Bilder från Saltspring Island

Lekstuga med Samsung

Min nya Samsungkamera har inneburit rena nytändningen för mitt fotograferande. Jag har för stunden bestämt mig för att lägga alla ambitioner åt sidan att ta bra foton. Nu är det lek som gäller!

När jag planerade för det här kameraköpet var jag säker på att det var ett pannkaksobjektiv jag ville ha. Inte en zoom. Men den ekonomiska realiteten var att en zoom ingick i det prisvärda kitet. Det hade blivit både dyrt och besvärligt att komma över hus och pannkaksobjektiv som separata delar. Så jag tog skeden i vacker hand och bestämde mig för att pröva kit-zoomen innan jag tog ställning till pannkakan.

Det var ett bra beslut! Zoomen är liten och kompakt. Man manövrerar den med en ring (jag hatar motorzoom!). Och den förlängs bara obetydligt när man zoomar. Brännviddsomfånget är måttligt, 20 – 50 mm, vilket i halvformat betyder måttlig vidvinkel (motsvarande 35 mm) till porträttele (75 mm) Ett mycket användbart omfång. Ju mer jag använder denna glugg, desto mer förtjust blir jag.

Sedan har vi detta med sökaren. Det ingick i min ursprungliga kravspec att jag skulle kunna utrusta kameran med en sökare. Helst kanske en optisk, men det är meningslöst när man har zoom. Då finns en elektronisk sökare att sätta på kameran, om jag vill betala för det. Det är mest i starkt solljus jag känner behov av det. Trots att displayen är ovanligt ljusstark för en kamera, så tycker jag inte att den riktigt räcker till när omgivningsljuset är starkt. Annars vill jag nu komma med ett mycket oortodoxt påstående, som säkert får håren att resa sig på huvudet på många av våra utrustningsorienterade fotografer. Jag trivs egentligen väldigt bra med att använda displayen som sökare.

Jag minns en av mina vänner här på ön, som har en Canon Powershot G11. Det är en kompaktkamera, men en mycket avancerad sådan. Den har både display och optisk sökare, och min vän har tagit många utmärkta bilder med den. När han visade den för mig så kollade jag sökaren, för att se om den följde med bra i zoomningen. Det gjorde den faktiskt. Men min vän sa att han aldrig använde den optiska sökaren, eftersom displayen var oöverträffad för bildkomposition.

Förmodligen är detta en smaksak, men för egen del är jag benägen att hålla med. Det är roligt och inspirerande (tycker alltså jag) att komponera min bild på displayen. Därmed inte sagt att jag givit upp idén om en elektronisk sökare, men just nu känns det inte lika viktigt.

Hur som helst, tisdagen var lite gråmulen, men luften nästan varm. Regnet hängde i luften. En perfekt dag att gå på fotografisk upptäcksfärd på stan.

Bild 1. Körsbärsträden har slagit ut

Bild 2. I hamnen jobbas det för fullt med anläggningsarbete

Bild 3. En pålkran av ålderdomlig typ med en hejare som stampar ned pålen i sjöbotten. Ändamålet med pålningen känner jag inte till

Bild 4. Ett sedan länge övergivet vrak av en mountainbike, ordentligt fastlåst i stället

Bild 5. Har du sett mig fotografera brandbilar förut? :-)

Bild 6. Utanför brandstationen står en rad brandpostattrapper som dekoration. Den här har topplocket avskruvat och används som askkopp

Bild 7. Den här gamla bensinpumpen är utdömd och kommer aldrig att användas mer. Men stationen har inte råd att installera nya pumpar och har därför stängt. På papperet står det att reparationsverkstaden i alla fall håller öppet, men det är en sanning med modifikation. Verkstaden har tillfälligt stängt och håller på att flytta till en ny plats precis utanför centrum

Bild 8. Innan macken stängde var det alltid fullt av liv och rörelse här, och en trängsel av bilar. Ingen bra plats för en sådan här verksamhet mitt inne i centrum. Hoppas de bygger om för flera butiker, för det är brist på butiksyta inne i stan

Dela:

ISO-tal och brus

Jag har inte sysslat så mycket med sambandet mellan ISO-tal och brus. När det är lite mörkt och kamerans automatiska ISO-inställning ökar till max har jag förstås sett vilket rysligt brus det blivit, men precis vid vilka ISO-tal bruset börjar bli besvärande har jag inte brytt mig om att forska i. Jag har haft två kameror, en avancerad DSLR med RAW-format och en billig med JPG-format, och det har varit tämligen självklart att DSLR-kameran haft bättre brusegenskaper.

Nu när jag har också har min nya NX100 med RAW-format har det plötsligt blivit intressant att jämföra de olika kamerorna.

