan tillbaks till sommarvärmen även om snön försvann medan jag körde motorcykel i ett oerhört vackert och intressant Grekland

där det finns härliga karaktärer överallt.

Ha det gott och trevlig Valborg på er alla!

Pelle

Postat 2013-04-30 15:12 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Life goes on without me

Nu låter rubriken mer drastisk än vad jag egentligen menar men lite åt det hållet känns det som. Jag har varit mer fotosidanfrånvarande än vad som kan anses nyttigt för själ och hjärta.

Bara för den skull har jag inte legat på soffan och latat mig. Jag har fotat som aldrig förr. För nu har fotandet blivit en del av det dagliga värvet och när detta dragit ut på kvällar och helger, ja till och med mer än så på de resor jag gjort, så räcker inte tiden till. Den har till och med blivit lite utsliten.

Bilderna har lagrats på hög och bloggandet hamnade längst in i byrålådan. Så jag kan tänka mig att någon undrat var jag tog vägen. Åtminstone hoppas jag på det i mitt stilla sinne.

Gjorde ett försök redan i somras att reseblogga om vad jag sett i norra Europa men det blev inte som tänkt.

Jag kom helt enkelt till vägs ände. Sedan kom hösten och fick inte mer tid över bara för det.

Jag for runt Mälaren tillsammans med åtskilliga andra och tog ytterligare bilder som bidar sin tid i min svällande mapp för obearbetade bilder. Jo, en och annan har hunnits med men inte ens nu allihop.

För efter Mälaren runt var det dags för skansens höstmarknad. Och då, om inte förr, så kändes det som om sommaren var till ända.

Det är ju då, när regnet smattrar mot fönstret, som sommarens försyndelser skall tas igen. Och då passar det bra att sortera bilder och blogga. Och så ville jag prova på lite höstmakro när jag kunde leka lite med en ringblixt.

Men jag hamnade i Indien i stället efter att ha hunnit med mycket av Sverige. Nu ska man inte förakta det svenska. Både Vänern och Vättern har cirklats runt, kulturbygder besetts och till och med svenska nunnor har fått äran att hamna i mitt svällande men ack så obearbetade bildarkiv.

Allt blir som sagt inte som tänkts och mitt möte med Birgittasystrarna mer glädjefyllt än jag kunnat föreställa mig. Det behöver ju inte åkas långt för att ovanliga miljöer ska kunna upplevas.

Men det svenska snögloppet saknades inte när jag var i värmen och ytterligare två resor efter Indien plussade på fotandet. Jag skulle inte ens varit hemma just nu men det nesliga flygbolaget kunde inte förse mig med flygbiljett till rätt resmål så jag får vänta någon vecka. Så det är nog snart dags att fara iväg igen en sista vintergång och därefter är det förmodligen nästan sommar och hög tid att börja fara runt på motorcykel igen. Gissa!

Det blir nog fler bilder, som det här snapshotet från motorcykelmässan i Stockholm, att lägga i mappen för obearbetade bilder och bloggandet kommer nog återigen på skam.

Men sådant är livet. Det blir sällan vad som tänkts och tiden räcker sällan till. Nu är det i varje fall dags att sluta och vem vet. Det kanske blir någon minut över till en blogg även i framtiden. Så rubriken blev nog lite fel ändå.

Ha det gott allihop! // Pelle

Postat 2013-02-06 02:14 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Vasco da Gama, en nästan okänd stad i Goa

Att resa är mitt livselixir! Därför har jag nyligen besökt Indien i några veckor och bland annat upplevt den lilla men charmiga staden Vasco da Gama som sjuder av liv. Att jag därutöver kunde byta ut mörker och kyla mot sol och värme var naturligtvis något som inte var av ondo. Efter att flyget förflyttat mig till den före detta portugisiska kolonin Goa så tog jag mig till den från flygplatsen närbelägna nämnda staden som påpassligt bjöd mig på lördagsmarknad och stor Bollywood inspelning.

Den pulserande stadsmiljön till trots bjuds på mycket mänsklig värme. Däremot kanske inte så många exklusiva byggnader, de flesta är i stället ganska utslitna och bara ett par våningar höga. Men det finns undantag, inte minst närmast järnvägsstationen, där de obetydligt mindre slitna byggnaderna är något högre.

Som överallt i Indien domineras stadsmiljön av damer i saronger som stillsamt sneddar gatorna medan allt motoriserat tutar frenetiskt och cyklarna plingar konstant. Men det ändrar inte damernas promenadtakt. Det tutas som bekant alltid i den indiska trafiken oavsett om det behövs eller inte. Förutom tutan har nästan allt motoriserat en skylt med "please horn" för det fall någon skulle glömma att tuta. Men det verkar vara mycket osannolikt.

Trafiken är minst sagt kaotisk och oftast är det vänstertrafik. Det är meningen att det skall vara det hela tiden men det är inte alltid så lätt så därför upplevs tutan som nödvändig.

Men visst ser det avkopplande ut när de tu möts och tillbringar en bra stund mitt i vägbanan. Varför ens bry sig? Det finns ju plats att svänga runt de två, kan inte vara värre än att runda en ko.

Och korna beter sig som om omvärlden inte fanns. Eftersom de anses heliga gör ingen något som skulle kunna störa deras liv, än värre skulle vara att skada en ko. Och de lämnar naturliga spår efter sig, oftast där man tänkt sig att placera fötterna.

Hotellen är både billiga och acceptabla så för 75 svenska per natt blev rummet mitt. Från det centralt belägna hotellet hade jag bara någon minuts vandring både till lördagsmarknaden och järnvägsstationen.

Om Vasco da Gama normalt sjuder av liv var det verkligen lite extra när jag kom fram till järnvägsstationen, kaotiskt skulle kunna vara ett passande ord. Här fanns nämligen förutom otaliga poliser, livvakter och åskådare ett antal Bollywood-stjärnor för att spela in någon för mig okänd film. Och är det något som fångar indiers hjärtan så är det Bollywoodstjärnor.

I trängseln är det en blandning av kaotisk kamp för att få en skymt av de stora och en vilja att hjälpa en åldrig kameraman som jag. Så plötsligt ordnade åskådarna så att jag stod längst fram. Nu gjorde det inte så stor skillnad då livvakterna inte visade samma vilja att låta stjärnorna fotograferas. Så jag nöjde mig snabbt med de få bilder jag hann få.

Den som alla tålmodigt stod för att få se en skymt av var ingen mindre än Ronaldinho. Nej, inte den riktiga men denne skådespelare rönte minst samma intresse som originalet. Däremot var han knappast i samma fysiska form.

Nu hade jag tänkt mig att köpa en tågbiljett men den orimligt långa kön fick mig att omedelbart vända mot lördagsmarknadens hägrande folkliv. Tågresan fick helt enkelt anstå någon dag.

Marknaden var dock väl så intressant. Stora gatan kantas med stånd, fyllda med allehanda frukt och grönsaker. En del är naturligtvis välkända medan andra kräver utforskning. Men eftersom det här inte är en turistmarknad så finns inget krimskrams som annars lätt får mig på dåligt humör.

Men innan jag gick in på själva marknadsgatan stannade jag till för att titta på denne pojke som gick på lina.

Det är inte helt ovanligt men inte desto mindre imponerande att se.

Men det drog inte lika stora folkskaror som Bollywoodstjärnorna gjorde även om de äldre sittande åskådarna verkade väl så imponerade.

Jag har bara så svårt att förstå att någon kan klara av att ha en tallrik mellan linan och foten. Jag kan garantera att jag inte skulle komma många centimeter innan mitt balanssinne hade gett upp.

Till det mer välkända hör vattenmeloner. I den här mängden känns det däremot genast exotiskt nog, alltmedan försäljaren svalkar sig med en chai i den trettiofemgradiga värmen.

De cermoniella blommorna säljs uppträdda på snören och köps i stor mängd, oftast av de sarongförsedda damerna. Ett välkänt fenomen för alla som besökt Asien.

Mitt i folkmyllret kommer varuleveranserna så ibland blir det riktigt trångt och kaotiskt. För hur folk ska bete sig när kärran inte tutar verkar vara helt okänt.

De som har lite mindre att sälja har inte råd med ett stånd. Gatan går lika bra.

Några har lite mer och bygger då upp ett lågt bord.

Men de som har kommit upp sig i hierarkin kan till och med kosta på sig lite hyllpapper. Dessutom hade han vänligheten att bjuda på några underbart goda tomater. Tomater säljs normalt bara i storpack och jag ville ju bara ha ett par stycken.

Trots att Vasco da Gama är en kuststad är utbudet av fisk begränsat men i Goa finns det i varje fall både det och kött. I andra delstater är det oftast bara vegetariskt. Goa har ju en helt annan historia än övriga Indien eftersom Goa var en portugisisk koloni i 451 år och blev självständigt först 1961 då övriga Indien redan varit självständigt i tretton år.

Och medan jag gick runt och tittade på folk, ivrigt ätandes mina tomater, så iakttog folk mig med vänlighet och nyfikenhet. För det här är en lokal marknad dit inte många turister letar sig.

Så drog jag mig tillbaks mot huvudgatan, köpte lite mer frukt men fick samma problem som med tomaterna när jag bara ville ha ett par bananer. Här var det tydligen ganska svårt att göra av med pengar trots att inte ens kilopriserna var höga. Det enda som var lite dyrare var mandarinerna.

Jag passade på att köpa en grön knölig frukt som var som ett kärnrikt äpple, smakade underbart, men inte gav särskilt mycket fruktkött. Och som överallt i Indien kastas överblivet på gatan. Jag kunde ju inte vara sämre än indierna, korna måste få något att äta de med.

Efter den trånga marknadsgatan kändes det som att komma ut på en boulevard och kärran hade gott om plats.

På stora gatan stod bagaren och sålde färskt bröd vilket fick bli en bra avslutning på den kulinariska rundvandringen.

Och visst måste platsen hållas ren. Efter att ha iakttagit gatusopningen så kände jag mig lika nöjd som den här ynglingen så

jag tog en motoriserad rickshaw för att se omgivningarna. I rika Goa såg jag inga cykel-rickshaws.

Jag fick en timmes rundtur för femton spänn och hann ut till stadens utsiktspunkt.

Egentligen så var det inte särskilt intressant förutom att jag fick bra tips om vad jag skulle inrikta mig på nästkommande dag.

Som du kanske lagt märke till så har jag inte hunnit till sandstranden än. Det är i och för sig inte det jag prioriterar högst men visst kan det vara skönt med ett dopp i det drygt trettiogradiga vattnet. I stället ska du få följa med till ställen dit de flesta inte tar sig. Som till taxichaufförens hemby dit det inte går någon väg och Gokarna, en hinduisk pilgrimsstad och andra lite mer udda platser.

För jag har kommit överens med en taxichaufför att bege mig ut på landsbygden under morgondagen. Har du lust att följa med?

Bloggen ingår i en serie som startar i Vaso da Gama och sedan tar dig ut på landsbygden.

Ha det gott! / Pelle

Postat 2012-12-16 10:08 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Visst är det skönt med sol och värme

Nu är ju detta bristvara i vårt land så det blev till att åka söderut för att fixa till det hela. Målet den här gången blev Indien dit jag hittade en oförskämt billig resa. Det blev India light vilket betyder Goa.

Till denna före detta portugisiska koloni anlände jag med min hittills lättaste packning som utan problem fick plats i en mindre ryggsäck. Vågen på Arlanda visade på måttliga 4,4 kilo så att åka runt med denna packning medförde inga oöverstigliga problem.

Så det blev mycket tåg och mindre Goa. Stranden är för de som följer mig som bekant mindre intressant för mig än kultur och folk så något solande hanns nästan inte med.

Jag ska inte trötta ut någon redan nu så den här gången delar jag upp bloggen i flera delar. Och vill du kan du följa med till udda platser som Gokarna där det hölls festival i sann hinduisk anda och andra lite ovanliga platser som en by dit ingen väg nådde.

Så jag hoppas du följer med efterhand för att se vilka underbara människor och miljöer jag upplevt!