Bilder från Saltspring Island

Om mitt liv som fotoamatör på en liten ö på andra sidan klotet

En liten pärla till kamera

En dag år 1980 var jag på promenad i centrala Stockholm och passerade en fotoaffär. Naturligtvis stannade jag för att fönstershoppa lite. Och vad får jag se? Där, i en vacker kartong, ligger den underbaraste lilla kamera jag någonsin sett. Det står Pentax på den. Det är en SLR-kamera, med pentaprisma och allt. Och i kartongen finns tre objektiv. En riktig systemkamera, avsedd för Pocket Instamatic-film!

Kameran heter Pentax Auto 110.

Jag minns inte om jag gick direkt in och köpte den, troligen väntade jag några dagar – bara för att ge mig själv skenet av att det var ett övervägt beslut. :-)

Det dröjde i alla fall inte länge förrän den lilla pärlan var i min ägo. Som jag tidigare berättat hade jag börjat ledsna på diabilder, och när jag mest tog pappersbilder för fotoalbumet kunde ju faktiskt detta negativformat duga lika bra som småbildsformatet. 

De tre objektiven var en vidvinkel, ett normalobjektiv och en kort teleglugg. Senare kom det ytterligare några objektiv, men jag nöjde mig med dessa tre. I själva verket använde jag nästan uteslutande vidvinkeln och telegluggen. 

Det mesta i kameran var automatiskt. Det enda man ställde in manuellt var avståndet. Exponeringsmätaren mätte centrumavvägt och styrde tid och bländare enligt ett inbyggt program. En nackdel var att man inte kunde ställa in någon motljuskompensation. Men man jobbade snabbt med kameran: ställ in skärpan och skjut!

Vad jag vet angavs inte filmkänsligheten på Pocket Instamatic-kassetterna, men kamerans exponeringsmätare var fast inställd för att passa filmen. Närmare bestämt lär det ha funnits åtminstone två känsligheter, med något slags fysisk märkning av kassetten som kameran kunde känna av. Detta tänkte jag dock aldrig på, jag använde alltid standardfilmen. 

Den här lilla kameran hade jag under några år med mig överallt. Den var så otroligt liten och smidig. Här visar jag några exempel på bilder jag tagit med min Pentax Auto 110. De är från perioden 1980 – 1982, den tid jag var flitigast med denna kamera. Bilderna är scannade från papperskopior. Färgkvaliteten är tyvärr rätt dålig. Det beror inte bara på att tiden gått hårt åt dem. Till min besvikelse visade det sig att färgkvaliteten på 110-filmen var minst sagt ojämn. Om det var negativfilmen eller lab-processen som inte höll måttet lyckades jag aldrig få någon klarhet i. Men detta var ett skäl till att jag trots allt så småningom ledsnade på den här fina lilla kameran. 

 

Sanhamn 1980 

Sandhamn 1980 

 

Skulpturmuseet Glyptoteket i Köpenhamn 

 Skulpturmuseet Glyptoteket i Köpenhamn 1981. Kornigheten i bilden kan bero på att bilden är tagen i befintligt ljus

 

Läckö slott 1982 

Läckö slott 1982 

 

Teleondos 1982 

 Telendos, Grekland 1982. Telendos är en liten brant klippö som åtskiljs från den större Kalymnos med ett smalt sund. Närmaste ö med flygplats är Kos

 

 

Inlagt 2009-08-16 19:27 | Läst 4825 ggr. | Permalink
(Logga in för att skriva en kommentar)
Va roligt, fick faktiskt tag på ett Pentax 110 kit på tradera för något år sedan. Har dock inte fotat med den, jus nu verkar det vara lite svårt att få tag på film... Men det är väldigt gullig kamera!
/Peter
Svar från EGW   2009-08-17 10:22
Kameran är fantastisk. Men finns det alls film till den? Det skulle förvåna mig. Och något labb som processar den? För min del tycker jag att den här kameran har mest kuriositetsintresse i dag. Kameran i en modern mobiltelefon tar bättre bilder. Men det är en ojämförlig känsla att hålla den lilla spegelreflexkameran i handen och att fotografera med den.
Jag kommer väl ihåg när min far kom hem med ett sådant kit. Tycker än idag att det är en oerhört fräck liten kamera. Synd bara att 110 filmen inte höll måttet. Jag väntar med spänning på att någon ska lansera något liknande i den digitala eran.
Roligt att se lite bilder också!

//Alexander
Svar från EGW   2009-08-17 10:23
Ja, det var i alla fall min erfarenhet att 110-filmen inte höll måttet. Men nog borde det finnas plats för en digital uppföljare. En sådan kamera skulle nog många köpa lika mycket för känslan som för fotomöjligheterna :-)
Nog finns det 110-film att köpa än, men man får söka sig utanför landets gränser. Ebay är ett utmärkt ställe.
Och om jag förstått det rätt kan alla labb processera filmen, men dom flesta vet inte om det. Det finns tydligen nån låda till framkallningsmaskinen som dom kan slänga ner filmen i, men den används aldrig så butikerna glömmer att dom ens finns. Papperskopior är nog svårare att få, men går ju att scanna in negativen och sedan skriva ut.

Jag är själv lite sugen på en sådan kamera, och eventuellt börja rulla in svartvit film själv (finns guider hur på internet) Gäller väl att hålla ögonen öppna på andrahandsmarknaden så kanske man kan få en till rätt pris...