Nedanstående jämförelse är inte helt rättvisande, eftersom bilderna från de olika kamerorna inte är exakt lika mycket förstorade. Jag tänkte nämligen inte på att ställa in samma brännvidd på alla tre när jag fotograferade. Men jag tror ändå att man få en ganska god bild av hur de hanterar svagt ljus. Bilderna är tagna i skymningen, med fast ISO-inställning och fast slutartid ca 1/100-del, utom för Kodakkameran, där det inte går att ställa in fast slutartid. Jag har inte använt brusreducering för någon av bilderna utom den allra sista. Som synes har jag inte heller brytt mig om att efterjustera vitbalansen. Jag tyckte inte att det var så viktigt för just detta lilla anspråkslösa test. Däremot har jag efterjusterat ljusheten för att göra alla tre bilderna någorlunda lika i det avseendet.

Vi börjar med ISO 800

Kodak Easyshare C142

Samsung NX100

Fujifilm S5 Pro

ISO 1600

Kodak Easyshare C142

Samsung NX100

Fujifilm S5 Pro

ISO 3200

Här finns inte Kodak-kameran med, den har inte ISO 3200

Samsung NX100

Fujifilm  S5Pro

Slutsatser

Samtliga bilder är förstorade för att eventuellt brus ska bli tydligt synligt. Här visar jag en obeskuren och oförstorad bild för att det ska bli tydligt hur mycket förstoringen gör.

Kodak Easyshare ISO 800 obeskuren. Bruset är inte alls lika besvärande när bilden inte är förstorad

Alla tre kamerorna visar upp tydligt brus vid ISO 800. Vad som kanske förvånar är att det skiljer så lite mellan Kodak- och Samsung-kameran. Förklaringen kan vara att  Kodakkameran applicerat inbyggd brusreducering. Fuji-kameran är absolut överlägsen de andra två.

Vid ISO 1600 drar NX100 ifrån lite grand. Fuji leder fortfarande loppet. När vi kommer till ISO 3200 verkar det som om NX100 kommer i kapp Fuji.

Sammanfattningsvis tycker jag att ingen av kamerorna presterar tillräckligt bra vid ISO 800 för förstoringar, men om man ändå måste köra med detta ISO-tal så är Fuji absolut att föredra. Om man inte förstorar bilden duger de alla tre.

Samsung NX100 vid ISO 3200 oförstorad och måttligt brusreducerad

Ända upp till ISO 3200 kan den oförstorade bilden duga efter brusreducering, lite beroende på vad den ska användas till. Det gäller både NX100 0ch Fuji.

Vad jag förstått så har de riktiga proffskamerorna med fullformatsensor betydligt bättre brusegenskaper. Med tanke på vad man betalar för dem så kan man väl säga att man har rätt att kräva det. Min gissning är att även dessa något billigare kameror så småningom kommer att hantera brus bättre och bättre. Till sist påminner jag mig hur vi såg på det här på 1960-talet. Då skulle vi nog tyckt att hyfsat brusfria bilder vid ISO 800 varit ett helt strålande resultat.

Dela:

NX100-premiär

På torsdagen var det dags att börja utforska min nya Samsung NX100 (se föregående bloggpost).  Medan min fru var hos frissan gjorde jag en liten runda på stan med kameran i högsta hugg. Det var en strålande vårdag, plus 16 grader, och ett lätt soldis. Ljuset var inte alltför svårt mot kameran.

Här är lite förstahandsintryck.

Själva kameran känns väldigt trevlig och lättarbetad. Den startar blixtsnabbt, den fokuserar utan märkbar fördröjning, och den exponerar direkt när man trycker av. Slutaren klickar dämpat men skönt. Det finns ett annat ljud också, för att t ex indikera att fokuseringen är klar. Det är något slags elektroniskt pip. Jag ser inte mycket glädje med det, så jag stängde av det med detsamma.

Alla inställningar når man snabbt med de få olika knapparna och den speciella inställningsring som finns på objektivet. Det man ställer in visas tydligt och lättbegripligt i displayen.

Den lilla kitzoomen är ytterst trevlig och lättarbetad. 20 – 50 mm är ganska blygsamt, men täcker ändå in mycket av de vardagligaste behoven.

Displayen är den bästa jag sett på en kamera, men i starkt dagsljus är den ingen riktig höjdare, trots att reklamen lyfter fram dess förträfflighet. Så en elektronisk sökare finns nu absolut på önskelistan. Löjligt bara att den är så dyr.

Det är ett sant nöje att fotografera med den här kameran. Den är också lätt att ta med. Lite större än min lilla Kodak Easyshare, men den går ändå ned i den gamla axelväska jag brukar släpa med mig överallt. Kanske ändå dags att fundera på en ny väska? Den gamla har ingen skyddande polstring och är faktiskt inte tänkt som fotoväska.

Så kommer vi då till bildkvaliteten. Här kommer ett litet urval av dagens bilder. Alla tagna med ISO400 och sparade i RAW-format. Färger och dynamiskt omfång är utmärkta. Jag har gjort en försiktig efterbehandling för att uppnå så naturlig kontrast och vitbalans som möjligt.

Bild 1. Stolpen till höger om mitten är ett kompositionstrick jag lärt av Disfarmer :-)

Bild 2

Bild 3. Här ska byggas en ny butikslokal. Men projektet har stannat upp eftersom man funnit benrester i marken. De är nu skickade på laboratorieanalys. Om detta är en gammal indiansk begravningsplats måste alla benrester tillvaratas och överantvardas till den stam som gör anspråk på dem för en värdig begravning på nytt ställe

Bild 4

Bild 5. Här gick jag nära med kortaste brännvidd (20 mm) och har i efterhand korrigerat linsdistorsionen

Bild 6. Det egendomliga konstverket är en gammal boj som en gång i tiden hållit ett sjömärke. Sedan det ställdes upp här har det försetts med en målad dekoration

Bild 7

Bild 8

Vad jag härnäst ska göra är att närmare undersöka brusegenskaper vid högre ISO-tal.

Dela:

Det blev ingen FX100!

Jag har ofta på senare tid antytt att jag går i inköpstankar. Jag vill ha en liten kamera med mig överallt, men den lilla point and shoot-kamera från Kodak jag skaffade räcker helt enkelt inte till för mina krav.

Så klart har jag, som så många andra, sneglat på Fuji X100. I början på året fanns den mest bara på papper, men förföriskt formgivna prototyper har visats. Nu har de börjat sälja den, och även om man antagligen får vänta i evighet på leverans, så går den att beställa. Men redan i januari började jag studera marknaden, för att ta ställning till om jag skulle köpa något då, eller vänta på utvärderingar av Fuji X100. Det finns självklart flera alternativ, beroende på vad man vill kosta på och vad man tänker använda kameran till.

Nu när alltså Fuji X100 har börjat levereras och utvärderas så kände jag att det var tid att titta på vad jag skrev i slutet på januari.

Står sig de tankarna?

Inte helt, för nu vet vi mer. Något pris på Fuji fanns inte då, men jag hade bestämt mig för att om det översteg $1000 så fick det vara för mig. Priset är nu satt till $1200. Innan jag bestämde mig för att avstå så försökte jag ändå skaffa lite mer info.

Fortfarande är det sparsamt med kommentarer från testare. Det jag hittills fått fram är i alla fall att bildkvaliteten på Fuji X100 är mycket bra, men inte mirakulös. Som alla bildsystem har det tydligen både starka och svaga sidor, vilket väl inte bör förvåna.

Det alternativ jag skrev om var Samsung NX100. Den har fått lovord för sitt logiska och effektiva användargränssnitt, som inte är kopierat från analogkameror (som Fuji) utan en nykonstruktion allt igenom. Fuji må vara det läckraste man sett sedan Eva tappade fikonlövet (sagt av en norsk testare), men funktionellt anser jag att Samsung har gjort en bättre formgivning. De har inte varit ute efter att förföra utan för att erbjuda något praktiskt.

De som prövat NX100 tycker att bildkvaliteten är fullgod för en kamera av detta slag, överlägsen vanliga kompaktkameror men kanske inte fullt ut jämförbar med vad man får från en högklassig DSLR. Detta kunde vara ett skäl att vänta på Fuji, eftersom priset föreföll bli ungefär detsamma, som det såg ut då. Dessutom gick det inte att köpa NX100 i Canada heller i januari. I alla fall inte från något inköpsställe jag känner till.

Nu har det klarnat i den frågan. NX100 kan köpas från en leverantör jag anlitat förut, och jag kan till och med hämta den i en butik på ön. Och den säljs till ett introduktionspris som inte är mer än $500.

Andra alternativ jag tittat på är Olympus EP1, Panasonic GF2 och Sony Nex 3. Ingen som studerat detta marknadssegment må bli förvånad över dessa alternativ. Men jag har bestämt mig för att satsa på NX100. Den verkar ge mycket för pengarna, och användargränssnittet är helt överlägset alla alternativen. Men hur är det med bildkvaliteten? Nå, om jag ska göra någon mer krävande fotografering har jag ju min DSLR. Den har fem år på nacken och i dag finns säkert bättre grejor. Men den räcker till för allt jag själv vill göra. Jag får skaffa mer erfarenheter av min NX100. Bildkvalitet är inget entydigt begrepp, det varierar med vilken typ av bilder man är ute efter.

Jag hade tänkt köpa min NX100 med ett pannkaksobjektiv, men det förmånliga priset avser kit-zoomen 20 – 50 mm. Brännvidden täcker det spann jag är mest intresserad av, och även om den kanske inte ger samma bildkvalitet som en fast brännvidd så är det något att börja med. Vi ska betänka att den här kameran kostar mig under 4000 kr i det skick jag köpt den.

Så därmed fick FX100 vara för mig. Rätt eller fel beslut? Jag tror den frågan är irrelevant. Om jag verkligen inte behövt tänka på priset så hade det förmodligen blivit en Leica X1. Och blir jag inte helt nöjd så kostade den nya kameran inte skjortan.

Fördelen med min NX100 är i alla fall att det är en systemkamera. Det har redan kommit en väl genomarbetad serie med objektiv till den. Dessutom finns det ytterligare ett antal smarta tillbehör, t ex flera olika blixtaggregat (den har inte inbyggd blixt, vilket jag inte heller är intresserad av), elektronisk påstickssökare (vad det nu kan vara värt) och en GPS-modul som positionstaggar bilderna. Något för den som tar med kameran på fjällvandring! Mer kommer nog, Samsung har i andra sammanhang visat sig ha mycket duktiga konstruktörer och en ingenjörstradition som är förstklassig.

Och vem vet, om några år kanske jag tycker att min DSLR är överårig och bestämmer mig för att skaffa en efterföljare till NX10, Samsungs serie av DSLR-liknande kameror med elektronisk sökare. Jag har inte givit så mycket för sådana förut, men nu har jag sett att de börjar bli så bra att de kan jämföras med spegelreflex. I så fall kan de objektiv jag skaffat till NX100 direkt användas. Så detta beslut öppnar för olika alternativ i framtiden.  

Därmed övergår vi till att titta på underverket. Du vet väl att det viktigaste på en ny kamera är kartongen? :-) Det har Leica bevisat för oss med sin X1.

Den här förpackningen har den rätta, lyxiga känslan, den saken är klar. Ok, inte lika lyxig som boxarna till de allra första Leica X1-köparna. Men detta verkar lovande nog

Nu har vi hela härligheten framför oss

Inte precis retrostuk. Men faktiskt ganska läcker

Själva kameran känns väldigt gedigen. Alla reglagen är fasta i känslan. Det är inte för många knappar, om jag så säger. Kit-zoomen 20-50 mm är nätt, som vi kan se på bilderna, och den skjuter inte ut mer än 2 cm extra vid zoomning. Instruktionsboken omfattar inte fler än 99 sidor. Det är dessutom bara sidorna t o m 72 som handlar om hur man jobbar med själva kameran. Resten avser utskrifter  direkt från kameran (med s k pictbridge) och användning av den medföljande programvaran för bildredigering. Jag kommer inte att använda de möjligheterna. Till min stora glädje stöds konvertering av kamerans RAW-format till DNG av Adobes DNG-konverter. Så all efterbehandling kommer jag att göra i mitt vanliga bildbehandlingsprogram, ACDSee pro.

Det första intrycket är således väldigt positivt. Men sedan handlar det ju om bilderna. Det är något jag får återkomma till. I övrigt tänker jag inte fördjupa mig i detaljerna på själva kameran, för det finns ingen anledning till det. Titta hellre på Samsungs sajt!

Det är inte bara Fuji som kan hypa! :-)

Så snart jag börjat använda kameran återkommer jag. Just nu ligger batteriet på laddning, och första gången man laddar ett sådant här batteri kan det ta lite tid. Det ska inte användas förrän det är fulladdat.

Dela:

Farväl till vintern

Ladda upp eller inte ladda upp? Jag har så många bilder som jag aldrig kommit mig för att ladda upp i mina album. Inte minst dogmabilder. Ofta känner jag helt enkelt att de behöver ligga till sig, innan jag förmår välja ut dem jag vill publicera och kanske få synpunkter på. Som jag berättat tidigare (om nu någon minns det) så hade jag bestämt för att köra ett projekt nu i vår, att gå igenom det senaste halvårets dogmabilder och se vilka jag ville publicera. Jag är ju ändå med i dogmapoolen, fastän jag just inte laddat upp många bilder där.

Nu när det börjar våras till och med i gamla Sverige, så fick jag för mig att ta fram några bilder från i vintras, och på det sättet säga adjö till vintern. Vad man än tycker om denna vinter, så har den i alla fall bjudit på en del trevliga fotomotiv. Och så har jag lovat att publicera de uppladdade bilderna här i bloggen också. Någon bild har du kanske sett förut; hoppas den håller att visas en gång till i så fall.

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Dela: