Camera Obscura

Svartvit vs färg - ibland är det svårt... Och några tankar om efterbearbetning från en DOGMA-tiker ;-)

Leica M9 + 50/2 

I förra blogginlägget la jag ut bilden ovan i s/v, och den är nog bäst i s/v. Men jag tvekade länge, jag är lite svag för färgbilder (vilket syns i bloggen ;-)
Hur som helst - nedan ser ni bilden i färg - döm själva. Vad är bäst? 

 

Och så måste jag erkänna - bilden är något litet beskuren i vänster och överkant :-) Samt färgkorrigerad. Helt normalt förfarande för de flesta - mera sällan för mig. Men nu är detta ingen "DOGMA" bild och ibland är det bara så att en bild blir bättre av beskärning och/eller efterbearbetning. 

Manipulation av bilden är någt helt annat. Och nu det är inget fel med det heller - bara man är tydlig med att bilden är manipulerad.

Det blir lätt pinsamt när etablerade fotografer påstår att deras alldeles uppenbart bearbetade bilder inte är det. Då finns det bara en sak att göra om man vill rädda hedern: visa upp originalfilen!  

Dela:

Back on the streets of Malmö - a rainy day with Leica and Ricoh

Leica M9 + 50/2 

Jag är tillbaks i Malmö och efter jobbet gav jag mig ut för att ta lite gatufoto med Ricoh GXR med Leica-M modul och Leica M9. (Just det - jag jobbar numera i Malmö - mer om det i en kommande bloggpost.) Det regnade lite för mycket för att det skulle vara roligt - men bilder blev det... 


Leica M9 + 50/2 
 
Pratar vi klassikt gatufoto så är Leica M-kameran kung. En Leica-sökare är en Leica-sökare. Punkt. Ingen skärmsökare i världen kan ersätta den. Och jag menar fortfarande att just sökaren har en av kamerans viktigaste funktioner. Det är i den - och genom den - som du upplever och komponerar bilden.

 
Ricoh GXR med Leica-M modul och 35/2 

Men så finns det motiv där mätsökaren kommer till korta, som bilden ovan. Att lägga skärpan på dropparna är närmast omöjligt med Leica M9 men busenkelt med Ricoh GXR. Den senares "kontrast indikering" av skärpan i skärmsökaren är genial och otroligt lättanvänd. Aldrig tidigare har jag upplevt en skärmsökare som är så extremt lättfokuserad med manuella gluggar!
(Mer om den i ett kommande blogginlägg ;-) 

Dela:

Lite gatufoto (med Ricoh GXR + A12 Leica M-mount och CV 15/4,5) från Malmö - staden som har allt ;-)

Samtliga bilder: Ricoh GXR + A12 Leica-M + Voigtländer 15mm f4,5. Obeskuren och vinjetteringn pålagd i PS.

Jag tillbringar mycket tid i Malmö just nu och det blir också en hel del promenerande - Malmö är ju en stad man går eller cyklar runt i ;-)



Den lilla Ricoh GXR med Voigtländers 15mm - som här motsvarar ca 23mm - blir en utmärkt gatufoto-kombo. Hyperfokal fokusering, kameran i brösthöjd och med "ett öga" ner på den utmärkta skärmsökaren, tyst och diskret - en riktig höjdare!



Malmö är en stad där de sociala utmaningarna är ständigt närvarande. Jag slås av alla tiggare, ett stigma som tynger hjärtat. 



Malmö erbjuder en lite lugnare lunk, ett sänkt tempo - ett skånskt "avadå" inför alla måsten ;-) Detta är inte den lilla storstaden - det är den stora småstaden!

Dela:

Kärleken till en stad (igen teknik - bara bilder o lite, lite text ;-)

Inget om tekniken i detta inlägg, bara att bilderna är obeskurna och tagna med Ricoh, Panasonic eller Leica.

Jag älskar min födelsestad Malmö, även om det Malmö som finns idag är långt från den industristad jag minns. Den var full av förfall, övergivna fabriker, ödetomter och rivningshus. 

Under semestern gav jag mig ut för att leta upp några miljöer som inte exploaterats, bebyggts eller renoverats och tagits i anspråk av den bitvis explosionsartade tillväxten, som i sig är mycket positiv.

I hamnen, som återigen levt upp, hittade jag till slut några byggnader som inte var fulla av aktivitet eller hade nyputsade fasader ;-)















På andra sidan hamninloppet reser sig det "nya" Malmö där universitet och IT-bolag ersatt varv och dockor. Och Turning Torso med sina lyxlägenheter utgör det nya landmärket istället för Kockums stora bock-kran. 

Dela:

Idag för 50 år sedan - en skammans dag!

Samtliga bilder Copyright Johan Ericson 1989-2011. Brandenburger Thor och området runt riksdagshuset.

Natten till den 13:e augusti 1961 började Berlinmuren resas i det som då var den Sovjetiska zonen av Berlin - Östberlin - tillika huvudstad i DDR.



Den kom att kosta långt mer än hundra människor livet och bli den främsta symbolen för både det "kalla kriget" och den sk "järnridån".



Ett öppet sår i ett redan sargat Tyskland, och en ständig påminnelse om det absurda i en totalitär regims försök att kontrollera sina invånare.



Jag var inte född när den byggdes, men jag hade förmånen att vara på plats då den föll 1989.



Inga diktaturer kan i längden hålla sina medborgare instängda, förr eller senare "urholkar dropparna stenen" - eller som i Berlin - "betongen"!



Berlin är idag återigen förenat, huvudstad i ett enat Tyskland. Och på något sätt - sitt gamla vanliga "jag" - trots både nazisters och kommunisters härjningar....

 
Den enda digitala bilden i inlägget - Alexanderplatz 2007 - Canon EOS 5D + 28/1,8.

Dela: