Pistolens Photomojo

Mina 10 pappadagar

Likt en katt så sover bebisar typ 20 timmar om dygnet känns det som. Det är som att man vaggas in i sitt föräldraskap med en mjuk puff i rumpan. I fall det är första barnet finns det säkert en hel del att ta in här, det är en skapligt livsstilsförändring man står inför. Men för oss gamla rävar så är den här tiden väldigt avkopplande, speciellt eftersom man får ha de andra små terroristerna 15 timmar/v på dagis. Det ger en hel del tid att studera sitt lilla knyte i lugn och ro.

Det har sannerligen varit lugnt och skönt hemma! När jag kört småttingarna har jag kommit hem till min fru och vi har kunnat käka frukost framför TV:n som man gjorde i sin ungdom. Har kollat in denna säsongs "Så mycket bättre" som jag dissade från början, reviderar mitt beslut... det är intressant. Vi har bakat saffransbullar och matbröd, hunnit spela gitarr, druckit kaffe och bara pratat. Allt utan att känna stress. så tack för dessa pappadagar. 

De andra ungarna har tagit Waldes ankomst bra. Arvid (3) tycker att det är fantastiskt roligt att vara storebror. Tilde (4) är också en stolt syster men möjligtvis är hon den som revolterar lite och gör märkbara ansträngningar för att bejaka sin del av uppmärksamheten. Moa (9) har jag ju bara varannan helg, hon har kommit upp i åldern då man verkligen fascineras av storleken på en bebis. Men det glömmer man faktiskt själv mellan gångerna, hur små de är de små liven.

Hörs!

Dela:

Att bli pappa för fjärde gången

Ok... ett lugnare inlägg. Föregående skrev jag i all hast när dagen efter Walde anlänt till världen. Förlossningen gick bra, ganska snabbt när den väl var igång... men det är väl rätt vanligt iom att det är Malins tredje barn. Vi hade även denna gång valt att bli igångsatta, tror det bottnar i att Malin vill ha kontroll på läget helt enkelt. Malins och mitt första barn heter Tilde, har skrivit om henne ganska många gånger här. Hon kom sex veckor för tidigt och då hade vi inte koll på någonting. 

...instinkt

Idag undersöktes Walde och han har fått en OK-stämpel i rumpan. Lite gul är han, men ligger fortfarande under kurvan för vad som behandlas. Nu är vi äntligen hemma, skönt att kunna gå runt som man vill i sitt eget hem. Får lite panik på 10 kvm även om jag är tacksam för två pappadygn på BB á 250 kr. Vi hade dessutom singelrum med egen dusch och grejer. Malin mår finfint! Oförskämt bra enligt henne själv. Man ser andra kvinnor i matsalen som har det betydligt tuffare att sätta sig till bords. Återigen blir man tacksam över att vara av manligt kön och tänker man tillbaka på krystvärkar inser jag snabbt att jag förmodligen hade tuppat av innan leverans. 

...tillfredsställd

Vad ska jag med fyra ungar till nu då? Jag var på det klara med att ett skulle vara nog... men det var innan jag träffat min fru. Hon är den mest otroliga kvinna jag vet och jag älskar henne oändligt mycket. Mina vyer är vidgade tack vare henne och även om min stora familj krockar med mina intressen ibland så skänker den mig så mycket lugn, trygghet och kärlek. Jag drömmer mig ofta bort i tankar om hur mysigt det kommer bli när barnen växer upp. Små egna individer med egna drömmar som jag ska göra allt för att se till att de går efter. Sen kan de gott komma och passa upp på sin gamle far när jag blir till åren... jag är tillfreds... och det känns underbart!

/Stolt pappa!

Dela:

Var noggrann med barnfotografiet!

De växer snabbt och när det gäller dem små varelserna så har man ju bara EN chans... på riktigt! Jag återkommer ofta och gärna till platser för att fotografera, men det är lite mer tricky att återvända till den tiden då Moa var nio, Tilde fyra och Arvid två och ett halvt. 

Alltid när man pratar med gamla människor påstår de ju att tiden går så fort.

"-Ojojoj, vips så är barnen vuxna och flyttar hemifrån!" säger dem.

Men det ligger nog något i det, och faktum är att jag börjar känna av fenomenet. Procentuellt sett är ju varje tidsperiod kortare i förhållande till resten av ens liv ju äldre man blir. Således när man var 7 bast kändes sommarlovet som en evighet (ca 3% av ens livstid). Nu när jag är lärare och snart 33 blåser sommaren över fortare än en fis i sommarbris (ca 0,6% av mitt liv)... 

Upptäckte att vi saknar ett helt kvartal fotografier från 2011. Jag var inte i form fotomässigt (läs less), och min fru var för lat för att plocka fram systemkameran, vilket gör att vi bara har en massa iPhonebilder från den senhösten. Nu har det vänt och vi plåtar barnen mycket igen. Man måste vara noggrann med det, både när det gäller vardagsbilden och porträttbilden. 

...man ska inte underskatta den klassiska familjealbumsbilden. Vi kommer troligen kunna prata en del om bilderna ovan när barnen blir äldre.

Igår var vi ute hos svärfar på landet och jag passade på att ägna mig åt att knäppa snapshots och fotografera porträtt i fönsterljus. Alla bilder i detta inlägg är från gårdagen. Nu hoppas jag på en väderförbättring dock. Ikväll har jag skateboardfoto inbokat med ett par duktiga åkare. Skäjthallen är stängd, så det finns ingen back-up... och detta duger INTE!

Sprang också på ett roligt stilleben... mycket tjusiga, eller hur!? Fotocred till Tom Roberts som tagit fotot i fotot.

Dela:

Visar du upp dina bilder utanför datorn?

Minst var tredje besök hos mina föräldrar tittar jag i deras fotoalbum. Jag har sett de gulnande bilderna hundratals gånger men jag älskar dem om möjligt  mer varje år. Det är som att hoppa in i miljön från Lucas Moodyssons Tillsammans och försöka föreställa sig hur mamma och pappa var i den åldern jag befinner mig i nu. Mamma har varit duktig på att klistra in alla bilder och att skriva små kommentarer till varje, det är med stor behållning man läser dem varje gång. 

Det är ju ett bevis på hur viktig vardagsbilden är. Vilket fantastiskt värde den dokumentära familjebilden har och hur den kommer att vara hållbar över tid. Återgår till mantrat att en fotograf tar bilder hela tiden! För få saker kommer vara så värdefulla som dokumentära familjebilder plåtade vid speciella tillfällen men kanske ännu viktigare; ur vardagen! Därför tycker jag man ska lägga lite krut på att få till dem så att de blir bra, gärna med ett avtryck från en själv som fotograf. 

Den översta bilden är extremt dokumentär, fotograferad vi ett väldigt speciellt skede i livet... den andra är mer alldaglig men kommer antagligen skänka mig minnen av lek och skoj med mina barn samtidigt som den berättar hur fantastiskt skönt vi hade på balkongen där vi odlade tomater, käkade frukost, drack kaffe och lirade gitarr. Jag har ju alla dessa bilder i datorn... bilder av det här slaget passar ju utmärkt i fotoalbum liknande mina föräldrars... så mycket roligare att bläddra i! Dags att agera kanske...

MEN, med det fotointresse man har så plåtar man så mycket mer. HUR visar man upp de bilderna på ett roligare sätt? I min profil har jag angett det som en målsättning under 2012 och det är ett mål jag tänker lyckas med. Jag får fortfarande upp scenen ur Bröllopsfotografen i huvudet. Den där man får se hans fysiska portfolio... tror att det är A3-bilder i någon form av album man bläddrar i (svart). Väldigt stilrent och snyggt. Jag har letat efter sådana alternativ utan att hitta något. Är det nån som har koll på vart man skulle kunna skaffa sådana album/portfoliovarianter. 

Bild 3 och 4 här är fotograferade vid den fasta paviljongen i Säter, mentalsjukhuset står övergivet och förfaller och jag älskar att fotografera sådana platser. I dessa bilder har jag jobbat med någon form av konstnärliga tudelningar för att skapa intresse i bilderna. Ett alternativ är ju också fotoböcker, men då vill jag har tillräckligt många kvalitativa bilder i samma tema. Vidare, en framtida dröm skulle ju vara att någon gång våga ställa ut. Men det måste göras i rätt tid, på rätt ställe... kanske i min hemstad, den gamla bruksorten Oxelösund. Det är ju där jag har mina rötter, där kanske mina industribilder skulle passa.

Kan inte låta bli att snegla på fotoskrivare. Dyrt men fantastiskt roligt! Jag pratar oftare och oftare kring "riktiga bilder" och det är ju så roligt att omge sig med papperskopior. Genuint på något sätt, nått att ta på. Det vore härligt att kunna framställa bilderna själv och kanske ha sina albumvarianter för stora pampiga A3... tiden får utvisa helt enkelt...

Hörs!

Dela:

En hård påskhelg... och länge leve barnomsorgen!

...och då menar jag inte i den bemärkelsen man talade om när man var 20 år. Utan mer att min fru har haft en hysterisk arbetsvecka med extrajobb och schemabyten. Det har gjort att jag har varit halvt ensamstående förälder vilket väcker en beundran för dem som faktiskt är det. Det är tufft att försöka vara en toppenpappa med dagislämning, heltidsjobb, dagishämtning, lek med kidsen och ett hem som ska se hyfsat OK ut. 

Det är svårt att hinna ut. Eller så är det det att man blir bekväm, jag vet inte. Man beundrar ju också dem som jobbar inom förskolan. Mig tar det minst en halvtimme att komma ut med tre barn. Ärligt talat fattar inte jag hur de gör för att få ut ca 10... sen in igen. Därefter måste ju arbetsdagen vara slut. Snacka om proffs! Jag skäms över att tjäna massor mer pengar bara för att jag jobbar med gymnasieungar... är mitt jobb svårare? Knappast... jag jobbar ju för fasen med mitt största intresse. Är mitt mitt jobb mer viktigt? Njaa... det är ju förskollärarna jag ger tilliten att vara med och fostra mina egna barn.

Nu är det påsklov. Jag har semestertjänst och massor att göra så jag jobbar på ändå. Det är skönt att jobba på loven. Man får en massa gjort i form av planering och utvecklingsarbete som annars står lite still när man har fullt upp med undervisning. Ska lägga mig nu... har inte läst en kriminalroman på flera år, och började på en när Arvid sov. Kepler... Paganinikontraktet. Den har jag hört ska vara spännande. Lyxläsning, det är jag värd :-)

Natti!

Dela: