Pistolens Photomojo

Folk hittar sig bland mina gatufoton

Det är sant! Det har hänt mig två gånger och vid två andra tillfällen har folk hittat bekanta bland mina bilder. Kom och tänka på det när jag slängde ut denna i poolen för Svartvitt:

Denna bild (ovan) plåtade jag i Stockholm när jag var uppe på en skatefotokurs. Kursen gick kvällstid så det var mycket tid till att fotografera gatulivet mellan kurstillfällena. Ett par månader senare kontaktade snubben mig via mail och frågade om han kunde få bilden... humor :-)

Ovanstående "street portrait" visade sig vara en kille som i sin tur hade en pojkvän på Malins sida av släkten. Älskar hans rebelliska utseende och med en blick som kan se rakt igenom vem som helst. Han märkte ju såklart att jag tog bilden och frågade var man kunde hitta den. Vet inte om han själv har hittat min blogg men Malins syrra prickade in honom direkt.

Detta är en bild på ett skönt gäng som fångade min uppmärksamhet. Där var det tjejen som står upp som är medlem här på FS, hon hittade sig själv i Gatufotopoolen tror jag, eller om det var i Bildkritik. Får väl se, rätt var det är faller man väl själv offer för någon ivrig gatufotograf :-)

...henne kanske? Tror inte hon var ute efter folket på gatan såsom jag var. Men för att passa in i detta blogginlägg så är hon tydligen en vän till Fredrik Bleckert, min vän och kollega som jag brukar fotografera tillsammans med.

Ses

Dela:

Jag tänker ta dem tillbaka!

Mina intressen... de drunknar stundtals i andra för stunden viktigare prioriteringar. Med lite vilja, god planering och bestämdhet tänker jag erövra dem. Ett exempel är musik, jag saknar verkligen tiden då man kunde lira loss i band eller trubadura med polare lite här och var... det är nu nedprioriterat. Istället passade jag på att lira för ungdomarna på skolan idag, reklamförde ny replokal på skolan lite. Vore kul om vi kunde få igång lite band plus att få tillhandahålla lokalen stillar mina begär en smula

Ett annat exempel är skateboardåkningen. Jag gjorde stora delar av min uppväxt på en bräda och det är också en del av livet som bleknat med åldern. I höstas anmälde jag mig till en kurs i skatefoto vilket var sjukt roligt och givande. Det blir min väg att ta skateboradåkningen tillbaka samtidigt som jag lär mig fotografera action (sjukt svårt by the way). Det har också lett till att jag skaffat ett litet "on location-kit" med blixtar och stativ.

Nu är det vår, och Gatufoto är ett intresse som fått stryka på foten i vinter. Kryddar därför detta inlägg med några fotografier jag gillar från den genren. Här kommer planeringsbiten in. Lättast för min del att fota street är när man kan kompa ett par timmar från jobbet. Helgerna är lite för dyrbara helt enkelt nu när mina barn är så små (och många). Ska verkligen försöka jobba på så att man kan komma loss litegrann dagtid och stretcha 7D:n på stan!

När man väl är ute och fiskar gatufoton så stöter man även på en och annan detaljbild. Jag har så svårt att se dem och blir lika glad varje gång jag kommer hem med en som jag gillar. Bilden nedan är ett par sandaler jag fick framför mig i rulltrappan under ett Stockholmsbesök.

Bara gamla godingar denna gång! Lovar att presentera nya bilder inom kort!

Peace

Dela:

Alla dessa jävla mobiltelefoner

Det är helt sjukt vad mobiltelefonanvändandet är stort och det återspeglas i mina bilder utan att jag ens har tänkt på det. Det slog mig efter min Stockholmsresa att: Shit Maj-Britt! Varenda en pratar/messar/surfar hela tiden.

Blått ett porträtt

Är numera själv med iPhone 4 och det är väl bara att erkänna att jag också är fast i luren (till Malins förtret, när hon tycker det finns viktigare saker i hemmet... barnen typ). Det finns för många frestelser helt enkelt: Appar, för att inte tala om foto-Appar, e-mail, internet, facebook... ja allt man kan tänka sig. Lätt att fastna.

Squaredance

Tack och lov har det ju blivit billigare att ringa, till er ungdomar som läser detta; när jag skaffade mobil första gången gick jag i gymnasiet. Då kostade det 6 kr/min vardagar och 2 kr/min kvällar och helger.

Pressbyråns papperskollektion

Jaja, ytterligare en last man vant sig vid såpass att det skulle vara svårt att vara utan. Som högstadiekid var jag alltid ute på stan och skäjtade, hur hittade man varann? Det kommer vara en obesvarad gåta för dagens ungdom.

Konversation i det tysta

Peace!

Dela:

Ensam i Stockholm

Jag har gjort min första resa solokvist! Intressant och lärorikt för en sällskapssökare som jag att faktiskt får REJÄLT med ensamtid. Två hotellnätter, tre fotokurskvällar men framförallt tre dagar helt allena i hufvudstaden. Planen var att ta det väldigt easy-peasy och bara gå runt (alt. åka tuben) och gatufota.

Mot underjorden

Som trebarnspappa så har det varit väldigt skönt att få komma bort... man behöver sannerligen ladda batterierna ibland och jag tycker det är nyttigt att komma ifrån familjen och få längta lite. Lyxade lite med hotellet och skämde bort mig med två de la grande-frukostar, man ska ju ladda rejält om man ska runt och plåta hela dan.

Ett sanningens ord

Jag har med intresse följt Mattis resonemang kring gatufoto i hans fotoblogg fotospår. Ska erkänna att man upplevde en viss stress att få bra bilder nu när man var iväg... och nu när man hade tid. Tror att det är en känsla man absolut ska passa sig för, har svårt att tänka mig att det i något läge går att stressa fram bra bilder. Det är spännande att tänka på vad ett bra gatufoto egentligen ska innehålla..?

Missat ett skarpt fisköga

En annan intressant aspekt är hur bra bilden måste vara rent tekniskt. I ovanstående bild ligger fokus aningens fel teoretiskt... fokus kanske borde ligga på fiskens öga. Dock tycker jag det är viss charm inom GF om det inte är heelt perfekt, dessutom kan jag ju då lägga upp fler bilder, hehe :-)

Två välklädda

Resan präglades dock av regn vilket försvårar en fotokurs som behandlar skateboardåkning. Tyvärr blev andra dagens session inställd och vi fick istället lägga praktikdelen i fryshuset dag tre. Lite segt faktiskt när man ändå planerar upp en resa med hotell och grejer att det inte går som man tänkt. Passet jag missar nu är själva feedbackdelen, den är ju så sjukt viktig... men jag tror att jag kan få respons på skäjtbilderna över telefon istället, hoppas på det.

Jag gjorde ett par intressanta upptäckter när jag kollade bilderna från Stockholm. Jag fotar ofta mobilkonversationer på ett eller annat sätt, och jag kör en hel del "detaljgatufoto"... framöver lär det nog komma ett blogginlägg vardera kring dessa... tills dess, ha det fint!

Fridens

Dela:

Saknar pétanque så det värker

Av alla de idrotter jag hållit med har den största satsningen skett inom boule. Lite annorlunda tycker många och det kan jag väl hålla med om. Det började när jag och min vän Jakob trubadurade som mest... i våra pauser lirade vi dart och drack kaffe men en vacker sommardag sa Jakob att han hade sådana "bensinmacksklot" så vi gick ut och testade. Väl ute kom det fram nån snubbe och sa att det fanns en klubb i Kalmar (min dåvarande hemstad) och att vi borde testa. Där träffade jag Björn som numera är min vän och en av Sveriges absolut bästa boulespelare. Iom att han var så duktig så fick jag bra sparring från start vilket jag tror hjälpt min karriär avsevärt.

Björn Ivarsson skjuter en carreau i Varberg

Lämnade Calmar Pétanque för Lejonkulan i Linköping där jag spelade ett par år och lärde känna riktigt sköna snubbar och tillika grymma boulespelare och vi gjorde tillsammans ett bra år i elitserien. Det var min debut i elitsammanhang och jag kommer ihåg hur nervös jag var inför mitt första inhopp. Dock var det efter detta när alla polare gick till  nybildade Sibirien Club Pétanque i Stockholm som de härligaste bouleåren började. Så skönt häng i den klubben alltså och Sveriges bästa lirare helt klart! Klubben formades av den först nämnda Björnen och Björnen på bilden ovan, som faktiskt har en FS-profil utan bilder... du borde ta tag i't Björn!

Alex Norin lägger

Nu som småbarnsfar är jag på på så jävla dekis rent ut sagt. Är lite av en allt-eller-inget-person och när jag inte kan satsa som jag behöver så blir det praktiskt taget ingenting istället. Visst skulle jag hinna men då handlar det om att prioritera. Andra viktiga områden som tar över är den egna fysträningen, jobb och numera fotografering (jag hatar att välja, usch).

Björn Johansson, jag och Filip Goldéus                                          Foto: Björn Ivarsson

Får se nu vad som händer efter jag sprungit Stockholm Marathon. Jag har ju duktiga junioren Loo Stening här i stan så bra matchning/träning går ju absolut att få. Ska ta en solig dag här framöver och hitta känslan. Saknar boule, saknar Sibirien och alla vänner...

Dela: