Bilder från Saltspring Island

Sista analogrullen

Kanske minns du att jag förra året bloggade om en gammal analogkamera, som jag fått av en vän?

Det är en Mamiyaflex C2 Professional, en tvåögd spegelreflexkamera tillverkad under perioden 1958-1962.

På själva 6x6-dagen, 6. juni, hade jag laddat den med en filmrulle, Ilford XPS 400 ASA, och tog ut den för att testa lite. Under dagen gjorde jag fem exponeringar. Jag fick hjälp av en vän som medförde en modern exponeringsmätare. Men sedan har kameran blivit stående tills nu. Häromdagen tog jag ut den igen, och använde en av mina digitalkameror som exponeringsmätare. Jag passade på att göra slut på rullen.

Målet för de här bilderna var först och främst att kolla om kameran fungerade och var ljustät. Men också att känna på lite analogfotografering med en riktig, gammaldags 6x6-kamera.

Jag har ingen utrustning alls för att processa film, så jag lämnade in rullen i morse hos den lokala fotohandlaren. Under dagen framkallade de filmen och scannade negativen. På eftermiddagen kunde jag hämta film plus CD-skiva.

Här ska jag nu sammanfatta mina erfarenheter.

Själva kameran är stor och klumpig och väger ca 1,6 kg. Jag tycker nog att den passar bäst för ateljébruk. Här på FS har vi skojat om ryska kameror, som påstods ha tillbehör från en rysk traktorfabrik. Min Mamiya är ett gediget bygge, man kunde tro att den var byggd av ett skeppsvarv. Ett originellt drag är att den har utbytbar optik. Det går att byta objektiv även när det sitter film i kameran. Mitt exemplar har ett vidvinkelobjektiv 3,65/65 mm. Slutaren är en Seikosha -S, som väl mest liknar en Synchro-Compur.

Klädseln på kamerahuset är hårt sliten. Den röda plastbiten över filmfönstret hade fallit bort, så jag tejpade över fönstret. Man behöver det inte, eftersom filmframmatningen har ett bra räkneverk. Objektivet verkar vara i fungerande skick, men det har kommit smuts i sökarobjektivet. Det går inte att öppna, jag gissar att gängorna har kallsvetsat. Men problemet är inte värre än att sökaren går att använda. Även slutare och bländare verkar fungera som de ska. Handhavandet är primitivt, alla inställningar måste göras manuellt. Det finns ingen spärr mot dubbelexponering.

Det har varit lite kul att återuppliva känslan av gammaldags analogfotografering.Tekniskt fungerar kameran, men den risiga sökarbilden är ett litet handikapp. Den gör det inte lättare att ställa in skärpan rätt. Om man vill ha bra bilder från kameran måste man nog dessutom lägga ned lite omsorg på val av film, kemi och efterbehandling. Det resultat jag fick är inte direkt lysande.

Jag visar i alla fall några bilder från rullen här.

Vad jag lärt mig från det här experimentet är att jag inte kommer att jobba mer med foto på film. Jag har så väldigt mycket bättre kontroll över det digitala bildskapandet. Så detta är troligtvis min allra sista filmrulle.

Jag visar bilderna utan någon annan redigering än storleksanpassning. Originalen är 5152x5160 px. Jag har dragit ned dem till 1000 x 995 px (då är de lite beskurna i underkanten, eftersom originalet har en vit remsa från scannern där).

Regnskogen

Från vår by

Närmsta grannhuset

Dela:

Jättekameran Hector

Det är inte så att jag tänker avbryta min bloggsemester (se föregående post). I all korthet tänkte jag bara dela med mig av det här, ett reportage från den ytterligaste kameran för fotografering på silver. Här har du fotografi som konst och hantverk. Varje bild finns i endast ett enda exemplar, ett unikt original. Och den är stor! Kostnaden för att ta fram den är i genomsnitt $500. Något att begrunda, medan du labbar med framkallningsdosan!

Om videon inte funkar kan du hitta den på denna sida.

Dela: