Pistolens Photomojo

En Fuji X100 som staff?

Min fru har kommit med klagomål på att jag har ockuperat kameran den senaste tiden. Det har hon helt rätt i! Den har hängt med i vått och torrt på sistone och bilder knäpps som aldrig förr. I takt med det ploppar bildidéer fram när man minst anar det. Men det är såklart inte rättvist mot Malin, min fru. 7D:n var ju ett gemensamt inköp, och det borde ju faktiskt ge henne rätten till kameran ungefär halva tiden.

Vi fotograferar olika saker, min fru och jag. Hon är väldigt duktig på att dokumentera våra barn... det är inte jag i samma utsträckning, i alla fall inte att fånga dem i farten. Men i takt med att mobilkameran blivit mer avancerad har jag noterat att Malin ofta använder den. Av ren lathet förmodligen. Det har gjort att jag har smygit med 7D:n så fort jag gått utanför dörren. Till jobbet, på stan, till skäjthallen, till kompisar... det är ju så man ska göra antar jag, låta bilden hoppa på en istället för att jaga den... men det gäller ju kanske även hemma :-/

Efter några dagars fundering vill jag nu vända hennes klagomål till ett prylinköp... och då kanske det är en Fuji Finepix X100 man ska ha. Vi har båda pratat om att ha en decent kompaktkamera, och de bilder jag har sett här på FS från den kameran tycker jag har imponerat stort! Även när fotografen tryckt upp ISO-talet rejält. Det har ju gått visst snack kring handhavandet och att man måste vänja sig lite vid knappar och menyer men det kanske det är värt.

Min förhoppning är att den ska vara snabb och lättanvänd. För användning i hemmet, läs plåta barnen i farten, så vill det till att man är kvick. Då kan man inte mecka med en massa knappar och menyer. För mitt vidkommande har jag märkt att jag hela tiden kryper neråt i brännvidd. Dessutom är det en behändig liten sak, lätt att stoppa i väskan, eller t.o.m fickan om det är vinter. Alltså gynnas både vardagsfotande, gatufotande och familjebilden.

Planen är då att köpa en X100 som straff (för klagomålet) fast med goda intentioner för familjen :-) Haha, tror ni den går hem? Förmodligen inte. Det är lätt att sitta här och vara tuff samtidigt som frugan har sin sovmorgon, men drömma får man ju. Det är definitivt värt ett försök så jag kanske skulle starta med att fixa en riktigt mysig söndagsfrukost framåt 9:00... men förmodligen läser hon sönder den också. Det är som att hon känner i luften när det är något man tänker föreslå som har med teknik att göra.

En salig blaning på bilderna idag. Tanken är att illustrera hur viktigt det är att ha kameran ÖVERALLT. I olika städer, i olika miljöer, på olika tider av dygnet. Man vet ju aldrig när bilden dyker upp! Alla ni på FS, och ni fotointresserade vet ju redan det här... jag samlar poäng bland vänner och familj!

VI SES

Dela:

1:a UE-missen

Jag och Tom skulle spontanutforska lite övergivna miljöer i Norrköping. När han var liten hade de lekt krig uppe vid Oljeberget i Lindö, ett militärt bergrum med tågräls och grejer... dock var ju detta 18 år sen och vi hade ingen aning om hur det skulle se ut idag. Tyvärr sket det sig rätt hårt för vi kom inte in, det var relativt nya kedjor och lås som stoppade vår väg så det var omöjligt att ta sig in, enligt UE-kod, utan att göra åverkan på faciliteterna... jag som köpt en sprillans ficklampa :-(

Istället stack vi till båtvarvet för att spana kranar och sjunkna skepp, det var blåsigt som 17 och himlen tyckte jag lämpade sig för lite sv/v bilder.

Den är mäktig där den står och rostar sönder den gamle Wolffkranen. Tyckte mig klara att få rätt coola perspektiv på 15 mm.

Träffade en farbror som var grymt sugen på att berga Legend som ligger och vilar sig lite. Hon flöt tydligen på denna plats men lämnades helt åt sitt öde och sjönk för ett antal år sedan, sedan dess har naturen gjort vad den kan för att förena sig med henne. Mannen vi talade med ville köpa loss och rusta upp henne vilket skulle vara ett tvåårsprojekt och kosta runt en mille, dock därefter kunde man sälja'na för två så är man i den branchen fattar jag att man är intresserad.

Wolffkranens framtid har jag dock ingen aning om och det visst nog inte han heller. Gillar att det här stället ligger så nära för det känns alltid kul att återvända hit och fota med nya tankar kring hur man vill framställa miljön.

Fridens!

Dela: