Bilder från Saltspring Island

Hur man läser ett fotografi

Jag har tidigare berättat hur jag blev den lycklige ägaren av boken How to read a photograph – Lessons from Master Photographers av Ian Jeffrey. En av mina bloggläsare frågade om jag inte kunde återkomma med en recension av boken. Eftersom jag inte läser mer än i genomsnitt kanske några få sidor per vecka, så lär det dock dröja innan jag kan åstadkomma något sådant – ens om jag får lust med det. Så det som kommer här är inte vad jag skulle kalla en recension, snarare några spridda betraktelser. Men de kan kanske ändå ge en uppfattning om boken, som underlag för den som funderar på att lägga en slant på den.

Ian Jeffrey har tillsammans med Max Kozlof skrivit en annan bok med liknande titel, How to read a photograph: Understanding, interpreting and enjoying the great photographers. Det är alltså inte samma bok, vilket ju kan vara lite förvirrande. Dessutom har boken jag själv läser givits ut på olika förlag i USA och Europa, med olika omslag. Men gissningsvis är innehållet i de olika nationella utgåvorna detsamma.

Ian Jeffrey är en känd författare, konsthistoriker och lärare. För oss som diskuterat ”Det fotografiska samtalet” här på fotosidan är han särskilt intressant, eftersom han är ett erkänt proffs på detta samtal.

Boken omfattar 383 sidor. Den är upplagd som en genomgång i kronologisk ordning av ett antal kända fotografer. Den första är William Henry Fox Talbot, född 1800. Den sista är Joel Sternfeld, född 1944. Inget sägs om hur urvalet gjorts. Jag antar att det är baserat på en kombination av dels vad författaren ansett som intressant, och dels tillgängligheten av material för en bok. Naturligtvis är urvalet begränsat, och bli inte förvånad om någon av dina favoriter saknas i boken. Det är ofrånkomligt, om inte annat så på grund av det begränsade utrymmet. Inte heller är det någon genomgång av olika genrer. En sådan skulle vara viktig i en fotohistoria, men här är syftet ett annat: att inspirera läsarens bildseende.

Varje fotograf presenteras med en kort biografi. Därefter ett antal bilder med författarens textkommentarer. Det är minst ett uppslag per fotograf, ibland så många som fem (eller kanske fler, jag har inte gått igenom samtliga ännu). Uppmärksamheten läggs främst på bildanalys, men om det finns särskilt intressanta tekniska fakta nämns dessa också. Om vi t ex tittar på den allra första i raden, Talbot, så uppfann han en egen metod att göra fotografiskt material och patenterade denna metod i England. Detta är nämnt i boken, eftersom det är inledningen till en ny era inom bildkonsten. Mycket lite sägs om använd kamerautrustning.

För bildanalysen har ett antal foton av varje fotograf valts ut. För bilden anges när och var den är tagen, vad den föreställer och för vilket ändamål den tagits fram, t ex publicering i en tidskrift eller ett bokverk. Givetivs måste redogörelsen vara begränsad till vad som är känt för respektive bild.

Bokens titel, How to read a photograph, förpliktigar. Visst har författaren säkert haft ett stort arbete med att ta fram bilder och dokumentera bildfakta. Men målet för framställningen är bildanalysen. Den görs mot bakgrund av den föregående faktaredogörelsen, som ibland kan spela en ganska viktig roll i sammanhanget. Men dessa bildanalyser glider lätt in i en ganska diffus subjektivitet. Det handlar inte om bildkritik i någon enkel mening. Alla bilderna är utvalda och i grunden bra och intressanta. Men om bildens komposition eller t ex belysning eller skärpa är anmärkningsvärd i något avseende fördjupar sig författaren i antaganden om varför det blivit så. Vad är fotografens avsikt? Om denna inte är känd genom fotografens egna kommentarer är fältet fritt för spekulationer.

Det intressanta med den här bildanalysen är att den uppmärksammar omständigheter i bilden som man kanske som betraktare inte omedelbart tänker på. Men spekulationerna om den bakomliggande orsaken är delvis bortkastade på mig. Det är en blandning av antaganden om vilka förhållanden som kan ha spelat in vid fotograferingstillfället, fotografens mål med bilden (om den t ex ingått i ett beställningsverk) och rent psykologiska funderingar kring bildens budskap. Kring de flesta av dessa frågeställningar kan man ha mångahanda åsikter. Det hela blir i mina ögon rätt akademiskt. Men andra läsare kanske inte skulle hålla med mig om det.

Jag ska ge ett exempel, återigen från Talbot. Denna första fotograf (och presentationen av honom) kommer ju på sätt och vis att anslå tonen för hela boken. Det är en bild av fotografens hustru och tre döttrar, troligen från familjens hem i England. Bilden är från den 19. april 1842, vilket är antecknat på fotot. De fotograferade poserar i en trädgård framför en stängd trädgårdsgrind som är delvis övervuxen av någon knotig trädgårdsväxt. Flickorna och mamman bär ett slags mössor,  ”bonnet”, som var populära i mitten på 1800-talet, och som inte har brätten men däremot skjuter fram som en liten huv som  döljer ansiktet utom rakt framifrån. Så som personerna är uppställda i trädgården är ingen av dem vänd mot kameran, och man ser därför inte minsta skymt av deras ansikten.

Kring denna lite märkliga uppställning väver nu författaren tankar om bildens budskap och vad den stängda trädgårdsgrinden kan tänkas symbolisera. Är det månne flickornas kommande levnadsöden man ska föreställa sig bakom grinden? Är ansiktena skymda bara för att de inte ska få ljuset i ögonen, eller finns någon intressant psykologisk mening med det hela? Ja, det kan man fråga sig. Men något svar finns inte. Så det är upp till varje betraktare att dra sina egna slutsatser.

Boken är vackert formgiven och tryckt på fint papper. Den presenteras som ”paperback”, men det är inte frågan om någon massmarknadsupplaga. Om den europeiska utgåvan gör samma intryck vet jag förstås inte. Det är en överflödande rikedom av bilder, på varje sida minst ett och ibland flera foton. Eftersom större delen av fotohistorien nästan uteslutande producerat monokroma bilder, så dyker den första färgbilden upp först på sidan 304, och även på de följande sidorna är de flesta bilderna i svartvitt.

Boken avslutas med en del referensmaterial. Först en omfattande bibliografi på fyra sidor. Sedan ett index över alla fotografer men också andra nämnda fakta, som bildtitlar och publikationer. Och till sist två sidor med erkännanden till dem som tillhandahållit bilderna i boken eller innehar upphovsrätten till dem.

Sammanfattningsvis är detta en sådan där angenäm bok, som man gärna har liggande framme, och som man gärna slår upp i här eller där, och läser om någon av fotograferna. Den som är riktigt intresserad kanske sträckläser den, men för mig skulle det bli korvstoppning. Vill man lära sig fotohistoria finns mycket att hämta, men i det avseendet är  boken långt ifrån uttömmande. Meningen för mig är i stället vad jag kan lära mig och inspireras till när det gäller bildseende. Och då är förstås själva bilderna det viktigaste. Författarens kommentarer kan hjälpa mig att uppmärksamma intressanta aspekter, men åtminstone jag måste läsa dem med lite distans.

Dela:

2009-11-20 21:00   Nils Bergqvist

Fint att få en beskrivning av boken! Alltid intressant med sån här litteratur. Läser personligen hellre den här typen av böcker istället för skönlitteratur.

Svar från EGW   2009-11-21 03:32

Men om du skaffar den, vänta dig inte att du ska ha samma uppfattning om den som jag :-)

2009-11-20 21:55   Peter-L

Trevligt att läsa dina tankar om boken, men mest intressant är dina egna tankar och slutsatser som jag sympatiserar med. Jag tror inte att vi kan komma ifrån subjektivitet. Och det är väl bra. Visst kan man utveckla sitt bildseende, sitt tekniska kunnande etc. Men utan att koppla det till person, stil, smak, intressen etc så tror jag att det är kört. Och just därför så tror jag inte det finns endast ett sätt att läsa, eller känna in en bild. Vi är präglade av det ena eller andra. Och inget fel i det. Däremot så tror jag det blir svårt för någon annan att förklara "hur", man skall läsa en bild.

Någon här har ibland frågat vad jag velat säga med "min bild". Fast, jag ser ju hellre att betraktaren säger vad han/hon läser i min bild, så kan man ev. ta diskussionen utifrån det.
"In the eye of the beholder".... :-)

Have a nice weekend!!! /Peter-L

Svar från EGW   2009-11-21 03:37

Det som du säger om det subjektiva vid bildläsning gäller förvisso också för bokläsning :-)

Tack för din kommentar!

2009-11-20 22:17   Tomasz

Den där boken måste jag definitivt undersöka. Om du kollar in min "kameraväska" här på FS så ligger det några böcker där som jag gillar, och den här boken verkar ligga i samma härad verkar det som.

Måste hålla med Peter om att vi inte kan komma ifrån subjektivitet, jag vill till och med påstå att det inte existerar någon absolut objektivitet. Men det blir ju ganska filosofiskt, och vem blir gladare av det?

Trevlig helg!

Svar från EGW   2009-11-21 04:20

Du har ju skrivit en ”pamflett” som prisar den digitala fototekniken på bekostnad av den analoga (jag har just kommenterat den bloggposten). Men jag finner av din kameraväska att du själv är pionjär på en helt annan teknik – av allt att döma fotograferar du med böcker :-D

För egen del har jag inte kunnat se att det existerar någon absolut objektivitet. Allra minst när det gäller sådant som de sköna konsterna (till vilka jag räknar fotografi). Vad som finns är en förment objektivitet som inte är särskilt inspirerande. Därför är det nästan synd att inte Ian J är lite fräsigare och mer personlig i sina bildkommentarer. Boken hade kanske blivit mer spännande då. Kontroversiell kanske, men ännu roligare att läsa. Men man får ta honom som han är, det är ändå ett gott arbete han lagt ned.

2009-11-20 23:37   Thomas Meldert

Den här boken verkar så intressant att jag måste skaffa ett exemplar, förr eller senare. Jag ansluter mig till din syn på bildtolkning. Om inte fotografen har dokumenterat vad han vill förmedla med bilden är det egentligen ointressant. Det jag upplever i en bild är det som bestämmer om jag gillar den eller inte. Om man tittar rent fototekniskt på bilder som jag tycker om är de nog ofta av undermålig kvalitet men har väl ändå den kvalitén att väcka ett gensvar i min själ. En känsla och ett minne att bära med mig i livet. Något som har berikat mig. Sedan kan självutnämnda förståsigpåare spekulera hur mycket de vill om vad fotografen vill uttrycka med bilden. Varje människa har sin egen jordmån för ett fotografi, tror jag.

Svar från EGW   2009-11-21 04:25

Skyll bara inte på mig om du inte gillar den! :-D

Ska vi klassificera Ian J som en självutnämnd förståsigpåare? Jag vet inte, jag har inte funderat så mycket på just den aspekten. Jag tror hans avsikt varit att vara så pedagogisk som möjligt. Om han studerat konstvetenskap så är han säkert lite miljöskadad av det också. Men om man jämför honom med professionella litteraturkritiker, så är han klädsamt återhållsam. Som jag skrivit i blogginlägget kan jag ibland tycka att han blir lite akademisk. Men han säger i alla fall inget om vad vi läsare ska tycka om bilderna.

2009-11-21 07:36   Thomas Meldert

Jag kanske hoppade över ett steg i mina tankar. Med förståsigpåare menar jag såna som talar om hur vi andra ska tolka ett verk, foto eller konst, och som menar sig själva ha den rätta tolkningen. Det känns befriande om jag får tolka en bild själv. Och jag kommer inte att skylla på dig om jag inte gillar boken =)

Svar från EGW   2009-11-21 19:51

Jag kanse var lite för kortfattad i min kommentar. Men jag tolkade dig just så som du säger, och instämmer i din definition av självutnämnda förståsigpåare.

Sedan tror jag man kan lägga till, att det faktiskt finns en väldig massa människor som helst lyssnar till en legitimerad förståsigpåare, självutnämnd eller ej, innan de vågar ha någon egen uppfattning. Inte minst syns det i konstnärs-Sverige. Där konstnärer som inte gått igenom konsthögskolan kan vara hur duktiga som helst och ändå är totalt marignaliserade. Det gäller t ex för några av mina favoriter, Kurt och Arne Björkegren. Deras fantastiska tavlor slumpas bort för en spottstyver på auktioner, om de syns där.

Se t ex

http://www.metropol.se/auctions/detail.asp?og={E7FD1935-C518-47BC-BB6F-08DF262B46D1}

Magasin M säger om Kurt Björkegrens tavlor:

”Tavlorna har knappast något högre konstnärligt värde.” En kommentar som i mallighet når astronomiska höjder.

http://www.m-magasin.se/expertsvar/antikviteter/tavla-av-arne-bjorkegren/

Och svenska Wikipedia raderade en presentation av dem med hänvisning till bristande relevans.

Här i Nordamerika har inte folk denna dryga etablissemangsattityd, och Björkegrens tavlor är uppskattade och poppis, i den mån de finns här.

2009-11-21 10:00   CreativeMind

Mycket intressant - tack för tipset!
Kunde inte hitta "How to read a photograph – Lessons from Master Photographers", men den andra boken är beställd hos AdLibris:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0500287848

Mvh
/johan e

Svar från EGW   2009-11-21 19:16

Ja, detta var intressant. Som jag berättat fick jag själv tipset från Bernt Carlzon:
http://www.fotosidan.se/blogs/carlzon/38089.htm

När jag nu kollar den bok du beställt mot bilden på Bernts blogg, så är det faktiskt den bok du beställt som Bernt berättar om. Detta är säkert en av förklaringarna till att bokomslaget inte är detsamma. Detta har jag inte haft klart för mig förut, jag trodde att det var den bok Bernt presentear som jag själv beställt.

Det var inte förrän jag gjorde lite research för denna bloggpost som jag kom underfund med att det finns två olika böcker med delvis samma författare och nästan identisk titel. Sannerligen en smula förbryllande! Du kanske kan skriva en liten trudelutt om den bok du köpt så småningom, så får vi se om innehållet är ungefär detsamma.