Bilder från Saltspring Island

Vår, väder och vind

På torsdagskvällen tittade jag på väderrapporten. En ung och stilig kvinna med filmstjärneleende demonstrerade hur ett ofantligt vädersystem över stilla havet jagade fram mot Vancouver Islands västkust. Två väldiga fronter, kanske 100 mil långa, en kall och en varm, tycktes jaga tafatt in mot öarna och fastlandet.

Vad skulle väl följa av detta? Vindstyrkor på upp emot 25 m/s (storm, 10 på Beaufortskalan!). Eller, för att fritt citera den käcka flickan: ”nedblåsta träd över kraftledningar och kraftigt regn”. Det är ord och inga visor! Jag bestämde mig för att hela eländet skulle passera norr om oss och gick till sängs utan alltför mycket oro. För det mesta när de hotar med sådana oväder så kommer de inte hit. Vancouver Island ligger som en vall mellan oss och Stilla Havet.  Men ibland kryper stormarna in i Georgiasundet, och då får man veta att man lever.

Hur som helst, natten blev lugn, med ett mycket stilla regnande som fortsatte i perioder under hela fredagen. Och inte mycket vind alls.

Vi tog en promenad runt byn i duggregnet. Men kameran fick bli hemma, jag tog mina gångstavar i stället. Vi kunde se att våren fortsätter avancera i stadig och lugn takt. För några dagar sedan var bara ett plommonträd utslaget, nu skimrar det rosa i kronorna överallt.

Sent på eftermiddagen hade det slutat att regna. Luften var tung av fuktighet och dimmorna släpade över bergsluttningen på andra sidan dalen. Vi gick ut igen, och denna gång fick kameran hänga med.

Det är lite spännande att utforska fotografering i gråvädret

Sedan hem för att skala potatis till middagens rotmos. Ibland är det svårt att komma över kålrötter, men det går fint med morötter i stället, eller lika delar kålrot och morot. Fläskkorv finns inte att köpa här, så man får vara lite kreativ. Visste du att paté passar utmärkt tillsammans med rotmos? :-) Men i dag blev det ungsbakad, senapspanerad canadensisk ”nästan-falukorv”.

Grannens forsythia är nu riktigt grann

Denna kisse sägs vara 15 år gammal och tillbringar helst sin tid utomhus i ur och skur. Men han gillar inte för mycket uppmärksamhet och bestämde sig att gå när jag försiktigt frågade om posering för ett foto. Men jag hann i alla fall få den här bilden

Lavarna hänger tunga på plommonträden. Det lär berätta om god luftkvalitet

Detta är prydnadsträd. De blommar tidigt och rikligt men bär inte frukt

Magnolians blomknoppar sväller och påminner nästan om stora videkissar...

...men de första rhododendron har blommat nu i minst en vecka

Dela:

Filter, filter, filter

Jag har nu ett tag fördjupat mig i HDR-teknikens möjligheter. Jag har också fördjupat mig i ett antal av de olika slags effektfilter som man kan skaffa.

Det finns bestämt inte så många program som är specialiserade på HDR. Photomatix förefaller mig vara bland det bästa man kan hitta. En annan stark kandidat är Dynamic Photo HDR. Själv föredrar jag gränssnittet i Photomatix.

HDR är en komplicerad och avancerad redigeringsteknik, och den som verkligen vill fördjupa sig i den kan åstadkomma mycket fina saker. Men lite jobbigt kan det vara, eftersom man måste ha flera exponeringar. Åtskilligt i samma riktning kan faktiskt åstadkommas från en singelexponering med hjälp av något av de många filterprogram som erbjuds för tonmappning och avancerad bildredigering. 
 
För mig handlar det i första hand om att skapa autentiska foton, sådana som återger mitt fotomotiv så som jag upplevt det. Jag har bestämt mig för att tillsvidare inte fortsätta att experimentera med HDR-bilder baserade på flera exponeringar. Jag kommer tillräckligt långt med det breda dynamiska omfånget i min kameras RAW-format i kombination med något lämpligt filterprogram.

Jag har tittat på program och plugins från en massa leverantörer. bl a Nik Software, Topaz, Lightcraft, Lucis och MediaChance. Det är en imponerande mängd kraftfulla funktioner man kan komma över, och en väldig massa pengar man kan lägga ut.

Vinnaren i min utvärdering är egentligen Lightzone från Lightcraft, ett oerhört starkt program för bildredigering. Just nu säljs det för US$100, vilket jag tycker är ett bra pris för ett så kraftfullt program. Användargränssnittet är relativt intuitivt. Ändå är det inte så lätt att redigera bilder i Lightzone, just på grund av att man kan göra så mycket. Den som verkligen vill utnyttja programmet måste nog räkna med en relativt hög inlärningströskeln och en rätt lång inkörningssträcka.

För mig är Lightzone för närvarande overkill, eftersom jag kan göra det jag vill med mitt ACDSeePro i kombination med något enklare och mer lättanvänt. Vad jag varit ute efter är framför allt ett program som lyfter fram detaljer och ökar kontraster på detaljnivå i bilder som är gråa eller kontrastlösa eller kanske lite beslöjade. Sådan tycker jag är svårt att fixa i ett vanligt bildredigeringsprogram.

Två program har jag hittat som är speciellt lämpade för det här: Topaz Detail, en prisvärd Photoshop-plugin för US$30, och Orbis Luminum från MediaChance, som jag skrivit om förut, för US$24.

Jag fastnade för Orbis Luminum, inte mest för priset (de ligger ju rätt nära varandra), utan för att det med ett mycket enklare gränssnitt presterar bättre resultat. Det är dessutom ett fristående program, som kan öppna mina RAW-filer i DNG-format.

Här visar jag ett nytt kul experiment med Orbis Luminum. Det var en dimmig dag, jag gick ut och tog några bilder med zoomen på långt utdrag för att förstärka intrycket av dis och dimma. Här är en av bilderna:

Så här ser originalet ut

Så här blev den efter filtrering i Orbis Luminum. Det är intressant att se att den tagit fram detaljer som knappast syntes i originalbilden

Nu vill jag inte påstå att den filtrerade bilden är bättre. Det beror ju på vad man vill åstadkomma. Men jag valde detta exempel därför att det så tydligt visar något av det man på ett ögonblick kan göra med Orbis Luminum.

Dela:

Dagens favoritbild i vårens tecken

Bland det vackraste på Saltspring-våren är de blommande fruktträden. Ivrigt går man och spanar efter att de ska börja slå ut. Den mest överdådiga prakten visar plommon- och körsbärsträden upp. Är våren riktigt tidig, så kommer plommonträden redan i slutet på februari.

Ulrika Arnell publicerade nyligen en bloggpost utan bild, och till råga på allt med en lite dyster titel: ”Tankar om att lämna fotosidan”. Så jag inbjöd henne (jag föredrar det ordet i stället för ”utmana”) att i sin nästa bloggpost publicera den bild hon just nu tycker mest om – helt frivilligt förstås. Jag lovade att göra detsamma, i rättvisans namn. Här kommer nu min egen favorit för dagen: årets första bild av vårens plommonblom.

Dela:

Orbis Luminum – mer experiment

Lyckades titeln på denna bloggpost locka dig?

Kul, för ny kör jag ett nytt bildexperiment. Denna gång med ett filter som heter Orbis Luminum.

Det är suveränt lätt att använda och skapar en del av de effekter man annars kan åstadkomma med tonmappning av en singelexponering i ett HDR-program.

Du har sett bilden förut. För jämförelsens skull visar jag den i original, efter behandling i Photomatix och sist efter behandling i Orbis Luminum.

Jag kan vidare berätta att jag tittat lite på LucisArt, som straffar ut sig med högt pris. Samt på Topaz Detail, som är anständigt prissatt och kanske åstadkommer något av det jag söker. Jag har faktiskt inte prövat de programmen. Topazprogrammet kanske är värt en djupdykning, men det är verkar ändå inriktat på starkare effekter än jag är ute efter.

Så här såg fjärden utanför Ganges Harbour ut en gråmulen vårdag

Så här blev bilden, tonmappad i Photomatix. De flesta tyckte bestämt att den blivit bättre. Lägg märke till att den är svagt blåtonad, vilket egentligen inte var avsikten

Så här blev det i Oribis Luminum. Jag ska inte ha någon synpunkt på villen bild som faktiskt är bäst. Men Orbis Luminum tar poäng på att vara den som förmodligen är mest autentisk, helt utan färgstick

Här är ett annat exempel. Den här bilden bilden har jag visat förut (Fotografen på vernissage). Denna bild har helt andra förutsättningar än bilden på vattnet. Jag försökte tidigare behandla den med Photomatix, men det gav absolut ingenting.

Detta är den lbild du sett förut, i original

Så här blev den efter behandling med Orbis Luminum. Den blev faktiskt precis som jag ville ha den. Plus igen för Orbis Luminum!

Till sist kan jag berätta att jag också tittat på programmet Dynamic Photo-HDR från samma företag som Orbis Luminum. Det kostarUS $55. Man kan jämföra med Photomatix Light, $39, och Photomatix Pro, $119. Allmänt sett kan jag säga att Photomatix övertygar mig mer än Dynamic Photo-HDR. Är man skicklig får man kanske lika bra resultat med det senare programmet, men det har ett gränssnitt som jag tyckte var knepigare. Så jag mönstrar ut det och redovisar inga experiment där.

Dela:

HDR, tonmappning och bildredigering

Mina små experiment med Photomatix har väckt ett starkt gensvar. Tack alla ni som haft synpunkter! Många av er har uppenbarligen mycket erfarenhet av Photomatix, vilket jag inte kan skryta med.

En del preliminära ställningstaganden känner jag mig emellertid klar för nu.

1. Några har invänt mot att jag kallar HDR-bilder baserade på bara en exponering för falska HDR-bilder eller Pseudo-HDR. Jag köper deras argument.  Det bästa förslaget till alternativ jag sett är tonmappade bilder. Tillsvidare använder jag det ordet i stället.

2. Några tycker inte att man ska kalla det för manipulering att skapa HDR-bilder, utan redigering. Jag köper det också.

3. Photomatix är användbart för tonmappning i de fall man vill göra en färgsvag bild lite livligare. Om exponeringen från början är mer färgmättad klarar man sig förmodligen lika gott med att redigera den i sitt vanliga program. Om man är ute efter riktigt starka färgeffekter kan Photomatix vara ett sätt, men förmodligen är det minst lika bra eller kanske bättre att använda något av Topazprogrammen eller t ex LucisArt.

4. Photomatix är hyfsat lätt att arbeta och har ett intuitivt gränssnitt. Det unika med programmet tror jag ligger i dess förmåga att lägga ihop flera exponeringar till en. Det kan man göra i Photoshop också, men jag har inte försökt, och det verkar rätt krångligt. I Photomatix är det en automatiserad process. Resultatet är väl lite beroende på kvaliteten i exponeringarna. Om motivet förändrats väsentligt mellan exponeringarna kan resultatet bli minst sagt besynnerligt.

5. Det finns flera versioner av Photomatix, en proffs- och en lightversion. Har inte bestämt mig än för vilken jag ska köpa, om någon. Jag håller fortfarande dörren öppen för att jag helt enkelt efter ett tag ledsnar på hela den här tekniken, eller skaffar något annat för att just liva upp färgsvaga bilder. Jag återkommer säkert i den här frågan.

Jag bygger mina reflexioner på flera försök än dem jag redovisat i min blogg. De mappar jag använt för att spara mina HDR-experiment börjar i själva verket se riktigt skräpiga ut :-) Men det jag visat på bloggen är det viktigaste. Om jag jobbar vidare med tonmappning så kommer jag för framtiden inte att redovisa de olika bearbetningsstegen eller göra något väsen av att bilderna är Photomatix-redigerade, utan helt enkelt fokusera på själva bilden. Vilket ju hela tiden har varit målet.

Nu har våren kommit på allvar till Saltspring. I dag har det varit ljuvligt soligt och varmt, och humlorna kom ut för ett par dagar sedan. Jag har firat med en liten fotopromenad på landet, och passat på att göra några HDR-bilder. Originalen är i JPG, och det är fem exponeringar per bild. Ibland kan det löna sig att efterbehandla den färdiga HDR-bilden i sitt vanliga bildbehandlingsprogram, för att så att säga lägga sista handen vid verket. Men det är helt klart att man kan få fram bilder med bra färger och kontrast. Om jag skulle lyckats lika bra med singelexponeringar i  RAW vet jag inte, jag försökte aldrig. Men jag ska pröva det en annan gång.

HDR behöver inte betyda att man prålar med överdriven färgmättnad. Så jag bestämmer mig för att se HDR (liksom tonmappning) som en redigeringsmetod bland andra. Resultatet är fotografiskt ifall det är det man siktar på. Pictorialistiskt om man öser på med allt vad programmet kan ge. Det är inte metoden som sådan, utan hur man använder den, som får avgöra.

Här är ett litet privat flygfält, en ”airstrip” som det kallas

En av mina vänner på ön äger detta plan

Vägen förbi flygfältet går ned i en vacker dalgång

Omgivningarna är mycket idylliska

Till sist har jag en rent generell kommentar. Det är nödvändigt för att efterbehandla mina digitala foton – mer eller mindre,  beroende på kamerainställningar och på ljusförhållanden vid exponeringen. Vad jag då eftersträvar är inte knalleffekter av något slag, utan naturliga fotografier. Samtidigt kan jag från andras bilder se att det finns något som nog ingen efterbehandling i världen kan åstadkomma, och det är vad som skapas med en riktigt förstklassig optik. Min research är begränsad, men min hittillsvarande slutsats är att Leiz- och Zeiss-objektiv är särklassiga.

Till nästa jul ska jag backa på tomten om att jag vill ha ett Nikon-kompatibelt 35 mm Distagon till min kamera. Till dess ska jag fortsätta att krama ut det bästa av mitt enkla Nikon AF-S Dx 35/1.8-objektiv. Det är bra, och jag tycker det är roligt att använda det. Om tomten inte låter tala med sig så kan jag fortsätta att leva lycklig med det. Men det finns bättre!

Dela: