Bilder från Saltspring Island

Om mitt liv som fotoamatör på en liten ö på andra sidan klotet

Dagens bild 19 december, och lokala seder

Det milda, gråa vintervädret fortsätter. Fuktigt, men inget regn i dag.

Vi har gästat nya grannar som hade ett litet inkilningspartaj. En gott tilltaget smörgåsbord serverades. Jag kunde som tidigare lägga märke till att det typiska smörgårsbordet här är lite lättare än ett svenskt julbord. Där fanns rostbiff, skinka, leverpastej, ostkuber, stora räkor (s k prawns, mycket läckra), ägghalvor fyllda med majonnäs, flera olika slags råa grönsaker att dippa, en rikedom av dipsåser, pain rich (både ljus och multigrain), kex, potatischips, ostbågar, engelsk fruktkaka, en sorts hembakta smördegskakor som var vackert dekorerade, färska druvor, flera sorters konfekt. Och kanske lite till. Till detta serverades efter önskemål vitt och rött vin eller alkoholfri saft, som här kallas punch.

Den här sortens servering går vanligtvis under beteckningen ”fingerfood”. Vilket betyder att man har tillgång till papperstallrikar och servetter, men mycket sparsamt med ätverktyg.

En skillnad mellan Canadensisk och svensk tradition är att gästerna förväntas stiga på och ta för sig utan vidare spisning. På den punkten gjorde vi bort oss en gång när vi var borta, och på svenskt maner väntade på att värdinnan skulle säga ”ta för er”. Vi trodde att vi väntade på ytterligare en gäst eller något sådant. Till sist utbrast hon besviket: ”Men... vill ni inte ha något?” Usch, jag nästan skämdes! Men vi tog för oss rejält, och sedan förklarade vi att vi fallit offer för en liten kulturchock.

Ofta funkar ju andra länders seder bra, bara man lärt sig. Men en sak vänjer jag mig aldrig vid, nämligen sättet att servera kaffe. Vanligen går det till så att kaffet slås upp av värden eller värdinnan i köket. Ofta i ofantligt stora muggar. Vill man ha mjölk till så får man räkna med att också den har slagits i muggen innan denna bärs fram till bordet. Bruket att ställa fram tomma koppar på bordet och servera enligt gästens önskemål tycks närmast okänt här. I bästa fall står en mjölkkanna på bordet, så att man själv kan ta så mycket man vill ha. Varför det här stör mig är därför att jag vanligen inte vill ha så mycket kaffe på en gång. Men vad hjälper det att jag säger till: ”bara lite” eller ”en liten kopp, tack”. Sådant där gör folk ofta automatiskt och enligt gammal vana. Fast några vi besöker ofta har faktiskt lärt sig, och ställer fram tomma koppar och en serveringskanna med kaffe. Jag undrar om de börjat göra det till andra gäster också? De verkar inte tänka på att de ändrat sina vanor.

I dag kommer jag loss på en nästan makrobild. Gärdsgården i bakgrunden är typisk för Saltspring, byggd av rått och obehandlat cedertimmer.

Bilden är inget mästerverk i komposition, och själv sysslar jag inte mycket med extrema närbilder. Men min lilla Kodakkamera har lyckats hyfsat, och som dagens bild duger den. Om du tycker något om bilden är du välkommen med dina tankar!

Kategorier: Intresse - Landskap, Intresse - Macro

Etiketter: Blommor och blad, Dagens bild, Landskap

Inlagt 2010-12-20 05:11 | Läst 2340 ggr. | Permalink

(Logga in för att skriva en kommentar)

2010-12-20 09:40 johnerik

Bilden funkar, blir ett bra djup i den.
Verkar vara mycket gott på era smörgåsbord. Det där med kaffet känner jag igen, stora koppar med svagt kaffe.
/John-Erik

Svar från EGW 2010-12-20 17:35

Fast svagt kaffe behöver man inte vara rädd för här nuförtiden. Kaffemedvetenheten har utvecklats enormt sedan jag var i Canada första gången för ca 35 år sedan.

Det är lustigt med den lilla kameran, den som är van att ställa in tid och bländare famlar lite i blindo, men när man väl börjat förstå de olika programmen så kan man lyckas ändå. Det blev ju en fin bokeh i bilden.

2010-12-20 09:46 Rolf jansson

Hej Ernst Göran!Bilden är bra,och du behöver inte tala om vilken kamera :)
Bilderna blir bra ,du vill visa oss dit sätt att se på omgivningen i din hemstad och det är bra.
Det var mina tankar..........
Ha en trevlig helg!Vi träffas nog inte mer så jag önskar en bra fortsättning och ett gott nytt år!
mvh Rolf

Svar från EGW 2010-12-20 17:37

Du vet, vi med sådant som en Leica eller t ex en billig Kodak älskar att prata om våra kameror :-D

Tack för dina tankar! Mu ska jag snart gå till frukostmöte på Fotoklubben.

2010-12-20 11:34 Benganbus

Tack för den läsningen! ;) Skall direkt ut i köket och fixa litet att äta! :)

Vad gäller bilden, så tycker jag den e spännande!
Du har fixat ett djup i bilden!
/B

Svar från EGW 2010-12-20 17:38

Ja, det är kul när man lyckas hitta en trevlig bild utanför husknuten!

2010-12-20 11:56 Chasid

Nu blev jag hungrig, ska nog överraska frun och barnen med välsmakande grekisk mat när de kommer hem :) Varje gång som jag åker till ett nytt land läser jag på ordentligt, mycket för att slippa göra bort mig när jag hamnar i situationer liknande den som du och din hustru hamnade i :)
//Chasid

Svar från EGW 2010-12-20 17:42

Grekisk mat kan vara smarrig. Om man ska resa till något exotiskt land är det nog bäst att läsa på. Men inte har vi tänkt så mycket på att det skulle vara annorlunda seder här än i Sverige. De böcker jag läst om Canada och livet här har inte alls tagit upp just sådana här saker. Och ingen av våra gamla vänner med foten i vardera landet har sagt något om det heller.

2010-12-20 16:06 pic-tor

Ovanlig gärdesgård. Den tar ju upp väldigt mycket utrymme där den zigzagar sig fram. Märklig kaffesed kan man kanske tycka. Själv har jag dock slutat att dricka i kaffekopp. Det är kaffemugg som gäller. Ofta när man går på restaurang i Sverige så är det muggar som ställs fram till kaffet. Det händer att muggarna saknar öron vilket jag inte alls gillar. Jag undrar om det är IKEA som gått i bräschen för där har man länge kunnat köpa dylika. På de finare restaurangerna gäller naturligtvis fortfarande kaffekoppar. Jag skulle tro att just kaffedrickandet är "heligare" för oss svenskar än för kanadensaren i gemen. N.b. det kan vara en fördom ;-).

Svar från EGW 2010-12-20 17:47

Den tunga gärdsgården tar inte bara upp mycket plats, den verkar dra mycket virke också. Och nuförtiden är trävirke föfärligt dyrt här. Men gärdsgårdsvirket verkar vara av sekunda kvalitet. Om det inte var ceder skulle det ruttna och försvinna på nolltid. Skulle tro att enda alternativa användningen för det är att hugga upp det till brännved.

Även här kan man få en riktig kaffekopp med fat på en finare restaurang, annars är det muggar som gäller. Det är väl OK, men jag vill inte ha en badbalja fylld till randen.

Kaffesederna här är under utveckling. Numer är nästan allt kaffe man får här av utsökt kvalitet. Men det är klart att man också ser folk komma gående utomhus med en sådan där mugg i handen som är avsedd för bilens mugghållare. Och så tar de sig en slurk emellanåt. För mig ser det lite barbariskt ut.

2010-12-20 23:17 RHelena

Seder och bruk i umgängeslivet kan skilja sig rätt en del även när länderna ligger väldigt nära varandra (Sverige >< Finland) eller när folk bor i olika delar av landet (söder >< norr) eller när folk bor i stan kontra på landet (Uppsala >< Almunge). När man blir hembjuden i Finland kan samma sak hända som hände er, nämligen att man får förgäves vänta på en uppmaning på att börja. Gästen förväntas ta initiativet. Har själv gjort misstaget att försöka vänta ut värdinnan vilket fick mig att inse att det är lätt att glömma seder som man själv ursprungligen är mycket bekant med.

Vi har även vistats en del både i norra Sverige och i södra Sverige och själva bor vi ju i mitten; nog finns det skillnader. Att komma som objuden gäst för att t.ex. gratta en som fyller år är helt naturligt i norr (så även i Finland) och då är det självklart att man bjuder in den som vill gratulera. Söderut är det inte vanligt att det är ok att komma objuden överhuvudtaget och gör man det så är det definitivt inte självklart att man välkomnas in. När folk flyttar mellan olika delar av landet så kan det bli krockar bara på grund av sådana här bagateller och det kan t.o.m. hända att det blir konsekvenser för framtida umgänget om inte missförstånden reds ut.

Och så var det staden och landet; närmast kommer jag tänka på hur folk är måna om att hålla sina närmaste grannar lite på distans när man bor väldigt tätt och tvärtom när man bor på landet och har långt mellan hushållen. Enligt vår erfarenhet från landslivet tycktes folks behov att umgås med "grannar" (dvs folk som bodde kanske 2 km från varandra) omättligt stort. Samtidigt var det enklare att umgås på landet, det var inte lika mycket "måsten" som kringgärdade umgänget.

Svar från EGW 2010-12-21 00:24

En intressant betraktelse över umgängesseder! Min erfarenhet är att de minst öppna samhällena i Sverige är småstäderna. Där vi bor nu har det flyttat in så många människor från olika delar av Canada och från olika delar av världen. Sådant skapar verkligen öppenhet.

2010-12-21 16:28 Peter-L

Tänk vad kul med olika seder och bruk. I varje fall när man kommit på dem och stillat sin hunger ;)

Gillar din bild, och den får mig att längta till att få se lite grönt gräs. Även om jag också gillar snö men.....

Med besväran om en God Jul & Gott Nytt År!!
//Peter

Svar från EGW 2010-12-21 18:01

Här lär det inte bli någon vit jul. Men den som längtar efter vintersport har för all del inte så långt till det. Även här på Saltspring ligger det ofta lite snö på bergen på morgnarna. Jag ber att få besvära om detsamma!