Bilder från Saltspring Island

Fotoåret 2011, och lite ofrånkomlig filosofi

Jag har tittat igenom mina bilder från 2011. Det är totalt 1400 skott, efter den första rågallringen.

Jag kan se en ökning jämfört med tidigare år.

2010: 1118
2009: 465
2008: inte fler än 98. Ett lågvattenmärke
2007:  en blygsam fotoflit åstadkom 312 bilder. Det var det år jag skaffade min DSLR-kamera.

De här volymerna imponerar knappast på någon. Jag känner folk som bränner av 10 000 exponeringar under ett normalår.

Vad ska man nu göra med alla dessa bilder? Även i mitt blygsamma fall blir det som ett grustag, där man måste vaska en del för att hitta eventuella guldkorn. Kanske borde man gå igenom varje år och välja ut de bilder man tycker bäst om, och göra något slags album av dem. Och kanske rent av slänga resten.

En del av oss fotograferar just för att dokumentera åren som går. Det är ett bra skäl. Några av er har visat fotoexposéer av gångna tider, och det är ofta kul att titta på. Men jag har aldrig varit så ambitiös. Jag dokumenterade dock barnens uppväxtår, och jag hoppas de har lite glädje av dessa bilder, som de numer förvarar själva.

Personligen fotograferar jag mest för stundens bildglädje. Jag har aldrig förr gått in för det på samma sätt som under de senaste två åren. Vilket kan avläsas i statistiken. Vad har jag fått ut av det, förutom grushögen med guldkornen i? Jag brukar säga att det viktigaste resultatet av det egna livet är man själv. Jag kan faktiskt se att de senaste årens fotograferande har utvecklat mitt bildsinne. Jag börjar ana en personlig stil i mina foton. Och jag har kommit underfund med en del saker. Som t ex att jag inte är road av att ta makrobilder. Det förvånade mig, jag utgick från att det skulle bli ett viktigt intresse när jag köpte DSLR-kameran.

En annan sak jag noterat är charmen med fasta brännvidder. Makrozoomen som var den första gluggen för DSLR-kameran kommer numer sällan fram. På den kameran är det i stället det ljusstarka normalobjektivet 35 mm som tagit över som favorit. Makrozoomen håller jag just nu på att försöka sälja. Och i närmast föregående bloggpost skrev jag om min nya fasta vindvinkel. Men på min Samsungkamera har den lilla behändiga kitzoomen 20-50 mm visat sig täcka nästan alla mina behov. De här sakerna hade jag inte kunnat förutse när jag köpte kamerorna. Men hur vet man innan man prövar?

En bidragande orsak till att bildskörden ökat under 2010 och 2011 är säkert två kameraköp. 2010 av en liten Kodak point and shoot-kamera, 2011 av min spegellösa Samsung NX100. Det blev plötsligt mycket lättare att ta med en kamera överallt, och det har satt sina spår i fotovanorna.

Kodak-kameran trodde jag knappast att jag skulle fortsätta att använda när jag förvärvat den mycket bättre Samsung-kameran. Men det var fel. Den går ned i fickan, vilket inte Samsungkameran gör. Det finns tillfällen när den fördelen väger tungt.

Nu har jag i alla fall gjort en djupdykning i 2011, bl a för att konvertera samtliga RAW-bilder till JPG (jag har tidigare skrivit några bloggposter om RAW och fördjupar mig inte mer i det just nu). Det har varit rätt kul att på det sättet återuppliva bekantskapen med fotoårets detaljer. Men jag frågar mig om bilderna är det egentliga målet för fotograferandet. Frågan verkar förstås besynnerlig. Om det inte blev några bilder så skulle jag förvisso inte fotografera. Men jag vet att många av er andra har liknande funderingar. Det återspeglas återkommande i bloggarna.

Det kanske viktigaste steget i min utveckling tog jag genom att i augusti 2011 bli medlem på sajten Blipfoto. Jag har bloggat om det tidigare. Nu har jag flitigt varje dag publicerat en "dagens bild" på Blipfoto i ett helt år. Lite överraskad blev jag av ett mejl jag fick från Blipfotos redaktion. De frågade om jag kunde tänka mig att skriva något om mitt första Blipfoto-år. Kanske något de tänker använda i sin marknadsföring, jag vet inte. Men jag skrev en liten uppsats och skickade till dem. Jag tänkte också att jag skulle dela med mig till vänner och bekanta den där texten, men som den är på engelska tycker jag inte att min FS-blogg passar för det syftet. I stället publicerade jag den på min personliga webbsajt, under titeln "A year with Blipfoto".

Här har jag till sist valt ut några bilder från 2011. Urvalet är rätt slumpartat, det hade kunnat bli andra bilder. En del av dem har jag kanske visat förut, men det gör väl inget.

I januari hade vi några riktiga vinterdagar

I april blommande körsbärsträden på stan

Studentexamen på Saltspring

Korgflätning utövas av flera framstående konsthantverkare på ön

En god vän födde upp en valpkull. Två veckor är den här sötnosen. Fråga mig inte vad det är för ras, det är i alla fall något slags liten terrier

Dela:

Nya gluggen

Äntligen har det blivit av för mig att skaffa ett fast vidvinkelobjektiv till min Fuji S5 Pro. Det blev en Voigtländer Color Skopar 20 mm F:3,5. Min kamera har ju egentligen ett Nikon-hus, och den här optiken har F-mount och är anpassat till Nikons DX-sensor. Full bländar- och slutarautomatik, men inget autofokus. Med tanke på den korta brännvidden så spelar det ingen större roll.

Voigtländergluggen monterad

Det första objektivet jag köpte till den här kameran var en makrozoom 24-85 mm f/2.8-f/4. Den gluggen är anpassad för fullformatsensor, stor och tung. När jag beställde den visste jag inte riktigt vilka behov jag hade, så jag valde det mest allround-inriktade jag kunde tänka mig. Idén var i och för sig bra, objektivet passade till det mesta. Men senare skaffade jag mig ett 35 mm normalobjektiv för DX-sensor. Det var faktiskt mycket roligare att jobba med detta lilla lätta objektiv, så makrozoomen blev mest liggande.

För många ändamål är 35 mm en lite för lång brännvidd, så jag började drömma om en fast vidvinkel. Och nu har jag den. Det är jätteroligt att jobba med den. Inga extrema data på något sätt, men fina optiska egenskaper. Bl a har den väldigt lite objektivdistorsion. Själva bygget är det ett sant nöje att känna på. Tung och gedigen metallkonstruktion med känsla av gamla tider. Givetvis mycket dyrare än den vanliga plasten. Jag köpte den via nätet på B&H i New York. Fraktkostnaden balanseras av att de allmänt har bra priser. Totalt fick jag punga ut med drygt $600, motsvarande drygt 4000 kr. Men detta objektiv kommer säkert att överleva kamerahuset och sitta även på min nästa kamera, när det nu kan bli av.

Nu försöker jag sälja min gamla makroszoom. Jag försökte här på ön, men hittade ingen köpare. Så nu säljer jag den troligtvis till B&H, som jag tror betalar rätt hyfsat för den. Men här har ett förargligt problem dykt upp. Jag har skickat objektivet med post till B&H för en slutlig värdering. Men posten lyckas inte leverera till dem. De försökte i lördags, men ingen tog emot paketet. Så posten lämnade en avi. Men B&H gjorde inget åt avin. Jag mejlade till B&H och bad dem hämta paketet, men det verkar de ogärna göra, man bara tror inte sina ögon. Så de sa att jag själv måste ombesörja ny leverans av paketet till dem, via Canada Post. Det är ju rent snurrigt! Jag hoppas att det går, jag har inte kollat än. Enligt posten i USA är det normala förfaringssättet att mottagaren av godset beställer ny leverans med hjälp av avin. Fast avin har de kanske slarvat bort, vad vet jag?

Om jag nu i alla fall lyckas att få fram paketet till dem, så tänker jag byta in det gamla objektivet mot en telezoom. Det har länge stått på önskelistan.

Det är bara alltför lätt att reta upp sig när enkla saker inte fungerar. B&H är ett stort och normalt väldigt proffsigt företag, så jag undrar verkligen hur det kan komma sig att de går bet på en sådan här enkel sak.

Här är några bilder från första dagen med vidvinkeln. Jag har genomgående kört med f:8 för att slippa tänka på fokuseringen, men det var kanske lite för slarvigt. Jag fick kassera några bilder som inte var riktigt skarpa.

På tisdagarna är det matmarknad på stan. Ett mer lokalt arrangemang än den stora och turistintensiva lördagsmarknaden, och inga konsthantverkare

På matmarknaden kan man förse sig med lokalt odlat godis

Lite vackra blommor finns också att köpa

En av de lustiga småaffärerna nere på stan

En lustig sak är att jag inte kan använda bländarringen på objektivet. Den måste ställas på F:22 för att det hela ska fungera. Om jag vill ha förvald bländare så får jag ställa in den på kamerahuset. Inget problem i och för sig, men det hade kanske varit lite mysigare om jag kunnat använda bländarringen. Det finns en del andra saker jag måste lära mig också, som t ex att detta objektiv är mycket känsligare för motljus än t ex zoomen på min lilla Samsungkamera. Det senare kan jag använda i direkt motljus utan några egentliga problem med ljusgårdar. Men det går inte med min nya vidvinkel. Kanske måste jag skaffa ett motljusskydd, det brukar jag annars aldrig behöva.

Här på Saltspring ångar en värmebölja. Just nu är det onsdagseftermiddag omkring 15.30, och utetemperaturen är +32. Men inne har vi behagliga +25, tack vare den nyinstallerade värmepumpen. Det är en härlig lyx att slippa plågas av hettan.

Och så ett litet Hurra! Alldeles nyss fick jag ett mejl från B&H där de säger att de kommer att hämta mitt paket på posten. Fast det kommer att ta ca 7 dagar, säger de. Veckans hämtning således. Det stämmer ju inte riktigt med min bild av amerikansk effektivitet. Men bara de fixar det, så är jag nöjd.

Dela: