I hjärnan hos en upptäcksresande

Kungsträdgården i full blom

Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och skapat mig en blogg. Jag hoppas att du ska tycka att den tillför något och skulle uppskatta om du gav en kommentar.

Mest gillar jag att springa omkring och hitta folk som av olika skäl får släppa till sin nuna för att tillfredsställa mitt behov av att dokumentera. Ändå skulle jag inte i första hand vilja kalla det för gatufotografering, inte minst därför att gatufotografering utvecklat sig till en konstart i svart/vitt som jag inte riktigt behärskar. Däremot uppskattar jag den mycket och skall efterhand försöka mig på denna genre.

Under de allra sista dagarna i april for jag omkring i Kungsträdgården med kameran i högsta hugg. Några passade på att fråga vilken tidning jag kom ifrån eftersom jag hade mitt 100-400 på mesta tiden. Men fotande för någon tidning var inte aktuellt just då.

Men jag njöt i fulla drag av den vackra körsbärsblomningen. Nästan lika mycket som den här mannen som mitt i folkvimlet stod länge och begrundade det rosa skuggspelet.

Nu var det i och för sig fler som njöt. Det var långt mellan de sura minerna och solen sken så mycket den kunde. Glassarna hann ändå inte smälta innan de var uppätna och folk satt framför fontänen och sprattlade med benen i vattnet, åtminstone om man inte var för blyg. Det fanns gott om människor som inte var blyga.

Föräldrar lyfte sina barn till nya höjder så att också de kunde njuta av de ljuvliga blommorna. Tyvärr finns det föräldrar som inte förstår att om alla barn bryter av varsin kvist så finns snart inga blommor att beskåda. Vissa andra låter barnen njuta av det hela så att även nästa barn har något att se. Lyckan går inte att ta miste på.

Lyckan hos fotograferna var inte heller att ta miste på. De gladdes nog av de vackra unga damer som hela tiden poserade för sina respektive. Inte var de heller sura om någon annan råkade ta en bild på dem. Det skulle så att säga störa den stämning som gällde på platsen.

Men alla var nog inte helt nöjda med sina bilder. För visst var det trista fotoförhållanden i övrigt. Oroligt skuggspel som gjorde ansikten fläckiga. Det som såg så vackert ut att bara titta på blev inte lika bra på kamerans sensor. Det ville sig inte riktigt. Så när damerna kom in i allén och såg det underbara plockades kameran fram.

Det verkade för en stackars utomstående som att resultatet av fotograferandet inte motsvarade verkligheten.

De som var några veckor yngre tog sig friheten att stå och hoppa framför kompisens kamera. Kompisen försökte desperat att fånga de hoppande flickorna i luften. Det blev försök på försök och jag fattade aldrig om de fick sin bild. Men nu är ju jag ganska gammal och fattar lite trögt. Under tiden så passade jag på att försöka mig på motsvarande foto och det här blev mitt resultat. Utan att tjejerna förstod det till att börja med. Men jag visade i varje fall resultatet.

Nu doftar inte körsbärsblom men alla måste ändå pröva själva. Det speglar i varje fall känslan. Att försiktigt få dra ner en kvist och stoppa under näsan känns bara som ett måste. Allt medan respektive försöker att dokumentera på bästa sätt.

Denna tjej var fullt upptagen med att bli fotograferad av sin man. Jag passade ändå på att se om även jag kunde få till en bild. Jag har lovat att maila över resultatet. Sånt får inte glömmas bort.

Nej, nu är det nog så att blogginlägget blir för långt om jag fortsätter. Så om du vill se ytterligare bilder får du kolla in mitt album. Sätt på det som bildspel och följ med mig när jag gick runt och fotade i kungsan.

Eftersom det här är mitt första försök till bloggande så skulle det vara extra roligt att få en kommentar från dig som läst.

Gillar du den här typen av bilder finns det likartade bilder från här och där. Titta gärna in i mina album om du har lust!

Ha det gott! / Pelle

Dela: