Gäddans blogg
Slåtterängens kung
Fredag
"Månen hänger lågt, över allt du tror du såg" ljöd det ur bilstereon. Texten, som var synnerligen passande, kom från Rockbandet Kents första singel på albumet "Du och jag döden". För mig, snart 40 till åren, kommer månen alltid att vara förknippad med mystik och ugglor.
Ewa och jag hade kämpat på jobbet ytterligare en vecka och nu var vi på väg söderut. Hon hade efterlyst äventyr och jag såg min chans att fotografera. I skuffen hade vi lastat våra sovsäckar, förnödenheter och kamerautrustning förstås. Vi hade en bit att färdas, men skulle hinna fram innan dagen övergått i skymning.
Det var i den tidigare delen av april, solen lyste och förutsättningarna var goda. Vi hade fått tips från goda vänner vart ugglan med det vackra namnet Strix nebulosa kunde uppehålla sig och var nu på väg dit.
Då vi anlände mötte vi några bekanta, men ingen hade gjort några observationer ännu. Vi samspråkade med trevliga människor som antingen hade naturintresset eller fotograferingen gemensamt med oss.
Tre timmar senare hade vi sett några rådjur, en ormvråk och ett par änder, medan ugglan lyste med sin frånvaro. Plötsligt hojtade en tjej i röd jacka att hon sett något i tubkikaren 300 meter bort vid skogsbrynet. Våra blickar skärptes och spänningen steg. Hon hade haft rätt och snart gjorde ugglan ett nytt utfall mot en sork i ängsgräset. Den gjorde ytterligare några försök innan den fösvann från täkten med sitt byte.
Vi övernattade en liten backe i kanten av en annan täkt någon kilometer bort. Då vi bredde ut sovsäckarna och tände brasan sträckade en knarrande morkulla av och an i kanten av halvmånen ovanför. Snart lagades några varma mackor över den sprakande elden och sen var det läggdags. Kylan var påtaglig då vi kröp ner i våra varma kokonger. Ovanför oss lyste flera tusen stjärnor på himmlen, mysfaktorn var hög.
Vacker måne, men inget Yetispår...
Lördag
Jag vaknade tidigt av att en enkelbekasin brummade precis ovanför i mörkret. Även morkullan hade vaknat och flög sina turer i den tidiga morgonen. Det hade blivit varmare (läs mindre kallt) och ingen måne eller stjärna kunde längre skönjas på den mörka himlen. Allt fler fåglar vaknade och klockan närmade sig fem när vi kastade in sovsäckarna i bilen. Det hade blivit vår i Sverige.
Fem minuter senare nådde vi lappugglans täkt och där fanns redan några besökare. Vi hälsade på Micke och Janne och kokade sedan kaffe. I takt med att värmen från den första kaffekåsan spred sig i kroppen stegrades också våra förväntningar. Jag hade precis svalt ned de sista kaffedropparna då en uggla syntes 200 meter från vår plats. Nu blev det ljusare, bokstavligen.
Vacker eller djävulsk?
Den fjäderklädda skapelsen gick systematiskt tillväga då han spanade av ängarna runt den lilla bäcken i jakten på åkersork. Var femte minut flyttade han sig någon staketstolpe och varje gång närmare den plats vi befann oss på. Snart kunde jag urskilja den vackra, men ganska spöklika dräkten genom teleobjektivet. Ugglan hade ett enormt huvud och masken var prydd med tydliga årsringar.
Lappugglan mäter nästan 150 cm mellan vingspetsarna och är nästan 70 cm hög sittande. Den är vår största uggla efter berguven, men trots den imponerande storleken väger ett stort exemplar knappt 2 kilo (berguven 4 kg). Lappugglan är ganska sällsynt i Sverige och flertalet häckar längre upp i Norrland.
Med sork i blicken...
Den är fantastiskt läcker när den på örnbreda vingar skrider fram över ängsgräset. Man kan förstå att den med sitt tålamod och enorma hörsel är skräckinjagande för sorkarna. Ugglan visste hela tiden var vi befann oss, men ignorerade vår närvaro fullständigt. Domänerna tillhörde verkligen slåtterängens kung och vi var där på hans villkor.
Då och då lyckades jakten och varje gång försvann han i samma riktning, troligen till den ruvande honan i boet.
Under tre kalla, intensiva timmar fotade jag så mycket att jag till slut inte orkade längre. Vid min sida hade jag Micke som också han skjutit många trevliga bilder under denna fantastiska förmiddag. Även Mickes pappa och min Ewa mådde bra av morgonens upplevelser.
En vacker fågel med barsk uppsyn
Flera gånger under dagen flög ugglan tätt intill oss och satte sig sedan på staketstolparna invid ängens bäck. Vid dessa tillfällen är det roligt att vara fotograf och inte speciellt krävande. Vi kände en stor vördnad då vi förpassade oss hemåt igen efter ett mycket spännande dygn. Väl hemma väntade festmåltid och stugmys. Våra första intryck av lappugglan var bestående.
//
Dela:
Nu har du fått Blicken i dej och kommer aldrig att glömma den! Förtrollningen kan inte brytas....Grattis till fantastiska bilder och upplevelser.
/Skogsmulle