Diversefotografen

Hakar på trenden

En lättpåverkad person som jag är (i vissa avseenden i alla fall, ibland) nappar jag på trenden med tidiga morgonbilder. En kvarts Peter eller något ditåt skulle detta kunna kallas för kanske? 

Har annonserat tydligt redan tidigare att jag inte är morgonpigg, men några möjligheter finns att få tidiga morgonbilder ändå: 1) Jag går inte och lägger mig förrän morgonen har kommit. 2) Jag vaknar på grund av sömnbesvär, kan inte somna om och går upp och går ut. 3) Jag beger mig till Polcirkeln (till gamla hemtrakter) under rätt tid på sommaren och slipper fundera på när det är tidig morgon. Alla timmar på dygnet flyter ju samman då.

En ytterligare variant, att ställa in klockan på en tidig morgontimme existerar knappeligen alls för min del, annat än vid mycket särskilda tillfällen, typ en tidig flygresa med anledning av en stundande semesterresa. I ännu mer sällsynta fall har detta också inträffat, t.ex. inför fågelskådning ett par år sedan. Väckning kl 02.30 var det; tyckte nästan inte att det var värt att lägga sig ens... Men, vilka fina och intressanta timmar upplevde man sedan vid fågelmarkerna!

Men den här gången någon vecka sedan gällde variant nr 2. Vaknade vid 03.30 helt utan anledning, en timme senare gav jag upp då jag kom på den lysande idén att utnyttja tiden till något bättre än att invänta förgäves på att få sova mer. Ut och fota!  

Tittar man noga ser man att lite dimma ligger över havet.

Och så går solen upp. Vilket underbart ljus.

Bilden nedan är nästan en exakt kopia av en bild tagen förra året . Fast den bilden tog jag på kvällen. 

Nu har det blivit så väldigt harmoniskt och gulleputtenuttigt med dessa bilder så varför inte bryta in med något mer brutalt, t.ex. med ställningen med morgonpigga kråkor. Och det är samma tidiga morgontimme fortfarande.

Det blev mängder med blomsterbilder sedan också, fotar faktiskt växter av allehanda slag av och till, men är inte speciellt inspirerad av att publicera den typen av bilder av någon anledning. Kanske är det för att de inte bjuder på några berättelser... 

Dela:

Mitt 150. inlägg firar jag med att vara trendig

Trodde mig inte kunna kvala in någonstans där det luktar lite trendigt, men nu har det hänt :), detta insåg jag när DN plöjdes igenom idag (i går egentligen, klockan är för mycket...). Ingredienserna: Unga och hippa. Morgonpigga som är uppe tidiga lördagsmorgnar. I Stockholm. Kvinnor kommer mer och mer. En kamera som en obligatorisk detalj, utöver kikaren.

Artikeln handlar om den nya generationen ornitologer som fågelskådar i Stockholm. Många av epiteten ovan passar inte särskilt väl på mig, men en sak är säker: jag har skådat och fotograferat fåglar i Stockholm. Ett par dagar sedan till och med och med kameran i hand. Bör kanske inte börja kalla mig för en ornitolog ännu, men allt är möjligt, "hör" bara vad ordföranden i en enbart kvinnoomfattande förening Rapphönan säger: "Den grupp som växer mest bland fågelskådare är kvinnorna. ...//... Det är oftast kvinnor vars egna barn har flugit ut ur boet som nu vill hitta en hobby. Fågelskådning är superkul, spännande, ger en massa frisk luft och ett stort socialt umgänge." Låter väl roligt!

 Sothönans ungar är inte vackra, men de har viss charm ändå.

En lite vackrare fågelunge, en andunge. 

Som ni ser har jag haft lite problem med den röda färgen på sothönaungarna. Hur ska man göra för att den röda färgen får en bättre kvalitet på bilderna? I mina bilder ovan tenderar färgen att "falla sönder" på något sätt och "spilla över" runtomkring på näbbpartiet. Hur ska jag hantera ett sådant här problem i kameran? Vid redigering om nu bilden är lite kass i detta avseende redan från början?  

Förresten ser sothönans fågelungar ganska konstiga ut så det intrycket har inte mina bilder förvanskat.

Läs gärna artikeln om fågelskådare i stan. 

Dela:

Lightroom & Dödens grupp före husmorssysslor!

Efter ett par flitiga fotorelaterade dagar skulle det blir ett par dagar vigda åt husmorssysslor. Det har dock gått jättebra att hålla sig undan dylikt otyg, i stort sett. Lightroom har ägnats en del möda och tid åt idag (testar ju både den och  ACDSee Pro). Ett par av mina riktigt tidiga, nu i LR redigerade bilder har hamnat i ett av mina album, varav en också i Dödens grupp.

Hade tänkt mig två premiärbilder i Dödens grupp, helt enkelt för att jag hade jättesvårt att bestämma mig för vilken bild jag skulle välja. Men, som i så många andra bildpooler fanns där en begränsning. Den här bilden hamnade alltså där först och blev den enda:  

Bilden nedan har av olika skäl varit väldigt svår att bemästra. Sanden i sig, men även sandkornen på fiskhuvudet och främst på ögat har varit ett knepigt kapitel att hantera, särskilt avseende skärpningen. Ni som möjligen tittar på bilderna i mitt album ser att jag då 2007 använde automatinställningar, därtill hade jag rätt låg kvalitet inställd i kameran vilket säkerligen bidrar till svårigheterna nu.

Två saker förbryllar mig: När jag kollar bildernas filinformation (via utforskaren) ser man att ACDSee Pro lägger på sin egen information där, i Objekttyp. Detta trots att jag inte har gjort något alls på bilderna via den. Antagligen går det att plocka bort de berörda bilderna/mapparna från ACDSee Pro, men det får jag väl reda ut i morgon, vill inte göra något misstag så här i nattimmen så att bildmappen deletas helt.. Visserligen är det en övningsmapp, men ändå...

Den andra saken är att när man tittar på bilderna visas de "paketerade" som ACDSee-bilder. Tumnaglarna kommer förresten också från ACDSee, naturligtvis...

För övrigt är ställningen mellan ACDSee Pro och Lightroom 2 - 0 för närvarande. Detta beror på att den först nämnda har en trevligare katalogstruktur, enligt mitt tycke, + att prisbilden verkar betydligt bättre för den förstnämnda. Men, mycket återstår att utforska och 28 dagar kvarstår av testperioden!

Dela:

Glad morgon - vacker dag - sorgligt slut

Vid 6-tiden på morgonen fick man syn på dessa söta på morgonens joggingtur. Två? Tre! Nästintill 12 timmar senare var de ganska säkert två i alla fall.

En överraskande syn på Sjukhusvägen, mellan Ackis och Studenternas, nedanför åsen. Två?

De joggar lugnt. Ingen brådska. Ingen stress. De är tre.

Bäst att ge sig in i skogen ändå, upp mot åsen. Antalet har minimerats till två?

Nästan 12 timmar senare sprattlar ett rådjur döende i diket på andra sidan åsen, påkört. Sannolikt var det en av dessa skönheter. Förhoppningsvis hade hon en fin dag mellan den glada morgonen och det sorgliga slutet.

Dela:

En efterlängtad fotopryl + annat snack

Äntligen äntligen blev det av, det som jag skrev om redan i ett novemberinlägg, tacka vet jag mitt enorma lönepåslag som märkligt nog fanns kvar även efter julen. Beställningen av denna pryl till min relativt nya Pentax gjordes kl 17.57  på Trettondagsafton, i den lokala riktiga fotobutiken där tre anställda väntade på att just jag/vi skulle kliva in. Egentligen var de väl på väg att stänga butiken, nästan alla andra butiker i stan hade faktiskt stängt kl 16. Men vi kom och de fick belöning för sin flit. Idag hämtade jag prylen och jag är helt säker på att jag blir nöjd med den.

För övrigt var det ju dags att få lite nya snömängder igen. Blev inte så mycket totalt ändå, det som kom var ganska blött. Valde att använda ett paraply vilket visade sig vara en helt rätt accessoar denna dag. Det såg ut som vissa av varelserna vid Svandammen skulle också ha uppskattat ett paraply.

Många intressanta TV-program förresten idag. Hinner knappt titta på TV annat än möjligen nyheter emellanåt för det måste man ju som en nyhetsfreak. De intressanta programmen:

Program 1. 100 dagar - om SD:s första tid i Riksdagen och annat som berör dem och deras politik. Väldigt intressant nu när jag samtidigt läser Lena Sundströms "Världens lyckligaste folk", dvs hur Danmarks förvandling har gått till med hjälp av Glistrup till att börja med och sedan med Pia K. Ingen uppmuntrande läsning, men fascinerande av och till. Hur kan det ha blivit så att en dansk infödd pojk som studerar medicin i Köpenhamn måste bo i  Sverige med sin käresta? På grund av henne får de inte bo i Danmark för hon kommer ju från fel land. Danmark vill ju ha en annan typ av invandrare, de som är "lättintegrerade". Till exempel paret med den europeiska bakgrunden. Men se, damen i fråga vill inte lära sig danska och tycker sig inte behöva det heller, hon varken vill eller behöver jobba, hon tycker dessutom att danskarna är "rude", enligt henne och maken får man ingen "normal"  service annat än när man möter folk som inte är infödda danskar.... 

Program 2: Bibliotekstjuven (första delen) - baserar sig på den verkliga historien på Kungliga Biblioteket där en av cheferna kom att göra luckrativa affärer på att stjäla bibliotekets gamla rariteter och sälja dem för egen räkning. Rik blev han, men det slutade ju väldigt illa för honom. En spektakulär självmordssprängning. Som parentes kan nämnas att säkerheten har nog inte varit särskilt prioriterat på KB tidigare. Själv var jag där på besök någon gång år 2000 med en bekant som var anställd på KB. Helt obehindrat kunde vi röra oss överallt, bl.a. nere i underjorden (KB är 7-8 våningar "högt" fast neråt!) och titta på både tryckkonstens alster från 1600-talet och handskrifter som var mycket mycket äldre. Tyckte redan då att det var lite märkligt att vem som helst hade tillträde till allt utan kontroller, min bekant hade inte jobbat där särskilt länge, hade en halvtidstjänst och fick ta med sig vilka han ville. Men detta var alltså på tiden innan "bibliotekstjuven". Eller kanske var han verksam redan då, men det visste man inget om då... Besöket var förresten mycket intressant och jag hade inte med mig något att sälja när jag kom upp ovan jord igen.

Program 3: Nurse Jackie. Vill gärna följa denna serie men det blir av alldeles för sällan. Jackie är så mycket motsatsen både till Florence Nightingale och alla sjuksysterstereotyper i olika sjukhusserier. Är förresten allergisk mot sjukhusserier av alla sorter, både de påhittade varianterna och dokusåpavarianterna. Jackie är dock en underbart dekadent person.

Dela: