Pistolens Photomojo

Min modiga dotter

Idag har har jag belastat försäkringskassan genom att vårda barn. Min dotter Tilde har jag skrivit om flertalet gånger men för dem som inte hängt med så har hon VACTERL. Det är en association (typ som syndrom) som innebär en mängd missbildningar, för hennes del mest på insidan av kroppen. De enda synliga missbildningarna är hennes lilla lyckoöra och en lätt skolios. 

Hon anlände glad i hågen och hoppade genast fram till de fantastiska läkarna för att bli emlad inför alla stick. Jag är lycklig och lättad för att hon numera kommer till sjukhuset med den inställningen... att hon tycker att det är spännande. Hennes första levnadsår led hon av en sjukhusskräck. Inte så konstigt då det blev en utredning på varje enskild missbildning hon har vilket innebär en väldig massa läkarundersökningar. Jag kommer ihåg hur hon liksom stelnade till i famnen bara man kom innanför sjukhusets väggar. Hon kände antagligen igen lukter, stämning, färger, läkare osv. och kopplade ihop det med alla otäcka stick och behandlingar. 

Numera är det hennes njurar som spökar mest, dem måste vi ständigt medicinera mot. Idag skulle man testa njurfunktionen genom att spruta in en nuklearvätska och sedan fotografera verksamheten. Varje bild tar 16 min då hon måste ligga helt stilla vilket kräver ordentligt lugnande medel... Men hon har varit så duktig hela dagen lilltjejen, jag är en sån stolt pappa! Modig, tuff och orädd. Vi har skrattat hjärtligt när hon börjar vakna till liv från alla droger och säger de mest lustiga saker. Hennes bubblande skratt och vingliga ben på sjukhus är ju en del av hennes uppväxt som är lika värd att minnas som något annat. 

Om ett par veckor är det dags för mitt fjärde barn. Malin är tjock om magen och iom att man jobbar med radioaktiva vätskor så får Tilde hålla sig en bit ifrån magen ikväll. Det blir pappa som läser sagan mao, Tilde strålar tydligen till imorgon :-)

Dela:

Instagram är roligare än Facebook

Jag är sen som vanligt när det gäller sociala medier på nätet... men nu är jag iaf medlem på Instagram. Jag har full förståelse för att Mark Zuckerberg köpte Instagram för det är mycket roligare än Facebook. Jag tycker människors vardagsbilder är det det roligaste med fejjan och det blir mer renodlat på Instagram. 

Ledskärs fyr

Gädda, färskare än såhär blir det inte.

Sen har man inte så hysteriskt många människor som man har på Facebook. Jag har hållit mig till de människor som är på ett eller annat sätt intressanta... vilket man borde gjort från början även med fb. Har redan gjort en fejjanrensning med min lista skulle må bra av en till.

Enbeten, vårt fantastiska sommarställe

På Instagram följer jag personer som jag vet är duktiga på att uttrycka sin vardag i bild. Ofta dem som mest utnyttjar vardagsbilden men gärna kompisar som jag vet är estetiskt lagda och där bildens form kommer mer i centrum. 

Min fru och son

Kameranvarianten på Instagram är dock kass, likaså redigeringsmöjligheterna. På så sätt saknar jag iPhone och Camera+ som jag tyckte var en suverän app. Jag har en automatisk bilduppladdning till Dropbox på nätet så bilderna i detta inlägg är tagna via Instagram... men jag har gjort en "normalredigering" på dem i Photoshop. Ser man det på det sättet så tycker jag telebobokameran (Samsung Galaxy SII) presterar hel OK. 

Hörs (följ mig på Instagram förresten... Pistolen79)

Dela:

För mycket av det goda?

Har med visst intresse följt olika bloggares tankar om motivval och huruvida man ska nischa sig eller inte. I Tobbes blogg kunde man läsa om huvudfåror och biflöden. Det lät klokt att se på sina motivval på det sättet. Jag försöker fotografera vad jag har lust med... punkt! Därför skulle jag aldrig, aldrig kunna jobba med foto. Vill jag fota skäjt så fotar jag skäjt, vill jag åka till en nerlagd fabriksruin så frågar jag snällt min fru om jag får göra det. Emellan så tränar jag på det mesta... barnen t.ex.

DÄREMOT... så diggar jag det där med att utmana sig. Att kanske köra på ett visst tema eller testa en ny genre. Så länge lusten finns där och man har möjligheten att göra det på sitt sätt... då är jag med! I början av min fotografiska bana så siktade man på ALLT. Då kunde t.o.m fåglar och blommor hamna framför linsen. Nu har jag kommit såpass långt att jag hittat vad jag tycker är roligt på riktigt, och inte bara lockas till för att lära mig... det märks också tydligt i sitt bildbetraktande. 

Likt när man var liten och gick in i en roll... jag vill VARA Marco van Basten, så skulle jag i skrivandets stund vilja vara Thomas Sweertvaegher. Han prickar många av mina intresseområden... street, skäjt, musik... ja, jag säger då det. Han är rå!

Hörs

Dela:

Var noggrann med barnfotografiet!

De växer snabbt och när det gäller dem små varelserna så har man ju bara EN chans... på riktigt! Jag återkommer ofta och gärna till platser för att fotografera, men det är lite mer tricky att återvända till den tiden då Moa var nio, Tilde fyra och Arvid två och ett halvt. 

Alltid när man pratar med gamla människor påstår de ju att tiden går så fort.

"-Ojojoj, vips så är barnen vuxna och flyttar hemifrån!" säger dem.

Men det ligger nog något i det, och faktum är att jag börjar känna av fenomenet. Procentuellt sett är ju varje tidsperiod kortare i förhållande till resten av ens liv ju äldre man blir. Således när man var 7 bast kändes sommarlovet som en evighet (ca 3% av ens livstid). Nu när jag är lärare och snart 33 blåser sommaren över fortare än en fis i sommarbris (ca 0,6% av mitt liv)... 

Upptäckte att vi saknar ett helt kvartal fotografier från 2011. Jag var inte i form fotomässigt (läs less), och min fru var för lat för att plocka fram systemkameran, vilket gör att vi bara har en massa iPhonebilder från den senhösten. Nu har det vänt och vi plåtar barnen mycket igen. Man måste vara noggrann med det, både när det gäller vardagsbilden och porträttbilden. 

...man ska inte underskatta den klassiska familjealbumsbilden. Vi kommer troligen kunna prata en del om bilderna ovan när barnen blir äldre.

Igår var vi ute hos svärfar på landet och jag passade på att ägna mig åt att knäppa snapshots och fotografera porträtt i fönsterljus. Alla bilder i detta inlägg är från gårdagen. Nu hoppas jag på en väderförbättring dock. Ikväll har jag skateboardfoto inbokat med ett par duktiga åkare. Skäjthallen är stängd, så det finns ingen back-up... och detta duger INTE!

Sprang också på ett roligt stilleben... mycket tjusiga, eller hur!? Fotocred till Tom Roberts som tagit fotot i fotot.

Dela:

En hård påskhelg... och länge leve barnomsorgen!

...och då menar jag inte i den bemärkelsen man talade om när man var 20 år. Utan mer att min fru har haft en hysterisk arbetsvecka med extrajobb och schemabyten. Det har gjort att jag har varit halvt ensamstående förälder vilket väcker en beundran för dem som faktiskt är det. Det är tufft att försöka vara en toppenpappa med dagislämning, heltidsjobb, dagishämtning, lek med kidsen och ett hem som ska se hyfsat OK ut. 

Det är svårt att hinna ut. Eller så är det det att man blir bekväm, jag vet inte. Man beundrar ju också dem som jobbar inom förskolan. Mig tar det minst en halvtimme att komma ut med tre barn. Ärligt talat fattar inte jag hur de gör för att få ut ca 10... sen in igen. Därefter måste ju arbetsdagen vara slut. Snacka om proffs! Jag skäms över att tjäna massor mer pengar bara för att jag jobbar med gymnasieungar... är mitt jobb svårare? Knappast... jag jobbar ju för fasen med mitt största intresse. Är mitt mitt jobb mer viktigt? Njaa... det är ju förskollärarna jag ger tilliten att vara med och fostra mina egna barn.

Nu är det påsklov. Jag har semestertjänst och massor att göra så jag jobbar på ändå. Det är skönt att jobba på loven. Man får en massa gjort i form av planering och utvecklingsarbete som annars står lite still när man har fullt upp med undervisning. Ska lägga mig nu... har inte läst en kriminalroman på flera år, och började på en när Arvid sov. Kepler... Paganinikontraktet. Den har jag hört ska vara spännande. Lyxläsning, det är jag värd :-)

Natti!

Dela: