edward och ebba

för den som följt bloggen iaf ett litet tag, torde det inte vara någon större överraskning att jag attraheras av det mesta som har det visuella uttrycket av framför allt 1800-talets gotiska litteratur. jag gillar det där med melankoli, förtvivlan, längtan, virrvarr i tankar, mentalt kaos, förgänglighet osv.

det torde alltså inte heller vara någon större överraskning att jag delar mitt liv med flertalet kranier efter (vad jag gissar) älg, rådjur och, tror jag, en ko. jag har inte hittat något av nämnda kranier själv, utan har fått dem från vänner som hittat och genast tänkt på mig.

här ovanför har vi edward. han är den som flyttade hem till mig först av allihop. han sitter och ägnar sin tid åt att filosofera högst upp på en av mina bokhyllor. en snygg, hög hatt har han på sig också - det är bara monokeln som saknas, men jag har ingen sån, så han får klara sig utan. han gör sig otroligt bra på bild, den käre edward.

egentligen tror jag att edward var en hona i sitt föregående liv. men så fort jag såg honom, så var han en edward för mig, och så fick det bli. han kanske är en trans-älg - det vet man aldrig.

samma sak gäller ebba. hon var nog en hane i sitt förra liv, men det verkligen stod ebba i pannan på henne, och vem är jag att säga nej när det är så uppenbart?

på det stora hela lever de ett lugnt liv hemma hos mig, edward och ebba. men ibland händer det att jag villhöver fotografera dem. de har stått modell många gånger här hemma. tror att de kanske tycker det är lite tröttsamt, men det är så det är när man umgås med mig. då får man lov att modella, vare sig man vill eller ej.

jag vet inte riktigt varför jag blev så oerhört nöjd den här gången. det kanske beror på hur jag fotograferar, den här gången. förr har jag inte haft samma lampor, det kanske beror på det. men jag känner mig lite löjligt nöjd med de här bilderna, faktiskt. jag kommer definitivt att göra om det - vilket är kul, för då kan jag variera mellan fiolen och dessa två.

alltså. det här är så jävla kul. jag hade ett stort flin över hela ansiktet som liksom inte ville ge sig, när jag höll på. att redigera bilderna är ju också sjukt kul. jag kommer förmodligen att ge dem lite extra kärlek någon dag, bara för att det är kul att göra nåt mer med dem.

några av de här skulle jag kunna tänka mig att ha på min vägg.

det är liksom vare sig jobbigt eller svårt att göra sånt man tycker är såhär kul.

mer fotografi åt mig, helt enkelt! massor och massivt! jag har alldeles, alldeles för roligt för att låta bli! <3

teorinördigt värre

när jag jobbade som porträttfotograf fick jag för mig att jag skulle börja studera konstvetenskap. distansstudier fungerar väldigt bra för mig, och så blev det. jag har läst upp till c-kursen, men var tvungen att avbryta under d-kursen pga psykisk ohälsa - jag var i rätt dåligt skick då.

i mina konstvetenskapliga studier ägnade jag mig främst åt fotografi - såklart. min b-uppsats skrev jag om julia cameron, och c-uppsatsen om eugène atget.

för att göra en lång historia kort;

nördig, konstvetenskaplig litteratur om fototeori är för mig bland det sexigaste som finns. det, och lika nördig litteratur om exempelvis filosofi, estetik och för den delen, idéhistoria. mitt fokus ligger dock på just fototeori - och tro mig när jag säger det, hur jävla märkligt det än låter.. det är hjärn-orgasmer i långa rader, för mig. :D

jag har precis bara i morse (early bird-leverans) fått hem boken på bilden här ovanför. det är james elkins som satt ihop ett antal texter av en drös konstvetenskapliga skribenter, som på olika sätt behandlar fotografi, just. jag har skummat liiiite, lite i första kapitlet, och alltså.. dreglet hänger i mungiporna, och min hjärna dansar trance-liknande hambo i skallen på mig. shit, vad sexigt det är!!! :o :o :o :o :o

jag har fuskat och beställt fler böcker - en till av nämnde elkins, och faktiskt ett par böcker av två filosofer från 1800-talet. immanuel kant och michel foucault (rättelse; foucalt är 1900-tal). plus att jag funderar på att investera i ytterligare en bok av elkins, som handlar om konsthistoria vs estetik. det är fullt möjligt att argumentera för att jag egentligen inte har råd, men alltså... hur ska jag kunna låta bli? hur ska jag kunna låta bli att skaffa mig nåt som är så jävla sexigt och får det att kvillra i tamejfan hela kroppen? ^^

det går ju inte. det förstår ju var och en alldeles tydligt och klart.

...

en av de allra främsta fördelarna med att läsa sån här nördig litteratur är att man lär sig att tänka baklänges när det handlar om betraktande av fotografi. jag skrev lite om det i ett tidigare inlägg, om vikten av bildanalys. att lära sig analysera är (uppenbarligen) att se fotografiet från andra hållet, som betraktare. det gör att man lär sig med om exempelvis bildkomposition, man lär sig ett språk för att uttrycka vad man tycker, tänker och känner inför ett fotografi, man lär sig att TITTA på ytterligare ett nytt sätt. att analysera ett fotografi är ju inte riktigt samma sak som att se det genom sökaren innan exponering.

för mig är det viktigt att kunna se (det mesta) saker ur olika perspektiv. min tankevärld är enormt stor och roterar i 360 grader åt alla håll samtidigt. jag har lätt att se mönster, att associera och koppla ihop saker som inte automatiskt hör ihop, att ta in och förstå stora begrepp på en gång. jag tror att jag var relativt bra på det innan jag började läsa konstvetenskap, men den (och väldigt många andra saker) hjälpte mig att förfina den egenskapen.

och det är en egenskap jag är väldigt stolt över, faktiskt. jag tror dessutom att den hjälper mig att bli bättre som fotograf.

...

jag har egentligen ingen direkt poäng med det här inlägget. jag ville mest bara berätta att jag har fått hem en supersexig bok som jag kommer att njuta hejdlöst av att läsa. faktum är att jag ska hälla i mig lite mer te i sällskap med boken, innan det är dags att gå ut med hunden.

jag får återkomma med nån slags rusig recension senare. :D

första bilderna med nytt batteri

jag blev tipsad om att kolla upp det här med batteri till kameran innan jag gjorde något annat. eftersom jag ibland kan vara lite småimpulsiv och otålig, beställde jag ett batteri och struntade i det där med att ringa. :D jag tänkte att det får bära eller brista, helt enkelt.

och det bar.

jag beställde ena dagen och fick hem batteriet dagen efter. givetvis stoppade jag det direkt i kameran för att se, och tro på fan - det funkade

så - till min stora glädje, har jag en fungerande kamera igen. tacksamheten är enorm, skall erkännas.

till dig som tipsade, och dessutom länkade till batteriet i fråga - TACK! jag kan inte med ord uttrycka hur tacksam jag är.

med det sagt - nu har jag testat, och allt funkar som det ska.

tja, förutom skärpan, förstås. det är ett stort, fläskigt #facepalm på det. jag har mitt stativ, men nu har jag i stället problemet att jag ser lite halvtaskigt, och även om det uppenbarligen finns lampor i mitt vardagsrum där jag gör det här, så är det fortfarande rätt taskigt ljus. jag SER fan inte skärpan i sökaren. :o

det problemet kommer förhoppningsvis att lösas om en vecka när jag hämtar mina nya glasögon. fast jag är osäker på om det verkligen kommer att funka inomhus. jag har avståndskorrigering på glasögonen, men inomhus är det liksom inga direkta avstånd. äsch, vi får se, helt enkelt. jag får göra det bästa jag kan så länge.

men för att övergå till något roligare - bilderna.

det är mycket man glömmer när man inte har fotograferat aktivt på många år. till exempel hur roligt det är att bygga ihop en liten "studio" med hjälp av de lampor man har, och ett gammalt lakan. det vore SÅ kul att ha en riktig studio igen, men det kommer inte att hända just precis nu. alltså tager man vad man haver.

jag tror inte att det är nån nyhet att jag gillar tighta kompositioner. jag exkluderar mer än jag inkluderar. jag tror att det kanske inte passar eller funkar för alla, men för mig fungerar det alldeles utmärkt. jag är ju å andra sidan mindre bra på större utsnitt. :D

när jag var yngre var ordet "proffs" förknippat med att jobba som fotograf, och att vara duktig på det.

idag har det en annan innebörd för mig. man kan jobba med fotografi, men det innebär inte att man automatiskt är en duktig fotograf. att vara en skicklig och passionerad fotograf betyder inte heller att man kan/vill jobba som fotograf.

numer vill jag gärna undvika ordet proffs. mest för att det ligger så mycket värderingar i det ordet (som så många andra ord och uttryck). men också för att jag inte ser mig som "färdig". jag testar och utforskar mest hela tiden. funkar det om jag gör si eller så? hur blir det om jag gör så? vad händer om jag gör på det där sättet?

ofta blir det bra, men långt ifrån alltid.

så är det med de här bilderna. jag testar. det är nog runt 10 - 12 år sen jag senast fotograferade sk studiobilder hemma med hjälp av lampor, senast. alltså måste jag testa för att se om jag kommer ihåg hur man gör, och om jag fortfarande kan.

bortsett från ovan nämnda skärpa, får jag nog erkänna att det faktiskt fortfarande sitter.

och det är så SJUKT jävla kul!!! jag hade glömt hur kul det är att göra sånt här - på riktigt. så går det när man trycker bort det som är ens största passion för att man tror att man måste, och sen väcker upp den igen. då kommer det drösvis med trevliga insikter och känslor i kroppen.

jag har ingen aning om vad jag ska göra med de här bilderna när jag känner mig färdigfotograferad på just den här fiolen. men jag kommer nog på nåt kul. en av mina bästa vänner tyckte att de tre bilder jag visade häromdagen var superromantiska, så det kanske går att göra något kul åt det hållet.

den som lever får se, helt enkelt. under tiden tänker jag roa mig med att fortsätta fotografera, och dessutom ha sådär kul med photoshop - om och om igen, faktiskt. jag misstänker att ni kommer att få se alternativa versioner av de här bilderna om nån dag eller så. :)

photoshop rockar!

så gör även diverse tillbehör till photoshop. jag blev åter-inspirerad av affe, faktiskt, att börja använda gamla penslar som legat och samlat damm i nån bortglömd mapp på min dator. det var många år sen jag använde dem - laddade till och med hem några nya.

och fy tusan, vad kul det är.

eftersom det här är lite av poängen med de här fiolbilderna jag började fotografera (kamerahaveriet), så tänkte jag att jag skulle sätta mig och bara testa lite. se hur det kan se ut, hur det kan bli. texten är ju namnet på projektet, fast på engelska.

det är runt 15 år sen jag höll på med det här senast. jag hade glömt vilken ENORM skillnad det blir på ett fotografi med och utan bildredigering av det här slaget. det är ju nästan löjligt, hur olika det ser ut och vilka skilda intryck man får som betraktare. om ni har tittat i gårdagens inlägg - inte det om kamera + batteri, utan med de här bilderna i färg, så ser ni vad jag menar. det går ju liksom inte att jämföra.

jag har redan skrivit en del om vart mitt bildspråk och motivval kommer ifrån (har ni inte läst får ni scrolla i bloggen - det är rätt många inlägg mellan då och nu). hela det här lilla projektet anspelar rätt mycket på det gotiska uttrycket som ryms inom den groteska konsten. bara titeln i sig - när musiken tystnat - går att tolka på alla möjliga sätt. melankoli, sorg, förgänglighet, ekon av det som var, tomhet, att bli lämnad kvar, ensamhet, osv i all oändlighet. bilderna i sig, de få jag fotograferat än så länge, ger iaf mig ungefär samma känsla. och jag tror att oavsett hur jag presenterar dem, så är det inte alls omöjligt att tolka dem på det sättet.

sen fattar ju jag också att alla inte tolkar dem på samma sätt. :D

men det är så jag tänker när jag tänker på projektet och bilderna, när jag planerar och sedan sitter vid photoshop.

och om det är nån som undrar, så tycker jag att det här är helt hysteriskt, fantastiskt jävla askul. :)

...

över till skvaller - fotokursskvaller, faktiskt!

jag är i princip helt klar med hela konceptet. kursen är färdigskriven, jag har ägnat en hel del tid åt att brottas med det tekniska och praktiska omkring kursen. jag använder wordpress (bloggplattform), och till det använder jag ett sk tillägg som hanterar själva kursdelen. i gratisversionen kan man inte sätta startdatum på kursen, utan den som vill gå kursen betalar och får omedelbar tillgång. av det skälet har jag delat upp kursen i två delar, varav den ena är valfri.

själva kursmaterialet/teorin är en del. den kostar minst, eftersom materialet är färdigskrivet och jag inte behöver engagera mig i det om jag inte har lust.

det som kostar mer (men är värt det) är den personliga responsen från min sida. vill man gå kursen rekommenderar jag att köpa till den personliga responsen, eftersom det kommer att ge en större skjuts framåt i fotograferandet, än att göra alla uppgifter helt på egen hand. det som kostar är - min tid. jag lägger ner rätt mycket tid på att ge respons, svara på frågor, komma med allmänna tips, råd - och kommunicera i största allmänhet, till mina kursdeltagare. hur mycket jag än gillar det, vill jag inte göra det gratis.

just nu har jag några testanvändare som ska läsa igenom kursmaterialet, och det kan nog tänkas ta en eller ett par veckor. men så fort de är klara kommer jag att släppa kursen för registrering. om du registrerar dig - tänk på att du får omedelbar tillgång, och har tio veckor på dig att ta dig igenom hela kursen.

det kommer att vara värt det. :)

http://eye-c.se

vilket skrämselskott! :o :o :o

mitt förra inlägg skrevs i ren panik - med all rätt, kan jag tycka. för att skvallra, kan jag berätta att jag testade att slå på kameran en gång till för att se - och tro på fan, då funkade den. :o döm om min förvåning och oändliga tacksamhet.

nu tänker inte jag lita på att den kommer att hålla sig, utan jag kommer att göra allt jag kan för att kunna skaffa mig en ny kamera så snart som möjligt. jag kan inte vara utan - om ett par månader börjar porträttfotokursen, och då måste jag ha en fungerande kamera.

men. den funkar åtminstone idag (faktiskt fortfarande - jag tittade alldeles nyss). vilket är oerhört glädjande, eftersom jag hade planerat att börja på ett av vinterns fotoprojekt, vilket är det ni ser i det här inlägget.

det här är en fiol jag ärvde efter min biologiska mamma när hon dog för över 20 år sen. jag hade ingen relation till fiolen, visste inte ens om att den existerade. den kommer, efter vad jag minns, från min morfar. hur han fått den har jag ingen aning om, för jag har aldrig sett/hört honom spela på den.

men. nu är den min. flera strängar är av, och stråken har definitivt sett sina bästa dagar. tror det är svårt att få nåt ljud ur den, som den ser ut just nu.

fördelen är förstås att jag kan göra lite vad jag vill med den, när jag har lust att fotografera den. jag HAR fotograferat den, men det är åratal sen, och jag har inte den blekaste aning om vart jag har gjort av de bilderna. så jag tänkte att jag ska fotografera lite nytt.

det här projektet kallar jag när musiken tystnat. vet inte vad jag ska göra med bilderna när jag känner mig klar med fotograferandet, men det kommer iaf att bli ett galleri på min andra fotoblogg (eye-c.se). jag lär ju visa dem här också.

det jag kan säga om dem redan på förhand är att jag kommer att använda en del effekter i photoshop. affe har visat en del bilder med plugin till photoshop. jag har inte råd att skaffa dem, men det finns radvis med skitkul penslar man kan använda. jag har planer - vi får se hur det går.

bilden här ovanför är dagens enda rejält oskarpa bild. :D ngt oväntat, eftersom jag använde mitt numer fungerande stativ - men faktum är att jag blev väldigt förtjust i den.

jag kommer att skriva mer om det här, plus lite annat smått och gott som hör dit. men innan jag gör det väntar jag på att få hem minst en bok som jag ska läsa först - supernördigt om det sublima. ^^

jag är långt ifrån en fetischist, men vissa saker går jag verkligen igång på. fotografi är en sån sak. abstrakt tänkande i form av konstvetenskaplig teori, fototeori, filosofi och liknande är också sånt min hjärna tänder på varenda cylinder den har, och fler därtill. shit, vad sexigt det är. :D