Pistolens Photomojo

Spänningen i Urban Exploration

Även om Urban Exploration sker i det dolda,  så är det nästan så man skulle vilja ha en guide på plats ibland. Visst, utforskandet är en del av tjusningen... man försöker lägga samman det man läst i sin research av objektet med vad man upplever på plats. MEN, det skulle också vara trevligt att ha facit. Att få se bilder från fabriken när det var en av Europas modernaste cementtillverkare och att ha någon som förklarar hur verksamheten gick till när det begav sig.

När förfallet gått så långt skulle det vara spännande att jämföra då mot nu. Man undrar också HUR själva byggnaderna har rasat. Vilka krafter det måste ligga i frostsprängningarna efter några ouppvärmda vintrar. Önskar man kunde få höra ljuden när tak och väggar rasar in. Nu får man nöja sig med det ständiga droppandet och ljudet av plåt som värjer sig mot vindbyar, av enstaka tegelstenar som faller eller av dörrar som står och slår.

Inbjudande!

Jag älskar spänningen i detta. Det är svårt att få nog även om stundtals ens bilder kanske går i stå. Svårt att fortsätta vara kreativ när man börjar vara uppe i många besök i alla dessa ruiner. Å andra sidan kanske inte det är det viktiga. Eller så kan det vara så att man utvecklas utan att man noterar det. Att bilderna tar en annan sväng i takt med att man går vidare som upptäckare och amatörfotograf. Vad vet jag? Otroligt kul är det i alla fall, och än är jag inte mätt!

Hörs!

Dela:

Fotolust... not so much :-/

Det kommer bli till att tvinga sig igen. Det gjorde jag efter jul och då kom jag igång och blev väldigt kreativ i mitt fotograferande. Det är som att man behöver knäppa ett par bra pix och sen kommer lusten igen. Just nu går jag verkligen på lågvarv dock. Har ett väldigt fritt sommaruppdrag och det är att skapa en valfri kollektion på 4-8 bilder. Som det känns nu tänker jag satsa på skateboardfoto.

Vad jag HAR lust med är den egna träningen. Just nu är allt roligt! Styrketräningen går bra, löpningen går bra och jag läser intressant litteratur. Är emellan jobb kan man säga i mitt vid-sidan-av-yrke som fystränare. Har en up-coming föreläsning/kurs i Linköping om barn och styrketräning men that's it. Jag har jobbat klart med Rim Mourad, en duktig karatetjej som nu lyckats nå landslaget... väldigt roligt! Normalt sett har jag jobbat med bollidrotter och lag så att köra kampsport var inspirerande och kul. Istället för att skapa fotbollsspelare som kan explodera på 10m sprint så fick man styra styrketräningen mot att dra iväg sparkar och slag i hög hastighet. Omväxling förnöjer.

Mina egna träningsmål är att spöa de tider jag gjorde på vissa lopp 2011, samt att springa Tjurruset i Stockholm. Ta dig gärna tiden att titta på den här filmen! Det ska bli så sjukt roligt :-D efteråt är planen att "lägga in oss" på nån skön relax. Det kan nog gå åt att tvaga sig då duschmöjligheterna skulle vara begränsade. 

Ska försöka lösa lite häng och träning med en gammal bekant från Oxelösund, Hasse Wiberg, som kör sin grej som PT i Nyköping. Han är även duktig inom teakwondo så jag ser fram emot en hel del träningssnack och nya idéer. Kan bli roligt med min nyvunna erfarenhet inom kampsport. Dock ska det tilläggas att jag hatar våld och tar avstånd från allt som har med det att göra... men träning är kul :-) 

ses...

Dela:

Omgruppera, omredigera!

Nu har jag valt ut bilder till min första portfolio! Klart å betalt! Order skickad till Crimson på 15 A3... fick dem i födelsedagspresent av min fru. Själva Art Portfolion fick jag av mamma och pappa, så det är nästan så man är lite bortskämd och sponsrad trots att man blir 33. Jag satt tillsammans med min fru och grupperade bilder, har en kommande utställning att tänka på. Skönt att vara tidigt ute så att man kan pröva bilderna ihop och få ett genomtänkt upplägg när det väl är dags.

Jätteroligt visst..! men lite jobbigt att välja ut bilder. Jag har riktigt gamla bilder som verkligen tycker om, och som är från ställen som är jämnade med marken vilket ger bilden ett högre värde. Däremot har man en annan syn på vad man uppskattar redigeringsmässigt numera. Då kunde jag uppskatta HDR i större utsträckning än vad jag gör nu t.ex. 

Det två bilderna ovan är personliga favoriter och representerar någonstans vad jag vill stå för. Båda har jag däremot redigerat om till vad jag tycker är bra nu. Fortfarande HDR, men det är för att få dem så skitiga som jag upplevde Gusum när jag var där. Jag tycker HDR används bäst som en make-up... är det bra pålagt tänker man inte att det är där. Jag vet att bilderna har brister... det är lite utfrätta fönster här och var men skit samma, för mig finns det en hjärta och en känsla i dem och det är det jag vill visa upp.

Ett större problem är om man inte ens kan redigera om bilderna så man blir nöjd. Jag har ett ställe jag besökt där jag inte är nöjd med vare sig antalet keepers, eller känslan i de jag faktiskt sparat. Har mest sparat dem för dokumentation. Här blir det nog att ta sig tillbaka... ge sig på stället med nya ögon. Presenterar ändå ett par som jag tycker håller, någon som känner igen sig? ;-)

...dessa har jag sett fotograferats förr nämligen :-)

Jaja, ha det fint så hörs vi!

Dela:

Ett sågverk till skänks

Ibland har man tur! Ju mer man är ute och fotograferar desto mer tur har man iofs. Lite som Ingemar Stenmark: "-Ju mer jag tränar desto mer tur har jag"... I det här fallet handlade det om ett sågverk jag sett flera gånger när jag passerat med bil. Det har alltid sett väldigt ödsligt ut och nu visste jag att vi skulle åka förbi det igen på vår fototrip. 

På ren chans åkte vi av, kollade läget, för att sedan hitta hålet i staketet (det finns alltid ett hål). Samhället var litet och medelåldern förmodligen synnerligen hög så alla människor var ute och typ påtade i trädgården. Vi körde gamla vanliga taktiken... att se bestämd ut, som att man vet vad man pysslar med... målmedveten. Då brukar det inte komma några frågor, det gjorde det inte nu heller. 

Sköna färger i stolen

Väl inne kunde detta sågverk erbjuda långt mer än man anat. Området är förhållandevis stort och det har stått öde sedan 2002. Vi hann inte ens avverka alla byggnader innan det var dags att dra, vi hade två till destinationer till under dagen och detta ställe var ju en ren bonus. Jag kommer absolut att göra ett återbesök inom kort! Det var som att kliva in i en tidskapsel, inte alls så mycket klotter, vandalism och annat otyg som man vanligtvis får uppleva på sådana här ställen.

Som en tidskapsel som sagt... här har manligheten bejakats genom att spika upp snusdosor och nakna brudar bredvid varandra. Detta existerar inte i moderna fabriker, tack och lov har det hänt en del i synen på kvinnor.

I detta fall har jag gjort min research i efterhand... och visst finns det saneringsplaner, det finns det alltid. Ställen som detta har en tendens att inte vara helt check, miljömässigt. Problemet är alltid detsamma, att sanera kostar multum, och dessa ställen finns ofta i små, små kommuner som inte har cash. Jag läste i ett offentligt kommunprotokoll att verket ses som ett rejält minus för bygden. Vad fan, det lockar ju en och annan ruinturist... har svårt att se vad man annars ska göra i den här hålan.

En kudde är bra att ha

Som vanligt får man passa sig lite, rätt vad det är tar räcket slut...

Hörs!

Dela:

Konst och kultur i hamnen

Behöver man smuggelsprit, knark eller en prostituerad... hamnen är då ett bra ställe att besöka. Ska även ligga en swingersklubb där men jag vet inte riktigt var. Det som för mig dit är den levande kultur som råder... som växer och frodas i stadens sunkigaste kvarter.

Förutom den subkultur jag så lätt dras till så gillar jag som bekant att fotografera risiga miljöer. Älskar hur färgflagnande ytor, rostigt stål, och allmänt förfall gestaltar sig på bild. Det går lätt att flanera runt där i timmar. Nu hade jag bara lyckats förhandla mig till 90 minuter... men det är fan mycket för en trebarnsfarsa!

One love!

Dela: