Rei Trulsson

Det var värt att kånka kameraväskan till jobb i morse

Det såg lovande ut i morse innan jag skulle till jobb, så jag kånka med kameraväskan till jobb. Om jag hade tur så skulle solen vara framme och skina så härligt även efter jag slutat jobb. Mycket riktigt så blev det som jag hoppats på. Så det blev en härlig promenad i en stadspark.

Fick äntligen testa min nyinförskaffade 24mm som jag köpt begagnad. Fick även möjlighet att testa min 85mm i solljus. Var glad över att jag kunde vara ute och fota i solen. Har verkligen saknat det.

Lite uppvärmning inför fotohelgen som kommer. Ojoj, så många rutor det ska sparas till minneskortet kommande helg. Wohoo! Ska träffa par FS-medlemmar på söndagen på Malmö mässan.

Det kommer vara mycket folk på Malmö mässan i samband med Sci-Fi, Spel och film mässan. Jag var där förra året och då var det min första månad som hobbyfotograf, så det ska bli kul och se om man utvecklats på ett år.

Det kan vara rätt besvärligt ljus på mässor och jag ska försöka ställa in vitbalansen manuellt denna gång. Blir det skit, så kör jag på de förprogrammerade. Men nu har jag en kombinerad gråkort som jag ska testa att ha som referens. Och största skillnaden utrustningsmässigt, så har jag betydligt ljusstarkare optik, så det gynnar ju då jag gärna vill fota i befintligt ljus.

Även följande helg blir en fotohelg, fast då är jag i Göteborg och träffar ett gäng likasinnade. Det ska bli skoj. Har aldrig (!) varit i Göteborg, så det blir extra kul ur den aspekten. Spårvagnar och som är i bruk! Det är jag inte van vid. Haha. Coolt, jag ska åka spårvagn! Ja, vilken stackare som tycker det är något märkvärdigt...

Har du ledig tid på söndagen den 29 mars, så dyk upp vid entrén till Malmö mässan, kl. 12.00. Då samlas vi andra. :)

Dela:

Självporträtt i 90 km/h, frispel i PS CS3 och mobil soppkök

Hade med mig kameran då jag hängde med en kompis för att shoppa i stan. På motorvägen in testade jag ett självporträtt i sidospegeln. Tog lite gatufoto och testade lite kreativ efterredigering i Photoshop. Det var inte mycket som drog min uppmärksamhet denna gråa och kalla vårdag.

Där gick mycket folk på gågatan och jag reka desperat efter någon som stack ut från mängden. Och efter en stund dök där upp ett par som svängde in framför mig. Wow, där har jag ju min bild. Originalet var nog så ögonfallande, men jag ville friska upp minnet när det gällde Photoshop. Har inte använt det på ett tag.

Tittar man på avstånd från skärmen så ser den realistisk ut och när man kikar närmre, så ser man det teckningslika dragen. Himla synd att jag inte upptäckte damens uppsyn då jag komponera i sökaren. Hon stod och gapade då dessa två gick förbi. Haha. Här är originalet .

Trots att jag sköt denna ruta genom bilfönstret så blev den rätt bra. Har förstärkt skärpa och kontraster. Stör mig lite på reflektionen i bilfönstret vid nedre högra delen av bilden. Men det är första gången jag ser ett mobilt soppkök i stan. Härligt med värmande soppa i denna råkalla "vårdag". Uppskattat inslag!

Dela:

Forts: Cyklar för första gången vid 75-års ålder

Jag hittade de allra första bildsekvenserna från samma dag, där jag experimentera som mest med kamerainställningar och tok för hög ISO-tal. Dock kan man se den glädje och lycka hon känner över att äntligen få cykla för första gången! Här kommer en fotokavalkad!

Dessa hade jag inte tänkt visa för de blev så tekniskt dåliga. Men uttrycken syns bättre på dessa än tidigare foton, så jag ville dela med mig av detta till er. :)

Dela:

Cyklar för första gången vid 75-års ålder

Hösten 2008 fick min kära mamma ta sina första tramptag på en cykel. Hon hade i många år haft en inre önskan om att få cykla. Det kan tyckas att detta är ingen stor sak, men med den bakgrund hon vuxit upp ur och att min pappa tyckte att det inte var något för henne vid senare åren, gjorde att hon förträngde sin djupa önskan.
 
Jag själv hade ingen aning om detta eftersom det aldrig nämndes under den gågna tiden. Detta fick jag veta efter att min pappa gick bort. Mamma fick veta via hennes nuvarande vänner att det fanns någon i bekantskapskretsen som sysslade med att sätta ihop diverse cykeldelar till fullt fungerande och bättre begagnade cyklar i olika utföranden. Och att denne person också satte ihop trehjulade cyklar, så kallad handikappscyklar. Här såg min mamma sin chans att äntligen få fullfölja och förverkliga sin stora önskan.
 
Och när hon berättade om sina planer angående cykeln och att hon aldrig tidigare hade cyklat, fick mig att häpna. Att en sådan enkel och vanligt förekommande sak, inte tidigare existerat för henne. Dels pga fattigdom i sin uppväxt och att hon inte fått stöd i det vuxna livet, för att genomföra detta. Jag insåg då att allt är inte givet och självklart, oavsett vad det handlar om.

Givetvis fotografera jag premiärdagen. Dock ångrar jag i efterhand att jag tvunget skulle experimentera med kamerainställningar för ett sådant speciellt ögonblick. Men oavsett hur resultatet blev, så har jag dokumenterat händelsen. Och historien bakom dessa fotografier och kännedom om personen i handlingen, gör att dessa har ett personligt mervärde och som ger varma minnen. Det är det viktigaste för min del. Trots att hobbyfotografen inom mig inte är nöjd med resultatet rent bildmässigt. Hehe.
 
Som den oftast glada och positiva person hon är, så höll hon inte tillbaka uttrycken för sin glädje över att äntligen få cykla. Förhoppningsvis ser du som ser fotografierna här, det också. Den glädje hon sände ut smitta av sig väldigt lätt och jag hade svårt för att koncentrera mig på själva fotograferandet. Jag gick och smålog hela tiden medan jag hade kameran mot ansiktet eller ögonen på den övre displayn. Det gick väldigt bra trots att hon var helt utan erfarenhet.
 
Dock gick det inte särskilt fort när hon sakta, sakta trampa fram cykeln. Med tanke på den höga åldern, så har hon inte den muskelkapacitet som en erfaren cyklare har byggt upp genom åren. Men framåt gick det. Vid minsta hinder eller uppförsbacke i vägen hon cykla på, blev det tvärstopp och hon fick kämpa för att komma vidare. Ett brunnslock som var kanske 2 cm ovanför marken, var som att sätta en käpp i hjulet. Och då var hon tvungen att stiga av cykeln och leda den runt hindret. Eller om vägen sluttade lite grann, då spände hon sig och tyckte att det gick väldigt fort. Fastän cykeln i princip bara rullade och en gående hade lätt gått förbi henne. Hehe.

Som den gode privatläraren, fick jag gå igenom cykelns funktioner, dvs handbroms, fotbroms och andra praktiska saker. Koordinationen var inte helt synkad till en början, men hon lärde sig väldigt fort. Hon tyckte detta var så skoj, att hon gick ut och cyklade varje dag, två 20-min pass, oavsett om det var bra eller dåligt väder. Jag ordnade ordentlig cykelhjälm och kedja med hänglås. Så att hon kunde få ha sin cykel i fred.

Hon fick cykla några månader men sedan blev det vinter och halt ute. Då bestämde hon sig för att ställa undan cykeln och ta fram den till våren igen. Och nu är vi där. Jag ska inom kort hjälpa henne ut med cykeln och så kan hon se fram emot flera månader av underhållning. Hon har verkligen längtat efter våren och bättre väder, just pga att få cykla igen.
 
Att cykla vid hög ålder kan ha positiv inverkan på leder och kanske förbygga ålderskrämpor eller i alla fall fördröja dem. Och det har hon i åtanke också. Det var bra tänkt av henne, tycker jag. Att kombinera nöje med nytta. Folk som regelbundet cyklar på den sträckan som mamma cyklar på varje dag, har börjat att känna igen henne och hälsar med ett glatt leende. Och hon hälsar tillbaka med ett lika glatt leende. Hon är inte känslig för folks blickar eller eventuella tankar. Utan hon gör det hon tycker är skoj och helt för sin egen skull.

Min mamma inspirerar mig verkligen. Att saker kan uppnås i den senare delen av sitt liv, ifall det inte går eller är läge för nuläget. Så länge det finns en önskan och vilja att uppnå något, så finns det möjlighet att det en dag blir verkligt. Man ska vara tacksam för vad man har och vad man eventuellt kan få eller uppnå. Jag är så oerhört stolt över henne!

Dela:

Ny erfarenhet - att fotografera tillsammans med andra fotografer

Lördag den 14 mars träffade jag några FS-medlemmar i Malmö för första gången. Det var också första gången jag fotograferar tillsammans med andra fotografer. Har tidigare bara varit själv då jag utöva mitt intresse. Det var himla skoj och kändes väldigt annorlunda.

Jag sitter till höger och håller på att byta objektiv. Pentax-Joost kollar resultat. Foto: Mats Jönsson

Det enda som var bestämt i förväg var tid och mötesplats. Jag hade postat en Fotokompis-tråd i forumet här på FS och två personer anmälde intresse. Den ena lämna återbud pga förhinder, så jag räknade med att vi skulle bli mig själv och Pentax-Joost.

Inte ofta man ser sig själv ur detta perspektivet. Canon-Jan kollar resultat. Foto: Mats Jönsson

Jag var på plats lite tidigt, så jag gick och plåta lite i närheten. Efter en liten stund så kom Pentax-Joost. Vi ställde oss vid mötespunkten och väntade på Canon-Mats. Då dök en kille upp och presenterade sig som Jan. Jag trodde att det var den Canon-Jan som lämnat återbud. Men det var en oanmäld person som såg i forumet att det var fototräff igår. Haha. Snopet! Där tar överraskningarna inte slut.

Då jag, Nikon-Jan och Pentax-Joost stod och vänta på Canon-Mats, dyker ytterligare en person upp, som jag då trodde var Canon-Mats. Men det visade sig vara Canon-Jan, som lämnat återbud tidigare, men som hade kommit loss. Hahaha! Canon-Mats dök upp och han hade med sig sambon Cécile och vi var helt plötsligt 6 personer. Wohooo!

Efter en stunds presentationer så gick vi runt i stan och plåta gatufoto och det var inte helt lätt att hålla ihop gruppen. Speciellt eftersom stan var full av människor som också tog del av denna vårdag. Men det gick bra ändå, tyckte jag. Alla gick runt och fotograferade vad de fann intressant. Och vi omgruppera efterhand som vi gick längs gågatan.

Efter ett bra tag så blev vi fikasugna och letade efter något ställe där vi kunde sitta samlade. Det var inte det lättaste en dag som denna med ovanligt mycket folk i rörelse. Men efter ett tag så fann vi en uteservering med plats åt oss. Inte det billigaste fikastället, må jag säga. Men det var riktigt trevligt att sitta ner och prata med alla. En bra avrundning. Sedan skingrades gruppen. Dock gick jag och Pentax-Joost runt ett tag efter och fotografera lite innan vi skildes åt.

En parantes

På något vis kändes det tryggare när man gick runt i grupp och fotografera bland människor än när man själv går runt och fotograferar i liknande miljö. Man var mindre "rädd" och blyg att gå närmre eller fram till folk och fotografera dem. Antagligen är där en viss trygghet att fotografera med andra, fastän det egentligen inte är någon skillnad från när man fotograferar själv. Kanske är det vetskapen om att man är fler eller att det kändes mer legitimt att störa folk i deras privatliv, så att säga.

Oavsett så var det mycket trevlig upplevelse och erfarenhet. Ett stort tack till alla deltagarna för en trevlig och givande fototräff.  Det får vi göra om! :)

Fler foton

Dela: