Bilder från Saltspring Island

Dagens bild 8 december. Carpe Diem!

På tisdagen utfärdades stormvarning för den kommande natten. Och mycket riktigt kom det några riktigt rejäla vindpustar på tisdagskvällen. Fast mycket mer blev det inte. Men kanske blåste det hårt ute på havet. Jag slog mig ned i läsfåtöljen med en bok jag skrivit om förut, ”How to read a photograph”.

Ibland diskuterar vi ju om de gamla fotograferna egentligen var så mycket bättre än vår tids fotografer, en diskussion som bl a kom upp med anledning av Disfarmer.

Den här boken är en veritabel skatt när det gäller bilder och fotografer från förr, fastän just Disfarmer inte finns med. Jag bläddrade och läste och funderade. En sak är klar, en sådan här tryckt bok gör inte alltid de gamla bilderna rättvisa, en del har helt enkelt inte blivit så väl behandlade  i trycket. Så man får använda sin fantasi om man ska hämta inspiration ur dem. Men visst finns det höjdare i historien. Vilka det sedan är, det beror nog mycket på läsarens egen smak. Dorothea Lange är avgjort en av mina favoriter i alla fall. Jag tänker ibland på hennes bilder när jag ser Mikael Goods bilder från Lettland.

Historien verkar på två sätt: vi kan bli inspirerade av den och vi kan bli instängda av den. Fastän det är rätt många år sedan jag lämnade Stockholm, så följer jag fortfarande med en viss skräckblandad fascination grävskopornas och megalomanins framfart över stan. Bl a genom att läsa Lars Epsteins fotoblogg.

När det gäller mitt kära gamla Stockholm, så är helt klart historien en mäktig kraft som motverkar min möjlighet att finna glädje i vad som händer där nu. Redan i dag känns det som om det enda som finns kvar av min barndoms stad är små reservat här och där. Alldeles säkert kommer flertalet av dem att försvinna, det är bara en fråga om tid.

Carpe Diem! brukar Bengt Björkbom hurtfriskt utbrista i sin blogg mest varje dag. Nationalencyklopedin utreder betydelsen på detta sätt:

carpe diem (latin, 'njut dagen'), citat från ett ode (1:11) av den romerske poeten Horatius. De bevingade orden, som ger uttryck åt en epikureisk levnadsvisdom med måttfull livsnjutning som ideal, har under seklernas lopp ofta återkommit i litteraturen som en uppmaning till att njuta av kärlekens och vinets fröjder.

Om man är lite mer återhållsam i sina vanor kan man ju i alla fall känna det som en maning att leva i nuet. De krafter som river ned det gamla är ändå för det mesta ganska kreativa. I alla fall när de river för att ge plats för något nytt. I indisk mytologi är det guden Shiva som står för förnyelse. Han kallas också för ”Shiva förstöraren”. Så jag vill inte klandra dem som bygger ett nytt Stockholm. Det har ändå skett så många gånger förut, kanske har stan genomgått grundlig förnyelse mer eller mindre varje sekel. Så ”mitt” Stockholm har ändå aldrig varit något annat än en tillfällighet, en episod i stadens historia.

Under natten kom det i alla fall en massa regn, det verkar som om det regnade mest hela tiden.

På morgonen hade det delvis klarnat, och solen tittade fram mellan stora luckor i molntäcket. Alltmedan det fortsatte att regna. Solen stod i sydost, och därmed var det upplagt för en präktig regnbåge på norrhimlen. Fram med kameran, och så fick jag dagens bild i present av vädergudarna. Det är med regnbågar som med solnedgångar, de är rena fotograffällorna :-)

Dela: