Rei Trulsson

Teoretisk och praktisk övning i hemstudio

Förmiddagen den 29 januari, sammanstrålade jag och vackra Ingela hos min favorit-makeupartisten och hårstylisten Heidi Edberg. Sedan fokuserade vi om och tog sikte bortom 50-skyltarna och begav oss "utomlands", närmre bestämt till Kävlinge. Där halkade vi in till bröllops- och familjefotografen Malin, för att testa och experimentera med ljussättning i hennes nya hemstudio. Som en härlig överraskning och extra bonus, var goa Jennie och hennes dotter på besök. Ännu en dito fotograf! Sist men inte minst fick jag äntligen träffa Malins ena älskling, katten Maja (den andre är så klart hennes sambo)!

Först testade vi en variant av s k "beauty-ljussättning" även kallad för "butterfly-lighting" på engelska pga den fjärilsformade skuggan under näsan. Dock höjde vi inte ljuskällan så högt som man traditionellt brukar göra, utan vi satsade på mindre skuggor i ansiktet och hade den lägre, men ändå vinklad snett neråt, rakt mot ansiktet. Vi använde en s k "beauty-dish" som huvudljuskälla, en reflexskärm med vit sida som vi placerade horisontellt framför modellen, strax utanför bild, för att lätta upp skuggan under hakan. Samt en studioblixt med standardreflektor bakom modellen, riktad mot den vita fondväggen.

Sedan testade vi en variant av en s k "Rembrandt-ljussättning", där huvudljuskällan höjdes upp ovanför modellens huvud, vinklad ca 45 grader nedåt och var placerad ca 45 grader om ena sidan av kameran. Dock tillsatte vi ytterligare en ljuskälla som var en kombination av "hårljus" och "kontrastljus", engelska översättningen är "hair-light" och "kicker-light", som träffade modellen i bakhuvudet/nacken/axeln. Även här användes "beauty-dish" för huvudljus och en studioblixt med standardreflektor för kontrastljussättning.

Tidigare har jag sagt att man behöver inte ha en handhållen ljusmätare, utan man klarar sig fint med kamerans inbyggda ljusmätare. Öh, vänta nu lite... Det hade varit bra med en handhållen ljusmätare vid sådana här tillfällen! :-)

Vi ställde in kameran med de manuella inställningar vi önskade. Därefter justerade vi blixtstyrkan på varje ljuskälla var för sig, för att uppnå så korrekt exponering som möjligt. Vi justerade även ljuskällornas placering och riktning för att uppnå önskad effekt.

Ny och överraskande erfarenhet är att det går inte att lita på kamerans display när man kollar bildens exponering. Duh, tänker säkert många. Jag har tidigare förlitat mig på högdagervarningsfunktionen och så länge inget blinkar på modellen, så är det gott nog. Men en bild kan ju vara underexponerad! Jag har alltså haft oerhörd tur tidigare och inte fått med mig alltför många underexponerade bilder.

Senare delen av övningarna så använde jag högdagervarningsfunktionen för att tillsätta så pass hög blixtstyrka att det var på gränsen till att detaljer började att fräta ut. Sedan sänkte jag styrkan lite och då var jag nästan säker på att bilderna inte blev underexponerade åtminstone. :-)

Det blev väldigt uppenbart när vi hade tre olika kameror på plats och använde likadana kamerainställningar. På min skärm såg det ljust och fint ut. På en annan skärm så såg de väldigt mörka ut och på den tredje något mitt emellan. Min display var inställd på högsta ljusstyrkan. Hahaha.

Vi hade ingen handhållen ljusmätare och jag fick kika på histogrammet. Ok, alla hade Canon-kameror och jag hade ett vagt minne av att staplarna borde hålla sig i mitten, medan det var underexponering åt vänster och överexponering åt höger. Samt att man skulle kika extra på den röda kanalen. Vi jämförde våra kamerors histogramvärden. Jag vet inte om det har något med saken att göra, men kan olika storlekar på sensorer ge olika värden? Vi hade en sensor i småbildsformat, en med 1,3 gångers beskärningsfaktor och en med 1,6 gångers beskärningsfaktor. För våra histogram såg inte lika eller snarlika ut.

Så man kom hem med bilder med olika exponeringar, några under-, några över- och några korrekt exponerade. Känns som att det kan vara nyttigt att lära sig att tolka histogrammet, när andra hjälpmedel inte räcker till eller finns till. Dock blev inte bilderna väldigt mycket under/överexponerade, så det gick att redigera i efter hand.

Maja hade full koll på allt och alla från hennes utsiktsplats i rummet. En av oss hade åtminstone full kontroll på läget. Men det är vid sådana här tillfällen som det får krångla och ta tid. Det kan bara bli bättre, eller... :-)

Fotograflänkar

Malin Weinert (stillbildskonstnär)

Jennie Ekwall (stillbildskonstnär)

Heidi Edberg (makeupartist & hårkreatör)

Kävlinge (Karta)

Stort tack!

Ett stort tack till alla medverkande, för en rolig, lärorik och nyvunnen erfarenhet!

Må väl, kära läsare!

Dela: