Pistolens Photomojo

Portfolio i A3

Hade lite strul med Artistica, de skickade hem en defekt Art Portfolio i A3. Hursomhaver ska de ha cred, de skickade en ny utan prut och snabbt gick det också. En bifogad returlapp till den tasiga... Företag med servicetänk gillar jag! 

Nu ska det bli roligt att välja ut fotografier till min första fysiska Portfolio. Iom min utställning på Kulturnatten har jag hört mig för med lite andra ställen och faktiskt fått napp! Ska man ändå printa för åtskilliga tusenlappar så är det ju skoj om bilderna får hänga mer än en kväll. I samband med detta ska man ju faktiskt ha en stilren portfolio, dessutom är det så roligt varje gång det kommer ett paket från Crimson.

Målet 2012, att hitta sätt att visa upp bilder utanför datorn, det går fett bra! Kanske mycket bättre än jag kunde ana när jag satte upp det målet. Dagens bilder... ibland fotograferar även jag detalj, med kortare skärpedjup ;-)

Höres!

Dela:

En väldigt annorlunda fabrik (aldrig sett något liknande)

Efter ett antal småvägar i skogen tonade den upp sig. En fabrik i trä! Att inte detta stället brunnit ner är för mig en gåta, också är anmärkningsvärt är att det fått stå såpass orört som det har gjort. Jag hänger ju vanligtvis runt i frostsprängda tegelbyggnader och fotograferar när väggarna rasar ihop i princip. Här kändes det mer som jag borde ta av mig skorna innan jag gick in. 

Man fick tänka lite annorlunda, sätta på sig ett par andra glasögon. Vet inte heller om jag påverkats av att de fantastiska bilder jag sett härifrån tidigare varit i sv/v. När jag är i tegel/betongbyggnader kan man lira rätt bra med orange och grå, färger som jag gillar att sätta samman. Industrilokaler brukar ju också ha klara färger som i sitt förfall blir till fantastiska strukturer. I denna byggnad snackar vi mer fyra nyanser av brunt. 

Detaljer brukar inte vara min grej... men här blev man lite lockad!

Det kommer bli mestadels sv/v helt enkelt. Vad som också är annorlunda är att jag ofta lägger mycket krut på själva lokalen, eller byggnaden i sitt förfall. Här inne fanns det så mycket attiraljer att man nästan kunde skjuta från höften och fånga något intressant. Det blev mer till att återge dem i någon form av komposition än att återge själva lokalerna. Har redigerat en del bilder nu, och jag tycker jag har ganska mycket att ta av. Man är alltid lite nervös när man har rest, man vet ju inte riktigt förrän bilderna är i datorn... och man vill ju gärna ha ett gäng keepers. 

Lite thrashat var det... men detta är ju inte i närheten av vad det brukar vara. 

Ni som känner igen er här... jag undanber gärna namnet på detta ställe i eventuella kommentarer. Det vore jävligt trist med ett paintballkrig eller sprayburksinferno härinne. Än värre att någon får för sig att flärta in en tändsticka i byggnaden. Tänker inte ens berätta för min fru... hon gillar möbler av gammal karaktär, nå't i stil med vad som kan skönjas härinne. 

Prylar...

Gillar hur en sånhär byggnad sjunker ihop med åren... notera taket. 

På återseende... så länge

Dela:

Ett sågverk till skänks

Ibland har man tur! Ju mer man är ute och fotograferar desto mer tur har man iofs. Lite som Ingemar Stenmark: "-Ju mer jag tränar desto mer tur har jag"... I det här fallet handlade det om ett sågverk jag sett flera gånger när jag passerat med bil. Det har alltid sett väldigt ödsligt ut och nu visste jag att vi skulle åka förbi det igen på vår fototrip. 

På ren chans åkte vi av, kollade läget, för att sedan hitta hålet i staketet (det finns alltid ett hål). Samhället var litet och medelåldern förmodligen synnerligen hög så alla människor var ute och typ påtade i trädgården. Vi körde gamla vanliga taktiken... att se bestämd ut, som att man vet vad man pysslar med... målmedveten. Då brukar det inte komma några frågor, det gjorde det inte nu heller. 

Sköna färger i stolen

Väl inne kunde detta sågverk erbjuda långt mer än man anat. Området är förhållandevis stort och det har stått öde sedan 2002. Vi hann inte ens avverka alla byggnader innan det var dags att dra, vi hade två till destinationer till under dagen och detta ställe var ju en ren bonus. Jag kommer absolut att göra ett återbesök inom kort! Det var som att kliva in i en tidskapsel, inte alls så mycket klotter, vandalism och annat otyg som man vanligtvis får uppleva på sådana här ställen.

