Bilder från Saltspring Island

Återblick på advent 2

Denna tisdag bjöd på nytt på överraskande vackert väder. Tidigare var regn förutspått. Regn, regn, regn. Dag efter dag. Men vädret här är ofta bättre än prognosen. Vi har haft klart och ganska soligt, men lite kyligare än tidigare. Runt plus 5 är dock ganska skönt om det inte regnar och blåser. I vår by blommar primulan nu i många trädgårdar, och på promenad i dag hittade vi en utslagen maskros i en gräsmatta.

I dag var jag och såg ut ramar för de två foton jag ska delta med i fotoklubbens utställning i januari.

Nu har jag tagit lite ledigt från själva fotograferandet och fortsätter att publicera ”överblivna” foton som jag tog för min adventskalender.

Den 11 dec

Den här dagen kändes fotografiskt seg. Det var uselt väder. Jag tänkte försöka mig på lite gatufoto. Men i det strilande regnet och den tilltagande eftermiddagsskymningen blev det inget av med saken. Jag stack i stället ner till vårt köpcentrum för att se om jag kunde ta lite fina inomhusbilder.

För bloggen blev det ett ”inomhus-gatufoto” som fick duga. Men jag tvingades inse att ljuset var alldeles för dåligt för min lilla Kodakkamera.  Jag ska inte ge mig på sådana försök igen. Men i mataffärens lilla café fanns en liten utställning av barnteckningar. De har ofta någon kul utställning där, tidigare har fotoklubben haft en liten utställning på en av väggarna.

Den 12 dec

Den 12 gick vi på konstnärernas och konsthantverkarnas julmarknad. Där vimlade det av spännande saker att både se och fotografera. Det var verkligen svårt att välja bild för bloggen. Till sist fastnade jag för en originell skrotskulptur. Här är ett axplock av andra intressanta saker.

Våra keramiker har stort utbud av fantasifull nyttokeramik

Elegant prydnaskeramik finns också

Skickligt uförd, vacker träslöjd

Hantverksmässigt mode

Vi har flera smyckesmeder på ön. Här visar min vän Alvaro Sanchez unika silversmycken

Väldofter och exotiska smaker. Allt tillverkat och förpackat på ön

Dela:

Återblick på advent 1

Här följer en retrospektiv utställning av bilder som jag tog under advent, och som inte kom med i min adventskalender. Jag har valt ut dem jag tycke bäst om.

Den 6 dec

6 dec var en måndag, och vi hade som vanligt fotoklubbens frukostmöte på Harbour Hous Hotel. Ellens på Saltspring, som jag kallar det. Det var en mild och grå dag med vackert ljus för fotografering, så jag gjorde en liten runda i hamnen innan jag åkte hem efter mötet.

Ett av våra många konstgallerier invid hamen har en utomhusutställning med mobilda konstverk. När det blåser snurrar dessa intrikata grunkor vackert

Den 7 dec 

Den 7 dec gick jag till vårt garden center för att jaga lite bilder.

Det nya, vackra växthuset

Bitar från skrotade maskiner kan bli spännande prydnader

Den 10 dec

Den 10 dec var kvällshimlen ganska ljus. Jag gick runt i byn för att fotografera lite juldekorationer. För dessa ljusförhållanden duger inte alls min lilla Kodak-kamera, utan jag använde min Fujifilm S5  Pro med det ljusstarka Nikon 35 mm objektivet.

Så här i juletid belyser en av grannarna sin fasad med röda strålkastare. Mycket effektfullt!

Det finns en otrolig variation av prydnadsbelysningar

Fantasin när det gäller julkitsch är också bedövande :-)

Dela:

Bokslut från adventskalendern

När jag bestämde mig för att göra en ”adventskalender” på fotosidan, med en nytagen bild för varje dag i december t o m julafton, då var jag lite orolig för att jag inte skulle gå i land med uppgiften. Jag har aldrig förut fotograferat varje dag, utom möjligen på någon resa. Hur skulle jag hitta motiv? Jag har nästan alltid kameran med mig när jag går ut, men det bara för att ha den till hands om det skulle dyka upp ett tacksamt motiv. De flesta dagar blir det inget. Men nu hade jag ålagt mig att ta en minst en bild varje dag, och dessutom publicera den.

Hur gick det då? Som synes fick jag till en ny bild varje dag. Vissa dagar var det lättare, andra dagar svårare. Men totalt sett så har jag tagit omkring 200 bilder under den här tiden, efter en grovgallring av misslyckade exponeringar. Jag ska göra en ytterligare gallring och vet inte hur många bilder som är kvar sedan, men säkert blir det minst 100.

Faktum är att det överraskade mig att det inte blev svårare. I själva verket har detta varit en mycket lärorik tid för mig. Jag har väl haft på känn att motiven alltid finns överallt, och att det handlar mest om mitt eget seende. Men under denna tid har jag faktiskt upplevt att det är så. Nödvändigheten att komma hem med åtminstone någon bild har så att säga tvingat mig att vara mer uppmärksam än vanligt. Och det har givit resultat.

Ibland har jag förargat mig lite över att jag kanske tagit flera bilder jag gillade en dag, men (inom ramen för projektet) bara kunnat publicera en. Och så nästa dag har det känts jättesvårt att hitta något. Det har varit frestande att snegla på gårdagen då. Men jag har faktiskt inte fuskat. Varje dag har avkastat en bild för publicering, tagen samma dag som jag publicerade den.

Nu har jag kommit så in i det här att det är frestande att fortsätta och försöka ta och publicera en bild varje dag. Men sedan har jag ju, min vana trogen, ofta skrivit en hel del också. Och jag måste minska på takten i bloggande nu för att få tid till annat. Dessutom finns det faktiskt en del bilder ur decemberskörden som det kan vara värt att publicera. Så i stället för nytagna bilder kommer jag under en tid att illustrera min blogg med bilder ur det material som inte kom med i själva adventskalendern.

Att gå ut och hitta nya bilder tränar bildseendet. Men att välja ur skörden av redan tagna bilder för att hitta något att publicera är också en nödvändigt träning. Bildseendet är hela tiden vad det handlar om.

Vad som annars är på gång är Saltsprings fotoklubbs utställning i kulturhusets foajé. Något egentlig vernissage blir det inte, men vi ska hänga fotona den 3.e januari. Temat för utställningen är ”De fyra elementen”. Jag ska ha med två foton, ett på temat vatten och ett på temat luft. En vän i klubben har skrivit ut fotona på sin storformatskrivare och ska rama in dem efter jul. Det här är väldigt spännande för mig, jag har aldrig ställt ut något förut.

Mins du den lilla flickan från 1 december? Mitt ”nästan barnbarn” Amelia, 3 år. Här på ännu en bild från samma dag. Ett av mina käraste fotomotiv, du har sett henne på åtskilliga bilder från mig

Fjärde december var det som synes fint väder. Då fotograferade jag de här skojiga fiskarna på stängslet till lågstadieskolans lek- och idrottsplats. Fiskarna har målats av elever, det hela är en del av något miljövårdsprojekt man hade i skolan för något år sedan

Den fjärde var en fin fotodag. Här är en dogmabild med brandstationens juldekoration på taket

En till dogmabild från den fjärde. December, men ser mer ut som en vårdag

Dela:

Dagens bild 24 december. Äntligen julkrubban!

Många adventskalendrar passerade genom mitt föräldrahem när jag var barn. Till att börja med hade vi bara en per år, inköpt av min far. Men så blev det flera. Vi tre bröder skulle ha varsin, så att det inte blev krig om vem som skulle öppna luckan. Och så fick man ibland en extra kalender i present. Dessa kalendrar vara alla så lika varandra. Inte exakt samma motiv, men få variationer på samma grundtema. Det som kunde vara lite spännande var att hitta nästa lucka, det var inte alltid så tydligt var den fanns. Bakom luckorna var variationen i bilder minimal. Varje söndag samma ljusstake, med ytterligare ett ljus tänt.

Julaftonsluckan, den 24e, var det lätt att hitta. Den var mycket större än de andra, ofta en ”dubbeldörr”. Motivet bakom var ytterligt förutsägbart: julkrubban i Betlehem, med Den Heliga Familjen. Kanske var temat lite olika utbroderat, men genomgående för bilderna bakom luckorna var att de var enkla, för att inte säga torftiga.

Ändå var dessa adventskalendrar en källa till bestående glädje, år efter år. Barn längtar sällan efter förnyelse, tvärt om.

För min egen julaftonsbild i år föll det mig in att jag skulle försöka hitta en julkrubba att fotografera. Men det var lättare sagt än gjort. Jag botaniserade i stans leksaksaffär, där jag säkert trodde att det skulle finnas någon enkel att köpa. Men nej, där fanns dyra byggsatser till leksakshus och leksaksbondgårdar i alla möjliga schatteringar. Men ingen julkrubba.

Denna traditionella kristna symbol är kanske inte modern längre. Ännu för fem år sedan hade vårt elkraftbolag en illuminerad bild av en krubba på taket till sitt kontorshus bredvid elverket. Men så blev det politiskt inkorrekt att slösa med el på en sådan sak, och sedan dess har den inte synts till. Många företag har slutat att annonsera Merry Christmas, och alltfler julkort som säljs i affärerna har inte denna text. I stället står det Happy Holidays. Bakgrunden är att någon militant rörelse i USA klagade över religiös diskriminering och hotade att stämma en varuhuskedja för att de önskade kunderna Merry Christmas.

Plötsligt är det inte politiskt korrekt längre i Nordamerika att önska Merry Christmas.

Det är en sak att en tradition dör för att ingen intresserar sig för den längre. En annan att den sopas bort av politisk arrogans.

I alla fall fortsätter människor att fylla julen med något slags traditionellt innehåll. I Sverige är det Kalle Anka och tjuren Ferdinand. Här är det Santa, den rödbrusige tomten som jag har hört skapades som Coca Cola-reklam i mitten på förra seklet. Santa och hans renar. Och så förstås julmaten, som följer envisa traditioner, både här och i Sverige.

Traditioner har ett egenvärde, det kommer man inte ifrån. Men det är klart att traditioner förändras och förnyas. På gott och ont. Aktivt kristna människor behöver ju inte beklaga att alla som inte delar deras tro slutar att uppmärksamma det kristna julbudskapet. De kan fira en kristen jul i sin kyrka. Och många som faktiskt inte är så värst troende fortsätter i alla fall att gå i julottan i kyrkan, eftersom det är så vackert.

Jag tror inte att Fotosidans ateister och skeptiker bekymrar sig så mycket över att troende vidmakthåller gamla traditioner inom sina egna kretsar. Men många irriterar sig över att dessa traditioner odlas ute i det sekulära samhället. Glöm bibeln, fira julen som en familjehögtid, en tid för festligt umgänge!

Detta väcker frågan om traditionernas innehåll. Vad har julkrubban att göra i ett hem där man inte har en kristen tro?

För den icke troende handlar den bibliska berättelsen om födelsen i Betlehem inte om någon autentisk, historisk sanning. Den är i stället en vacker och gripande legend. Även om man inte är troende så kan man låta sig tjusas av den. Hur man än ser det, den är en del av vårt kulturarv. Att avstå från detta arv bara för att det förknippas med en religiös tro man inte delar är onödigt. Jag tycker att vår tids barn borde få del av den ursprungliga jultraditionen. I stället ger vi dem Kalle Anka. Skräpmat i stället för något riktigt. Men du behöver inte hålla med mig. Detta är inte en politisk pamflett, bara lite personliga reflexioner med anledning av dagens bild. För till sist hittade jag i alla fall en julkrubba att fotografera!

Dela:

Dagens bild 23 december blev nog inte mycket att hurra för :-)

Detta är min bild för den 23 dec, men på grund av tidsskillnaden kommer antagligen de flesta inte att se den förrän 24 dec. Ifall ni har tid att sitta vid datorn då, det är kanske inte det första man ägnar sig åt på julafton.

Min vårliga bild från den 22 väckte bestämt många känslor. Jag önskar det var lika vackert i dag. Men det heter ju att skönheten sitter i betraktarens öga. Så jag har riktigt ansträngt mig för att upptäcka något vackert att fotografera denna gråmulna och regniga dag. Men nej, inte kom jag ut i ovädret. Så det återstod bara att se om jag kunde göra något inomhus.

Detta är i alla fall ett traditionellt julmotiv. Se det som en ren övningsuppgift. Jag bemästrar inte alls konsten att fotografera föremål på det här sättet, skuggfritt och jämt belyst. Inte har jag heller någon särskild utrustning för det, utan jag gillrar upp lite lampor och använder papper för att göra ljuset diffust.

Man tager vad man haver!

Dela: