Rei Trulsson

Min debut som bröllopsfotograf

Den 21 maj fick jag det stora förtroendet och äran att föreviga Carina och Andreas innan de skulle till kyrkan för att berätta för världen hur mycket de älskar varandra.

Glädje, spänning och förväntan

Jag har hört det av andra bröllopsfotografer tidigare och nu fick jag själv uppleva den glädje, spänningsfyllda förväntan och en smula nervösitet som det kärleksfyllda paret har med sig på deras stora dag. Jag såg det i deras ögon, i deras kroppsspråk och i deras blickar mot varandra. Det smittade av sig och jag kände mig härligt varm inombords. Dock var det inte de enda känslorna jag hade. När jag tänker tillbaka så inser jag att jag var undermedvetet nervös, pressad och hade väldigt höga förväntningar på mig själv. Jag var i princip på helspänn hela tiden.

Tekniska problem

Från början var planen att jag skulle fotografera analogt. Men ändrade mig på vägen då jag ansåg att min erfarenhet och brister i utrustningen inte gick att lita på för slutresultatets skull. Nära inpå själva bröllopsdagen skaffade jag mig en begagnad Nikonuppsättning och jag hann inte testa utrustningen inför själva fotograferingstillfället. En kort stund innan bröllopsparet skulle anlända till platsen, så inser jag att min utrustning inte fungerar som den ska. Jag går febrilt igenom alla inställningar som jag sedan tidigare är väldigt van vid från det jag har haft tidigare. Men allt ser ut att vara i sin ordning, men ändå krånglade kameran.

Som tur var, så hade jag ordnat så att jag även hade med mig ett lånat Canonsystem, som snälle Mats försåg mig med. Stort tack till dig, Mats! Han var också med för att assistera mig samt ta några bakom scenen bilder. Tanken var att han skulle använda sin egen kamera vid tillfälle för de här bilderna, men istället fick han fotografera med sin mobilkamera. I praktiken och i stundens hetta, så hanterade jag inte Canonsystemet såsom jag gör med det system jag är van vid när jag behövde ändra inställningar. Det satt liksom inte i "muskelminnet" som jag är van vid med Nikon. En parantes var att när allt var avklarat och vi satt och fika i parken, så testade jag att återställa alla inställningar i kameran och vips, fungerade den som det skulle göra. *dooh*

Allmän hänsynslöshet

Jag förvänta mig många stadsparksbesökare då vädret var riktigt fint, dock förvänta jag mig inte den hänsynslöshet som de visade. Jag förstår att de är nyfikna, men att medvetet gå i vägen trots att de ser att jag håller på att fotografera, blev jag väldigt irreterad på. Ett par gånger vifta jag bort folk och någon enstaka gång fick jag gå bort till dem och be dem att förflytta sig då de kommer med i bild. Tre gånger fick jag frågan "Går vi i vägen?" medan de gick in i min skottlinje. Dock vill jag poängtera att jag såg många fler som visade bra hänsyn och tog omväg för att inte komma i vägen. De lindrade min frustration.

Lärdomar

Jag fick erfara saker som jag dels får tänka om och dels tänka på nästa gång. Bättre förarbete med att kontrollera platser och olika ljusförhållanden. Samt att ha en reservplan. För det kan uppstå saker man inte kan förutse. Se till att huvudkamera och reservkamera är i symbios med min fotografering. Att avsätta och planera in mer tid, då jag var en tidsoptimist den här gången.

Att ha en person som assisterar, två personer som styr bort folk från bakgrunden och ytterligare en person som avstyr folk från att korsa min skottlinje. Det eliminerar väntetider som uppstår. Jag själv måste jobba mer med bröllopsparet, dvs ge mer och bättre handledning och uppmuntran. Den absolut viktigaste aha-upplevelsen för mig var att kunder ser på bilderna på ett annorlunda sätt jämfört med vad jag själv gör.

Ett varmt och STORT grattis till Carina & Andreas!

Må väl, kära läsare!

Dela: