Diversefotografen

Semesterzoomen återlämnad... och en ny beställd... Tankarna upptas dock av annat.

Inte ens en mycket prisvärd solskenszoom ska vara trög och hacka och så kom det sig att jag lämnade tillbaka min nyanskaffning (Tamron AF 70-300 mm F/4-5.6). Uppbackad av några av er, tack för input! Men; jag beställde en ny LIKADAN  på samma gång... Priset var för bra för att låta bli, jag räknar kallt med att jag inte kan få ett måndagsexemplar till. Har ytterligare några bra skäl till inköpet, dessa utvecklade jag vidare i ett inlägg och svarskommentarer någon dag sedan...  nu hänger allt egentligen bara på om zoomen kommer inom "skälig tid". Om inte så blir det inget köp, enligt överenskommelsen med butiken. Eftersom det handlar om en Pentax-variant är inte lagerhållningen på samma nivå som för Canon och Nikon, därav osäkerheten om när den kan tänkas anlända.

Nedan förmodligen de sista bilderna från semesterzoomen denna gång. Har lite dålig koll om webbbilderna verkligen gör rättvisa för den verkliga kvaliteteten, sitter nämligen med en laptop som jag vanligen inte använder samt med Picasa som jag inte heller använder så ofta. Picasa tycker jag är alldeles utmärkt för mindre avancerad bildhantering, men skärpan tycker jag är svår att bedöma via den. Utgångspunkten är hursomhelst RAW fast Picasa förvandlar formatet till jpeg alldeles av sig självt (vilket säkerligen inte uppskattas av alla) och som man sedan får lov att utgå ifrån. Bilderna nedan hade bra skärpa vid förstoring x8 i kameran. Vilken förstoring tycker ni räcker för att kolla skärpan direkt i kameran (de gånger när just skärpan är av vikt)?

 Några tekniska uppgifter roar kanske någon där ute...?  Alla foton nedan  är tagna med bländarprioritet, fågelbilderna med f/7.1 och näckrosen med f/5.6. Fågelfotona är något beskurna.

 220 mm

300 mm

240 mm

240 mm

 260 mm

Med näckrosorna sänder jag mina tankar till Pernilla och hennes familj. Hon har fått ett besked om en mycket allvarlig sjukdom, i hennes fall kan den inte botas, men bromsas ett tag. Våra dagar tar slut en dag,  men man önskar så att ingen skulle behöva uppleva att de är räknade alldeles för tidigt. Och man önskar så att alla barn skulle få växa upp utan att bli påminda om att livet kan bli kort även för en mamma eller pappa.

Våra vardagliga små bekymmer krymper ihop till ingenting vid påminnelser om livets orättfärdigheter och realiteter.  

Dela:

Miniserie "Min dag" - dag 4 - Arla morgonstund

Vad gör man när man vaknar för tidigt och inte kan somna om? Fåglarna sjunger för fullt där ute (= det är kråkor som kraxar...), ingen idé att ligga kvar i tron att det går att somna om till denna morgonkonsert. Ut och fota! Snabbt in i kläderna och så är man vips ute i gryningen, drygt 20 minuter innan solen går upp. Fullmånen  hänger över havet och det är väldigt tyst och stilla bortsett från vinden och havet som båda har vaknat. Kanske har havet varit vaket sedan några dagar, med dyningar från de tidigare blåsiga dygnen. Inget hopp om någon morgondimma vid soluppgången, men man kan ju hitta en del annat som fångar ens nyfikenhet och fotoglädje. Och soluppgången i sig kan ju vara så fin även utan dimma!

Det blev väldigt svårt att välja EN bild bland alla bilderna, även denna gång! Valet föll på en bild som inte är tekniskt något vidare, mitt objektiv räckte inte till för något regelrätt fågelfoto heller. Det som avgjorde var ändå stämningen och färgerna i den här bilden. Och denna fågel hade en sådan underbar sång; önskar att ni kunde höra den!

Dela:

Här är vi på väg till Dagnys!

OBS! OBS! - Dagnys fotofika i morgon lördag 5/5 kl 11 på Broströms kafé - OBS! OBS! OBS!

Som synes, alla är på väg. Notera särskilt den lite udda individen med mycket bestämda steg.

Hmmm, riktningen var kanske lite fel...?

Då knallar vi åt andra hållet!

Någon tröttnar. Strunt i HEN. Framåt march!

"Men jag verkar ju bli ensam..." :-(

"Vill inte vara ensam på fikat!"

Eller? Att fika ensam är kanske ok? Eller?

Tror att Lena kommer, hon skrev i alla inte att hon inte kommer. Fast hon skrev inte heller att hon kommer. Om det är "inte" så blir jag väl ensam...

Dela:

Svartvitt en höstkväll vid havet

Det är ståplatser som gäller, ändå blir det lite trångt.

 Förstora gärna... det nollställda minspelet kommer då till sin rätta...

Dela:

Dags att avbryta ett litet projekt

Många av oss har diverse fotorelaterade projekt som vi ägnar oss åt. Jag hade också ett sådant, men nu har jag fått nog. Mitt lilla projekt handlade om alla månaderna under 2010, det vill säga vad som hände, vad som fastnade i bild osv under det gångna året. Foton från varje månad skulle ut här i bloggen. Det har funkat fram till augusti, men så blev det dags att klippa av det hela. Pourquoi?

Har alltså avverkat månaderna januari 2010 till augusti 2010 sedan tidigare och publicerat bilder från respektive månad. Tog häromdagen itu med resterande året 2010 och upptäckte att detta var inget kul. Dels handlar det nog om att jag började blogga i september 2010 och en hel del har redan avhandlats i "realtid", nästintill. Dels verkar det som det inte passsar mig särskilt väl att börja grotta i det förgångna. Det är helt enkelt himla tråkigt att hålla på med gamla bilder på detta inplanerade sättet... Bilderna och händelserna känns passé helt enkelt. Så det blir inga delar nr 9, 10, 11 och 12 så som det känns just nu.

Fast nog tycker jag att det är förargligt att jag t.ex. inte kan känna entusiasm över alla de bilder jag tog t.ex. i Istanbul i oktober förra året. Här har jag skrivit endast ett par inlägg som bl.a. handlade om Istanbuls katter, men det fanns ju så mycket mer att visa! Vi får se om jag ids ta upp denna tråd vid något tillfälle... Väntar på inspiration för att göra det...!

Ett par bilder från september förra året blir det här i alla fall. Båda två är tagna i Blekinge.

En del retar sig på vindkraftverken. De äger dock en viss skönhet i mitt tycke. Dock inte när de är placerade bland Smålands kullar, där passar de inte!

Badsäsongen är slut, nya bryggäster befolkar bryggan som har delvis monterats bort för att besparas vinterns vedermödor.

Så småningom kan det bli fler bilder från tidigare år, men jag måste nog överraskas av dem och känna något slags uppsvingskänsla för att fixa med dem. Och den känslan kan inte planeras in!

Dela: