Bilder från Saltspring Island

Fem dimensioner, en summering

Vet inte om alla har lagt märke till gruppen Fem dimensioner, med tillhörande bildpool.
Det startades av David Elmfeldt för att pröva en idé jag puffat för länge, om ett systemstöd för mer nyanserad bildkritik.

Eftersom idén kom från mig erbjöd David mig att bli poolvärd. ett erbjudande jag accepterade. Gruppen/poolen har funnits i ett par månader nu. Det har blivit lite putsande på tekniken, men i stort sett fungerar den tekniskt som tänkt. Vad jag alltjämt saknar är en sammanräkning och redovisning av medelbetyget i de fem dimensionerna. Få se om de gör något åt det.

En intressant fråga är väl annars hur själva poolen fungerat. Bra, tycker jag. Det är inte fler än femton medlemmar, om jag räknat rätt. Inte alla använder poolen så mycket (bl a inte jag själv), men det låga antalet medlemmar gör förstås att uppladdning av nya bilder sker i ett mycket lugnare tempo än i de stora poolerna. Sannolikt är också chansen att få bildkommentarer större i en sådan här liten pool, fast jag inte har räknat så noga.

Det finns inga särskilda krav på vad slags bilder eller motiv man får lägga i poolen, så den fungerar i det avseendet som en allmän bildkritikpool. Själv tycker jag att kvaliteten på bilderna är genomgående bra.

Bilder som samtidigt laddats upp i andra pooler kan ibland redovisas med uppgiften att de har kommentarer, utan att de har några i den här poolen. Från början visades kommentarerna ändå, men hur det är nu vet jag inte. Det är uppenbart att många bilder visas med kommentarer från andra pooler, men en del har endast kommentarerna med i den här poolen. Så kanske undertrycks kommentarer från andra pooler numer.

Vitsen är att kommentarer i den här poolen ska betygsättas med det speciella systemet. Gör man inte det så kan man inte kommentera. Själv skulle jag föredra att när en bild inte har kommentarer i den här poolen så ska den redovisas som utan kommentarer. Och endast kommentarer visas som hör till den här poolen. Det är nog inte i första hand ett systemproblem utan handlar om hur man ska se på bilder som samtidigt finns i flera pooler.

Annars tycker jag att idén fungerar som tänkt. Men om fler än jag tycker att detaljerad betygsättning i flera dimensioner är en fördel, det vet jag inte. Många vill gärna kommentera en bild men inte betygsätta den alls. Om de ska tvingas att ge betyg i dimensionerna för att få kommentera alls, så kanske de avstår helt.

Min sammanfattande slutsats av det här systemet är att det har för- och nackdelar. Jag skulle i dag inte vara beredd att föreslå att det införs i alla pooler eller i den stora bildkritikpoolen. Men om den kan erbjudas som en service till nystartade grupper som vill ha den, så tror jag det är bra. Det beror nog lite på vilken inriktning gruppen har, om det ska vara bra.

Jag tycker i alla fall inte att det finns behov av den här experimentgruppen längre. Den har givit den erfarenheten den kan ge. Om man ska gå vidare med detta, så tycker jag att det ska vara inom en grupp där det finns något gemensamt specialintresse rörande typ av bild. Så jag föreslår att gruppen stängs för ytterligare bilduppladdning. Men den kan gärna fortsätta att stå öppen för ytterligare kommentarer, om det går.

Kvar står förstås frågan om hur man rent allmänt ska jobba med bildkritik och bildkommentarer. I den stora kritikpoolen tycks det alltjämt vara lika nyckfullt om man ska få några kommentarer eller ej, och värdet av kritiken varierar rätt kraftigt. En lösning på det problemet kan man kanske få inom mer specialiserade intressegrupper, med ett antal medlemmar som faktiskt är lite hängivna det intresse som gruppens inriktning avser.

Tillsvidare fortsätter jag att ägna mitt största intresse här på FS åt bloggandet, min egen och andras bloggar.

Bonusbild

Nu blommar aklejan!

Dela:

FX100 och rhododendron

FX100 blir allt hetare, i och med att flera fått tillfälle att klämma på den. Flera på FS har också beställt den, men jag vet inte om de börjat leverera än.

Som jag berättat var jag på väg att beställa en själv, men ändrade mig i sista stund och köpte en Samsung NX100 i stället.

En annan som också ångrade sig var Thomas Pindelski. Han köpte den visserligen, men packade aldrig upp den ur kartongen utan sålde den på e-bay med viss förtjänst i stället. Fujis leveransproblem har skapat en grå marknad. Vad fick Thomas att backa ut? Det får han berätta om själv.

Man behöver inte hålla med honom förstås, men om habegäret ansätter dig, så varför inte i alla fall läsa vad han skriver. Jag vet ju inte vad jag själv skulle tycka om FX100, men jag är i alla fall väldigt nöjd med min NX100. På önskelistan står nu komplettering med en elektronisk sökare, ett pannkaksobjektiv och en blixt.

Om FX100 är het, så är våren här på Saltspring desto kyligare. Man säger att vi haft den kallaste april sedan de började föra statistik. Våren började tidigt. Redan i slutet på januari visade sig de första snödropparna. Men våren har segat sig fram och pågår fortfarande. Vi har i alla fall kunnat glädja oss åt en rekord lång säsong för alla blommor. Nu börjar det äntligen bli lite varmare och soligare, även om det inte är någon riktig försommarvärme. Eller, som en förtjust granne sa: ”Det är nästan varmt!” På måndagskvällen tog jag en promenad genom byn, och fåglarna höll den mest bedårande konsert. På vägen framför mig skuttade små söta kaniner.

Det finns rätt gott om förvildade kaniner i byn, och det blir bestämt fler för varje år. Sägs vara typiskt för kaniner!

Jag har passat på i vår att göra ett anspråkslöst litet fotoprojekt. En av de växter som trivs särskilt bra här i byn är rhododendron. Det finns massor av dem i byn. Jag bestämde mig för att dokumentera de olika färgvarianterna. Just i år har de tidigblommande fortfarande stått i blom när de mer senblommande slagit ut. Denna vecka tycks de allra senaste ha kommit fram. Jag är inte säker på att jag fått med precis alla varianter, men det kan inte vara många som saknas.

Etit 2011-09-30: Någon Rhododendron får du inte se längre. Dessa bilder låg i ett album som jag numer raderat. Men kanske var det inte så spånnande.

Dela:

Dagens bild 14 december, från min trädgård

Ännu en regndag. Vi hade tänkt åka till stan och fixa några ärenden, men tappade lusten i gråvädret. Det blev en motionsrunda i byn, och sedan in i stugvärmen för att avnjuta en kopp gott kaffe.

Man får lov att unna sig att sitta inne i stugvärmen ibland, men det gynnar inte direkt fotograferandet. Jag önskar på sätt och vis att jag hade ett rum till, som jag kunde ställa i ordning som ateljé. Då kunde jag satsa på inomhusbilder när fotovädret inte är inbjudande. För all del, visst kan man rigga upp lite enkel utrustning i vardagsrummet också. Men jag är inte så road av det.

Men utmaningen med dagens bild är ju att hitta motiv även i de vardagligaste situationer, och gärna vid stugknuten. Det behöver inte vara pangbilder, avsikten är ju att träna bildseendet.

Så jag tog min lilla Kodak och gick ut i trädgården. Kunde kanske rent av ha stannat på verandan, men för ögonblicket regnade det inte. Och vad lärde jag? Bland annat att det faktiskt finns en hel del färg i det gråa.

Ställningen över stubben i bakgrunden är stöd för en kaprifol, eller honeysuckle som de kallas här. Tyvärr doftar den knappast. Det är inte modernt längre med doftande blommor. Den som minns barndomens julhyacinter svepa in hela bostaden i en nästan bedövande arom blir bara besviken i av dem i dag. Jo, jag vet att det finns allergiker, och jag är glad för deras skull att det finns doftfria blommor att köpa. Det tråkiga är att det inte finns doftande blommor längre.

Träställningen lite närmare kameran kallas arbour, en mycket populär typ av trädgårsprydnad här.  Arbour översätts med lövsal i mitt lexikon. Det stämmer kanske inte riktigt med hur ordets använts. Men den kallas också för pergola. Tanken är att den ska bli överväxt av två äkta jasminer, en på var sida. Men det går långsamt, vårt milda klimat är i hårdaste laget för jasmin. Den har dock haft några blommor, och de doftar faktiskt en smula. Om den så småningom blir stor och får många blommor kanske vi får jasmindoft i trädgården på sommaren. Hoppas kan man ju!

Här pågår annars arbete för att förbereda den lilla fotoutställning vi ska ha i konsthallens foajé efter nyår. Det blir ingen stor utställning, men å andra sidan kostar den oss inget. Det är ett tema föreskrivet: de fyra elementen. D v s eld, luft, vatten, jord. Man behöver bara välja ett element, och tolkningen är rätt fri. Jag tänker bidra med ett foto på vattentemat, det är faktiskt väldigt enkelt. I slutet på veckan ska jag träffa en bekant som har storformatskrivare och en liten ramateljé, så ska vi se vad vi kan åstadkomma. Det är ett önskemål att fotona ska vara i ganska stort format, eftersom foajén har högt i tak och inte precis är någon intim miljö.

Dela:

Dagens bild 13 december, med blommor men utan Lucia

Måndagen grydde med ganska fint väder, milt och torrt men en smula grått. Tänk att det fanns en tid när måndagmorgnarna kändes motiga! Så länge sedan det är, sedan jag blev egen företagare för 30 år sedan har jag inte besvärats av ågren på måndagmorgnar. Och nu är jag pensionär. Och måndagmorgon betyder frukost på Harbour House med fotoklubben, en av veckans höjdpunkter.

Det kommer bara fler och fler medlemmar till dessa frukostmöten. Vi sätter ihop småborden i baren till ett stort långbord. I dag fick vi be servitrisen att flytta in ett bord från matsalen också. Vi måste ha skapat en helt ny omsättning för dem på måndagarna.

Stämningen är vanligtvis på toppen. Omöjligt förstås att samtala med alla, det surrar friskt längs bordet. Någon gång kanske någon ber om tystnad för att kasta ut en klubbfråga av allmänt intresse. Men oftast inte, vi avhandlar sådant på webbsajten.

Jag är nästan häpen över hur intressanta människor man möter på klubben, med den mest omväxlande och olika bakgrund. I dag berättade t ex Uri om hur han kom hit. Han var på resa på fastlandet med sin fru, som är musiker, och en god vän som också är musiker. De hade varit på något evenemang och fick höra om att det skulle vara en musikfest på Saltspring. Uri hade aldrig varit här då. Men hela sällskapet åkte hit och hade kul, och Uri berättade att han inte hade varit på ön mer än fem minuter förrän han visste att detta var hans hem! Jag tror det var 1979.

Men han hade inga pengar att köpa hus för, så han åkte hem till Toronto och sökte ett nytt jobb. Och fick ett direktörsjobb på ett elektronikföretag. Han bekände öppenhjärtigt att han saknade kompetens för jobbet. Men han anställde en ingenjör som fick utbilda honom. Jobbet var väl betalt, och det dröjde inte länge förrän han hade en kapitalbas för en flyttning till Saltspring. ”Man måste våga” sa han. ”Då kan det gå strålande. Eller ibland fullständigt åt skogen!” Ja, det stämmer ju faktiskt en hel del med mina egna erfarenheter.

Uri är från Israel, men han har bott och arbetat på många platser, bl a i Frankrike och i England, innan han kom till Canada. Han är full av anektdoter. I Frankrike jobbade han som något slags ingenjör i U-båtsflottan. Hans beskrivning av mathållningen där (de var kända för att ha förstklassig cuisine) var något att lyssna på. På morgonen väcktes man med ett glas vin. Vid 10-tiden kaffe och croissanter. Trerätters lunch med allehanda goda drycker. Etc. Efter klockan tre fanns det ingen som gjorde ett handtag.

Han berättade att han nämnt för en officer att han numer förstod varför Frankrike på hundra år aldrig vunnit ett krig. ”Just det, nu vet du!” hade officeren instämt.

I England hade han sett en makalös tidningsrubirk. ”Hard weather over the channel—the continent isolated” stod det. Jag som trodde att det bara var ett skämt, det där med den isolerade kontinenten. ”Nejdå” försäkrade Uri. ”Det är så de ser saken.”

Jag tror att de levnadshistorier som man skulle kunna samla runt bordet skulle fylla flera tjocka böcker.

Kall vinter har meteorologerna ställt i utsikt för oss, men om man bortser från det plötsliga snöfallet för några veckor sedan så har det varit milt, för att inte säga varmt. I dag plus nio. Penséerna blommar rikligt. Om det inte blir för hårt väder kommer de att fortsätta med det hela vintern.

Dela:

The season of the falling leaves

Fall. Det är vad hösten kallas här. Säsongen när löven faller från träden

De här präktiga kottarna är ett annat hösttecken

Några blåklockor bland höstlöven påminner oss om sommaren, som så nyss lämnade oss

Det grannaste färgspelet bjuder de japanska lönnarna på

För bara några dagar sedan firades Halloween i byn. Tja?

Och än blommar rosorna. Kommer knopparna att orka slå ut? Det beror på hur varmt det blir under den kommande veckan

Detta skriver jag onsdag kväll den 3e november. I dag har hösten tagit paus. Himlen har varit fullständigt molnfri hela dagen. Det har varit nästan fullkomligt vindstilla. På eftermiddagen var det plus 24 grader på verandan, så att vi kunde sitta ute och dricka kaffe. I morgon utlovas också en fin dag, men till fredagen varskos om regn och svalare. Vi får väl se. Man njuter i alla fall av det härliga vädret så länga det varar.

Dela: