Pistolens Photomojo

Nu händer det grejer! (målsättningsarbete)

Präglad av min idrottsliga bakgrund och mitt yrke så jobbar jag hårt med målsättningar i allt jag gör. Således även fotografering. Ända sedan jag blev medlem på FS har jag presenterat mina nya målsättningar inför varje år på min profilsida. 

Att synliggöra sina mål är ett bra sätt att ständigt arbeta med dem. Annars finns risken att man flyktigt säger något i stil med:

- "Fan, jag skulle vilja åka iväg till andra ställen och fotografera oftare"

...och så händer inte ett skit, för det är bara något man säger.... eller faktiskt önskar men så glöms det bort i all annan vardagslunk.

Under 2012 har en av målsättningarna varit att hitta vägar för att visa fotografier utanför datorn. Det är något jag verkligen arbetat för och hittills lyckats med tämligen väl. Ffa har jag börjat printa fler fotografier, och redan där är dem utanför datorn. Jag har tillsammans med andra fotointresserade startat en grupp som jobbar med teman, därefter fotofikar vi och pratar om (de printade) bilderna. Jag kommer ställa ut i slutet av september, vilket såklart är extremt utvecklande! Jag har beställt visningspärmar så att jag i större utsträckning kan visa utskrivna fotografier.

Mina andra målsättningar; att jobba mer på porträtt och använda blixt går också framåt! Det är ett tips, att synliggöra era målsättningar inom vad-som-helst. Bra mycket större chans att lyckas med dem! Så att det inte bara blir slentrian av alltihop! 

Kör hårt vettja!

Dela:

Konst och kultur i hamnen

Behöver man smuggelsprit, knark eller en prostituerad... hamnen är då ett bra ställe att besöka. Ska även ligga en swingersklubb där men jag vet inte riktigt var. Det som för mig dit är den levande kultur som råder... som växer och frodas i stadens sunkigaste kvarter.

Förutom den subkultur jag så lätt dras till så gillar jag som bekant att fotografera risiga miljöer. Älskar hur färgflagnande ytor, rostigt stål, och allmänt förfall gestaltar sig på bild. Det går lätt att flanera runt där i timmar. Nu hade jag bara lyckats förhandla mig till 90 minuter... men det är fan mycket för en trebarnsfarsa!

One love!

Dela:

Tankar om en utställning

Så fort jag bestämt mig för att ställa ut så blev jag genast starkt ifrågasättande till mina bilder. Man börjar hitta brister och fel i alla bilder man tänkt sig skulle få hänga på väggarna. Men nu skiter jag i det helt enkelt... ett och annat utfrätt fönster får hänga med. Jag tycker ju om bilderna och framförallt så tror jag på dem! Det är nog bara en släng av prestationsångest som jag säkert tror alla noobisar har.

Ett stort huvudbry nu är utskrifterna. Jag var ganska bestämd först, skulle printa i 50x70 och hänga i billiga men stilrena IKEA-ramar. Nu är jag inte alls där längre. Tankarna fladdrar istället mellan 50x70 och 70x100, mellan kapa och pvc, mellan bildmontering och direktprint, mellan 3000 kr och 6000 kr... och det här är väl bara början förmodar jag.

Vad som känns viktigt är konceptet. Jag vill ha KASAM i min utställning... känslan av sammanhang. Det ska blir roligt att sätta sig och välja bilder. Nu har jag i alla fall klart för mig hur jag vill ha det, och var i lokalen det ska hänga stora fotografier och var jag vill ha mina enheter bestående att flera mindre fotografier (A4) från samma ställen. Tänkte ge Gusum lite utrymme, dels för att det är lokalt och dels för att det inte finns längre... fabriken alltså, Gusum ligger där det ligger... fast jävligt off!

Hörs

Dela:

Nu ställer jag ut!

Vad är det att gå och dra på egentligen? Jag vet inte hur länge man kan kalla sig noob på området heller? Det är ju skönt att slå ur underläge, men nu har man ju faktiskt plåtat i några år. Fick lära mig den hårda vägen i Oxelösund när man började lira musik. Då blev man praktiskt taget tvingad att giga med motiveringen att man måste ju ändå på´t förr eller senare. 

Nu har möjligheten dykt upp och då tänker jag ta den. På Kulturnatten ställer jag ut tillsammans med min polare Tom Roberts på Black Horn vid Moa Martinssonstatyn. Det är inte förrän i september men det gäller ju att vara ute i god tid. Eftersom inte pengar direkt ligger och skräpar här hemma kommer jag få printa lite eftersom. Men det känns skönt att ha tagit beslutet, man måste ju ändå på´t förr eller senare. 

Har läst varenda tråd och artikel nu här på FS om hur det är att ställa ut för första gången, så har jag ju koll på läget :-P Skämta bara... det har jag inte alls! Men jag har ett hum om vad som kommer krävas rent praktiskt. Resten får ju lösa sig helt enkelt, jag tänker i alla fall ha sjukt roligt! Det är mycket folk på gatorna i Norrköping den natten och det skulle vara så roligt om man kunde lyckas lura in en och annan man inte känner. 

Med begränsad budget så kikar jag på 7 printar i 50x70, 1 print 70x100 och IKEA-ramar. Kommer köra industriruiner och UE som tema (såklart!)... Lokalen är stor och jag siktar även på några A4 + kort text från varje ställe jag besökt. Lite bakgrund och historik... det tror jag kan gå hem i en hederlig arbetarstad som Norrköping. 

Min syster, Katarina Burlin, ställer ut i Oxelösund på Koordinaten i maj. Där finns numera ett mindre galleri som är avsett för lokala förmågor. Dvs utställare som har en koppling till stan. Det låter också intressant! Det ska bli roligt att spana in syrrans utställning. Hon tecknar och målar och denna gång är hennes tema rock- och popstjärnor. Denna, på Robban, fick jag i bröllopspresent... och jag har lånat ut den till hennes event. Oxelösund är ju också en bruksort... de kanske också skulle behöva en släng av industriruiner. Frågar man inte får man inte heller veta!

Ses!

Dela:

Hur många industriruiner finns det kvar?

Nästan som en fetisch skulle man kunna säga... mitt intresse för att söka upp och fotografera moderna ruiner i form av nerlagda industrier, bruk och institutioner. Men samtidigt som man är på väg hem från en lyckad exkursion sköljer en kylig tanke över en; det finns kanske inte så många kvar..?

Självklart kan man ju hitta små nerlagda ställen här och var men nu snackar vi stora betong- eller tegelmonster som står och kämpar mot frostsprängningar eller moder natur som sakta men säkert äter sig tillbaka. Av naturliga skäl ligger det ju i statens intresse att få bort dessa svulster innan de förgiftar omgivningen för mycket och området blir obrukbart. Allt fler rivs och saneras: Gusum, Deje, Tollare... som ihärdig ruinturist och amatörfotograf så går man ju och hoppas att de ska få stå så länge som möjligt. 

Fredriksberg, som dessa bilder kommer ifrån, var ett av de mest spännande ställen jag varit på. Möjligen att Gusum var stråt vassare... Naturligtvis välkänt för UE-entusiaster men tillräckligt off för att det inte ska drabbas lika hårt som exempelvis Tollare pappersbruk gjorde. Jag upplever att jag har massor av bilder jag gillar från Fredriksberg, betydligt fler än jag brukar få hem efter en sådan tripp. Jag tror detta är tredje inlägget jag presenterar bilder därifrån och jag har fortfarande ett gäng att redigera... 

En grej jag gillar är att stället bjöd på stor variation. Allt från den välkända gröna beläggningen som växer sig större över golven därinne till stora lokaler där vattnet spred sig över golvet och gav klara speglingar av de kringliggande väggarna.

Även för den våghalsige så sköt lokalerna i höjden. Ville man klättra för annorlunda perspektiv så fanns det gott om möjligheter. I bilden nedan gick det förvisso en trappa upp men därifrån var det bara att balansera ut på de smala järnbalkarna. Tämligen svårt att mecka upp stativet också, men jag ville ha en bild av det skarpa motljuset och virrvarret av stål.

Till Fredriksberg åker jag gärna igen. Det finns massor att fotografera! I dessa bilder har jag uteslutit all detalj, vilket det fanns massor av. 

Vi höres... mors!

Dela: