Rei Trulsson

"Min kamera har ju fotografiskt minne"

Teoretisk och praktisk övning i hemstudio

Förmiddagen den 29 januari, sammanstrålade jag och vackra Ingela hos min favorit-makeupartisten och hårstylisten Heidi Edberg. Sedan fokuserade vi om och tog sikte bortom 50-skyltarna och begav oss "utomlands", närmre bestämt till Kävlinge. Där halkade vi in till bröllops- och familjefotografen Malin, för att testa och experimentera med ljussättning i hennes nya hemstudio. Som en härlig överraskning och extra bonus, var goa Jennie och hennes dotter på besök. Ännu en dito fotograf! Sist men inte minst fick jag äntligen träffa Malins ena älskling, katten Maja (den andre är så klart hennes sambo)!

Först testade vi en variant av s k "beauty-ljussättning" även kallad för "butterfly-lighting" på engelska pga den fjärilsformade skuggan under näsan. Dock höjde vi inte ljuskällan så högt som man traditionellt brukar göra, utan vi satsade på mindre skuggor i ansiktet och hade den lägre, men ändå vinklad snett neråt, rakt mot ansiktet. Vi använde en s k "beauty-dish" som huvudljuskälla, en reflexskärm med vit sida som vi placerade horisontellt framför modellen, strax utanför bild, för att lätta upp skuggan under hakan. Samt en studioblixt med standardreflektor bakom modellen, riktad mot den vita fondväggen.

Sedan testade vi en variant av en s k "Rembrandt-ljussättning", där huvudljuskällan höjdes upp ovanför modellens huvud, vinklad ca 45 grader nedåt och var placerad ca 45 grader om ena sidan av kameran. Dock tillsatte vi ytterligare en ljuskälla som var en kombination av "hårljus" och "kontrastljus", engelska översättningen är "hair-light" och "kicker-light", som träffade modellen i bakhuvudet/nacken/axeln. Även här användes "beauty-dish" för huvudljus och en studioblixt med standardreflektor för kontrastljussättning.

Tidigare har jag sagt att man behöver inte ha en handhållen ljusmätare, utan man klarar sig fint med kamerans inbyggda ljusmätare. Öh, vänta nu lite... Det hade varit bra med en handhållen ljusmätare vid sådana här tillfällen! :-)

Vi ställde in kameran med de manuella inställningar vi önskade. Därefter justerade vi blixtstyrkan på varje ljuskälla var för sig, för att uppnå så korrekt exponering som möjligt. Vi justerade även ljuskällornas placering och riktning för att uppnå önskad effekt.

Ny och överraskande erfarenhet är att det går inte att lita på kamerans display när man kollar bildens exponering. Duh, tänker säkert många. Jag har tidigare förlitat mig på högdagervarningsfunktionen och så länge inget blinkar på modellen, så är det gott nog. Men en bild kan ju vara underexponerad! Jag har alltså haft oerhörd tur tidigare och inte fått med mig alltför många underexponerade bilder.

Senare delen av övningarna så använde jag högdagervarningsfunktionen för att tillsätta så pass hög blixtstyrka att det var på gränsen till att detaljer började att fräta ut. Sedan sänkte jag styrkan lite och då var jag nästan säker på att bilderna inte blev underexponerade åtminstone. :-)

Det blev väldigt uppenbart när vi hade tre olika kameror på plats och använde likadana kamerainställningar. På min skärm såg det ljust och fint ut. På en annan skärm så såg de väldigt mörka ut och på den tredje något mitt emellan. Min display var inställd på högsta ljusstyrkan. Hahaha.

Vi hade ingen handhållen ljusmätare och jag fick kika på histogrammet. Ok, alla hade Canon-kameror och jag hade ett vagt minne av att staplarna borde hålla sig i mitten, medan det var underexponering åt vänster och överexponering åt höger. Samt att man skulle kika extra på den röda kanalen. Vi jämförde våra kamerors histogramvärden. Jag vet inte om det har något med saken att göra, men kan olika storlekar på sensorer ge olika värden? Vi hade en sensor i småbildsformat, en med 1,3 gångers beskärningsfaktor och en med 1,6 gångers beskärningsfaktor. För våra histogram såg inte lika eller snarlika ut.

Så man kom hem med bilder med olika exponeringar, några under-, några över- och några korrekt exponerade. Känns som att det kan vara nyttigt att lära sig att tolka histogrammet, när andra hjälpmedel inte räcker till eller finns till. Dock blev inte bilderna väldigt mycket under/överexponerade, så det gick att redigera i efter hand.

Maja hade full koll på allt och alla från hennes utsiktsplats i rummet. En av oss hade åtminstone full kontroll på läget. Men det är vid sådana här tillfällen som det får krångla och ta tid. Det kan bara bli bättre, eller... :-)

Fotograflänkar

Malin Weinert (stillbildskonstnär)

Jennie Ekwall (stillbildskonstnär)

Heidi Edberg (makeupartist & hårkreatör)

Kävlinge (Karta)

Stort tack!

Ett stort tack till alla medverkande, för en rolig, lärorik och nyvunnen erfarenhet!

Må väl, kära läsare!




Postat 2012-01-30 20:43 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Tusentals hemlösa katter har knappt någon chans i vintermörkret

Varje höst/vinter och varje år kämpar de tusentals hemlösa katterna i vår omgivning. Många av dem faller hjälplöst offer för kylan och svält. De ideella föreningarna och våra vardagshjältar ger några av dem en chans till vård, kärlek och livskvalité. Det är ett uttömmande och oändligt arbete dessa underbara djurvänner lägger ner för våra små individer.

Akut behov av stödhem!

Malmöbaserade föreningen "Rädda katten" är i desperat behov av stödhem åt de många individer som räddats undan ett grymt öde. Vårdkostnaderna sinar och all ekonomiskt stöd/gåvor är högt önskat och uppskattat. Läs mer om föreningen och vad du kan göra för att hjälpa till, på deras officiella hemsida och blogg.

Träffa våra vardagshjältar

Den 4 februari, mellan kl. 11-16 kommer några ifrån "Rädda katten"-föreningen att vara på plats i husdjursbutiken "Vacker Tass" på köpcentret Mobilia i Malmö. De kommer att vara där för att ge information, samla in gåvor samt söka permanenta hem eller stödhem åt några av de individer de räddat runt om i Skåne.

Jag kommer att vara på plats, för att träffa katterna, människorna och för att bidra med dokumentation till föreningen.

Må väl, kära läsare!




Postat 2012-01-28 21:55 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Digitaltorka trots snöblandat regn

Aktuell helg lär det inte bli några nya fotografier skapat. En bekvämlighet som är väl förunnat en fotograf som mig och enligt mig själv. Det finns ju så mycket annat man kan göra eller inte göra en helg där vädret kan kännas obekväm. Till exempel blogga om nonsens, avnjuta streamad nostalgi via Spotify, slappa i joggingbyxor, t-shirt, huvatröja och morgontofflor.

Givetvis har det gjorts fotorelaterad nytta, men det var tidigare i veckan! Har levererat två A4-sidor om gatufotografi och urval av bilder till ett kommande nummer av en fototidning. Allt jag kunde bidra i ämnet, vad jag lärt mig och vad jag erfarat över flera år, rymdes inom ca 800 ord. Inte illa, må jag säga.

Fick tips om en smidig och enkel internettjänst för att skicka filer till en eller flera epostmottagare. Använde det till de bilder jag nämnde ovan. Man kan skicka flera filer på en gång, med totalt filmängd på hela 2GB per sändning! Utmärkt när man t ex ska leverera högupplösta JPEG-filer till klienter. Ingen registrering krävs. Utan man bara anger mottagare, avsändare, meddelande och bifogar de filer man vill skicka. Kolla in WeTransfer!

Mina målsättningar inom närmsta framtid är att utveckla och finslipa tekniken och arbetssättet för så kallad - "Headshots", samt planera för några nya fotografträffar som ska sättas i verket så snart det är möjligt. Dock tar jag det väldigt lugnt just nu och har ingen brådska. Eget initiativ, egen tidsplan! Ännu ett privilegium som man har som amatörfotograf. :-)

Må väl, kära läsare!




Postat 2012-01-21 17:54 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Solig och frisk långpromenad vid vattenlinjen längs Skanör/Falsterbo

Den 14 januari stack Bengt och jag iväg för att spana platser för framtida sessioner samt avnjuta det fina vädret med en långpromenad vid kustlinjen. Vattnet stod väldigt högt och nådde ända upp till sandbankerna. Det var väldigt länge sedan jag besökte den här stranden och jag kände knappt igen mig. Men den speciella känsla och upplevelsen som få skånska stränder ger, återkom som starka kustvindar.

Må väl, kära läsare!




Postat 2012-01-15 10:22 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Headshot-session med Josefine

Den 7 januari var det planerat att skapa nya porträttbilder till Josefine. Jag hade tidigare hoppats på fint, soligt väder, för att använda solen som motljus, kombinerat med upplättning från en kamerablixt. Tyvärr regnade det på aktuell dag och plan B sattes i verket, där jag tänkt testa s k "headshots", med enkel, grundläggande ljussättning för den här typen av fotografier.

Utrustning

2 x kamerablixt
2 x radiomottagare + 1 x sändare
2 x belysningsstativ
1 x paraply med vit insida + blixt/paraplyhållare
1 x softbox + blixt/softboxhållare + tilt-huvud
1 x reflexskärm med vit sida
1 x kamerastativ + kulledshuvud
1 x sandväska
Kamera + 100mm objektiv
(Ytterligare detaljer kring den enklare uppsättningen med softbox, hållare, tilt-huvud och radiosändare/mottagare kan ses i ett tidigare blogginlägg.)

Praktik

Ställde in kameran på manuellt fotograferingsläge, bländartal f/11, slutartid 1/250 sekund och ISO-tal 100. Bilderna sparades i kameran som råfiler (RAW-format).

Fäste kameran på ett kamerastativ med kulledshuvud. Stativet fungerade dels som avlastning och dels för stabilitet. Dessutom fick jag gå och justera stativ och blixtinställningar en hel del i början. Skönt att kameran då satt på stativet. Jag försökte att komponera varje bild så nära slutresultatet som möjligt, för att slippa sitta och beskära bilder i efter hand.

Ljussättningen som bestod av två kamerablixtar, ställde jag in på manuellt läge. Dessa avfyrades med hjälp av radiosändare/mottagare. Jag hade inledningsvis ställt in de värden jag ville använda via kamerainställningar, sedan justerar jag blixtstyrkan på varje enhet, tog en testbild och kollar exponeringen. Höjde och sänkte blixtstyrkan manuellt tills jag var nöjd. Sedan behövde jag sällan justera blixtstyrkan då motivet inte förflyttade sig så mycket i förhållande till ljussättningen.

Till kamerablixten som skulle ljussätta ansiktet använde jag en liten softbox, vars funktion är att göra blixtljuset mjukare. Denne vinklade jag 90 grader ut från belysningsstativet, dels för att kunna ljussätta rakt mot modellen och dels kunna placera kameran under softboxen. Med tilt-huvudet hade jag kunnat vinkla softboxen 90 grader ut från belysningsstativet, men jag använde i det här fallet tilt-huvudet för att komma ut en bit ifrån stativet.

Om jag monterat softboxen som vanligt, hade jag haft belysningsstativet i vägen och hade fått förflytta kameran lite i sidled och inte varit rakt framför modellen. Själva softboxen höjde jag så att nedre kant gick precis över modellens huvud och sedan vinklade jag den neråt, ca 45 grader. Jag lät modellen ha en reflexskärm i knäet som lutade mot en stol. Det var för att ljusa upp skuggan under hakan lite grann. Jag ville ha det ljusare, ser jag i efter hand. Det vill säga, reflexskärmen skulle ha varit lite mer vinklad så att mer ljus reflekterades underifrån, mot modellen.

Jag hade ingen vit vägg eller vit fondvägg, så jag valde att använda ett stort paraply med vit insida. Som jag lät den andre kamerablixten lysa upp. Just det här paraplyet hade en diameter som räckte precis för dessa kompositioner. Ska man ha med mer av modellen, så krävs det ett större paraply eller ännu bättre och mer traditionellt, en vit fondvägg som man lyser upp eller softbox-vägg som man ljussätter inifrån.

Fördel med en belyst vit fondvägg eller upplyst softbox-vägg, är att man inte behöver använda så kraftig blixtstyrka. Mitt sätt krävde full blixtstyrka och det får blixtljuset att "blöda över" runt detaljer hos motivet. Det vill säga, att ljuset sveper runt motivet och "dränker" detaljer. T ex de enstaka hårstråna försvinner i ljuset. Ska det vara riktigt petigt, så ska varje hårstrå vara väl exponerad.

Efterredigeringen var mindre tidskrävande eftersom exponeringen hade ställts in tidigare och komponeringen var nära slutresultatet. Väldigt lite retusch, där jag tog bort en hudskavank i ansiktet som inte tillförde något till hennes identitet. Samt liten justering av vitbalans. Då min kamera inte har så många megapixlar, så ville jag behålla så mycket som möjligt av bildinformationen från originalstorleken. Det vill säga, beskära så lite som möjligt.

En rejäl utmaning i den här typen av bilder, är variation. Med en sådan enformig bakgrund/miljö, har man uppgiften att variera modellens utseende och ansiktsuttryck. Det tyckte vi båda var svårt. Men det blev många skratt mellan tagningarna samt när vi såg några av bilderna.

Tack Josefine för en rolig och lärorik session!

Må väl, kära läsare!




Postat 2012-01-07 21:03 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
Sida: 1 2 Nästa Sista