Pistolens Photomojo

~kärlek och revolt~

Varför ska man ta ett självporträtt?

Jag diggar att knäppa självporträtt. Det är min narcissistiska sida som aldrig får nog... nä, skämt o sido. Jag gillar att försöka uttrycka en känsla genom ett självporträtt, eller en beskrivning av den person man är.

Bilden ovan lämnar öppen för tolkning enligt ovanstående kriterier. Ett av mina självporträtt tog jag utanför min lägenhet i Ektorp. För mig uttrycker den en avsaknad, i detta fall skateboardåkning. Jag tycker det är mysigt att drömma sig tillbaka till sin ungdom även om jag älskar livet jag har nu.

Det jag är mest nöjd med i denna är att jag lyckades få den så skarp. Jag sitter still i 4 sekunder, kikar man uppe i lövverket så ser man rörelseoskärpan. Ljuset kommer från gatlyktan. I kontrast till att drömma sig tillbaka så har jag också skapat ett litet montage om att vara småbarnsförälder.

Denna är nog min mest humorisktiska bild =0)

Lite inspirerad av hur Alexander Bergström placerar sina modeller så ville jag prova att inkludera ett porträtt när vi fotograferar övergivna platser. För att uttrycka känslan av Urban Expolration behövs drama i bilden, jag har valt att rama in motivet med mörker.

Någon jag tycker är grym på att involvera personer i UE-sammanhang är Ricky Lundberg, kolla in honom! Fortsätter man namedroppandet och gillar det här med självporträtt så kan ju Björn Wångblad vara en annan intressant figur att kolla upp!

Avslutar med en far-och-son-bild i upptäckande anda. Lek med skärpa/oskärpa och kanske mer ett porträtt än ett självporträtt... men det är min blogg, jag gör vad jag vill :-)

På återhörande och kul att du var med hit!

/Pistolen

Postat 2011-03-09 06:34 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Återbesök i Tollare pappersbruk

Hela gänget sånär som på Johan kom iväg till Stockholm. När han droppade av så var vi fem och valde då att klämma in oss i gammal Volvo 940 istället för lyxen med två bilar. Tollare pappersbruk (igen) var lite av en nödlösning för att komma iväg. Egentligen har vi planer som sträcker sig längre norrut men de får vänta. Att komma till ett ställe för andra gången är intressant, målet är ju att slippa komma hem med samma bilder som sist.

Ett sätt är att inkludera sig själv :-) Valde att mixtra med självporträtt och fick till ett par stycken som jag tyckte var OK. Kommer visa dessa bilder och diskutera självporträtt i nästkommande blogginlägg. Är faktiskt mer nöjd med bilden ovan är de jag fick på pianot allena förra gången.

Ett rör...

...eller flera

Jobbade lite mer med detalj/abstrakt än sist. När jag tar den typen av bilder har jag lite svårt för när det blir alltför abstrakt. Jag vill gärna kunna se vad bilden föreställer. Älskar strukturen i väggarna på byggnader som har lämnats till sitt öde. Om kylan biter i ordentligt så får man en frostsprängning och då vittrar byggnaden sönder, syns oftast bra runt fönster.

Men detta var nog sista gången i Tollare... enligt rykten så ska man riva byggnaderna framåt vårkanten. Trist... det är ställen som erbjuder fina fotomöjligheter. Naturligtvis måste jag presentera ett par bilder från det mest välfotograferade rummet.

Högt till tak

I denna bild skapade jag ett panorama på höjden för att försöka uttrycka rymden man slås av när man kommer in i rummet. Normalt sett går man nog instiktivt på rullstolen, och jag kunde ju naturligtvis inte låta den vara trots att jag har bilder på den sen tidigare besök. Denna gång såg stolen frusen ut så målet blev att skapa drama i bilden, nedan ser ni resultatet.