Som en tidskapsel som sagt... här har manligheten bejakats genom att spika upp snusdosor och nakna brudar bredvid varandra. Detta existerar inte i moderna fabriker, tack och lov har det hänt en del i synen på kvinnor.

I detta fall har jag gjort min research i efterhand... och visst finns det saneringsplaner, det finns det alltid. Ställen som detta har en tendens att inte vara helt check, miljömässigt. Problemet är alltid detsamma, att sanera kostar multum, och dessa ställen finns ofta i små, små kommuner som inte har cash. Jag läste i ett offentligt kommunprotokoll att verket ses som ett rejält minus för bygden. Vad fan, det lockar ju en och annan ruinturist... har svårt att se vad man annars ska göra i den här hålan.

En kudde är bra att ha

Som vanligt får man passa sig lite, rätt vad det är tar räcket slut...

Hörs!

Dela:

Från övergiven till kulturellt skyddad

Så blev det äntligen läge att att dra till Kyrkö mosse för att ägna sig åt lite bilkultur. Jag är egentligen inte särskilt bilintresserad men jag känner att stället med sin historia är mycket intressant, dessutom en skön plats att ha på sitt CV. Ur ett nature-reclaim-perspektiv är det nog svårt att hitta bättre exempel på hur moder natur fullkomligt äter upp de här bilarna.

Åke Danielsson (1914-1999) bröt torv på mossen i början av 1900-talet. Rätt driftig snubbe... lade en egen räls och byggde ett tåg som han kunde frakta torv på. Själva bilskroten blev en bisyssla någon gång på 1940-talet. Han bodde på mossen och byggnaderna är bevarade, om än i ruiner, tillsammans med ett stort antal bilar som ligger både uppradade och oorganiserat runtom på området. 

I början av 1990-talet blev Åke inlagd på ålderdomshem och kommunen ville tydligen kräva honom på vite för att han inte städat undan bilarna. Det verkade också diskuteras huruvida miljön tog skada av att ha bilarna där. Inte skitmycket kom man fram till, och Åkes skrot blev bygglovsskyddad i 49 år framåt. Många ser det som en kulturell plats för bilhistoria, och jag kan föreställa mig riktiga bilnördar stå där nästan som på helig mark. 

Min polare Toms fru är trafikingenjör och tydligen tas det här stället upp på flera kurser och seminarier som exempel på hur man hanterar övergivna fordon. Det är dock INTE ett exempel ur textboken, snarare bör man få undan bilarna innan det blir på det här viset. Men det lyfts också fram hur man kan skapa något vackert med kulturellt värde genom att agera som man har gjort här i Ryd. 

Själv gillar jag att fotografera (mer än att stå och drömma mig bort bland bilmodeller). Det här stället är dock gjort redan, på alla sätt och vis. Det är svårt att få bilder som sticker ut. Jag har satsat på djup färg och så som jag tror man ger en bil en kaxig komposition. Vi hade hyfsat tur med ljuset, kom dit till en lågt stående sol som man kunde utnyttja när den passade på att titta fram... roligt var det iaf, trots att jag inte är bilintresserad. 

Kachaou!

Dela:

Roadtrip från helvetet

Jag hakade på min gode vän Johan som ville ta sig an Kyrkö mosse. Själv hade jag fått nys om ett annat ställe... en möbelfabrik  jag gärna skulle vilja besöka och på vägen dit kände jag till ytterligare ett ställe som man ser från vägen. Ett ställe jag alltid undrat över varje gång jag passerat det. Sammantaget blev ju detta en rejäl dagstur men vi hade helt sjuk utdelning.

Stället vi bara chansade på visade sig vara hur intressant som helst. Helt klart värt ett återbesök! Iom att vi inte ville komma till Kyrkö mosse mitt i natten, hann vi helt enkelt inte med alla byggnader... ett moget konstaterande från från en annan polare Tom, som också var med på resan (han var förvisso hungrig med humör som ett spädbarn när han fattade det beslutet). MEN, själv blir jag alldeles för ivrig i såna här lokaler, så att vi säkert kommit för sent om jag hade fått styra.

Jag kommer skriva ett enskilt inlägg om vart och ett av dessa ställen framöver... har inte hunnit kolla igenom allt material än. Jag tar sällan så här många bilder på mina UE-äventyr men nu var vi på tre ställen...  under en hel dag! Kom hem med 363 pics... ganska bra jobbat med allt stativmeck och slutartider på upp till 30 sekunder. Visserligen är bilderna från Kyrkö mosse HDR-förberedda utifall att man behöver sminka dem lite. Så där får man ju räkna 3 st per motiv. 

Vad som också är roligt är att jag spontant känner att jag måste redigera bilderna från dessa ställen på olika sätt. Bra för kreativiteten!

Vi hörs!

Dela: