I hjärnan hos en upptäcksresande

Körsbärsblomningen kom snabbt på

Snö och elände. Alldeles för länge i år. Vintern verkade aldrig ta slut men när den väl gjorde det så slog körsbärsträden i Kungsträdgården ut snabbare än jag kunde föreställa mig var möjligt. Så "redan" på Kristi himmelsfärdsdagen  var det dags för den årliga folkvandringen som få fotografer kan motstå. Förvånansvärt precist skedde det hela på en för de flesta ledig dag som dessutom bjöd på strålande sol och sommarvärme. Och om en vecka är det över. Tyvärr får jag nog säga.

I år möttes jag vid ingången i allén av en dam klädd i kimono. Själv hade jag lämnat motorcykeln på parkeringen men inte kläderna. Kontrasten kunde nog inte varit större. Där stod jag i min svarta tjocka motorcykelmundering och såg nog lika främmande ut i miljön bland T-shirtsklädda sommarsvenskar som hon. Fast på lite olika sätt förvisso.

Jag är helt övertygad om att fler muntra miner väcktes av hennes utstyrsel jämfört med min.

 De underbara körsbärsblommorna kontrasterade fint mot den klarblå himlen

 och de små som inte nådde själva fick lyftas upp till det underbara.

 Alla ville inte så högt upp men tycktes ändå njuta av stämningen

men en del lät sig inte nöjas med det utan plockade av härligheten. Det är trist när förldrar inte kan säga ifrån men vad man ska säga om de vuxna som inte förstår bättre vet jag inte. Men alla plockar ju inte var en kommentar jag hörde. Nej, då skulle det bara dröja en kort stund innan allt var borta. Det är skönt att veta att just denna dam tyckte att blommorna i varje fall räckte till henne.

Fotograferandet var som vanligt en stor sak

 och mobilerna användes flitigt.

Den här ställningen har jag dock inte sett tidigare och är faktiskt tveksam om jag ska prova på.

Resultaten kan ju beskådas direkt men Nikon-damen verkar inte helt nöjd. Sådant är ju lätt att förstå med hänsyn till fabrikatsvalet.

Men eftersom jag bloggade om det här förra året också så avslutar jag här och vill du kan du ju slå en blick även på den.

För körsbärsblomningen är något man inte får missa. Och jag tar mig friheten att återanvända en av förra årets bilder som avslutning.

Ha det gott! // Pelle

Dela:

Den saknade våren finns i Grekland

Long time no seen skulle man kunna säga, men idag har jag tid för lite bloggande. För jag har varit ute och rest i stort sett hela vintern för att söka nya upplevelser. Den här gången blev det en rundtur i Grekland på helt fantastiska vägar. Hur jag åkte? På motorcykel förstås!

Den mer än 20-gradiga värmen slog omedelbart emot mig och jag skulle kalla det högsommar. Sista dagen i Aten hade värmen nått 30 grader. Men först handlade det om att till fots utforska Plaka, den gamla stadsdelen i Aten runt Parthenontemplet. Magnifikt beläget och dessutom i blickfånget från den lika magnifikt belägna hotellrumsterassen. Plaka är som vanligt fullt av turister och tingel tangel men även av grekisk musik och den speciella grekiska kulturen.

Att jag befinner mig i en annan kultur är inte svårt att upptäcka. För hur ofta ser du ortodoxa präster i traditionella kläder och sådant här skägg hemmavid?

Men visst finns det mer än så. Tragiskt nog med barn inblandade eftersom dumma turister ger barn mer pengar än de ger till vuxna tiggare. Sedan klagar samma dumma turister på att barnen inte "får" någon skolgång.

En del skulle säkert kalla det här för en turistfälla.

Jag körde söderut till Peleponesos och passerade först den mäktiga Korinterkanalen. Den började byggas redan på Kejsar Neros tid men stod inte färdig förrän 1893. Imponerande byggtid kan man tillägga.

Det fantastiska landskapet vid Saroniska bukten är svårslaget. Vägarna likaså. Här är det kurvigt så det förslår och jag antar att grekerna satsat mer än de hade råd till på varningsskyltar för nästa kurva. Jag följde kusten runt och hamnade då i underbara Messenien som får anses ännu vackrare.

Just nu är det obeskrivligt vackert. Körsbärsträden blommar och i bakgrunden syns de snöklädda bergen. Runt Sparta är det rent förföriskt.

Dessutom blommar syréner och schersmin men inte minst apelsinträden som bara doftar så underbart. Är det någon som känt doften av blommande apelsinträd? Om inte har du missat något!

Vägarna jag valde var inte alltid de största. Att trixa mellan stenvallar och vägnära hus var fascinerande. Inte sällan såg jag dessutom fårhjordar, kor och annat spännande.

Att bara sitta ner och ta det lugnt i det perfekta klimatet ingår i konceptet.

Och att få nyfikna blickar när jag far fram där inga andra turister syns till hör också till. Jo, den här husknutssvängen är förresten min valda huvudväg och direkt olämplig för turistbussar. Men vägen är extra rik på upplevelser i stället.

Man får inte bli överraskad av udda ekipage mitt på vägen, här råder lugnet.

Fantastiska gamla broar spänner över vattendragen.

Mitt i alltihop stannar jag till vid en taverna och pratar med en grek som bott i Sverige.

De berömda klostren vid Meteora fick också ett besök. Det är helt enkelt otroligt hur dessa kan ha byggts.

Inte blev det sämre när jag satt på balkongen och tittade mot de belysta klipporna på kvällen heller.

Jag får avsluta med en vägbild, för så här såg vägarna oftast ut i fyra hundra mil... Ett eldorado för en motorcyklist!

Men kanske även för en man på väg från Frankrike till Betlehem. Till fots. Med sin åsna.

Så nu är jag som sagt var hemma ett par veckor igen. Men jag längtar redan tillbaks till sommarvärmen även om snön försvann medan jag körde motorcykel i ett oerhört vackert och intressant Grekland

där det finns härliga karaktärer överallt.

Ha det gott och trevlig Valborg på er alla!

Pelle

Dela:

Life goes on without me

Nu låter rubriken mer drastisk än vad jag egentligen menar men lite åt det hållet känns det som. Jag har varit mer fotosidanfrånvarande än vad som kan anses nyttigt för själ och hjärta.

Bara för den skull har jag inte legat på soffan och latat mig. Jag har fotat som aldrig förr. För nu har fotandet blivit en del av det dagliga värvet och när detta dragit ut på kvällar och helger, ja till och med mer än så på de resor jag gjort, så räcker inte tiden till. Den har till och med blivit lite utsliten.

Bilderna har lagrats på hög och bloggandet hamnade längst in i byrålådan. Så jag kan tänka mig att någon undrat var jag tog vägen. Åtminstone hoppas jag på det i mitt stilla sinne.

Gjorde ett försök redan i somras att reseblogga om vad jag sett i norra Europa men det blev inte som tänkt.

Jag kom helt enkelt till vägs ände. Sedan kom hösten och fick inte mer tid över bara för det.

Jag for runt Mälaren tillsammans med åtskilliga andra och tog ytterligare bilder som bidar sin tid i min svällande mapp för obearbetade bilder. Jo, en och annan har hunnits med men inte ens nu allihop.

För efter Mälaren runt var det dags för skansens höstmarknad. Och då, om inte förr, så kändes det som om sommaren var till ända.

Det är ju då, när regnet smattrar mot fönstret, som sommarens försyndelser skall tas igen. Och då passar det bra att sortera bilder och blogga. Och så ville jag prova på lite höstmakro när jag kunde leka lite med en ringblixt.

Men jag hamnade i Indien i stället efter att ha hunnit med mycket av Sverige. Nu ska man inte förakta det svenska. Både Vänern och Vättern har cirklats runt, kulturbygder besetts och till och med svenska nunnor har fått äran att hamna i mitt svällande men ack så obearbetade bildarkiv.

Allt blir som sagt inte som tänkts och mitt möte med Birgittasystrarna mer glädjefyllt än jag kunnat föreställa mig. Det behöver ju inte åkas långt för att ovanliga miljöer ska kunna upplevas.

Men det svenska snögloppet saknades inte när jag var i värmen och ytterligare två resor efter Indien plussade på fotandet. Jag skulle inte ens varit hemma just nu men det nesliga flygbolaget kunde inte förse mig med flygbiljett till rätt resmål så jag får vänta någon vecka. Så det är nog snart dags att fara iväg igen en sista vintergång och därefter är det förmodligen nästan sommar och hög tid att börja fara runt på motorcykel igen. Gissa!

Det blir nog fler bilder, som det här snapshotet från motorcykelmässan i Stockholm, att lägga i mappen för obearbetade bilder och bloggandet kommer nog återigen på skam.

Men sådant är livet. Det blir sällan vad som tänkts och tiden räcker sällan till. Nu är det i varje fall dags att sluta och vem vet. Det kanske blir någon minut över till en blogg även i framtiden. Så rubriken blev nog lite fel ändå.

Ha det gott allihop!  //  Pelle

Dela:

Visst är det skönt med sol och värme

Nu är ju detta bristvara i vårt land så det blev till att åka söderut för att fixa till det hela. Målet den här gången blev Indien dit jag hittade en oförskämt billig resa. Det blev India light vilket betyder Goa.

Till denna före detta portugisiska koloni anlände jag med min hittills lättaste packning som utan problem fick plats i en mindre ryggsäck. Vågen på Arlanda visade på måttliga 4,4 kilo så att åka runt med denna packning medförde inga oöverstigliga problem.

Så det blev mycket tåg och mindre Goa. Stranden är för de som följer mig som bekant mindre intressant för mig än kultur och folk så något solande hanns nästan inte med.

Jag ska inte trötta ut någon redan nu så den här gången delar jag upp bloggen i flera delar. Och vill du kan du följa med till udda platser som Gokarna där det hölls festival i sann hinduisk anda och andra lite ovanliga platser som en by dit ingen väg nådde.

Så jag hoppas du följer med efterhand för att se vilka underbara människor och miljöer jag upplevt!

Jodå, jag missade snökaoset i onsdags. Då var det i stället sol och 35 graders värme. Gissa vilket jag föredrog!

Ha det gott så länge!

Bloggen är en del i en serie. Den startar i Vasco da Gama för att sedan fortsätta ut på landsbygden.

//Pelle

Dela:

Varför inte byta äkta vänskap mot närhet?

Att fånga känslan människor emellan är bland det svåraste jag vet och jag blir lika glad varje gång jag hittar en frände här på FS. I synnerhet när vi pratar om situationsporträtt. Det handlar så mycket om ögonblicket och det minsta lilla fel förstör omedelbart bilden. När nu höstregnen satt in har jag gått igenom några av de bilder jag ratat och hittade bland annat de här fyra.

Som alltför ofta på senare tid har jag inte hunnit göra något åt dem utan det här är kamerans uppfattning. För trots allt har jag fortfarande alldeles för många bilder som väntar på att ens öppnas. Just nu har jag bara ingen lust att bildbehandla och då får det vara så för ett tag.

Mingelbilderna kommer från ett bröllop i Lidingö kyrka och det är ganska självklart att man finner de gladaste minerna i såda miljöer. Men även här blundar folk och har konstiga miner med jämna mellanrum.

Så frågan är vad man gör av sånt här. Deleteknappen ligger nära till hands eftersom intresset för sådana här bilder är måttligt här på FS och vem ska jag då visa dem för? Men jag tvekar ändå.

Nu har jag i varje fall införskaffat nytt macroobjektiv och väntar på min ringblixt så jag tänkte ut och leta blommor snarast. Men frågan är väl om det ändå inte är lite väl sent. Ska ändå bli spännande att se vad för nåt som kan fastna på sensorn med de nya grejorna.

För visst måste man våga lite nytt ibland.

Ha det gott! / Pelle

Dela: