Gäddans blogg
Lofoten, himmelrike eller soptipp?
Gummibåten gungade tryggt på Västfjorden och vågorna slog lätt mot de hårt pumpade skotten. Hasse och jag halvlåg i våra flytoveraller med varsin Lapin Kulta i handen. Livet lekte och vårsolen stekte våra ansikten. Visst hade vi det bra, på vår första fotoresa till Lofoten.
Vi hade hoppats på någorlunda väder då vi lämnade Sandviken där björkarna slagit ut och fåglarna börjat bygga i holkarna. Vädret är en viktig faktor för trivseln och ju kargare landskap desto högre krav på sol och värme. På hemmaplan hade våren kommit igång på allvar då vi gav oss av norrut i Toyotan som än en gång fick bekänna färg, mer fullpackad än nånsin.
En spännande bilresa
Resan upp gick bra, även om det frestar på att ratta en sköldpadda med takbox de 115 milen till Bodö. Vägen upp var fantastisk ur många aspekter, inte minst tycktes den allt senare kvällen bli allt ljusare. Lite inbillning kanske, men vi flyttade oss trots allt rakt norrut från Gästrikland till Bodö, via Sundsvall, Storuman, Sorsele och Arjeplog. Ett stopp gjordes i Vilhelmina för att fylla på energi i form av bensin, koffein och Statoilkorv. Du känner säkert till dem, korvarna som kan rulla längre än en Michelindäck utan att bli vare sig brända eller torra. Killen på macken var fantastiskt trevlig och servade oss med korv, kaffe, en Iron Maiden-skiva och hade vänligheten att tiipsa om att man sett många björnar i området på sistone.
- Fan, vi kommer att se Björn inatt, utbrast jag till Hasse som flinande svalde det sista av "Maratonkorven"'. Då vi passerat Sorsele med någon mil vrålade de båda reströtta i högan sky:
-BJÖÖÖRN!
På en solbelyst ås invid vägen lunkade en stor björn i det tidiga morgonljuset. Vi stannade och kastade oss ur bilen. En snabb sondering av läget och sedan fram med kameran. Jag vände mig om och såg då björnen springa bortåt längs åsen. I samma stund som jag skulle meddela Hasse att björnen försvunnit stannade den. Jag tryckte av en bild med mitt standardobjektiv och Hasse slet upp sitt 500 ur bakluckan. Då jag, lätt stressad och helt utan trötthet böjde mig in i kofferten för att byta glugg vände björnen om och gick obekymrat ner mot vägen.
En nyvaken, mager men reslig björn lunkar emot oss längs vägen
Åtta sekunder senare slänger jag upp min min EOS-kamera med 300 mm och får då se björnen korsa vägen 60 meter bakom oss. Vi tryckte av ett otal bilder i det svaga morgonljuset under tiden som nallen närmade sig längs landsvägen, på vänster sida. Då ca 45 sekunder senare kastade om och sprang sin väg över en myr hade gossarna från Viken upplevt sitt livs björnmöte.
Innan Bodö gjordes ett morgonstopp ute vid Saltstraumen, en av världens kraftigaste malströmmar. Bron och sundet under är en imponerande syn och många är historierna om stora båtar som sugits ner i de diaboliska strömvirvlarna som bildas av tidvattnet vissa tider på året. Denna morgon var strömmen ganska beskedlig, även om åsynen ändå var det det mest imponerande jag sett.
Inget att leka med. Saltströmmen är en av världens kraftigaste malströmmar.
Naturskön tältplats
Färjan över Vestfjorden gick bra och Hasse vilade större delen av resan. Då vi nådde ölandet på andra sidan körde vi av båten och ställde kursen norrut in bland Lofotens många öar. Den första anhalten blev Leknes, där vi åter provianterade på en bensinstation och mättade våra magar. Vi försökte göra oss förstådda och frågade på flera språk efter någon naturskön kampingplats. Flickan som gjort goda hamburgare till oss kände inte till någon, men en man som kommit för att tanka visade oss ett ställe där vi säkert kunde slå upp vårt tält. Vi var trötta och då platsen endast låg 10 minuter från macken åkte vi dit.
Ingen vacker syn precis
- Det här var ju naturskönt, menade Hasse när vi slog upp vårt tält bakom en gammal husruin på en tomt som såg ut som ett skrotupplag. Nåja, vädret verkar ju i alla fall hyggligt, fortsatte han. Viken tältade intilll var ganska grund och där huserade både strandskator och Rödbenor - en perfekt uppvärmning.
Strandskata på inflygning förbi tältet
Under kvällen fotade vi under några härliga timmar runt tältplatsen och fick fina bilder på fåglar och den omgärdande miljön. Efter att ha jämfört bilderna i våra kameror kokade vi kaffe och inmundigade en liten bägare Clynelish. De två vännerna somnade sedan ovaggade och nöjda efter sin första dag på Lofoten.
TO BE CONTINUED....
Dela:
Återkommer!
mvh
Helena
Just "Saltströmmen" är ett kärt resmål för mig, då jag åker dit för att fiska. De säger att det är ungefär 100 meter djupt där du tagit bilden.. svårt att tänka sig med dessa virvlar.
Sist jag var uppe var det tänkt att vi skulle till Lofoten, men vädret blev så mycket sämre så vi vände söderut i stället. Nästa gång kanske.
MVH synnöve
/Peter
ett äventyr jag blir avundsjuk på
ser fram emot fortsättningen
mvh micke