Bilder från Saltspring Island

Hur bra kamera behöver man?

Här på FS blommar ibland diskussionen upp om hur bra kamera man egentligen behöver. När jag t ex visat bilder från min enkla Kodak Easyshare-kamera så har flera kommentarer väckt frågan. Och Bengt Björkbom har nyligen skrivit en tänkvärd betraktelse om det här.

Jag har försökt samla mig till en egen uppfattning i den här frågan. Det skulle ju vara dumt att börja spara pengar till en fullformatskamera eller en digital Leica, om jag kan ta precis lika bra (eller i alla fall tillräckligt bra) bilder med något enklare (och mycket billigare).

Låt mig först återupprepa igen min tes, att det är fotografen som tar bilden, inte kameran. En tekniskt mycket avancerad kamera kanske kan återge det motiv jag valt med större briljans och ännu bättre färger än min gamla DSLR-kamera. En del som granskar bilden kritiskt kommer att tänka den tanken. Men det är ändå nästan aldrig tekniken som avgör bildupplevelsen.

Jag kan jämföra med musikåtergivning. Under en tid (för många år sedan) försökte jag ha så perfekt musikanläggning som jag hade råd med. Monsterkabel till högtalarna etc. Men när CD-skivorna kom tänkte jag om. Jag ska inte fördjupa mig här i den ständiga trätan om vilket ljud som är bäst, det analogt inspelade eller det digitala. Det är en ännu hårdare debatt om det än om analogt versus digitalt foto. Vad jag rent subjektivt själv kom fram till är att skillnaden i återgivning mellan en enkel digital anläggning och en ruskigt dyr analog var för liten för att i någon högre grad påverka min subjektiva musikupplevelse. Visst kunde jag njuta av den tekniska perfektionen från den högklassiga anläggningen. Men den kunde ändå inte jämföras med vad jag hörde under en live-konsert. Hellre skaffa flera skivor än att stoppa alla pengar i anläggningen, det blev min slutsats. I dag lyssnar jag gärna också på Mp3-inspelningar, fastän den tekniken har så många belackare. Det är inte frekvensomfånget jag lyssnar på när jag avnjuter en Mozart- eller Bach-konsert. Det mesta när det gäller musikernas tolkning av musiken är viktigare.

Lite av detsamma tycker jag mig känna när det gäller den fotografiska bilden. De gamla mästarnas bilder kan skänka mig mer glädje än en nytagen bild som tagits med en oerhört mycket bättre kamera än de hade tillgång till.

Inte för att jag vill kritisera dem som eftersträvar teknisk perfektion. Men jag tycker själv ofta att den bländande tekniken i praktiken går ut över andra kvaliteter i bilden. Och jag har sett bilder tagna med leksakskameror som skänkt en stark bildupplevelse.

Trots detta är jag nu inne på min fjärde digitalkamera, och jag funderar på en femte. Vad söker jag egentligen?

När jag tittar tillbaka på de senaste sju åren (så länge som jag plåtat digitalt) så finner jag att varje nytt kameraköp styrts – inte precis av att jag inte kunde ta bra bilder med den kamera jag hade, men att det fanns bilder jag ville ta men inte kunde åstadkomma på grund av tekniska begränsningar i kameran. De här begränsningarna behöver inte nödvändigtvis bero på att kameran är för enkel. Jag tror inte att jag ännu på länge tömt ut möjligheterna med min Fuji S5 pro. Ändå köpte jag min lilla Kodak, eftersom jag behövde en liten smidig kamera som inte väckte uppmärksamhet. Det är ju ett slags teknisk begränsning hos Fujikameran, att den är stor och tung och skriker ”ambitiös fotograf” långa vägar.

Det finns förstås bilder jag inte kan ta med min Fuji-kamera just nu, eftersom jag inte har optik för det. Jag skulle vilja ha en lång telezoom och en ljusstarkt vidvinkelglugg av god kvalitet. Men detta är inte precis en brist hos själva kameran.

När jag skaffade Kodak-kameran så var tanken närmast att känna efter om jag verkligen hade så stor nytta av en liten smidig kamera. Och att i så fall komma fram till vilka krav jag borde ställa på en som kostade lite mer, ifall jag inte tyckte att den billiga räckte till. Ännu tror jag att jag kan ha mycket glädje av den lilla kameran utan att direkt slå huvudet i taket, men det börjar onekligen växa fram en föreställning om vad jag skulle vilja kräva av en liten kamera som var bättre. Inte för att jag tror att jag i allmänhet skulle ta bättre bilder med en dyrare kamera, utan för att det är vissa bilder jag skulle kunna ta med den, som jag inte lyckas med just nu.

Svagheterna hos Kodak-kameran är ungefär de väntade. Den har en kännbar slutarfördröjing, autofokuset missar lite för ofta, det blir snabbt lite för mycket färgbrus när ljuset är dåligt. Den hanterar färger och starka kontraster förbluffande bra, men i kontrastrika motiv blir det brus i skuggorna. Men den är rolig att använda och kan slinka med i fickan var som helst.

Vad jag nu skulle önska mig är något i den här vägen:

En ordentlig bildsensor för att få mer brusfria bilder. Det betyder en systemkamerasensor, det finns ju lite olika varianter. Four thirds, APS-C etc. De är nog ganska likvärdiga. De bästa ordinära kompaktkamerorna har mycket mindre sensorer, även om de åstadkommer väldigt bra bilder.

Fast vidvinkelglugg är mitt önskemål för optiken. Det finns ju nu ett antal små systemkameror med ”pannkaksobjektiv”. Det är något sådant jag är ute efter. Inte en zoom. Men om jag köper en systemkamera har jag ju möjlighet att köpa till något annat senare, om andan faller på.

Optisk sökare och vinklingsbar skärm ingår bland önskemålen. Men det tycks för närvarande inte finnas någon lämplig kandidat. Leica X1 (som är på tok för dyr egentligen) kan man ha optisk sökare till, men vad jag förstått är inte skärmen vinklingsbar. T ex Canon G11 (en av de få med inbyggd optisk sökare) har en typisk kompaktkamera-sensor och ej utbytbart zoomobjektiv, så den faller helt utanför vad jag söker, även om den tycks vara en höjdare. Vad jag kan få om jag kompromissar med sökarkraven är en elektronisk sökare som tillbehör. Om den är vinklingsbar ersätter den i någon mån den vinklingsbara skärmen. När jag så småningom är beredd att köpa något kanske detta problem har lösts. Om jag skulle ha något just nu, så fick det bli en kompromiss med sökarkravet.

Det finns onekligen en del intressant att titta på. Här är vad jag tror är de viktigaste kandiaterna.

Olympus Pen EP2 med pannkaksobjektiv. Pris omkring 10700 kr. Vinklingsbar elektronisk sökare ingår.

Panasonic DMC GF-1 med pannkaksobjektiv. Pris omkring 9900 kr med vinklingsbar elektronisk sökare.

Sony NEX-3 har en större sensor än de ovanstående, en riktig APC-sensor. Det finns ingen optisk eller elektronisk sökare till den, men en vinklingsbar skärm. Priset är bara ca 5500 kr inkl pannkaksobjektivet, vilket jag tycker är jämförelsevis väldigt prisvärt. Trots att den inte riktigt har vad jag vill ha när det gäller sökare, så är det ett väldigt intressant alternativ. Och den är faktiskt kolossalt liten och kompakt.

Ricoh GXR är en mycket intressant produkt, men för närvarande tycks den inte finnas med den optik jag vill ha.

Jag har sett bildexempel från de här kamerorna, och det är genomgående toppprodukter.
Som det ser ut så är det Sony NEX-3 som just nu bäst motsvarar mina krav. Fast jag är som sagt ännu inte på väg att köpa någonting.

Den här bilden från Ganges hamn under förra söndagseftermiddagens gråväder tog jag med min billiga Kodak. Hade den blivit bättre med en dyrare kamera? Kanske i meterförstoring, men knappast här i min blogg

Dela: